sökandesjäl skrev:Min egen hastigt gjorda formel för Amor fati,
1. Sätta sig i rätt kontext, d.v.s. föra en daglig tillvaro som man behärskar
2. Hålla sig sysselsatt av det som sker och acceptera detta på alla vis, d.v.s. att man ej önskar annorlunda, utan att man tvärtom kramar ur all energi ur varje given situation som uppkommer.
3. Om man följer steg 1 och 2 då upphör planeringen av sig själv.
Att med koncentrerat jämnmod låta sinnesportarna vara
mottagare, att intrycken får vara som de är, som de då o där, berör ditt medvetande. Stilla o disciplinera tankesinnet att sysselsätta sig med det som faller in på medvetandet. Låta tankar, preferenser, motviljor få kivas i bakgrunden, utan att störa ditt koncentrerade jämnmod. Brister det, försök igen! Nyckeln till att få detta förhållningssätt att fungera, är att acceptera att det misslyckas till 99,9% o ändå försöka igen! Vid de få tillfällen du lyckas, har det en påtaglig, verklighetsförankrad o omvälvande effekt: du når en fundamental insikt i förhållandet medvetande-kropp-omgivande verklighet.
Det är av vikt att låta alla aktiviteter dvs tanke, tal o kroppslig gärning i möjligaste mån vara ändamålsenliga, särskilt i förhållande till dina medmänniskor. I förhållande till dina medmänniskor, kvinnor o män, är de kroppsbevarande behoven o sysslorna runt dem spelplanen. De är de samma för alla levande varelser o inte könsbundna o utgör grund för igenkännande, inlevelse o empati.
När du är ensam på kammaren i vila, kan man använda tankesinnet att ställa sig frågan om meningen. Skulle det kunna vara så att hela arrangemanget med medvetande, behov-kropp- omgivande verklighet utgör
ett system, en Helhet? Att vi som människor är ingående o bestående delar
i Gud. Att vi lever i och av skapelsen/universum. Där skapelsen/universum är Guds aktivitet, projektion, likt ett vibrerande hologram o "talan" till sina delar, människan. Vi deltar o betraktar Gud
inifrån med vårat medvetna sinne, anknutna till bilden, skapelsen genom våra kroppar. Utrustade med möjlighet till ett teoretiskt perspektiv på situationen. Vilket vi kan kommunicera med det heltäckande mänskliga språket.
Jag återkommer till liknelsen med förhållandet kroppen o dess ingående celler: kroppen som helhet lever sitt liv o de ingående cellerna har sitt. Om tillvaron för cellerna vore belyst o hade möjlighet att förstå o kommunicera sin situation, skulle de kunna räkna sig fram o i dialog leva med insikt o samförstånd med
hela kroppen. Kroppen representerar Gud, Helheten o människan den ingående delen, cellen.
Livsuppgiften med detta förslag som grund, blir att pröva förslaget/tron genom:
1. förstå förhållandet det medvetna sinnet-kropp, enligt ovan beskrivna metod.
2. att i sitt vardagliga liv pröva om skapelsen som den är, innan egna o andras kommentarer o manipulation, duger för sitt syfte som Guds "talan".
3. att när tillfälle gives, i dialog med sina medmänniskor, föra ämnet på tal dvs om det finns en allmängiltig mening med livet.
Man kan lika gärna använda detta förslag/tro om meningen med livet, som att försöka avstå. Eller det som är att avstå men med en outtalad ambition att själv ha potential att bli högsta väsen: gud/gudinna, nämligen ateism. Det finns inget att förlora.