Vikten av att förlåta

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Esther » 13 sep 2018 14:15

sökandesjäl skrev:Men jag måste ju säga att mycket som du säger 531bts är tankar som jag också själv har, men kanske att vi tänker mer eller mindre helt lika och att jag var orättvis mot dig när jag undrade varför du ville mena på att vissa av oss ( däribland mig själv ) ej accepterar medvetandet som en odelbar helthet, utan att vi motarbetar oss själva genom att välja ut dom bitarna som tycks passa oss bäst för stunden.

Som sagt du verkar nog ändå leva efter detta eternal return, amor fati eller vad det nu heter. Detta är ju förstås mycket intressant för en annan och jag själv är ju också på samma planhalva, dock så dras jag ju med av dessa köttsliga lustar. Frågan är hur man ska lösa gåtan fullständigt? Ej planera framåt och acceptera allt som sker, är det rätt? På så vis lär man ju få bort sina lustar ifall man upphör med planering.


Men vad jag förstår så är dina "köttsliga lustar" både i avseende på män som kvinnor.
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 13 sep 2018 14:24

Esther skrev:
sökandesjäl skrev:Men jag måste ju säga att mycket som du säger 531bts är tankar som jag också själv har, men kanske att vi tänker mer eller mindre helt lika och att jag var orättvis mot dig när jag undrade varför du ville mena på att vissa av oss ( däribland mig själv ) ej accepterar medvetandet som en odelbar helthet, utan att vi motarbetar oss själva genom att välja ut dom bitarna som tycks passa oss bäst för stunden.

Som sagt du verkar nog ändå leva efter detta eternal return, amor fati eller vad det nu heter. Detta är ju förstås mycket intressant för en annan och jag själv är ju också på samma planhalva, dock så dras jag ju med av dessa köttsliga lustar. Frågan är hur man ska lösa gåtan fullständigt? Ej planera framåt och acceptera allt som sker, är det rätt? På så vis lär man ju få bort sina lustar ifall man upphör med planering.


Men vad jag förstår så är dina "köttsliga lustar" både i avseende på män som kvinnor.


Vi är väl alla mer eller mindre bisexuella om än latent för vissa. Dom s.k. heterosexuella som ej är så värst sexintresserade är kanske dom minst bisexuella eftersom väl den parafilin gärna uppkommer i ett sent degenererat stadium hos en heterosexuell, förutsatt förstås att denne ej har påverkats av tex. Incest eller sexlekar med jämnåriga tidigt i livet och därigenom utvecklat en bisexualism.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Esther » 13 sep 2018 15:12

sökandesjäl skrev:
Esther skrev:
sökandesjäl skrev:Men jag måste ju säga att mycket som du säger 531bts är tankar som jag också själv har, men kanske att vi tänker mer eller mindre helt lika och att jag var orättvis mot dig när jag undrade varför du ville mena på att vissa av oss ( däribland mig själv ) ej accepterar medvetandet som en odelbar helthet, utan att vi motarbetar oss själva genom att välja ut dom bitarna som tycks passa oss bäst för stunden.

Som sagt du verkar nog ändå leva efter detta eternal return, amor fati eller vad det nu heter. Detta är ju förstås mycket intressant för en annan och jag själv är ju också på samma planhalva, dock så dras jag ju med av dessa köttsliga lustar. Frågan är hur man ska lösa gåtan fullständigt? Ej planera framåt och acceptera allt som sker, är det rätt? På så vis lär man ju få bort sina lustar ifall man upphör med planering.


Men vad jag förstår så är dina "köttsliga lustar" både i avseende på män som kvinnor.


Vi är väl alla mer eller mindre bisexuella om än latent för vissa. Dom s.k. heterosexuella som ej är så värst sexintresserade är kanske dom minst bisexuella eftersom väl den parafilin gärna uppkommer i ett sent degenererat stadium hos en heterosexuell, förutsatt förstås att denne ej har påverkats av tex. Incest eller sexlekar med jämnåriga tidigt i livet och därigenom utvecklat en bisexualism.



Måste säga att jag är starkt fascinerad av mycket du säger, skriver, för det är totalt främmande för mig.
Jag kan se på människor - och se (som en bil, en blomma, ett vackert landskap etc) att denne/a ser bra ut - estetiskt välformad eller sådant - men detta i fråga om de av samma kön lämnar mig totalt fullständigt (så har det alltid varit) oberörd - män... det är en annan sak. Där är det ofta inte ens utseendet som blir något jag blir attraherad av - det är helheten. Fysiken främst. Händer, armar, ben, rygg mm --- allt --- däremot kvinnor lämnar mig helt likgiltiga. Även om de ser bra ut eller är charmiga eller trevliga. Det är noll där.
I alla lägen i allt. Noll.
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Anders » 13 sep 2018 19:37

sökandesjäl skrev:Men jag måste ju säga att mycket som du säger 531bts är tankar som jag också själv har, men kanske att vi tänker mer eller mindre helt lika och att jag var orättvis mot dig när jag undrade varför du ville mena på att vissa av oss ( däribland mig själv ) ej accepterar medvetandet som en odelbar helthet, utan att vi motarbetar oss själva genom att välja ut dom bitarna som tycks passa oss bäst för stunden.

Som sagt du verkar nog ändå leva efter detta eternal return, amor fati eller vad det nu heter. Detta är ju förstås mycket intressant för en annan och jag själv är ju också på samma planhalva, dock så dras jag ju med av dessa köttsliga lustar. Frågan är hur man ska lösa gåtan fullständigt? Ej planera framåt och acceptera allt som sker, är det rätt? På så vis lär man ju få bort sina lustar ifall man upphör med planering.

Vad då för köttsliga lustar? De flesta såna är helt ok. På egna kammaren får man fantisera om precis vad som helst och i samband med andra skall det finnas en medveten ömsesidighet, annars är det bara att ösa på. Utomståendes moraliserande skall man högtidligt skita i. Fast jag vet ju inte var skon klämmer. Ang homosexualitet gillar jag det inte alls, men det är ett sånt ogillande jag skulle kunna ta (har tagit)rätt mycket skit för att försvara hos en vän som kommer ut ur garderoben.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 14 sep 2018 01:39

Anders skrev:
sökandesjäl skrev:Men jag måste ju säga att mycket som du säger 531bts är tankar som jag också själv har, men kanske att vi tänker mer eller mindre helt lika och att jag var orättvis mot dig när jag undrade varför du ville mena på att vissa av oss ( däribland mig själv ) ej accepterar medvetandet som en odelbar helthet, utan att vi motarbetar oss själva genom att välja ut dom bitarna som tycks passa oss bäst för stunden.

Som sagt du verkar nog ändå leva efter detta eternal return, amor fati eller vad det nu heter. Detta är ju förstås mycket intressant för en annan och jag själv är ju också på samma planhalva, dock så dras jag ju med av dessa köttsliga lustar. Frågan är hur man ska lösa gåtan fullständigt? Ej planera framåt och acceptera allt som sker, är det rätt? På så vis lär man ju få bort sina lustar ifall man upphör med planering.

Vad då för köttsliga lustar? De flesta såna är helt ok. På egna kammaren får man fantisera om precis vad som helst och i samband med andra skall det finnas en medveten ömsesidighet, annars är det bara att ösa på. Utomståendes moraliserande skall man högtidligt skita i. Fast jag vet ju inte var skon klämmer. Ang homosexualitet gillar jag det inte alls, men det är ett sånt ogillande jag skulle kunna ta (har tagit)rätt mycket skit för att försvara hos en vän som kommer ut ur garderoben.


Nej, vad dessa köttsliga lustar eller vad annat som helst som människor gör tillsammans, så håller jag inte med om att man skall ta hänsyn till den andre. Däremot så kan vi människor ha förhoppningen om att så kan bli fallet, men om man startar ifrån en sådan tanke om ett ömsesidigt medvetet tvång, så är det ett val som du känner att du måste göra för att fungera socialt, med den kostnaden att du nekar dig själv din lust. Och du ska heller inte vara så uppblåst att du tror att andra människor kommer att tjäna på ditt till synes så humanistiska väl

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 14 sep 2018 02:36

Sen så har vi ju en ganska så otäck sida av vad du beskriver som kammarfilosofi. En sådan tänkare bejakar, förstärker vad denne tror på och gör allt gör att ej bli påkommen.

Min egen filosofi är snarare tvärtom och det jag tänker, försöker jag negera så långt som överhuvudtaget är möjligt.
Dom som däremot som dig döljer vill ju istället uppleva sina fantasier och detta är ju tydligt, för varför annars streta emot så starkt? Er tro är ju redan glasklar, d.v.s. att ni ser loppet som kört redan ifrån start och att det enda som finns kvar är att hämma er själva och andra. Och om vi följer era råd, då hamnar vi ju i en repressiv värld som ju många tänkare redan har försökt råda bot på.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Esther » 14 sep 2018 06:08

sökandesjäl skrev:Sen så har vi ju en ganska så otäck sida av vad du beskriver som kammarfilosofi. En sådan tänkare bejakar, förstärker vad denne tror på och gör allt gör att ej bli påkommen.

Min egen filosofi är snarare tvärtom och det jag tänker, försöker jag negera så långt som överhuvudtaget är möjligt.
Dom som däremot som dig döljer vill ju istället uppleva sina fantasier och detta är ju tydligt, för varför annars streta emot så starkt? Er tro är ju redan glasklar, d.v.s. att ni ser loppet som kört redan ifrån start och att det enda som finns kvar är att hämma er själva och andra. Och om vi följer era råd, då hamnar vi ju i en repressiv värld som ju många tänkare redan har försökt råda bot på.


Det sista du skriver är ju detta som nu sker med Queer rörelsen och HBTQ - man går in i skolorna redan för att "befria barnen" från både "tvånget" av sina kön och att inte kunna jucka loss redan som ettåring - man ska rita sina kön och pilla på dem under vuxens anvisningar...
Så kan ju barnen redan då dana den nya världen som du väntar på.
En värld där alla har sitt sex med alla överallt öppet ocSom är h hämningslöst... samt ingen känner sig repressiv.

Det jag vet är fel på saken är att de som tänker som du - utgår ifrån att alla är lika dig - de som "förnekar det" är bara formade så repressivt och tvångsmässigt... så de döljer det eller försöker förtrycka detta inom sig själva. Vad ni inte räknar med är att människor inte ÄR LIKA.
Det har alltid - från början av människans historia - funnits två slags människor.
Vilka är oerhört olika i sin inre konstitution ...
Veritas vos liberabit

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 14 sep 2018 07:14

Esther skrev:
sökandesjäl skrev:Sen så har vi ju en ganska så otäck sida av vad du beskriver som kammarfilosofi. En sådan tänkare bejakar, förstärker vad denne tror på och gör allt gör att ej bli påkommen.

Min egen filosofi är snarare tvärtom och det jag tänker, försöker jag negera så långt som överhuvudtaget är möjligt.
Dom som däremot som dig döljer vill ju istället uppleva sina fantasier och detta är ju tydligt, för varför annars streta emot så starkt? Er tro är ju redan glasklar, d.v.s. att ni ser loppet som kört redan ifrån start och att det enda som finns kvar är att hämma er själva och andra. Och om vi följer era råd, då hamnar vi ju i en repressiv värld som ju många tänkare redan har försökt råda bot på.


Det sista du skriver är ju detta som nu sker med Queer rörelsen och HBTQ - man går in i skolorna redan för att "befria barnen" från både "tvånget" av sina kön och att inte kunna jucka loss redan som ettåring - man ska rita sina kön och pilla på dem under vuxens anvisningar...
Så kan ju barnen redan då dana den nya världen som du väntar på.
En värld där alla har sitt sex med alla överallt öppet ocSom är h hämningslöst... samt ingen känner sig repressiv.

Det jag vet är fel på saken är att de som tänker som du - utgår ifrån att alla är lika dig - de som "förnekar det" är bara formade så repressivt och tvångsmässigt... så de döljer det eller försöker förtrycka detta inom sig själva. Vad ni inte räknar med är att människor inte ÄR LIKA.
Det har alltid - från början av människans historia - funnits två slags människor.
Vilka är oerhört olika i sin inre konstitution ...


Jo, i såfall så blir ju jag att tvinga på dig mitt tänkta idealsamhälle och du i din tur tvärtom. Det är ju klart att jag är hörsam när du beskriver hur du vill leva och det finns ett värde även för mig att acceptera detta, men jag kan inte förstå Anders så starka uppdelning mellan tanke och praktiskt liv, för det är ju tvingande mot dom som är som mig men givetvis inte mot dig Esther som har andra glädjeämnen och problem.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Esther » 14 sep 2018 07:22

sökandesjäl skrev:
Esther skrev:
sökandesjäl skrev:Sen så har vi ju en ganska så otäck sida av vad du beskriver som kammarfilosofi. En sådan tänkare bejakar, förstärker vad denne tror på och gör allt gör att ej bli påkommen.

Min egen filosofi är snarare tvärtom och det jag tänker, försöker jag negera så långt som överhuvudtaget är möjligt.
Dom som däremot som dig döljer vill ju istället uppleva sina fantasier och detta är ju tydligt, för varför annars streta emot så starkt? Er tro är ju redan glasklar, d.v.s. att ni ser loppet som kört redan ifrån start och att det enda som finns kvar är att hämma er själva och andra. Och om vi följer era råd, då hamnar vi ju i en repressiv värld som ju många tänkare redan har försökt råda bot på.


Det sista du skriver är ju detta som nu sker med Queer rörelsen och HBTQ - man går in i skolorna redan för att "befria barnen" från både "tvånget" av sina kön och att inte kunna jucka loss redan som ettåring - man ska rita sina kön och pilla på dem under vuxens anvisningar...
Så kan ju barnen redan då dana den nya världen som du väntar på.
En värld där alla har sitt sex med alla överallt öppet ocSom är h hämningslöst... samt ingen känner sig repressiv.

Det jag vet är fel på saken är att de som tänker som du - utgår ifrån att alla är lika dig - de som "förnekar det" är bara formade så repressivt och tvångsmässigt... så de döljer det eller försöker förtrycka detta inom sig själva. Vad ni inte räknar med är att människor inte ÄR LIKA.
Det har alltid - från början av människans historia - funnits två slags människor.
Vilka är oerhört olika i sin inre konstitution ...


Jo, i såfall så blir ju jag att tvinga på dig mitt tänkta idealsamhälle och du i din tur tvärtom. Det är ju klart att jag är hörsam när du beskriver hur du vill leva och det finns ett värde även för mig att acceptera detta, men jag kan inte förstå Anders så starka uppdelning mellan tanke och praktiskt liv, för det är ju tvingande mot dom som är som mig men givetvis inte mot dig Esther som har andra glädjeämnen och problem.


Som jag sa.
Tvång hör till den som är ofri. De lever i ett evigt inre tvång och då är ju allt tvång och tvinga andra eller känna sig tvingade.
För de fria finns det ingen sådan värld. Varken inombords eller i samhällen som är galet repressiva - dit vi nu är på väg.
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Kreativ » 14 sep 2018 19:53

Anders skrev:
sökandesjäl skrev:...

Har du testat att pretty much skita i andra och trivas i ditt eget sällskap? När du ser andra ser du inte mycket. De har sin skit och den skyltar de inte med.

Det är väl svårigheten i att trivas i sitt eget sällskap som är problemet? Själv är jag nyfiken varför hon känner ett så stark självförakt att hon har svårt att både reflektera över sig själv eller se sig själv i spegeln.

sökandesjäl skrev:Tex. så klarar jag absolut inte reflektera över mig själv, ens inte att se mig själv i spegeln ( bokstavligt ) tycker jag om, så det blir att jag på nåt sätt måste fylla på min egen tomhet utifrån. Men detta behöver inte endast bestå av elakheter givetvis, nej det kan ju räcka att man är upptagen av något mycket trevligt, läsa en bok, sitta ute med en vän en sensommarkväll på balkongen osv. Men jag kan aldrig acceptera att se nån som jag finner ha makt, för då vill jag ha den själv istället, så då börjar den diaboliska cirkeln pånytt och jag glömmer av alla goda föresatser.

...

Jag är ju helt enkelt oerhört maktgalen och avundsjuk både på män och kvinnor. Så detta är väl lite vad jag menade. Ppå kvinnor är jag ju t.o.m. så avundsjuk att jag vill ta över deras kropp, så nånstans där slutar det väl och sen går samma repetetiva cirkel om igen.


sökandesjäl, har du någon tanke kring varför du inte gillar dig själv? Är det just din egen maktgalenhet och elakhet du beskriver som du ogillar hos dig själv? Dåligt samvete?

För på ett intressant sätt gör din elakhet även att du känner empati för "förövare" och gör att du inte dömer ut dem på förhand. Din empati skulle inte vara möjlig om du själv inte hade en egen inre perversitet och aggression, även om det gör att du hatar dig själv...
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav 531bts » 15 sep 2018 01:50

sökandesjäl skrev:Min egen hastigt gjorda formel för Amor fati,

1. Sätta sig i rätt kontext, d.v.s. föra en daglig tillvaro som man behärskar
2. Hålla sig sysselsatt av det som sker och acceptera detta på alla vis, d.v.s. att man ej önskar annorlunda, utan att man tvärtom kramar ur all energi ur varje given situation som uppkommer.
3. Om man följer steg 1 och 2 då upphör planeringen av sig själv.


Att med koncentrerat jämnmod låta sinnesportarna vara mottagare, att intrycken får vara som de är, som de då o där, berör ditt medvetande. Stilla o disciplinera tankesinnet att sysselsätta sig med det som faller in på medvetandet. Låta tankar, preferenser, motviljor få kivas i bakgrunden, utan att störa ditt koncentrerade jämnmod. Brister det, försök igen! Nyckeln till att få detta förhållningssätt att fungera, är att acceptera att det misslyckas till 99,9% o ändå försöka igen! Vid de få tillfällen du lyckas, har det en påtaglig, verklighetsförankrad o omvälvande effekt: du når en fundamental insikt i förhållandet medvetande-kropp-omgivande verklighet.
Det är av vikt att låta alla aktiviteter dvs tanke, tal o kroppslig gärning i möjligaste mån vara ändamålsenliga, särskilt i förhållande till dina medmänniskor. I förhållande till dina medmänniskor, kvinnor o män, är de kroppsbevarande behoven o sysslorna runt dem spelplanen. De är de samma för alla levande varelser o inte könsbundna o utgör grund för igenkännande, inlevelse o empati.
När du är ensam på kammaren i vila, kan man använda tankesinnet att ställa sig frågan om meningen. Skulle det kunna vara så att hela arrangemanget med medvetande, behov-kropp- omgivande verklighet utgör ett system, en Helhet? Att vi som människor är ingående o bestående delar i Gud. Att vi lever i och av skapelsen/universum. Där skapelsen/universum är Guds aktivitet, projektion, likt ett vibrerande hologram o "talan" till sina delar, människan. Vi deltar o betraktar Gud inifrån med vårat medvetna sinne, anknutna till bilden, skapelsen genom våra kroppar. Utrustade med möjlighet till ett teoretiskt perspektiv på situationen. Vilket vi kan kommunicera med det heltäckande mänskliga språket.
Jag återkommer till liknelsen med förhållandet kroppen o dess ingående celler: kroppen som helhet lever sitt liv o de ingående cellerna har sitt. Om tillvaron för cellerna vore belyst o hade möjlighet att förstå o kommunicera sin situation, skulle de kunna räkna sig fram o i dialog leva med insikt o samförstånd med hela kroppen. Kroppen representerar Gud, Helheten o människan den ingående delen, cellen.
Livsuppgiften med detta förslag som grund, blir att pröva förslaget/tron genom:
1. förstå förhållandet det medvetna sinnet-kropp, enligt ovan beskrivna metod.
2. att i sitt vardagliga liv pröva om skapelsen som den är, innan egna o andras kommentarer o manipulation, duger för sitt syfte som Guds "talan".
3. att när tillfälle gives, i dialog med sina medmänniskor, föra ämnet på tal dvs om det finns en allmängiltig mening med livet.
Man kan lika gärna använda detta förslag/tro om meningen med livet, som att försöka avstå. Eller det som är att avstå men med en outtalad ambition att själv ha potential att bli högsta väsen: gud/gudinna, nämligen ateism. Det finns inget att förlora.

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 15 sep 2018 04:01

Kreativ skrev:
Anders skrev:
sökandesjäl skrev:...

Har du testat att pretty much skita i andra och trivas i ditt eget sällskap? När du ser andra ser du inte mycket. De har sin skit och den skyltar de inte med.

Det är väl svårigheten i att trivas i sitt eget sällskap som är problemet? Själv är jag nyfiken varför hon känner ett så stark självförakt att hon har svårt att både reflektera över sig själv eller se sig själv i spegeln.

sökandesjäl skrev:Tex. så klarar jag absolut inte reflektera över mig själv, ens inte att se mig själv i spegeln ( bokstavligt ) tycker jag om, så det blir att jag på nåt sätt måste fylla på min egen tomhet utifrån. Men detta behöver inte endast bestå av elakheter givetvis, nej det kan ju räcka att man är upptagen av något mycket trevligt, läsa en bok, sitta ute med en vän en sensommarkväll på balkongen osv. Men jag kan aldrig acceptera att se nån som jag finner ha makt, för då vill jag ha den själv istället, så då börjar den diaboliska cirkeln pånytt och jag glömmer av alla goda föresatser.

...

Jag är ju helt enkelt oerhört maktgalen och avundsjuk både på män och kvinnor. Så detta är väl lite vad jag menade. Ppå kvinnor är jag ju t.o.m. så avundsjuk att jag vill ta över deras kropp, så nånstans där slutar det väl och sen går samma repetetiva cirkel om igen.


sökandesjäl, har du någon tanke kring varför du inte gillar dig själv? Är det just din egen maktgalenhet och elakhet du beskriver som du ogillar hos dig själv? Dåligt samvete?

För på ett intressant sätt gör din elakhet även att du känner empati för "förövare" och gör att du inte dömer ut dem på förhand. Din empati skulle inte vara möjlig om du själv inte hade en egen inre perversitet och aggression, även om det gör att du hatar dig själv...


Om man hamnar i en dualism i att ena stunden tycka om sig själv och i andra stunden tycka illa om sig själv, så bör man menar jag, antingen ha en stor makt, ordnat familjeliv eller en social begåvning. Ifall man antingen hamnar utanför allt detta alt. tröttnat på detsamma, så når man en punkt där man måste ta ett steg bort ifrån sig själv för att fortsätta att må bra. Tex. för min egen tanke, så är jag mer eller mindre ett ingenting, och därför dras jag också till östliga tankesätt ( det ska helst vara levnadssätt, det är vad jag tror behövs för många av oss ) men samtidig så lever man ju här i ett modern västligt samhälle och då blir det en stor krock.

Vad gäller förövare och offer så känner jag exakt lika mycket empati. För mig går detta inte att särskilja och jag anser att ett ev. brott som någon gör är helt arbiträrt angående vilken empatigrad man bör känna.

Det jag inte isåfall tycker om hos mig själv, Kreativ är tvärtom att jag har för lite makt, precis som jag beskrev ovan att jag menar att man bör ha för att kunna utveckla ett starkt JAG.

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav sökandesjäl » 15 sep 2018 04:06

531bts skrev:
sökandesjäl skrev:Min egen hastigt gjorda formel för Amor fati,

1. Sätta sig i rätt kontext, d.v.s. föra en daglig tillvaro som man behärskar
2. Hålla sig sysselsatt av det som sker och acceptera detta på alla vis, d.v.s. att man ej önskar annorlunda, utan att man tvärtom kramar ur all energi ur varje given situation som uppkommer.
3. Om man följer steg 1 och 2 då upphör planeringen av sig själv.


Att med koncentrerat jämnmod låta sinnesportarna vara mottagare, att intrycken få vara som de är, som de då o där, berör ditt medvetande. Stilla o disciplinera tankesinnet att sysselsätta sig med det som faller in på medvetandet. Låta tankar, preferenser, motviljor få kivas i bakgrunden, utan att störa ditt koncentrerade jämnmod. Brister det, försök igen! Nyckeln till att få detta förhållningssätt att fungera, är att acceptera att det misslyckas till 99,9% o ändå försöka igen! Vid de få tillfällen du lyckas, har det en påtaglig, verklighetsförankrad o omvälvande effekt: du når en fundamental insikt i förhållandet medvetande-kropp-omgivande verklighet.
Det är av vikt att låta alla aktiviteter dvs tanke, tal o kroppslig gärning i möjligaste mån vara ändamålsenliga, särskilt i förhållande till dina medmänniskor. I förhållande till dina medmänniskor, kvinnor o män, är de kroppsbevarande behoven o sysslorna runt dem spelplanen. De är de samma för alla levande varelser o inte könsbundna o utgör grund för igenkännande, inlevelse o empati.
När du är ensam på kammaren i vila, kan man använda tankesinnet att ställa sig frågan om meningen. Skulle det kunna vara så att hela arrangemanget med medvetande, behov-kropp- omgivande verklighet utgör ett system, en Helhet? Att vi som människor är ingående o bestående delar i Gud. Att vi lever i och av skapelsen/universum. Där skapelsen/universum är Guds aktivitet, projektion, likt ett vibrerande hologram o "talan" till sina delar, människan. Vi deltar o betraktar Gud inifrån med vårat medvetna sinne, anknutna till bilden, skapelsen genom våra kroppar. Utrustade med möjlighet till ett teoretiskt perspektiv på situationen. Vilket vi kan kommunicera med det heltäckande mänskliga språket.
Jag återkommer till liknelsen med förhållandet kroppen o dess ingående celler: kroppen som helhet lever sitt liv o de ingående cellerna har sitt. Om tillvaron för cellerna vore belyst o hade möjlighet att förstå o kommunicera sin situation, skulle de kunna räkna sig fram o i dialog leva med insikt o samförstånd med hela kroppen. Kroppen representerar Gud, Helheten o människan den ingående delen.
Livsuppgiften med detta förslag som grund, blir att pröva förslaget/tron genom:
1. förstå förhållandet det medvetna sinnet-kropp, enligt ovan beskrivna metod.
2. att i sitt vardagliga liv pröva om skapelsen som den är, innan egna o andras kommentarer o manipulation, duger för sitt syfte som Guds "talan".
3. att när tillfälle gives, i dialog med sina medmänniskor, föra ämnet på tal dvs om det finns en allmängiltig mening med livet.
Man kan lika gärna använda detta förslag/tro om meningen med livet, som att försöka avstå. Eller det som är att avstå men med en outtalad ambition att själv ha potential att bli högsta väsen: gud/gudinna, nämligen ateism. Det finns inget att förlora.



Du skriver ju exakt som jag både försöker leva tänka. Du får väl ursäkta ifall jag inte är så smart eller ärlig som dig, så att jag ej kan formulera mig i skrift lika bra.

Finns det några skrifter eller böcker som du kan tipsa mig om, så att jag antingen kan vidarebekräfta alt. förkasta allt detta som vi talar om? Skulle vara hemskt tacksam för detta, ett gäng titlar, hur många som helst:)

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Esther » 15 sep 2018 06:05

Pilatus skrev:
531bts skrev:Ditt val av frukt är präglat av tidigare erfarenheter. Ända tillbaka till Evas val att smaka äpplet! Det som "hindrar" att "välja" det ena eller andra är den mentala reaktionen av gott, ont eller neutralt, nanosekunden innan du tror dig "välja".

Det låter sig påstås.


Så är inte helt fallet.
Det finns gott om litteratur och undersökningar som visar att allt inte alls är präglat av tidigare erfarenhet - utan att människan kan välja saker utan att ha tidigare erfarenhet av det som de väljer. Och att valen de gör baserar sig på verbal eller skriftlig information som denne/a har valt att agera på - utan föregående erfarenheter.
Veritas vos liberabit

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav 531bts » 15 sep 2018 11:29

Esther: du kan hänvisa till andras observationer av vad som på ytan kan te sig som "fria" val eller du kan med egen verklighetsförankrad erfarenhet
via riktad koncentreration o jämnod, observera hur mekanismerna i förhållandet ditt egna medvetna sinne-kropp uppför sig. Det senare kräver ju naturligtvis ett större mått av ansträngning o tid än att hänvisa o tro på andras iakttagelser.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster