Algotezza skrev:Algotezza skrev:En fråga till er: När går kärlek och sexualitet hand i hand och när drar de åt olika håll, alltså när blir sexualiteten en destruktiv kraft? Handlar det om spänningen mellan eros och agape för människans del? Att de ibland samsas, ibland divergerar?
Jag tog upp frågan då Esther i annan tråd skrivit Sex dödar (om jag ej minns fel) medan kärlek helar (ungefär så). Tycker det är i en intressant fråga som inte bara behöver handla om vad kristna anser och icke-kristna anser utan det kan ju finnas mer än bara åsikter att ta fasta på. Psykologiska fakta hur vi människor faktiskt fungera och vad vi på sikt mår bra av. Den l kortsiktiga lusten och den långsiktiga lyckan?
Det är ju enormt komplexa frågor - som egentligen hör hemma i avhandlingar. Men kort kan man väl säga att mannen som (jag är ju kvinna) jag föreställer mig oftast kvinnor vill ha är en individ som kan ge beskydd, värme, närhet, tillföra lugn och stabilitet, lojalitet och trygghet därmed.
En man som är ens bäste vän också där man kan vara helt öppen, ärlig och sårbar - tillit med andra ord.
Där spänningen mellan oss alltid förblir - det blir nytt alltid (spanska par jag sett var experter för de gick inte på toan tillsammans
bla) man behåller en stor del av sin integritet mao - så det blir ändå alltid något att upptäcka och avtäcka... det är få förunnat att kunna detta.
Den intima delen är (tänkte nästan säga det viktigaste) men av oerhörd vikt... för det är liksom det kitt som sammanför människor. Det är samma hormon vi har när vi älskar som när en kvinna ammar - det framkallar livslånga band... mellan mor och barn.
När vi inte betraktar motparten så. Vill inte ha stabilitet och närhet, tillit trygghet och lojalitet och man aldrig lär känna varandra eller bryr sig om den andre - egentligen på riktigt och bara har en akt tillsammans som man ofta sedan också --- inte känner mycket för mer än sekunderna eller längtan innan att få ha akten... ja då är det något helt annat.
Minns du skrev om din relation till din hustru som något permanent och lyckligt... det är väl idealet antar jag men få lyckas idag. Förr var det vanligare...