Pilatus skrev:Algotezza skrev:Låt mig fråga så här i stället:
Vad är själva poängen med gudsbevis?
Det hör väl till skolastikernas dröm att med hjälp av Aristoteles kunna bevisa Guds existens, tror jag. Sedan har det uppfunnits flera sorters logiska bevis. Men filosoferna har efterhand tyckt att de inte håller. Russel igen, Esthers favorit!
Jag har alltid gillat Russell.
Eftersom Gud vanligtvis per definition befinner sig bortom den gängse empirins område, och utanför det fysiska och förnimbara universum (?), återstår att se Gud som något matematiskt definerbart som existerar i samma grad som matematiska begrepp. Kanske som ett slags lemniskata (tecknet för oändligheten), en cirkular orm ("jag är A och O") liksom den fornnordiska midgårdsormen fast i kristen tappning. Men kan ett matematiskt bergepp vara universums skapare? Fråga Pythagoras, kanske...
Men om vi utgår från att är identiskt med det alltomfattande världsalltet, alltså någon form av panteism, behövs ju inget Gudsbevis, då de flesta är överens om att världsalltet finns.
Svårigheten blir då att jämka samman Big Bang-teorin där världsalltet har en början med idén att Gud är evig, alltså utan början och slut.
Men om begreppet evighet snarare är kvalitativt än kvantitativt finns det en lösning då?
Gud kan ju vara som en reverserad marionettdocka... "If God was one of us..."