Piratkopiering

[Kiifen]

Är piratkopiering verkligen ett problem? Vems är problemet? Måste det bli moraldebatt kring piratkopiering? Det är ju ytterst enbart en legal fråga. Att man tycker om att ladda ner är ju inte så svårt att fatta, det är enkelt, bekvämt, billigt, man får tillgång till en massa musik man inte trodde fanns, osv osv. Det är ett lyckat koncept helt enkelt.

[Stefan]

Är piratkopiering verkligen ett problem? Vems är problemet? Måste det bli moraldebatt kring piratkopiering? Det är ju ytterst enbart en legal fråga. Att man tycker om att ladda ner är ju inte så svårt att fatta, det är enkelt, bekvämt, billigt, man får tillgång till en massa musik man inte trodde fanns, osv osv. Det är ett lyckat koncept helt enkelt.

Tja, det är knappast ett bra argument för att man bör få piratkopiera att piratkopieraren tycker om att kopiera. Tjuven tycker om att stjäla, men man bör inte få stjäla för det. Öht framför du inga argument för att upphovsmännens rätt till sina verk inte ska beaktas, så det är svårt att bemöta ditt inlägg.

[PopJimmy]

Alltså människor har ju olika ståndpunkter eftersom de har olika intressen och värderingar. Tittar du på någon som Bert Karlsson, så är han jättemycket emot det. Det är ju i regel rika personer som äger stora företag som är kritiska mot detta, men trots att kritiken framförs av ett få antal människor, så får den en så stor genomslagskraft eftersom de äger så stor del av de stora företagen.

Kollar vi på länder som USA, så är ju det personliga utrymmet det mest heliga för dem, det är okej att en person äger halva jordklotet och dessa strukturer förs sedan ner på "folket", även fast jag upplever det som att den genomsnittlige människan förlorar på det.

Dock tror jag att det är viktigt att vi har något slags system för att vissa former av produkter, som faktiskt har ett funktionellt (till skillnad från bara rent estetiskt eller smakvärde) värde, ska kunna överleva.

Alltså det handlar om att hitta en balans mellan privata och kollektiva behov. Jag tror inte "ren" kommunism fungerar, eftersom det faktiskt ligger något i att människor människor inveserar mer tid och arbete i ett arbete om de får större avkastning. Dock fungerar inte denna modell helt och hållet, eftersom olika typer av arbete värderar på olika sätt, en fattig arbetare kan arbeta 16 timmar om dagen, men tjäna vad en rik person gör på 5 minuter. Har du inga sociala kontakter så får du räkna med att göra skitjobb, och detta är något jag personligen därför har ifrågasatt. Ska vi ha avkastning som är propotionellt med investerad tid, måste vi också ha en bättre lönebalans. Jag tycker inte att VDarnas insats är värda mer än, säg, 1000 dödliga arberare.

Dessutom tycker jag att mycket arbete och mycket som produceras är onödigt och överflödigt, och att vi skulle kunna omfördela arbetet på ett smartare sätt. Fast vad jag tycker spelar ju ingen roll, eftersom maktstukturerna inte kommer rubbas.

Men tar vi en sak som piratkopiering, så är det ju något som är kollektivt berikande och jag som inte äger halva jordklotet tycker naturligtvis att det kollektiva är viktigt.

Här är en bra förklaring av privata kontra kollektiva varor, och varför inte allt kan eller bör privatiseras.

Public and Private Goods

To understand this part of the debate, it's important to distinguish between a public and private good. A public good is non-exclusive and non-rival. Non-exclusive means that it’s difficult to keep non-payers from consuming the good. Non-rival means that one person’s consumption doesn’t subtract from another person’s consumption of the same good.

The classic example of a public good is national defense. National defense, once established, protects payers and non-payers alike. And one person’s enjoyment of national defense is not decreased by an immigrant who enters the country and enjoys it also. In other words, once the nation is defended, it doesn’t cost more to protect 200 million citizens as 100 million.

By comparison, a merchant selling apples is selling a private good, because he can exclude non-paying customers from consuming his apples. And every bite of an apple that a paying customer eats is one less bite available to others.

As it turns out, private markets cannot provide most public goods. The reason is the free-rider problem. Suppose private companies, not government, supplied our national defense. Customers would pay these companies to defend the nation, and their decision to buy the protection would be voluntary, otherwise it would not be a free market. Unfortunately, many citizens could decide to take a free ride, enjoying national defense for free while others pay for it. But if everyone took advantage of this, no one would pay for national defense at all.

Public goods are best provided by public institutions like government. The government requires citizens to pay for the good by law; citizens then become forced riders, or compelled taxpayers. This "coercion" is justified because the majority of voters prefer it to the alternative, which is defeat and enslavement by the Hitlers and Stalins of the world.

Examples of public goods include environmental protection, public parks, law and order, standardizing weights and measures, a common education, a common language, public health, printing and controlling a national currency, and more. Examples of public goods provided by private merchants include fireworks displays and street musician performances — although getting paid for these services by all who enjoy them is impossible.

http://www.huppi.com/kangaroo/L-governmentsize.html


Fan, jag kom på att jag kanske inte direkt svarat på vad tråden handlar om. Jag är för piratkopiering eftersom elektroniska varor är "non-rival", dvs, om jag kopierar en låt, så betyder det inte att jag så att säga tar upp din chans från att kopiera den. Om alla däremot kopierar, så får producenten ingen inkomst, därför tror jag att vi behöver ett annat system, Men jag tycker att systemet ska vara format så att det är t.ex. musikern som tjänar större delen av pengarna, inte typ fjuttiga 15% eller vad vi kan tänka oss att tagens musiker tjänar i förhållande till bolaget.

[Kiifen]

Stefan

Jo det är därför jag uttrycker det på det viset. Jag kan hävda att jag tycker om att piratkopiera (jag är dock ingen piratkopierare) och vad ska folk säga? Att jag egentligen inte tycker om det? Det vore oerhört lustigt.

De som debatterar för piratkopiering ramlar alltid in på det moralistiska självhävdandets snåriga stig och förlorar därför alltid alla argument. För vem är det som tjänar på moralistiska argument i slutändan? Vilken sida är det som spelar med moralism?

Piratkopiering precis som att stjäla är för tjuven och piratkopieraren inte fråga om moralism, det är därför jag startade den här tråden. Piratkopierare måste lära sig att hävda sina behov och inte ramla in på motståndarens planhalva och spela enligt dennes regler, för det spelet kommer dom alltid att förlora.

Därför säger jag också att det är blott och enbart en legal fråga. Inte en moralisk.

[Stefan]

Alltså människor har ju olika ståndpunkter eftersom de har olika intressen och värderingar. Tittar du på någon som Bert Karlsson, så är han jättemycket emot det. Det är ju i regel rika personer som äger stora företag som är kritiska mot detta, men trots att kritiken framförs av ett få antal människor, så får den en så stor genomslagskraft eftersom de äger så stor del av de stora företagen.

Kollar vi på länder som USA, så är ju det personliga utrymmet det mest heliga för dem, det är okej att en person äger halva jordklotet och dessa strukturer förs sedan ner på "folket", även fast jag upplever det som att den genomsnittlige människan förlorar på det.

Dock tror jag att det är viktigt att vi har något slags system för att vissa former av produkter, som faktiskt har ett funktionellt (till skillnad från bara rent estetiskt eller smakvärde) värde, ska kunna överleva.

Alltså det handlar om att hitta en balans mellan privata och kollektiva behov. Jag tror inte "ren" kommunism fungerar, eftersom det faktiskt ligger något i att människor människor inveserar mer tid och arbete i ett arbete om de får större avkastning. Dock fungerar inte denna modell helt och hållet, eftersom olika typer av arbete värderar på olika sätt, en fattig arbetare kan arbeta 16 timmar om dagen, men tjäna vad en rik person gör på 5 minuter. Har du inga sociala kontakter så får du räkna med att göra skitjobb, och detta är något jag personligen därför har ifrågasatt. Ska vi ha avkastning som är propotionellt med investerad tid, måste vi också ha en bättre lönebalans. Jag tycker inte att VDarnas insats är värda mer än, säg, 1000 dödliga arberare.

Dessutom tycker jag att mycket arbete och mycket som produceras är onödigt och överflödigt, och att vi skulle kunna omfördela arbetet på ett smartare sätt. Fast vad jag tycker spelar ju ingen roll, eftersom maktstukturerna inte kommer rubbas.

Men tar vi en sak som piratkopiering, så är det ju något som är kollektivt berikande och jag som inte äger halva jordklotet tycker naturligtvis att det kollektiva är viktigt.

Här är en bra förklaring av privata kontra kollektiva varor, och varför inte allt kan eller bör privatiseras.

Public and Private Goods

To understand this part of the debate, it's important to distinguish between a public and private good. A public good is non-exclusive and non-rival. Non-exclusive means that it’s difficult to keep non-payers from consuming the good. Non-rival means that one person’s consumption doesn’t subtract from another person’s consumption of the same good.

The classic example of a public good is national defense. National defense, once established, protects payers and non-payers alike. And one person’s enjoyment of national defense is not decreased by an immigrant who enters the country and enjoys it also. In other words, once the nation is defended, it doesn’t cost more to protect 200 million citizens as 100 million.

By comparison, a merchant selling apples is selling a private good, because he can exclude non-paying customers from consuming his apples. And every bite of an apple that a paying customer eats is one less bite available to others.

As it turns out, private markets cannot provide most public goods. The reason is the free-rider problem. Suppose private companies, not government, supplied our national defense. Customers would pay these companies to defend the nation, and their decision to buy the protection would be voluntary, otherwise it would not be a free market. Unfortunately, many citizens could decide to take a free ride, enjoying national defense for free while others pay for it. But if everyone took advantage of this, no one would pay for national defense at all.

Public goods are best provided by public institutions like government. The government requires citizens to pay for the good by law; citizens then become forced riders, or compelled taxpayers. This "coercion" is justified because the majority of voters prefer it to the alternative, which is defeat and enslavement by the Hitlers and Stalins of the world.

Examples of public goods include environmental protection, public parks, law and order, standardizing weights and measures, a common education, a common language, public health, printing and controlling a national currency, and more. Examples of public goods provided by private merchants include fireworks displays and street musician performances — although getting paid for these services by all who enjoy them is impossible.

http://www.huppi.com/kangaroo/L-governmentsize.html


Fan, jag kom på att jag kanske inte direkt svarat på vad tråden handlar om. Jag är för piratkopiering eftersom elektroniska varor är "non-rival", dvs, om jag kopierar en låt, så betyder det inte att jag så att säga tar upp din chans från att kopiera den. Om alla däremot kopierar, så får producenten ingen inkomst, därför tror jag att vi behöver ett annat system, Men jag tycker att systemet ska vara format så att det är t.ex. musikern som tjänar större delen av pengarna, inte typ fjuttiga 15% eller vad vi kan tänka oss att tagens musiker tjänar i förhållande till bolaget.

Jag är emot piratkopiering och jag tjänar definitivt inte på det. Dessutom känner jag massor av människor som jag.

Det här med "non-rival goods": ta t ex TV-utsändningarna av SvT. Det är en "non-rival good". Om en mer tittar på TV ökar den totala nyttan med denna persons nytta. Således vore det på ett sätt rationellt om det vore gratis att se på TV; dvs., om vi inte hade någon licensavgift. Å andra sidan kostar det en hel del att göra utsändningarna, och dessa måste på något sätt betalas.

Det sätt man valt är att ta ut licensavgifter. Nu betalar många inte denna, men anta att alla vore laglydiga medborgare. Då skulle vissas nytta av att titta på TV underskrida onyttan med att betala licensavgiften, och de skulle därför välja att inte titta på TV. På så vis har man fått en nyttoförlust.

Ett annat sätt är att beskatta alla medborgare, oavsett om de vill titta på TV eller ej. Då blir det gratis att titta på TV, och ingen kommer att välja bort TV-tittande för att det är för dyrt. Alltså får vi inga nyttoförluster. Å andra sidan kan man uppfatta detta som diskriminerande mot medborgare som inte vill titta på TV. Här kommer man in på djupa frågor som frågan om staten ska maximera nyttan eller om staten ska stå för ett "rättvist ramverk" och sen inte blanda sig i så mycket. Står man för den första uppfattningen kan man nog acceptera att betala TV-licensen via skatten, står man för den andra kan man det nog inte.

Exakt hur detta ska tillämpas på artister och författares verk ser jag inte just nu, men du kanske har en lösning. Jag håller med om att dessa goods är "non-rival", men på nåt sätt måste man se till att dessa goods produceras och betalas. Hur skulle detta gå till? Kan du jämföra med det ganska enkla TV-fallet?

Ps. Skön bild.

[PopJimmy]

Exakt hur detta ska tillämpas på artister och författares verk ser jag inte just nu, men du kanske har en lösning. Jag håller med om att dessa goods är "non-rival", men på nåt sätt måste man se till att dessa goods produceras och betalas. Hur skulle detta gå till? Kan du jämföra med det ganska enkla TV-fallet?

Alltså, teknologin finns ju, det är bara att utveckla ett system för att ta betalt elektronisk för nerladdning av musik. Om man vill gå bort från det traditiolla musikbolagstänket, så skulle vi kunna tänka oss att det finns vissa websiter som tillhandahåller en slags disturberingstjänst för musikers låtar. Musiker kan alltså ansöka om att få vara med på sidan, mot att sidan får nån procent i "royalties". När människor sedan vill ha musiken, så går de bara in på dessa websiten och laddar ner eller streamar musiken mot en elektorisk betalning. Sådana sidor finns ju f.ö. redan, även om utbudet kanske ofta är "begränsat". Musikbolagen får alltså en mindre roll, eftersom det tidigare, precis som med bioindustrin har varit distubitionen (men även kanske marknadsföringen i viss utsträckning) som varit flaskhalsen som hindrat musiker från att så att säga agera independent.

Tv kanske kan börja ta betalt per program? Då slipper vi gnället om att vissa tycker att det är jobbigt at betala för program som de upplever som meningslösa. Jobbigt är kanske för de som är tv beroende om denna lösning blir standard. De kanske börjar traska mer ute i naturen istället, vad vet jag...

Tar vi författare, så tror jag inte att folk kommer att sluta läsa böcker i bokform bara för att människor nu kan få tag i elektroniska versioner av böckerna. Det är helt enkelt för jobbigt att läsa på en skärm. Dock kan man tänka sig att det kommer egna "prylar" som fungerar som en elektronisk "bok", ungefär som en liten skärm, men som inte anstränger ögonen, men man kan ju tänka sig att det kommer finnas speciell programvara för just denna elektroniska bok.

Knepigare är det när vi ska börja diskutera filmer, eller kanske spel som kräver väldigt stora utvecklingsteam, produkterna är alltså dyrare att ta fram. Dessa varor brukar även därför kosta betydligt mer än musik, vilket medför att folk oftare är villiga att piratkopiera dessa. Men jag tror att filmer och spel i framtiden kanske kommer kräva speciella "seriekoder" eller något liknande för att kunna brukas, precis som endel spel i dagsläget kräven.

Men det finns ju alltid folk som kan kringgå alla dessa lösningar, så jag upplever att piratkopiering är något som är svårt att göra sig av med.

Kanske överlever monsterproduktionerna, eller så dör de ut. Men dessa monsterproduktioner är ju är lyxvara som vi s.a.s. vant oss med de senaste femtio åren. Jag tror personligen inte att dessa kommer att dö ut, men jag tror inte att mänskligheten skulle gå under, om de skulle göra det.

Jag menar, det kommer alltid att finnas konst, folk kanske i framtiden bara blir bättre på att uppskatta den lilla människans konst, istället för de stora monsterproduktionernas konst (som jag f.ö. om man pratar film, och sorligare ofta spel nuförtiden, ändå tycker är överdrivet slätstrukna). Jag tyckte att hollywoodfilmernas draumaturugiska uppbyggnad var uppenbar och urtjatad redan innan jag började studera filmteori. Men jag har ju en tendens att analysera saker framför att uppleva dem.

kommer man in på djupa frågor som frågan om staten ska maximera nyttan eller om staten ska stå för ett "rättvist ramverk" och sen inte blanda sig i så mycket.

Denna fråga är ju klassisk. Jag brukar tänka att det är ett avvägande mellan att "höja golvet" eller "höja taket", personligen tycker jag att det är viktigare att höja golvet, eftersom det är större skillnad för en fattig som inte har något äpple att få ett, jämfört med en rik människ som tidgare hade hundra att ha hundraen. Jag tror inte människor blir gladare av att bara ha fem datorer istället för sex. Men att se till att alla hushåll, eller kanske människor, åtmindståne har en dator är viktigare. Enligt mig iaf.

[Stefan]

Men att ta betalt elektroniskt skiljer sig ju egentligen inte från att någon annan betalningsform. Vi får samma problem som med licensavgifterna till SvT: människor kommer att avstå från att köpa musik eller litteratur som redan är producerad eftersom de måste betala för den. Eftersom de ändå skulle få en positiv nytta av att lyssna på musiken eller läsa boken, får samhället en nyttoförlust.

Om det är gratis att ladda ner musik, som piratkopierarna vill, får vi inte detta problem. Men å andra sidan får vi ett problem med hur vi ska finansiera produktionen av musik, litteratur, etc. Vad gäller statlig TV kan det lösas via skatten lika väl som via licens, men det är oklart hur en analog lösning skulle se ut för produktionen av musik och litteratur.

[Hymer]

Förutom den moraliska eller legala frågan finns det också en praktisk. Det går inte utan orimliga uppoffringar att stoppa piratkopieringen. Det finns redan välanvänd teknologi för säkert informationsutbyte över nätet, och alla som ägnar sig åt piratkopiering eller illegala åsiktsyttringar bör hålla sig till sådan teknologi, t.ex. "freenet". För att stoppa det fria informationsutbytet skulle man vara tvungen att vara stenhård och övervaka folks datorer, förbjuda all form av kryptering, eller stänga ned internet. För sådana skamgrepp är det dock alldeles för sent och därför måste politiker och informationsproducenter anpassa sig. Produkter och affärsmodeller måste förändras och de som håller fast vid gamla koncept kommer att förlora.

[Camilla]

Själva begreppet "immateriell äganderätt" framstår för mig som misslyckat och nonsens. Man har tagit ett ord, "ägande", som vanligen används om något fysiskt och använder det om något abstrakt.

Värre är att den immateriella äganderätten undergräver den fysiska. Om jag äger en CD-skiva men inte får kopiera den och ge kopiorna till mina vänner undergrävs min makt över den och min ägaderätt begränsas. Som liberal vill jag försvara äganderätten, även mot nya trixiga påfund som "immateriell äganderätt".

Nu är det i och för sig så att jag kan tänka mig att det finns vissa fördelar med patent och copyright, i begränsad form. Jag kan möjligen tänka mig att det ska vara förbjudet med storskalig piratkopiering i kommersiellt syfte. Att jaga små pirater som tankar hem musik för husbehov tycker jag däremot är löjligt.

Det talas om att piratkopiering för husbehov är stöld. 'Snatteri' är ett rimligare ord enligt min mening. Att kopiera en enskild låt från en CD-skiva bör rimligen vara ett betydligt mildare brott än att snatta en CD-skiva i en affär. Det är faktiskt det lindrigaste brott jag kan tänka mig, om det överhuvudtaget bör kallas ett brott.

Det är också min övertygelse att en överdriven utvidgning av patent- och copyrightlagstiftningen kommer att bidra till både ekonomisk och kulturell stagnation.

[Wintran]

Själv är jag helt för fri spridning och kopiering av kultur i icke-kommersiellt syfte och även för avskaffandet av patent, i linje med Piratpartiets åsikter. Jag tänkte citera några enligt mig väl genomtänkta formuleringar från deras webbplats angående piratkopiering (http://www2.piratpartiet.se/principer).

(Hoppas inte detta uppfattas som reklam; det är inte syftet. Det kändes bara onödigt att skriva dessa meningar från scratch när de redan finns så väl formulerade, och då jag tycker precis likadant.)

Upphovsrätten skapades för att gynna samhället genom att uppmuntra till skapande, utveckling och spridning av kultur. För att uppnå dessa mål krävs en balans mellan samhällets krav på tillgänglighet och spridning och upphovsmannens krav på erkännande och ersättning. Vi menar att dagens upphovsrätt är i obalans. Ett samhälle där kultur och kunskap är fri och åtkomlig för alla på lika villkor gynnar hela samhället. Vi hävdar att ett utbrett och systematiskt missbruk av dagens upphovsrätt aktivt motverkar dessa syften genom att det begränsar både utbudet av kultur och tillgången till kultur.

...

Idéer, kunskap och information är av naturen icke-exklusiva, deras gemensamma värde ligger i att de kan delas och spridas.

...

Dagens immaterialrätt leder till skadliga monopol, att viktiga demokratiska grundvärden får lida, och att nyskapande av kultur och kunskap hindras från att nå medborgarna. Vi kräver en folkligt förankrad immaterialrätt som skall berika enskilda människors liv, möjliggöra ett sunt företagarklimat, skapa en allemansrätt för kunskap och kultur, och därmed gynna hela samhällets utveckling.

[Stefan]

Man kan ju tänka sig två huvudargument mot "piratkopiering" "fri kopiering" eller vad man nu ska kalla det (finns det nån neutral term så vill jag helst använda den):

a) Piratkopiering är skadligt för samhället (det Camilla tog upp - "kulturell och ekonomisk stagnation", etc.). Detta utgår från en teleologisk - ändamålsbaserad - syn på moralen.

b) Den som skapat ett konstverk/en uppfinning, etc. har RÄTT till den och piratkopiering kränker denna rätt. Denna rätt utgår inte från ett nyttoresonemang utan från en tanke om att människor helt enkelt har vissa fri- och rättigheter, oavsett eventuell nytta. Detta argument utgår från en deontologisk - plikt- eller rättighetsbaserad - syn på på moralen och har Kant som främsta namn.

Dessa argument kan man invända mot, finslipa, finslipa invändningarna, etc. Men jag tror att detta är de två huvudargumenten.

[Wintran]

a) Piratkopiering är skadligt för samhället (det Camilla tog upp - "kulturell och ekonomisk stagnation", etc.). Detta utgår från en teleologisk - ändamålsbaserad - syn på moralen.

Jag tror precis tvärtom: att det är copyrightlagarna (och patentlagarna) som riskerar att leda vårt samhälle in i en sådan stagnation. Egentligen vill jag inte gå så långt att kalla det stagnation, men det är min fullaste övertygelse att ju mer lättillgänglig kulturen blir desto mer kultur kommer att skapas, och ju större utbud av fri kunskap vi har tillgång till, desto snabbare går den tekniska utvecklingen. Som det klassiska argumentet säger: "all ny kultur och kunskap baseras på redan existerande kultur och kunskap". Hur kul hade det varit om någon satt och lurade på rättigheterna att skapa hjulet? Då hade vi nog inte haft bilen idag. Eller vad hade hänt om bröderna Grimms klassiska sagor hade varit copyrightskyddade? Antagligen hade vi inte haft Disney.

b) Den som skapat ett konstverk/en uppfinning, etc. har RÄTT till den och piratkopiering kränker denna rätt. Denna rätt utgår inte från ett nyttoresonemang utan från en tanke om att människor helt enkelt har vissa fri- och rättigheter, oavsett eventuell nytta. Detta argument utgår från en deontologisk - plikt- eller rättighetsbaserad - syn på på moralen och har Kant som främsta namn.

Visst finns det vissa rättigheter som är nödvändiga för upphovsägaren, men även konsumenterna har rättigheter. Frågan är var man ska dra gränsen. Får jag spela en skiva jag har köpt för mina vänner? Får jag lyssna på låten hur många gånger jag vill? Får jag använda skivan som huvudkudde? Enligt mig är det uppenbart att upphovsägaren inte ska ha rätt att sätta vilka begränsningar som helst, men frågan är: Hur mycket kontroll respektive frihet anser vi rättvist?

Det talas om att piratkopiering för husbehov är stöld. 'Snatteri' är ett rimligare ord enligt min mening.

Jag vill helst inte kalla det snatteri heller, då även det antyder att man tar något från någon annan som sedan inte har det kvar. Piratkopiering är inte stöld, men enligt vissa är det en förhindrad inkomst för upphovsägarna. För att ta musikindustrin som exempel så anser jag att det inte ens är en förhindrad inkomst så länge musikerna inte räknar med att få betalt varje gång jag lyssnar på deras låt, på samma sätt som snickare inte räknar att få betalt för varje gång någon sitter i stolarna de skapat. Genom samma logik skulle man lika gärna kunna påstå att piratkopiering gynnar musikerna, då den hjälper till att sprida deras musik och kanske t.o.m. skapa berömmelse som leder till större ekonomisk vinning. Beroende på vilken inställning musikerna har kan spridning av deras musik både vara bra eller dåligt. Jag vill att vårt samhälle ska tänka om och inse fördelarna med att musiken sprids fritt över nätet. Då kan både musikerna själva och hela vår befolkning tjäna på fildelning, som enligt mig är något helt fantastiskt som jag absolut inte vill att mänskligheten ska gå miste om p.g.a. sin envetna rädsla för förändring.

[Stefan]

Jag ville bara spalta upp argumentet, så att man skiljde mellan nyttodelen och rättighetsdelen.

Men om vi tar nyttodelen först så läste jag en bok för länge sen ("Västvärldens väg till Välstånd") som hävdade att den hårda patentlagstiftningen var en avgörande orsak till att den industriella revolutionen skedde just i England. Man hade incitament att uppfinna saker just för att man fick behålla pengarna.(Boken var dock skriven av liberala ekonomer, det förtjänar att framhållas.)

Visst finns det vissa rättigheter som är nödvändiga för upphovsägaren, men även konsumenterna har rättigheter. Frågan är var man ska dra gränsen. Får jag spela en skiva jag har köpt för mina vänner? Får jag lyssna på låten hur många gånger jag vill? Får jag använda skivan som huvudkudde? Enligt mig är det uppenbart att upphovsägaren inte ska ha rätt att sätta vilka begränsningar som helst, men frågan är: Hur mycket kontroll respektive frihet anser vi rättvist?

Bra poänger. Man har ju försökt lösa det genom att säga att man får visa videos för vänner, etc., men att man inte får kopiera. Det tycker jag är en rimlig lösning.

Om man ska bli lite mer teoretisk så var det inlägg PopJimmy skrev väldigt bra, och det spåret kan bli rätt intressant. Vore kul om Jimmy började skriva här igen, har inte sett honom på senaste tiden.

[BenRangel]

1. Viss upphovsrättslagstiftning kan man klaga på. Ta medicinpatent tex.
Människor dör i onödan för att folk patenterar sin medicin och därmed inte låter andra sälja den och inte heller vidareutveckla den.

2. Men när det gäller musik tycker jag det är en annan femma.
Om jag skapar en låt kommer ju inte någon lida av att de inte får lyssna på den.
Den är min, min, min.
Det är inget krav att jag ska dela med mig den.
Om jag så vill bör jag få sälja den för tiotusentals kronor.

3. Sett att flera här varit inne på flatrate här. (dvs TV-avgift fast för nedladdning)
Jag har en idé kring det:
Staten kunde skapa en I-tunes liknande sida, där folk får ladda hem vad de vill gratis och lagligt. Sen mäter man nedladdningarna och delar ut pengar till artisterna efter det.
Knappast en problemfri metod (vissa kommer ladda ned sina egna verk för att få pengar, och många kommer tanka från andra sidor än denna) men det får man tåla.

Om jag äger en CD-skiva men inte får kopiera den och ge kopiorna till mina vänner undergrävs min makt över den och min ägaderätt begränsas. Som liberal vill jag försvara äganderätten

Tror man kan säga att när du köper en skiva köper du rätten att lyssna på den.
Inte att göra vad du vill med den.

[Ulf S]

Om jag äger en CD-skiva men inte får kopiera den och ge kopiorna till mina vänner undergrävs min makt över den och min ägaderätt begränsas. Som liberal vill jag försvara äganderätten

Äganderätten skulle vara upphovsrättsmannens upphovsrätt i så fall. Det är sedan 2005 förbjudet att göra kompiskopior. (Även om man inte behöver tycka att det är bra.)

Rösta på ett parti som vill riva upp upphovsrätten!