Intersektionalitet vad är steg 2? Och är det användbart?

[Svartben]

Hej, jag är en lärarstudent och har försökt att skaffa mig en åsikt om intersektionalitet.
Själva begreppet förstår jag då det är ett analytiskt perspektiv för att se maktordningar i relation till ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion.
Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Mina problem jag har med intersektionalitet är att kategorierna är ej tillräckliga, det finns många fler kategorier som merit, personlighet, utseende, politiska åsikter, historiska händelser mm.
Då anser jag att "intersektionalitetsteoretikerna" kan säga "nej dessa kategorier räcker" och då kan man utesluta de andra som jag namngav eller så säger de " Ja, vi anser också att det finns fler kategorier och vi kommer nog behöva lägga till fler i framtiden" men betyder inte det då att intersektionalitet ej blir relevant då vi i slutet bara kommer hamna på "individen" och att det ultimata minoriteten är individen.

Sedan undrar jag också om era tankar kring relationen mellan intersektionalitet och identitetspolitik?




Tack på förhand för era svar, detta är mitt första inlägg på detta forumet och jag är öppensinnad och vill bara veta vad det är jag missar då själva skolverket och läroplanen använder sig av intersektionalitet i relation till normkritik.

[Algotezza]

Hej, jag är en lärarstudent och har försökt att skaffa mig en åsikt om intersektionalitet.
Själva begreppet förstår jag då det är ett analytiskt perspektiv för att se maktordningar i relation till ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion.
Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Mina problem jag har med intersektionalitet är att kategorierna är ej tillräckliga, det finns många fler kategorier som merit, personlighet, utseende, politiska åsikter, historiska händelser mm.
Då anser jag att "intersektionalitetsteoretikerna" kan säga "nej dessa kategorier räcker" och då kan man utesluta de andra som jag namngav eller så säger de " Ja, vi anser också att det finns fler kategorier och vi kommer nog behöva lägga till fler i framtiden" men betyder inte det då att intersektionalitet ej blir relevant då vi i slutet bara kommer hamna på "individen" och att det ultimata minoriteten är individen.

Sedan undrar jag också om era tankar kring relationen mellan intersektionalitet och identitetspolitik?




Tack på förhand för era svar, detta är mitt första inlägg på detta forumet och jag är öppensinnad och vill bara veta vad det är jag missar då själva skolverket och läroplanen använder sig av intersektionalitet i relation till normkritik.

Är det då man brukar tala mer om innanförskap än utanförskap? Hade en utbildningsdag bl.a. om det i Lund.

[Svartben]

Hej, jag är en lärarstudent och har försökt att skaffa mig en åsikt om intersektionalitet.
Själva begreppet förstår jag då det är ett analytiskt perspektiv för att se maktordningar i relation till ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion.
Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Mina problem jag har med intersektionalitet är att kategorierna är ej tillräckliga, det finns många fler kategorier som merit, personlighet, utseende, politiska åsikter, historiska händelser mm.
Då anser jag att "intersektionalitetsteoretikerna" kan säga "nej dessa kategorier räcker" och då kan man utesluta de andra som jag namngav eller så säger de " Ja, vi anser också att det finns fler kategorier och vi kommer nog behöva lägga till fler i framtiden" men betyder inte det då att intersektionalitet ej blir relevant då vi i slutet bara kommer hamna på "individen" och att det ultimata minoriteten är individen.

Sedan undrar jag också om era tankar kring relationen mellan intersektionalitet och identitetspolitik?




Tack på förhand för era svar, detta är mitt första inlägg på detta forumet och jag är öppensinnad och vill bara veta vad det är jag missar då själva skolverket och läroplanen använder sig av intersektionalitet i relation till normkritik.

Är det då man brukar tala mer om innanförskap än utanförskap? Hade en utbildningsdag bl.a. om det i Lund.

Ja det stämmer att man pratar hur man ska kunna inkludera människor som står utanför "normen" men där finns ju risker med att inkludera, att det istället exkluderar så t.ex i harvard och oxford stämmer "asiat-amerikanska rådet/representanterna" skolorna då försöket till inkludering av afro-amerikaner har ledd till en försvåring för asiater att komma in på skolorna.

Hoppas det var svar på din fråga.

[Algotezza]

Hej, jag är en lärarstudent och har försökt att skaffa mig en åsikt om intersektionalitet.
Själva begreppet förstår jag då det är ett analytiskt perspektiv för att se maktordningar i relation till ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion.
Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Mina problem jag har med intersektionalitet är att kategorierna är ej tillräckliga, det finns många fler kategorier som merit, personlighet, utseende, politiska åsikter, historiska händelser mm.
Då anser jag att "intersektionalitetsteoretikerna" kan säga "nej dessa kategorier räcker" och då kan man utesluta de andra som jag namngav eller så säger de " Ja, vi anser också att det finns fler kategorier och vi kommer nog behöva lägga till fler i framtiden" men betyder inte det då att intersektionalitet ej blir relevant då vi i slutet bara kommer hamna på "individen" och att det ultimata minoriteten är individen.

Sedan undrar jag också om era tankar kring relationen mellan intersektionalitet och identitetspolitik?




Tack på förhand för era svar, detta är mitt första inlägg på detta forumet och jag är öppensinnad och vill bara veta vad det är jag missar då själva skolverket och läroplanen använder sig av intersektionalitet i relation till normkritik.

Är det då man brukar tala mer om innanförskap än utanförskap? Hade en utbildningsdag bl.a. om det i Lund.

Ja det stämmer att man pratar hur man ska kunna inkludera människor som står utanför "normen" men där finns ju risker med att inkludera, att det istället exkluderar så t.ex i harvard och oxford stämmer "asiat-amerikanska rådet/representanterna" skolorna då försöket till inkludering av afro-amerikaner har ledd till en försvåring för asiater att komma in på skolorna.

Hoppas det var svar på din fråga.

Fast det du beskriver handlar mer om att fokusera på "utanförskap" och de som är i "utanförskap" ska inkluderas, men samtidigt är det ju ett utpekande av dessa utifrån "innanförskapets" perspektiv. Begreppen "innanförskap" och "utanförskap" innebär ju att dessa begrepp definieras via dem som har makten. Egentligen är de relativa och inte absoluta begrepp. Jag känner utanförskap när jag vill vara med i en grupp där jag inte får vara med. Annars har jag min egen grupp där jag är "innanför". Grupper jag skiter i att vara med i spelar ju ingen roll. "Utanförskap" betyder ju något bara om jag vill komma in men inte släpps in - och det är då det är ett problem. Har jag min identitet i en s.k. marginaliserad grupp som skänker gemenskap och ett värde åt mig och jag trivs i marginalen, är det ett problem då? Alla vill kanske inte "vara inne"?

Utanförskap, marginalisering, inkludera, bli sedd etc. är i hög grad välvilliga Farbro Barbro-begrepp... Man prackar på andra något av välvilja. Men jag vet inte... Jag vill själv inte alltid bli sedd och inte heller bekräftad av vemsomhelst... Det finns sammanhang jag inte vill "inkluderas i".

[Svartben]

Fast det du beskriver handlar mer om att fokusera på "utanförskap" och de som är i "utanförskap" ska inkluderas, men samtidigt är det ju ett utpekande av dessa utifrån "innanförskapets" perspektiv. Begreppen "innanförskap" och "utanförskap" innebär ju att dessa begrepp definieras via dem som har makten. Egentligen är de relativa och inte absoluta begrepp. Jag känner utanförskap när jag vill vara med i en grupp där jag inte får vara med. Annars har jag min egen grupp där jag är "innanför". Grupper jag skiter i att vara med i spelar ju ingen roll. "Utanförskap" betyder ju något bara om jag vill komma in men inte släpps in - och det är då det är ett problem. Har jag min identitet i en s.k. marginaliserad grupp som skänker gemenskap och ett värde åt mig och jag trivs i marginalen, är det ett problem då? Alla vill kanske inte "vara inne"?

Utanförskap, marginalisering, inkludera, bli sedd etc. är i hög grad välvilliga Farbro Barbro-begrepp... Man prackar på andra något av välvilja. Men jag vet inte... Jag vill själv inte alltid bli sedd och inte heller bekräftad av vemsomhelst... Det finns sammanhang jag inte vill "inkluderas i".

Jag tror jag förstår vad du menar men blir det inte ett problem om vad som innefattas som grupper bara består av ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion. det är väl lite ditt jag vill komma. Om jag behandlar alla mina elever som individer så är alla inkluderade på de sättet, de är individer, elever. Men (om jag har fattat det rätt) om jag bemöter mina elever utifrån ett perspektiv där mina elever måste representera sina "grupper" så blir det väldigt problematiskt. T.ex den vita heterosexuella killen i klassen får inte lika mycket på tals då andra grupper måste få mer utrymme.

Jag hoppas jag formulerade mig väl.

[Algotezza]

Fast det du beskriver handlar mer om att fokusera på "utanförskap" och de som är i "utanförskap" ska inkluderas, men samtidigt är det ju ett utpekande av dessa utifrån "innanförskapets" perspektiv. Begreppen "innanförskap" och "utanförskap" innebär ju att dessa begrepp definieras via dem som har makten. Egentligen är de relativa och inte absoluta begrepp. Jag känner utanförskap när jag vill vara med i en grupp där jag inte får vara med. Annars har jag min egen grupp där jag är "innanför". Grupper jag skiter i att vara med i spelar ju ingen roll. "Utanförskap" betyder ju något bara om jag vill komma in men inte släpps in - och det är då det är ett problem. Har jag min identitet i en s.k. marginaliserad grupp som skänker gemenskap och ett värde åt mig och jag trivs i marginalen, är det ett problem då? Alla vill kanske inte "vara inne"?

Utanförskap, marginalisering, inkludera, bli sedd etc. är i hög grad välvilliga Farbro Barbro-begrepp... Man prackar på andra något av välvilja. Men jag vet inte... Jag vill själv inte alltid bli sedd och inte heller bekräftad av vemsomhelst... Det finns sammanhang jag inte vill "inkluderas i".

Jag tror jag förstår vad du menar men blir det inte ett problem om vad som innefattas som grupper bara består av ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion. det är väl lite ditt jag vill komma. Om jag behandlar alla mina elever som individer så är alla inkluderade på de sättet, de är individer, elever. Men (om jag har fattat det rätt) om jag bemöter mina elever utifrån ett perspektiv där mina elever måste representera sina "grupper" så blir det väldigt problematiskt. T.ex den vita heterosexuella killen i klassen får inte lika mycket på tals då andra grupper måste få mer utrymme.

Jag hoppas jag formulerade mig väl.

Handlar inte detta begrepp främst om grupper - går det att använda det på individnivå?

[Svartben]

Handlar inte detta begrepp främst om grupper - går det att använda det på individnivå?

Nej det är menat att använda på individnivå som jag har förstått det också, intersektionalitet ser det såhär: Person X är en vit kvinna medans person Y är en svart kvinna. Person Y är mer förtryckt då denna person kan bli diskriminerad på grund av ras och för personens kön medans person X slipper rasismen. Själva begreppet kom ju ur som en kritik mot feminismen i USA på 70-talet om jag inte minns fel då man kritiserade att feminismen bara handlade om vita kvinnor.

[Algotezza]

Handlar inte detta begrepp främst om grupper - går det att använda det på individnivå?

Nej det är menat att använda på individnivå som jag har förstått det också, intersektionalitet ser det såhär: Person X är en vit kvinna medans person Y är en svart kvinna. Person Y är mer förtryckt då denna person kan bli diskriminerad på grund av ras och för personens kön medans person X slipper rasismen. Själva begreppet kom ju ur som en kritik mot feminismen i USA på 70-talet om jag inte minns fel då man kritiserade att feminismen bara handlade om vita kvinnor.

Jovisst, men man utgår ju från vilka grupper man tillhör, eller anses tillhöra, varvid man egentligen bortser från individens personliga egenskaper och attityder, utan bara bryr sig om vilka egenskaper man tillskriver olika grupper för att på så sätt kunna beskriva individen. Man bedömer på sätt och vis utifrån de fördomar man har gentemot olika grupper... Och vem gör bedömningen? Någon i en grupp eller utanför?

[Svartben]

Jovisst, men man utgår ju från vilka grupper man tillhör, eller anses tillhöra, varvid man egentligen bortser från individens personliga egenskaper och attityder, utan bara bryr sig om vilka egenskaper man tillskriver olika grupper för att på så sätt kunna beskriva individen. Man bedömer på sätt och vis utifrån de fördomar man har gentemot olika grupper... Och vem gör bedömningen? Någon i en grupp eller utanför?

Precis det är oftast de som man minst vill ska bestämma. Men ja det är ju lite här mitt ifrågasättande kommer in då jag inte har något problem med att bara identifiera vad som anses vara normer i ett samhälle (som jag antar skolverket använder intersektionalitet till) men intersektionalitet är mer än bara det och det är det jag menar med steg 2, hur ser intersektionalitet ut i praktiken? Jag får känslan att i slutet av intersektionalitetstunneln så ligger det samhälle där vi behandlar människor utifrån deras grupptillhörigheter, där individer blir en representation av sin/sina grupptillhörigheter och jag hoppas genuint att jag har missförstått det men allt jag ser med den radikala vänstern och vad då man kallar identitetspolitik kan jag inte låta bli att bli orolig.

[Algotezza]

Jovisst, men man utgår ju från vilka grupper man tillhör, eller anses tillhöra, varvid man egentligen bortser från individens personliga egenskaper och attityder, utan bara bryr sig om vilka egenskaper man tillskriver olika grupper för att på så sätt kunna beskriva individen. Man bedömer på sätt och vis utifrån de fördomar man har gentemot olika grupper... Och vem gör bedömningen? Någon i en grupp eller utanför?

Precis det är oftast de som man minst vill ska bestämma. Men ja det är ju lite här mitt ifrågasättande kommer in då jag inte har något problem med att bara identifiera vad som anses vara normer i ett samhälle (som jag antar skolverket använder intersektionalitet till) men intersektionalitet är mer än bara det och det är det jag menar med steg 2, hur ser intersektionalitet ut i praktiken? Jag får känslan att i slutet av intersektionalitetstunneln så ligger det samhälle där vi behandlar människor utifrån deras grupptillhörigheter, där individer blir en representation av sin/sina grupptillhörigheter och jag hoppas genuint att jag har missförstått det men allt jag ser med den radikala vänstern och vad då man kallar identitetspolitik kan jag inte låta bli att bli orolig.

Väldigt få - om några - släpper frivilligt ifrån sig de fördelar man har när man ingår i en privilegierad grupp. Ibland är man blind för dessa fördelar och märker det först när andra vill ha samma fördelar som en själv.

I praktiken finns ju intersektionalitet i det samhälle vi har.

Man kan ju använda symboler från mängdläran för att definiera en individ.

[hypotermi]

Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Jag kan svara på det jag citerade. Jag är rätt övertygad om att man måste generalisera och tänka i olika grupper för att få fram användbara mönster och information. En person kan ibland tillhör en viss grupp och ibland en annan, beroende på tillfälle och betraktare bland annat, men överlag tänker vi väldigt mycket i grupper. Om du ser en människa ute, vad lägger du först märke till? En fristående individ utan någon koppling till någon grupp, eller ser du till exempel en man? Visst, frågan var retorisk bara för att påvisa hur vi fungerar. Det samma går att applicera på hörsel med, vad för röst hör man och till vilken grupp hör den och så vidare. Det betyder naturligtvis inte att individer inte skulle finnas. Individer bildar grupper och grupper består av individer.

Man rangordnar nog mer eller mindre omedvetet ibland, kanske till och med rätt ofta. Det kan man dra nytta av, du kanske kan se vilka elever som det troligtvis kommer att gå dåligt för och de elever som ligger i framkant och försöka anpassa undervisningen efter det, jag vet inte, det var mest ett teoretiskt exempel.

[Algotezza]

Saken är som jag har försökt att förstå är, vad är steg 2? Ska jag sluta se mina elever som individer och istället som deras grupptillhörighet och sedan rangordna dem utifrån det?

Jag kan svara på det jag citerade. Jag är rätt övertygad om att man måste generalisera och tänka i olika grupper för att få fram användbara mönster och information. En person kan ibland tillhör en viss grupp och ibland en annan, beroende på tillfälle och betraktare bland annat, men överlag tänker vi väldigt mycket i grupper. Om du ser en människa ute, vad lägger du först märke till? En fristående individ utan någon koppling till någon grupp, eller ser du till exempel en man? Visst, frågan var retorisk bara för att påvisa hur vi fungerar. Det samma går att applicera på hörsel med, vad för röst hör man och till vilken grupp hör den och så vidare. Det betyder naturligtvis inte att individer inte skulle finnas. Individer bildar grupper och grupper består av individer.

Man rangordnar nog mer eller mindre omedvetet ibland, kanske till och med rätt ofta. Det kan man dra nytta av, du kanske kan se vilka elever som det troligtvis kommer att gå dåligt för och de elever som ligger i framkant och försöka anpassa undervisningen efter det, jag vet inte, det var mest ett teoretiskt exempel.

Jag menar man gör både och: ser andra som både individer och gruppmedlemmar. Ju mer du lär känna någon, desto mer ser du individen. Den okände vi möter på gatan, blir ju mer så att säga generaliserat bemött och bedömd än den vi känner.

[hypotermi]

Jag menar man gör både och: ser andra som både individer och gruppmedlemmar. Ju mer du lär känna någon, desto mer ser du individen. Den okände vi möter på gatan, blir ju mer så att säga generaliserat bemött och bedömd än den vi känner.

Ja, det var därför jag skrev "beroende på tillfälle och betraktare bland annat."

[Anders]

Om jag skulle påstå att det här ser ut som vänsterflum, vad svarar ni då?

[Algotezza]

Om jag skulle påstå att det här ser ut som vänsterflum, vad svarar ni då?

I sig är det bara ett begreppsligt verktyg. Det beror på dig själv och vilka syften du har hur du använder det.