rekoj skrev:Pilatus skrev:klorofyll skrev:Tror att kärnan är att vi tvivlar. När jag snackar med folk som är utbildade så brukar de förvånas av hur lätt jag följer med (minns att Esther upplevde motsatsen). Men lågutbildade personer (en definitionsfråga) kan göra mig skrämmande osäker.
Om vi tror oss kunna vara kapabla att föra ett filosofiskt resonemang? Om det ska bli en filosofisk diskussion så krävs det att någon står för något, försvarar en ståndpunkt, som blir mer eller mindre grundad efter som... Och det är något jag saknar!
Men läser du alls någon filosofisk text, bortsett från en del inhopp här och var på forumet? Gå till biblioteket och titta var de har i filosofihyllan! Esther hade nog tyvärr rätt, hon är en skärpt dam. Du sysslar för mycket med dig själv klorofyll. Jag tror inte någon här är så intresserad av dina funderingar om de inte kommer utanför din egen person.
Skriv någonting om Arthur Schopenhauer, eller ännu hellre om Yevgeni Preobrazhensky och den ursprungliga ackumulationen.
Filosofi skiljer sig en hel del från andra ämnen, tror jag kan vara värt att ha i åtanke. Inget säger att filosofi måste behandlas som en vetenskap, eller följa ideal som råder i vetenskapliga sammanhang. Läser du t ex Wittgenstein är han väldigt tydlig med att skilja filosofi från vetenskap, bland annat för att filosofin inte syftar till att samla till sig, eller att bygga upp någonting. Om vetenskaparen för upp en byggnad, kan filosofen stå bredvid utan att lyfta en enda sten. Sen inte sagt att filosofen inte måste anstränga sig för att bidra med nåt vettigt.
Att läsa böcker i filosofi, referera till och diskutera dessa, det kan nog absolut vara ett steg till att höja kvaliteten på forumet här. Och det kan vara ett sätt att komma bort från egocentrism och navelskåderi. Men jag tänker det inte som det enda sättet.
Jag tänker inte så runt filosofin. Filosofin kom till mig(har säkert berättat det förr) för ungefär tio år sen då jag läste idehistoria på kvällstid på UU. Det var ju inte bara filosofer, utan Newton, Einstein osv. Jag var dock grymt imponerad, och är det fortfarande över presokratikerna och Platon. De generaliserar, de funderar på hur saker hänger ihop, försöker verkligen bygga upp en världsbild. Inte blev det helt rätt med facit i hand men faktiskt förbannat bra tänkt. Och det där hängde med in då kursen långt senare kom in på 16-1800 tal, vetenskapliga revolutionen, empiri och plötsligt var det bara såå fel att tänka rationalistiskt. Aristoteles hade ju
fel. Han experimenterade inte. Nä det gjorde han inte, för att ingen hade kommit på att göra det. Det koms mycket på av filosofer, och filosofer har gett stora bidrag till vetenskapens metoder.
Men idehistorikerna lämnade glatt filosofin därhän någon gång 1880, för då hade ju vetenskapen
vunnit. Filosoferna själva var då med på noterna. James hyllar empiri och ser ned på rationalism "som vill bygga eviga system", Russell pratar sig varm för att filosoferna skall plocka med språkformuleringa och vad det kan vara.
Men jag har kvar det jag kände under kursen. Filosofer skall inte vara blyga. Filosofer skall fundera på det som vetenskapen inte enkelt ger svar på. Människans värld. Och vad sjutton, ett fullständigt naturvetenskapligt dilemma, kanske det största vi har nu, frågan om eldning av fossila bränslen kommer att leda till klimatkatastrof, jag ser det mer som en filosofisk fråga än en vetenskaplig. Eftersom att de vetenskapliga rönen har stor osäkerhet, och konsekvenserna av resultaten INTE gillas av alla - är det inte snarast en filosofisk fråga? Hur borde man lösa ett dilemma som det här med miljöfrågan? Jag tycker verkligen att filosofen, eller snarare filosoferna borde bidra med något vettigt. Det gör de också. Många av yrkesfilosoferna tar verkligen till orda då de inte måste skriva papers om en gris kan kallas en gris i ett parallellt universum. Då har de bra åsikter om saker, till exempel i filosofiska rummet. Och på de amerikanska toppuniversiteten, där maktens män och kvinnor skolas fram är filosofi ett fast ämne.
