Hejsan!
Mitt första besök och fråga på det här forumet. Kanske en banal fråga, men jag är helt låst i mitt tänkande,,
Jag har nu läst ett antal författare som använt begreppet "vederlagt" i olika syften. Första pratar om vederlagt som ett sätt att överbevisa, bevisat att teorin varit felaktig, andra som ett sätt att bekräfta den tidigare teorin som sanningsenlig. Tyvärr kan jag inte utläsa nyanser ur sammanhanget i texten vilket skulle tala för det ena eller det andra.
Vederlagt?
Moderator: Moderatorgruppen
Tack för svaren, även om det var det svaret jag minst av allt ville ha. Nu faller hela min uppfattning om Karl. R. Poppers resonemang, han utrycker just att han genom sitt resonemang vederlagt de klassiska empirismens teori,, men enligt andra böcker är han positivist, som också bygger på en empisristisk grund???
Någon som är insatt i detta?
Någon som är insatt i detta?
Du kanske bara har mimssuppfattat texterna, något inte helt oförståeligt. Begreppet positivism är så oerhört mångtydigt att det nästan blivit smått meningslöst. Popper utbildades i Wienskolan (logiska positivister) som utvecklades på 20-talet och framförallt ansåg att vetenskapen verifieras genom empiri. "The meaning of a proposition is the method of its verification". Popper bröt sig loss från detta tankesätt och lanserade sin teori istället baserad på falsifiering. Vad man menar när man pratar om hans vederläggande av positivismen antar jag är hans vederläggande av verifikationsprincipen som florerade hos de logiska positivisterna i Wienkretsen.
Ja, man kan helt klart säga att jag inte är kompis med de olika texterna, och vetenskapliga inriktningarna positivism, empirism osv.
Ludwig Wittgenstein och Karl Popper deltog ibland i diskussionerna med "Wienskolan" utan att vilja räkna sig till själva skolan...
Mårtensson & Nilstun (1998) Praktisk Vetenskapsteori
Jag får läsa vidare,,
Ludwig Wittgenstein och Karl Popper deltog ibland i diskussionerna med "Wienskolan" utan att vilja räkna sig till själva skolan...
Mårtensson & Nilstun (1998) Praktisk Vetenskapsteori
Jag får läsa vidare,,
Under 20- och 30-talet fanns det en skola som brukar kallas "logisk empirism" eller "logisk positivism" (vanligen det senare). Centrum var i Wien (Wienkretsen) med namn som Schlick, Neurath, Carnap, m fl. Popper deltog i vissa av deras möten, har jag för mig, men var, om jag minns rätt, aldrig nån rättroende logisk positivist.
Kärnan i den logiska positivismen var deras meningsteori, som sa att en sats är meningsfull omm den är en logisk eller matematisk sats, eller den har empiriskt innehåll. Andra satser, som etiska, metafysiska och religiösa satser, är meningslösa, eftersom de inte går att verifiera empiriskt. Således kallades meingsteorin verifikationistisk.
Poppers egen vetenskapsteori har INTE något att göra med mening. Popper vände sig starkt emot det fokus på språk och mening som filosofin tagit under 1900-talet (nåt som inte bara de logiska positivisterna bidragit till, även t ex vardagsspråksfilosoferna i England var väldigt inriktade på språk och mening). Hans teori om att en vetenskaplig teori ska bedömas utifrån om den är falsfierbar eller ej är inte ett förslag på meningskriterium. Istället är den ett sätt att skilja vetenskap från ovetenskap (det var iofs vad de logiska positivisterna var ute efter också, men de tog "omvägen" över ett meningskriterium).
I en lösare, "vulgär" mening kanske man kan tala om Popper som "positivist" iom att han var en exakt tänkare som betonade matematiska metoders användning inom samhällsvetenskapen, dömde ut sånt som marxism och freudianism, etc. Men den användningen är så inexakt att den borde sluta användas, även om man ofta hör den inom samhällsvetenskaperna (sällan inom filosofin). Han var ej logisk positivist. Han var inte heller positivist i den meningen att han inte trodde på en verklighet bortom sinnena, vad jag vet.
Popper vederlade inte verifikationsprincipen, även om han själv ansåg att han hade del i den logiska positivismens död. En rad andra tänkare var viktigare, som Quine, Hempel och Sellars. Två klassiska artiklar som inriktar sig på den logiska positivismens flaggskepp, deras variant av verifikationsteorin om mening är Quines "Two Dogmas" och Hempels "Problems and Changes in the Empiricist Criterion of Meaning".
http://www.ditext.com/quine/quine.html
http://www.lawrence.edu/fast/BOARDMAW/H ... _Crit.html
Kärnan i den logiska positivismen var deras meningsteori, som sa att en sats är meningsfull omm den är en logisk eller matematisk sats, eller den har empiriskt innehåll. Andra satser, som etiska, metafysiska och religiösa satser, är meningslösa, eftersom de inte går att verifiera empiriskt. Således kallades meingsteorin verifikationistisk.
Poppers egen vetenskapsteori har INTE något att göra med mening. Popper vände sig starkt emot det fokus på språk och mening som filosofin tagit under 1900-talet (nåt som inte bara de logiska positivisterna bidragit till, även t ex vardagsspråksfilosoferna i England var väldigt inriktade på språk och mening). Hans teori om att en vetenskaplig teori ska bedömas utifrån om den är falsfierbar eller ej är inte ett förslag på meningskriterium. Istället är den ett sätt att skilja vetenskap från ovetenskap (det var iofs vad de logiska positivisterna var ute efter också, men de tog "omvägen" över ett meningskriterium).
I en lösare, "vulgär" mening kanske man kan tala om Popper som "positivist" iom att han var en exakt tänkare som betonade matematiska metoders användning inom samhällsvetenskapen, dömde ut sånt som marxism och freudianism, etc. Men den användningen är så inexakt att den borde sluta användas, även om man ofta hör den inom samhällsvetenskaperna (sällan inom filosofin). Han var ej logisk positivist. Han var inte heller positivist i den meningen att han inte trodde på en verklighet bortom sinnena, vad jag vet.
Popper vederlade inte verifikationsprincipen, även om han själv ansåg att han hade del i den logiska positivismens död. En rad andra tänkare var viktigare, som Quine, Hempel och Sellars. Två klassiska artiklar som inriktar sig på den logiska positivismens flaggskepp, deras variant av verifikationsteorin om mening är Quines "Two Dogmas" och Hempels "Problems and Changes in the Empiricist Criterion of Meaning".
http://www.ditext.com/quine/quine.html
http://www.lawrence.edu/fast/BOARDMAW/H ... _Crit.html
Popper ansåg att posivitisternas vetenskapsteori var helt uppåt väggarna.
Under ett av Poppers besök i Cambridge hos Wienkretsen höll Wittgenstein under en diskussion på att slå Popper med en eldgaffel. W smällde sedan igen dörren i ren ilska och lämnade rummet.
Det som huvudsakligen skilde Popper från positivisterna var deras syn på huruvida man via vetenskap kan nå sanning eller inte. Positivismen var en common sense-uppfattning av induktivismen. Posivitisterna hävdade alltså att vetenskaplig fakta erhålls genom induktion (generella påstånden baseras på x-antal singulära observationer) och vidare genom deduktion. Det var primärt mot detta Popper vände sig; Han menade bland annat att induktionsprincipen är vag, genererar paradoxer (Goodmans paradox), att induktion inte kan rättfärdigas, eftersom den rättfärdigas med induktion, samt att den är logiskt ogiltig. "Russels kalkon" är ett exempel på detta.
Popper förespråkade istället falsifikationism. Vi har en teori, men vi kan aldrig veta om den är sann. Vi kan istället testa teorin, försöka vederlägga den genom att utsätta den för falsifieringsförsök. I detta är inbakat att vi endast behöver en motstridg iakttagelse för att vederlägga en teori. Den teori som har flest potentiella falsifikatorer (dvs högre empiriskt innehåll) och överlever falsifieringsförsök är bättre än sin föregångare. Den starkaste poängen mot positivisterna är att den falsifikationsitiska metoden, tvärtemot den induktivistiska, är logiskt giltig.
Under ett av Poppers besök i Cambridge hos Wienkretsen höll Wittgenstein under en diskussion på att slå Popper med en eldgaffel. W smällde sedan igen dörren i ren ilska och lämnade rummet.
Det som huvudsakligen skilde Popper från positivisterna var deras syn på huruvida man via vetenskap kan nå sanning eller inte. Positivismen var en common sense-uppfattning av induktivismen. Posivitisterna hävdade alltså att vetenskaplig fakta erhålls genom induktion (generella påstånden baseras på x-antal singulära observationer) och vidare genom deduktion. Det var primärt mot detta Popper vände sig; Han menade bland annat att induktionsprincipen är vag, genererar paradoxer (Goodmans paradox), att induktion inte kan rättfärdigas, eftersom den rättfärdigas med induktion, samt att den är logiskt ogiltig. "Russels kalkon" är ett exempel på detta.
Popper förespråkade istället falsifikationism. Vi har en teori, men vi kan aldrig veta om den är sann. Vi kan istället testa teorin, försöka vederlägga den genom att utsätta den för falsifieringsförsök. I detta är inbakat att vi endast behöver en motstridg iakttagelse för att vederlägga en teori. Den teori som har flest potentiella falsifikatorer (dvs högre empiriskt innehåll) och överlever falsifieringsförsök är bättre än sin föregångare. Den starkaste poängen mot positivisterna är att den falsifikationsitiska metoden, tvärtemot den induktivistiska, är logiskt giltig.
Tractatus skrev:Popper ansåg att posivitisternas vetenskapsteori var helt uppåt väggarna.
Under ett av Poppers besök i Cambridge hos Wienkretsen höll Wittgenstein under en diskussion på att slå Popper med en eldgaffel. W smällde sedan igen dörren i ren ilska och lämnade rummet.
Det som huvudsakligen skilde Popper från positivisterna var deras syn på huruvida man via vetenskap kan nå sanning eller inte. Positivismen var en common sense-uppfattning av induktivismen. Posivitisterna hävdade alltså att vetenskaplig fakta erhålls genom induktion (generella påstånden baseras på x-antal singulära observationer) och vidare genom deduktion. Det var primärt mot detta Popper vände sig; Han menade bland annat att induktionsprincipen är vag, genererar paradoxer (Goodmans paradox), att induktion inte kan rättfärdigas, eftersom den rättfärdigas med induktion, samt att den är logiskt ogiltig. "Russels kalkon" är ett exempel på detta.
Popper förespråkade istället falsifikationism. Vi har en teori, men vi kan aldrig veta om den är sann. Vi kan istället testa teorin, försöka vederlägga den genom att utsätta den för falsifieringsförsök. I detta är inbakat att vi endast behöver en motstridg iakttagelse för att vederlägga en teori. Den teori som har flest potentiella falsifikatorer (dvs högre empiriskt innehåll) och överlever falsifieringsförsök är bättre än sin föregångare. Den starkaste poängen mot positivisterna är att den falsifikationsitiska metoden, tvärtemot den induktivistiska, är logiskt giltig.
För det första: Wittgenstein var inte positivist. För det andra: Humes induktionskritik var 150 år gammal och givetvis känd av positivisterna, så Poppers kritik var inte direkt originell.
Dessutom bygger falsifikation på induktion. För, när vi falsifierar, är det vanligen en teori vi falsifierar. Vi gör det emellertid med hjälp av en observation. För att gå från en observation till en teori måste vi ta hjälp av en rad s.k. hjälphypoteser om att vår experimentutrustning fungerar, etc., men även säkert mindre triviala hypoteser. Således får vi fram följande implikation. Om O är en observationssats, T en teoretisk sats, och H1, H2, etc hjälphypotessatser, etc, så falsifierar vi T på detta sätt:
Om icke-O och H1 och H2 och H3 så icke-T.
Men då måste vi ju veta att H1 och H2 och H3 är sanna. Och hur vet vi det? Jo, genom induktion: experimentutrustningen har funkat förut. Keynes skrev nån gång att filosofi är vetenskapen där anden biter sig själv i svansen, och det ligger nåt i det.
Vem har sagt att han var positivist? Han umgicks flitigt med dem.
Skriver man:
Popper ansåg att posivitisternas vetenskapsteori var helt uppåt väggarna.
Under ett av Poppers besök i Cambridge hos Wienkretsen höll Wittgenstein under en diskussion på att slå Popper med en eldgaffel. W smällde sedan igen dörren i ren ilska och lämnade rummet.
framstår det som om W. var positivist.
Dessutom bygger falsifikation på induktion. För, när vi falsifierar, är det vanligen en teori vi falsifierar. Vi gör det emellertid med hjälp av en observation. För att gå från en observation till en teori måste vi ta hjälp av en rad s.k. hjälphypoteser om att vår experimentutrustning fungerar, etc., men även säkert mindre triviala hypoteser. Således får vi fram följande implikation. Om O är en observationssats, T en teoretisk sats, och H1, H2, etc hjälphypotessatser, etc, så falsifierar vi T på detta sätt:
Om icke-O och H1 och H2 och H3 så icke-T.
Men då måste vi ju veta att H1 och H2 och H3 är sanna. Och hur vet vi det? Jo, genom induktion: experimentutrustningen har funkat förut. Keynes skrev nån gång att filosofi är vetenskapen där anden biter sig själv i svansen, och det ligger nåt i det
Ja,,,,det var riktigt intressant,,,
Nu blir jag förvirrad, men förstår ditt resonemang,, och du har helt rätt. Någon som vet hur Popper tog den här kritiken?
Arne skrev:Dessutom bygger falsifikation på induktion. För, när vi falsifierar, är det vanligen en teori vi falsifierar. Vi gör det emellertid med hjälp av en observation. För att gå från en observation till en teori måste vi ta hjälp av en rad s.k. hjälphypoteser om att vår experimentutrustning fungerar, etc., men även säkert mindre triviala hypoteser. Således får vi fram följande implikation. Om O är en observationssats, T en teoretisk sats, och H1, H2, etc hjälphypotessatser, etc, så falsifierar vi T på detta sätt:
Om icke-O och H1 och H2 och H3 så icke-T.
Men då måste vi ju veta att H1 och H2 och H3 är sanna. Och hur vet vi det? Jo, genom induktion: experimentutrustningen har funkat förut. Keynes skrev nån gång att filosofi är vetenskapen där anden biter sig själv i svansen, och det ligger nåt i det
Ja,,,,det var riktigt intressant,,,
Nu blir jag förvirrad, men förstår ditt resonemang,, och du har helt rätt. Någon som vet hur Popper tog den här kritiken?
Ingen aning. Jag hörde det här resonemanget på den första kursen i teoretisk filosofi i Sthlm.
En annan viktig kritik mot Poppers teori är denna. Enligt Popper ska man vetenskapsmän ställa upp djärva teorier och sedan med alla medel försöka falsifiera dem. Men som Kuhn visade i en bok från 60-talet (De vetenskapliga revolutionernas struktur) är det knappast så vetenskapsmän går till väga. Istället försöker de skydda sina teorier på alla möjliga sätt, tills det bara inte går längre. Poppers teori rimmade således illa med vetenskaplig praxis.
Enligth Kuhn arbetar vetenskapsmän normalt inom ett s.k. paradigm, där en rad saker är tagna för givet. T ex arbetade fysikerna före Einstein i ett newtonskt paradigm. Det var absolut inte så att dessa fysiker försökte "falsifiera Newton", utan en fysiker som försökte göra det skulle ses som galen; en kättare. Istället försökte man lösa små problem som det newtonska paradigmet gav upphov till. Detta är s.k. normalvetenskap.
Ibland kan emellertid antalet problem, anomalier, bli större, och vid såna tillfällen kan, till slut, vetenskapsmännens tro på teorin bli mindre. Det är slående att det ofta är vetenskapsmän som kommer utifrån, som unga forskare, som har lättare att vägra tro på den etablerade teorin. De är inte lika indoktrinerade som professorerna. Enligt Kuhn är tiden då mogen för en revolution, såsom den Einstein genomförde i fysiken. Han skapade ett helt nytt begreppsschema, enligt Kuhn. Den einsteinska världen är inte likadan som den newtonska världen. (Detta synsätt har dock kritiserats, bl a av Davidson i "The very idea of a conceptual schema").
Kuhn sysslar inte så mycket med att säga vad som är rationellt och irrationellt, utan mer med att beskriva hur vetenskapsmän faktiskt gått tillväga, men andra har dragit intressanta slutsatser ur hans forskningar. Bl a skulle det varit vansinne att överge Newtons teori vid första bästa observation som motsa den nån gång på 1600 eller 1700-talet. Det var ett fruktbart forskningsprogram som inte bör överges FÖRRÄN MAN HAR ETT BÄTTRE. (Denna tanke är Imre Lakatos). Och det hade man inte förrän Einsteins forskningsprogram utvecklades.
Jag bör tillägga att få, om ens nån, tror på Poppers vetenskapsteori idag. Han är passé.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster