Lycka eller frihet

[Algotezza]

Om valet står mellan lycka och frihet, vad väljer ni? Är lyckan värd att offra friheten för? Är friheten värd att offra friheten för?

Det intressanta är inte främst vad ni väljer utan hur ni motiverar valet.

[Esther]

Tar NE.se som underlag för definitioner och lägger sedan mina egna betraktelser.

lycka, folkloristisk term. I fråga om fornnordiska förhållanden den övernaturliga kraft eller makt som vissa människor (individer såväl som släkter) blivit delaktiga av och som garanterar deras framtid.

frihet, centralt begrepp i etik och politisk filosofi. Begreppet får sin betydelse i etiken därigenom att det är naturligt att tänka sig att om personer inte har frihet att vilja och handla, så kan de heller inte ställas till ansvar för sina handlingar och rätteligen inte belönas och bestraffas för att de handlar rätt respektive fel. Det finns två huvudtolkningar av denna för ansvar erforderliga frihet: enligt kompatibilismen är den förenlig med determinism, tesen att allt som sker har en tillräcklig orsak, medan den enligt inkompatibilismen är oförenlig med denna doktrin.

Som vi ser först och främst är ordboksdefinitionerna inte vad som gemeneman oftast tänker sig i avseende på varken lycka eller frihet. Frihet ses idag oftast som något urval av olika val - att kunna göra val. Inte att hållas ansvarig för dina handlingar när du en gång väl gjort valen.
Lycka ses som ett emotivt inre tillstånd av något slags rus som människor förknippar med olika företeelser - som förälskelse kan vara ett sådant, köpa nya prylar som ger sk "lyckokickar" mm.
Dagens människor tror man ska söka lyckan, bli lyckliga, pröva lyckan osv. Det är med andra ord något som "alltid är där man just själv INTE är" och som undflyr en. Man når (föreställer man sig) något slags tillstånd som verkar vara den där "lyckan" och sedan brak - borta... och ersätts oftast med motsatsen. Olyckan.

Eller friheten. Den ger då lycka. Man blir fri och lycklig... i ett rus av ohämmad valfrihet med mycket pengar och man kan köpa allt och alla vi ha en.
Den slags friheten ska man få om man upplåter sin kropp till alla (sex) man blir då "ohämmad" och fri, vilket brukas ersättas med olycka att göra aborter, få könsjukdomar och i värsta fall dö av AIDS - mer ofrihet och olycka, alkoholism och drogmissbruk och undergång ond bråd död.

Det verkar inte vara något bestående... hmmm.
Idealtillstånden verkar bara hålla teoretisk om man ser till verklighetens frihetssträvan och lyckosträvan i dagens samhällen.

Men givet båda begreppen frihet och lycka förknippas med inre tillstånd som ska förverkligas i det yttre är kanske de sätt man försöker nå dem idag inte de rätta?! Och är de egentligen möjliga att separera? Kan man ha genuin frihet och inte vara lycklig? Eller om man är genuint lycklig är man inte också fri då?
Och om man har yttre ofrihet i form av despotiska ledare som tvingar sina agendor på en, eller föräldrar som styr, eller andra - kan man ändå vara fri? Är frihet då ett inre eller yttre uttryck eller båda? Är det värre att vara ofri i det yttre än i det inre när man lider av diverse inre psykiska och kroppsliga bundenheten i form av beroenden eller annat? Eller är båda lika hemska och är man lycklig då när man är ofri?
Hmmmm
ja... det verkar vara svårt.

Kant (min älsklingsförfattare) påstod ju (om vi går tillbaka till ordboksdefinitionen av frihet) att SANN lycka består i just moralisk frihet. Det vill säga sann autonomi. Man är fri från "lagen" som binder en eftersom man är sin egen lag därför att allt man gör är totalt RÄTT/GOTT för sig själv och mot, för andra.
Jag är benägen att helt hålla med honom!
Fullständigt.
Jag påstår till och med att så länge en individ inte når den moraliska friheten är hon inte ens i stånd att finna och vara i glädjen som är lyckan. En bestående glädje som inte beror på yttre ting som man måste ha för att känna denna glädje/lycka/friheten.
Utan den genereras av sig själv genom att man är fri då man gör rätt för sig själv och andra automatiskt... så att säga.

[klorofyll]

Begreppet "yttre verklighet" förutsätter väl att våran upplevelse av denna skänker oss OLIKA känslor och hur går det ihop med att hela tiden vara lycklig?

Är det en frihet att få välja mellan pest och kolera? Om man ändå aldrig känner lycka...

Men jag skulle välja frihet för jag tycker att ansvar är väldigt viktigt.

[Pilatus]

Om valet står mellan lycka och frihet, vad väljer ni? Är lyckan värd att offra friheten för? Är friheten värd att offra friheten för?

Frihet från tvång, och frihet att välja är en förutsättning för lycka. Inom religionen försöker man trolla bort friheten, det blir mycket av du skall, och du skall icke. Lycka är förenat med att vi kan förverkliga vad som ligger inom vår möjlighet. Ex vis idrottsmannen som vill kunna uppnå ett uppsatt mål inom sin potentiella möjlighet. Så länge våra anspråk på frihet inte förstör andras lycka, eller inskränker andras frihet finns inte något som bör begränsa vår frihet. Det finns förstås ett antal lagar och regler som tvingar, och kommer i konflikt med frihetskravet. Trafikregler och vapenlagar är exempel på rimliga begränsningar av vår frihet. Det finns åtskilliga kontrakt som vi ingår av fri vilja och som begränsar vår rörelsefrihet i olika avseenden, men dessa är frivilliga. En påtvingad etik som skall gälla alla alltid och överallt är inte ok, katekeser.

[Esther]

Om valet står mellan lycka och frihet, vad väljer ni? Är lyckan värd att offra friheten för? Är friheten värd att offra friheten för?

Frihet från tvång, och frihet att välja är en förutsättning för lycka. Inom religionen försöker man trolla bort friheten, det blir mycket av du skall, och du skall icke. Lycka är förenat med att vi kan förverkliga vad som ligger inom vår möjlighet. Ex vis idrottsmannen som vill kunna uppnå ett uppsatt mål inom sin potentiella möjlighet. Så länge våra anspråk på frihet inte förstör andras lycka, eller inskränker andras frihet finns inte något som bör begränsa vår frihet. Det finns förstås ett antal lagar och regler som tvingar, och kommer i konflikt med frihetskravet. Trafikregler och vapenlagar är exempel på rimliga begränsningar av vår frihet. Det finns åtskilliga kontrakt som vi ingår av fri vilja och som begränsar vår rörelsefrihet i olika avseenden, men dessa är frivilliga. En påtvingad etik som skall gälla alla alltid och överallt är inte ok, katekeser.

Bara en rättelse...
judendomen, islam och protestantismen - till skillnad från katolicismen som är kristendomens ursprung från apostlarna och Jesus (in Luther) - är regler och lagar.
Katolicismen - som är kristendomens rätta form - är just frihet. Varför? Jo på grund av vad Jesus sa: Sanningen ska göra er fria. Där sanningen är är friheten.
Ingen sanning - ingen frihet, ingen frihet ingen lycka.

[Algotezza]

Kanske så här...

En på sikt hållbar lycka är friheten, dvs. vilja, förmågan och möjligheten, att hjälpa, besitå och leva för andra. Bara leva för sig själv och se till sig och sitt, leder till både lyckans och frihetens motsats.

[klorofyll]

Kanske så här...

En på sikt hållbar lycka är friheten, dvs. vilja, förmågan och möjligheten, att hjälpa, besitå och leva för andra. Bara leva för sig själv och se till sig och sitt, leder till både lyckans och frihetens motsats.

Men hur stor frihet ska man ha att blanda sig i och hindra andra? Frihet kan riskera att bli laglöshet.

[Pilatus]

Jo på grund av vad Jesus sa: Sanningen ska göra er fria. Där sanningen är är friheten.

Vad är det för textställe du citerar Esther?

sanning = att vara överensstämmande med verkligheten.

(Eller en proposition som är logiskt sann eller falsk.)

[Algotezza]

Kanske så här...

En på sikt hållbar lycka är friheten, dvs. vilja, förmågan och möjligheten, att hjälpa, besitå och leva för andra. Bara leva för sig själv och se till sig och sitt, leder till både lyckans och frihetens motsats.

Men hur stor frihet ska man ha att blanda sig i och hindra andra? Frihet kan riskera att bli laglöshet.

Man får använda sitt moraliska omdöme och sunda förnuft, känna av den aktuella situationen, efter bästa förmåga. Frihet bygger inte på en regelsamling, tänker jag.

[klorofyll]

Frihet bygger inte på en regelsamling, tänker jag.

Vilken typ av samhälle fungerar på det viset?

[Algotezza]

Jo på grund av vad Jesus sa: Sanningen ska göra er fria. Där sanningen är är friheten.

Vad är det för textställe du citerar Esther?

sanning = att vara överensstämmande med verkligheten.

(Eller en proposition som är logiskt sann eller falsk.)

Ja, det är kongruensvillkoret som, enligt hur jag förstått det, innebär att man anser att sanna propositioner avbildar verkligheten och att osanna inte gör det. Sedan kan vi tala om huvuvida något är (logiskt) koherent eller innehåller motsägelser. Vi kan även tala om det pragmatiska, huruvida något är användbart, nyttigt, för en eller ej.

Men Jesus kanske yttalade sig performativt, inte deskriptivt. Genom att uttala denna sats och om man tror på den, blir man fri. Ordens magi.

[Algotezza]

Frihet bygger inte på en regelsamling, tänker jag.

Vilken typ av samhälle fungerar på det viset?

Hur tänker du då?

Fast lagarna och reglerna sätter praktiska gränser för den enskildes frihet i den måna han eller hon gärna vill gå utanför dessa. Men om man av födsel och ohejdad vana alltid håller sig inom lagar och regler nästan ryggmärgsmässigt, märker man ju inte av dessa lagar och regler. Du märker fängelsets väggar först när du slår huvudet i dem, så att säga. Innan dess kan du känna dig fri.

[Pilatus]

Vilken typ av samhälle fungerar på det viset?

Fast lagarna och reglerna sätter praktiska gränser för den enskildes frihet i den måna han eller hon gärna vill gå utanför dessa. Men om man av födsel och ohejdad vana alltid håller sig inom lagar och regler nästan ryggmärgsmässigt, märker man ju inte av dessa lagar och regler. Du märker fängelsets väggar först när du slår huvudet i dem, så att säga. Innan dess kan du känna dig fri.

Varje samhälle fungerar så, där samhällskontraktet respekteras, medborgarna betalar skatt och respekterar samhällets ordningsprinciper mot garantier för liv och egendom.

(Ett i Sverige inte helt uppfyllt villkor, skatterna skall betalas in med momspåslag till halverad garanti för liv och egendom. Eller hur förhåller det sig?)

[Algotezza]

Vilken typ av samhälle fungerar på det viset?

Fast lagarna och reglerna sätter praktiska gränser för den enskildes frihet i den måna han eller hon gärna vill gå utanför dessa. Men om man av födsel och ohejdad vana alltid håller sig inom lagar och regler nästan ryggmärgsmässigt, märker man ju inte av dessa lagar och regler. Du märker fängelsets väggar först när du slår huvudet i dem, så att säga. Innan dess kan du känna dig fri.

Varje samhälle fungerar så, där samhällskontraktet respekteras, medborgarna betalar skatt och respekterar samhällets ordningsprinciper mot garantier för liv och egendom.

(Ett i Sverige inte helt uppfyllt villkor, skatterna skall betalas in med momspåslag till halverad garanti för liv och egendom. Eller hur förhåller det sig?)

Samhällskontraktet är på väg att lösas upp, kan tänka. Fara å färde med andra ord.

[Pilatus]

Jo på grund av vad Jesus sa: Sanningen ska göra er fria. Där sanningen är är friheten.

sanning = att vara överensstämmande med verkligheten.

Men Jesus kanske yttalade sig performativt, inte deskriptivt. Genom att uttala denna sats och om man tror på den, blir man fri. Ordens magi.

Språkets performativa funktion. Som prästens: Härmed förklarar jag er till man och hustru!
Själva uttalandet är utförandet av den konkreta äktenskapliga föreningen.