Stödpunkter i livet
Moderator: Moderatorgruppen
Stödpunkter i livet
Händer det att ni vinglar till ibland? I så fall vad gör ni för att återfå balansen? Och fungerar det?
Själv kan jag till exempel tycka det kan vara lite omtumlande att komma åter till jobbet efter några dagars ledighet. Eller bara en dag då jag inte känner mig på topp. Oftast känns det då bättre att få gå in i någon patientsal, och prata med patienter som jag ska ansvara för under resten av kvällen (oftast är det kvällar som jag jobbar). Är jag osäker över något brukar som patienterna kunna få mig att känna mig mer trygg.
Alternativ fråga.. händer det att ni avsiktligt försätter er i obalans ibland? Och i så fall varför?
Själv kan jag till exempel tycka det kan vara lite omtumlande att komma åter till jobbet efter några dagars ledighet. Eller bara en dag då jag inte känner mig på topp. Oftast känns det då bättre att få gå in i någon patientsal, och prata med patienter som jag ska ansvara för under resten av kvällen (oftast är det kvällar som jag jobbar). Är jag osäker över något brukar som patienterna kunna få mig att känna mig mer trygg.
Alternativ fråga.. händer det att ni avsiktligt försätter er i obalans ibland? Och i så fall varför?
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Re: Stödpunkter i livet
Det du beskriver tycker jag låter lite som en svårighet att "koppla från". Själv kan jag nog ibland känna tvärtom, en svårighet att "koppla till".
En gång var det en patient jag hade som frågade mig vad hon skulle göra för att hantera sin panikångest. Jag sa att det är nog inget jag kan svara på, då jag själv inte fått det, och har således inte heller erfarenheter av hur det kan hanteras. Man får väl försöka slappna av, eller nåt sånt, sa jag. Och det verkade iaf som hon för stunden då var lugnare. Jag hade läst om hennes livshistoria som var fylld av olyckor och tragedi, inte konstigt att det finns sådant som är svårt att hantera då.
En gång var det en patient jag hade som frågade mig vad hon skulle göra för att hantera sin panikångest. Jag sa att det är nog inget jag kan svara på, då jag själv inte fått det, och har således inte heller erfarenheter av hur det kan hanteras. Man får väl försöka slappna av, eller nåt sånt, sa jag. Och det verkade iaf som hon för stunden då var lugnare. Jag hade läst om hennes livshistoria som var fylld av olyckor och tragedi, inte konstigt att det finns sådant som är svårt att hantera då.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Re: Stödpunkter i livet
rekoj skrev:Händer det att ni vinglar till ibland? I så fall vad gör ni för att återfå balansen? Och fungerar det?
Mina problem är ofta att jag föreställer mig hur negativt andra uppfattar mig...
Om andra "upplever mig som rädd och svag" så hjälper mig en egen stark upplevelse av motsatsen.
Så om jag upprepande tänker att "de tror att jag är rädd och osäker" så blir det som en sköld. Jag förlägger problemet utanför mig själv.
Re: Stödpunkter i livet
lynx skrev:Rekoj, ett praktiskt råd du kan ge dina patienter är att fokusera på andningen. Läs gärna på lite om det. Det kan, om den talande utstrålar mycket lugn, räcka med uppmaningen "var lugn", men det är inte alltid det fungerar.
Jo, det var vad min kollega, som också var där, sa till henne. Det kan nog hjälpa, särskilt i akutskedet. Men jag tänker att livet också innehåller så väldigt mycket annat gällande bakomliggande orsaker mm
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Re: Stödpunkter i livet
Livet tar gett mig ett par rejäla käftsmällar senaste åren både vad det gäller arbete och familjemedlemmars hälsa. Då man får mattan ryckt under sig är det människor runtomkring man behöver.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Stödpunkter i livet
rekoj skrev:Händer det att ni vinglar till ibland? I så fall vad gör ni för att återfå balansen? Och fungerar det?
Själv kan jag till exempel tycka det kan vara lite omtumlande att komma åter till jobbet efter några dagars ledighet. Eller bara en dag då jag inte känner mig på topp. Oftast känns det då bättre att få gå in i någon patientsal, och prata med patienter som jag ska ansvara för under resten av kvällen (oftast är det kvällar som jag jobbar). Är jag osäker över något brukar som patienterna kunna få mig att känna mig mer trygg.
Alternativ fråga.. händer det att ni avsiktligt försätter er i obalans ibland? Och i så fall varför?
Ja, ofta att jag vinghlar till i livet och i relationer med andra. "Smalspårig man med hög tyngdpunkt." Jag ber då. Ett eget hopkok av Fader vår och Gud som haver - och så skapar jag inre bilder till texten. Ett trygghetsmantra.
Var gång jag har öppnat mig för andra och berättat något personligt emotionellt känns det nästan alltid som om jag sagt för mycket. Men sedan inser jag att det emsta är glomt i nästa stund.
Naturen är bra för att finna balans. ta en cykelturm, sitta på en bänk eller sten och glo. Finna friden.
Göran Egevad egevad@gmail.com
Re: Stödpunkter i livet
Algotezza skrev:
Ja, ofta att jag vinghlar till i livet och i relationer med andra. "Smalspårig man med hög tyngdpunkt." Jag ber då. Ett eget hopkok av Fader vår och Gud som haver - och så skapar jag inre bilder till texten. Ett trygghetsmantra.
Var gång jag har öppnat mig för andra och berättat något personligt emotionellt känns det nästan alltid som om jag sagt för mycket. Men sedan inser jag att det emsta är glomt i nästa stund.
Naturen är bra för att finna balans. ta en cykelturm, sitta på en bänk eller sten och glo. Finna friden.
Det är nog inte ovanligt att finna naturen som en stödpunkt. Det var ut i naturen som Sissel ville i Tarjei Vesaas Vårnatt. För mig har det nog aldrig riktigt funkat dock. Trots det att jag är uppvuxen i glesbygd i Norrlands inland, och liksom haft naturen runt knuten som barn. Kyla, regn och tält som läcker var inte alltid nån höjdare. Numera gnäller jag mest när jag tycker det är för varmt. Att be har jag prövat ibland med tveksam effekt. Vid vissa tillfällen har jag ändå funnit det stödjande att gå till en kyrka. Bara tanken om att bygga ett hus ägnat Gud kan jag tycka är häftigt.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Re: Stödpunkter i livet
Tyvärr så är det väl så att med välmående kommer förnuft (tveksamt), igår kväll kände jag mig så skyldig; något i det förflutna, men snart så mår jag väl ännu bättre. Jag skulle aldrig passa som domare.
Re: Stödpunkter i livet
Hej Lynx,
tycker du att likheter bidrar till en känsla av stöd? Blir du någonsin bekymrad, sårad, frustrerad, nedstämd eller liknande om du upplever att andra är annorlunda eller inte förstår dig?
tycker du att likheter bidrar till en känsla av stöd? Blir du någonsin bekymrad, sårad, frustrerad, nedstämd eller liknande om du upplever att andra är annorlunda eller inte förstår dig?
Re: Stödpunkter i livet
klorofyll skrev:Jag älskar mornar, då är alla förnuftiga och seriösa, tyvärr också jag. Det bästa är att vara ute på förmiddagen utan att ha sovit på natten... sömndrucken. Jag tänker att människan fungerar på det sättet att hon varje dag måste utföra mentala stordåd, hon måste först lägga alla tidigare bitar på plats innan hon kan bygga vidare. Samma sak varje dag, även för James Bond.
Byter tråd då jag svarar på detta inlägg, då jag tycker det kan knyta an till min följdfråga i den här tråden, om det finns stunder då man avsiktligt försätter sig i obalans. Det du beskriver här tänker jag kan utgöra exempel på det, håller du med?
Jag vet själv att om jag exempelvis slarvar med sömnen, eller inte lägger mig i tid hamnar jag lätt i mental obalans. Jag gör det inte ofta, men det händer ibland... jag vet inte riktigt varför. Kanske handlar det om att vilja bryta mönster, och en känsla av att nåt inte står riktigt rätt till.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Re: Stödpunkter i livet
rekoj skrev:Alternativ fråga.. händer det att ni avsiktligt försätter er i obalans ibland? Och i så fall varför?
Jag tror att det handlar om att vilja glömma vissa tankegångar och erfarenheter...
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster