Kärlek

[531bts]

Lynx: mest svammel om dig själv. Ngt klargörande av din avsikt eller hur du kom fram till ditt påstående om "ego in action" o narcissism eller begripligt alternativ till det jag påstår har du inte lyckats med i ditt inlägg. Är du intresserad frågar du, har du invändningar presentera dom i sak begripligt så fler än du själv kan förstå.

[Anne]

...

[531bts]

Lynx: eftersom du riktade ditt inlägg till mig: varför inte anstränga dig att klargöra för mig vad du kommit fram till? Jag är genuint nyfiken. Om ngn annan har fått ut något av ditt gåtfulla inlägg, gör det inte mer begripligt för mig.

[Anne]

...

[531bts]

Lynx: vad är det för morbid ordlek du ägnar dig åt? Vill du att det här ska bli ett gräl eller en ändlös ordväxling, avstår jag gärna. Vill du föra dialog: ta dig samman o fokusera, sluta spela svår, var så enkel o rakt på sak som möjligt. Jag är nyfiken på vad du i sak kommit fram till:
1. beskriv kortfattat o enkelt vad som avses med "att det ska säga plums" o varför du oroar dig för det.
2. varför o på vilket sätt befinner du o jag oss på olika "plattformar". Beskriv kortfattat o begripligt din "plattform" o hur du tolkar min, o vad som skiljer dom åt.
3. beskriv så tydligt som möjligt din idé om att "ge" kärlek o din definition av kärlek.

Om du har lust att klargöra dessa tre punkter kanske den här ordväxlingen kan leda fram till ett tankeutbyte o dialog, om inte, avslutar vi här innan det blir slöseri med vår uppmärksamhet o tid.

[Anne]

...

[531bts]

Lynx: att välja en bränd biff istället för en obränd eller en obekväm säng framför en bekväm till förmån för en medmänniska är ensidig välvilja, medkänsla o är istället för ömsesidig kärlek. Ett missförstånd o feltolkning av Jesu kärleksbud. Den ensidiga omtanken o medkänslan kan också vara ett uttryck för narcissism: se vad generös, omtänksam, kärleksfull, fin o viktig jag är. Jag är nog lite speciell. Idén om ett unikt "jag" får sig en boost.

Nu till det jag tror du inte förstår o reagerat tokigt på: mitt påstående att definiera kärlek som att reservationslöst spegla sig i en likasinnad. Det innebär inte att spegla/jämföra ett "jag", "själv" i ett annat "jag" i syfte att förhärliga det egna "jaget". Det innebär att minst två kan spegla sin, av Gud givna natur/identitet dvs medvetande, förmågan att erfara, som en ingående o bestående del av Gud. Samt att man förstår, var o en för sig att man som bestående o medveten del av Gud ingår i skapelsen för att förstå skapelsen som Guds uttryck, talan till sina delar. Skapelsen vilken man tillsammans lever i, av o i förhållande till på samma villkor som allt levande. Att skapelsens mening är att etablera förhållande, kärlek dels delarna, människorna emellan o för Gud i sin situation som Helhet, till sina delar. Förhållandet Gud, Helheten o delarna dvs människan, kan endast äga rum i skapelsen o inte med mindre än att delarna med det allmänna förnuftet förstår situationen o meningen med den.
Ser fram mot att du ifrågasätter dessa påståenden o hänvisa till hållbara förnuftiga alternativ gärna utan oförskämdheter.

[xion]

Det sägs att en helig i tron, en profet
vars röst ljuder långt som en malm, en cynbal
men som ej känner kärlekens hemlighet
han hör till de fåvitskas tal.....
(Dan Andersson)

Vilken är då kärlekens hemlighet?
kanske att ge utan att förvänta sig något tillbaka?
att bara ge av kärlek?

Jag läste i boken "Den oförgängliga filosofin" en underbar berättelse från ett samtal mellan den äldre biskopen av Geneve, Francois de Sales och en yngre kollega.
Den yngre biskopen ställde en fråga;
"Hur blir man fullkomlig?"
(För att gör en lång historia kort);
Det enda svar den äldre mannen gav var följande:
"Man måste älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv"
Den yngre var inte nöjd med svaret och tyckte att det inte var något svar på frågan han ställt.

Man kan troligen inte bli fullkomlig om man inte känner kärlekens hemlighet.
Att älska Gud verkar främmande för min egen del.
Jag tror ju inte på en personlig Gud om det är det han menar.
Om han menar att man ska älska sin religiösa övertygelse så är inte heller detta lätt att förstå.
Att älska sin nästa som sig sjlv är mera begripligt.
Från envar efter förmåga till envar efter behov är inget som kommunismen har hittat på.
I den tid då vi levde tillsammans i familjegrupper var det troligen detta som gällde.
Alla bidrog efter förmåga och fick det de behövde av det gemensamma.
Ingen frågade; "Vad fan får jag för pengarna?"

[531bts]

Xion: kärlek är inte hemlig, dold. Den finns som ett medfött behov hos alla. För att den ska förverkligas i sin yttersta mening, krävs allt det Jesus hänvisade till: älska din nästa så som dig själv (spegling i likasinnad) o älska Gud (Helheten) av all din kraft, hjärta o förstånd. Det betyder att kärleksförhållande i sin yttersta mening, inte kan etableras utan förståelse av vare sig egen o medmänniskors identitet eller i förhållande till det Hela, Guds uttryck, skapelsen. Hjärta är en gammal term för just medvetande, vår gemensamma grundidentitet. Kraft skulle här kunna betyda viljeyttring, strävan, målsättning o förstånd vår kognitiva förmåga, förnuft. Så samtliga aktiviteter i tanke, tal o kroppslig gärning måste stå till förfogande att "tjäna Gud" för att kärlek som umgänge, förhållande till hela situationen ska förverkligas. Kärlek är inte mer magisk, mystisk o hemlig än vad du med ditt förnuft låter den vara. Det är ditt behov o önskan om dess tillfredsställelse, som gör att du ens orkar stiga upp på morgonen o en aning av det du framför här på forumet! Varm kram!

[Smisk]

Kärlek är väldigt enkelt men många krånglar till och förvirrar saken tycker jag. Kärleksfullhet är en relation man har med någon där den man har den med ingår som en värdefull förlängning av en själv. Ditt inre är av värde för mig som om vi är samma värdefulla entitet.

Detta är allt, det är inte svårare än så och det gäller för alla

Känner vi känslor som har med kärlek att göra handlar dem om att den vi känner dem inför värderas och känslorna reflekterar den uppfattningen. Det är med andra ord en värderelation.

Det som förvirrar är att vi värderar, tänker, uppfattar och känner olika och inför olika saker. Men det spelar ingen roll, kärleksrelationen är alltid den där vi värderar den andre parten för den den egentligen är utan att den måste passa hur vi vill att den skall vara.

En genväg till en bra bild är att föreställa sig sitt eget nyfödda barn. Det är inte säkert att man känner kärlek när man föreställer sig det, men det är lätt att förstå vad det är om man gör det. Det spelar ingen roll om barnet bajsar, skriker eller hur det är så är det fortfarande älskat. Det är inte villkorslöst, villkoret är att man värderar barnet för vad det "alltid är och kommer vara" oavsett.

Att känna begär inför en annan är inte kärleksfullhet då det bygger på egenskaperna som triggar begäret. Både egenskaperna hos parten man känner dem för och egenskaperna hos sig själv som föder begäret.

Begär är en sak, kärleksfullhet är en annan och de utesluter inte varandra men kräver heller inte varandra.

[xion]

Min favoritfilm är "Fisher King" med Robin Williams och Jeff Bridges.
Vid ett tillfälle berättar Robin Williams legenden om The Fisher King:

Som liten måste han vara ensam i skogen för att visa sitt mod.
Mdan han är där ensam får han en uppenbarelse.
Ur elden framträder Den Heliga Graal. Symbolen för Guds nåd.
En röst säger till pojken: Du ska vara Graalens väktare och läka hjärtan.
Men pojken hade större visioner, om ett liv fyllt av makt och ära.
Och i sitt upphetsade tillstånd kände han sig helt kort, inte som en pojke, utan oövervinnerlig, Som Gud.
Så han sträckte sig efter Den Heliga Graal, men den försvann och han blev svårt bränd av elden.
Ju äldre pojken blev desto värre blev skadan.Tills livet en dag förlorade sin mening.
Han hade ingen tillit till någon. Han kunde varken älska eller känna sig älskad. Han började dö.
En dag kom en dåre till slottet och fann kungen ensam.
På dårars vis förstod han inte att det var kungen. Bara en ensam man som led.
Och han frågade: Vad fattas dig frände?
Kungen svrade: Jag är törstig. Jag vill ha vatten att svalka strupen med.
Dåren tog en bägare, fyllde den med vatten och räckte till kungen.
Men när kungen började dricka upptäckte han att skadan var läkt.
I händerna höll han Den Heliga Graal som han letat efter hela livet.
Han frågade dåren: Hur kunde du av alla hitta den?
Och dåren svarade: Inte vet jag, Jag visste bara att du var törstig.

[Algotezza]

Allting är enkelt om vi inte krånglar till det, men ofta finner kulturkoftarna det krångliga och svåra mer intressant än det enkla och klara. Det ger framför allt fler litterära utmärkelser. Men inte alltid så mycket pengar.

"Kärlekens och livets komplexitet" väger tyngre än "livets och kärlekens simpla enkelhet"....

[hakkapeliitta]

Allting är enkelt om vi inte krånglar till det, men ofta finner kulturkoftarna det krångliga och svåra mer intressant än det enkla och klara. Det ger framför allt fler litterära utmärkelser. Men inte alltid så mycket pengar.

"Kärlekens och livets komplexitet" väger tyngre än "livets och kärlekens simpla enkelhet"....

Är kanske så att kärlek grumlar folks medvetande.
Nu är jag kanske den siste som ska försöka förklara kärleken.
Jag är rätt pantad på det området. Det är på modet att krama varandra. Hatar detta. Försöker inte leka macho med tar emot krama en kille. Har inga bögfobier men känns onaturligt, är inte uppväxt med sådant.
Kramar inga tjejer heller. Fan, jag är nog störd enligt vanliga normer.

[xion]

--

[hakkapeliitta]

Jag kramade aldrig min mor. Vi var ett stelt gäng.
Men morsan var väldigt hygglig och ställde alltid upp så hon visade kärleken på så sätt.
Men hon hatade fysisk beröring och jag har fått ärva detta. Måste avla barn på distans, hur det nu ska gå till. Skicka fram en robot som gör jobbet?