Vad kan vi vara helt säkra på?

[klorofyll]

Oavsett vad vi är säkra på eller ej på ett teoretiskt plan är det viktigt för ens överlevnad att vara rätt säker på det vi möter i vardagen. Där möts "vara säker på" med tillit, tillit till andra, till samhället, ens egna förmågor att uppleva och tänka, lösa problem, till kausaliteten...

Ja det är ett psykologiskt behov att ha tillit till en stabil värld. Det krävs för att trygghetssystemet skall fungera. Intrycken som bekräftar läget med världen behöver landa. Fladdrar den runt eller om uppfattningen fladdrar (efter rödvinet på Fredag) så vill systemet kalibrera sig oavsett vad man själv tycker om det

Den pragmatiska kompromissen blir att testa sig fram och ta det som fungerar i praktiken. Överlevnadsvärdet ligger inte i att veta om saker "faktiskt" är sanna utan om saker verkar fungera så länge.

Känner igen det där. Vad vet jag, men. Folk brukar inte tro att jag är så pålitlig. När de upptäcker att jag hade rätt så är vi långt ifrån varandra. En störande grej är att ingen litar på den som verkligen försöker hjälpa... För de tolkar det som desperation.

[naturaleeduco]

Detta är tänkt att vara en optimistisk och rationellt grundad diskussion om vad vi faktiskt har helt säker kunskap om och kan vara helt säkra på. Inte en skola av radikal skepticism, vilket hade varit meningslöst.

Här är min position på saken.

Sanningshalten för de flesta propositioner är fördunklad av osäkerhet. Alla tänkbara brister hos våra sinnen, vårt minne och vår rationalitet gör nästan allt vi uppfattar och tänker hopplöst osäkert. Den ofrånkomligheten är det mänskliga tillståndet.

Det finns ett glimmer av ljus kvar för oss, som tur är... Om du betvivlar allting som är osäkert så lämnas du med två ovidrörliga sanningar som är både absolut sanna och vetbara... det faktum att du existerar just nu (Descartes cogito) och existensen av dina perceptioner (qualia), också i detta nu.

Men, om du försöker använda dig av logik för att bygga på dessa sanningar för att utöka säkerhet längre, så kommer du att misslyckas... trots allt, när du bevisat något för dig själv, är ditt minne att du bevisade det verkligen korrekt? Är du helt rationell? Denna universella skepticism renderar all övrig filosofisk undersökning tvivelaktig.

Ditt enda hopp om att undslippa detta dilemma är om det finns någon därute med Guds krafter; en gudomlig varelse som har den verklighetsskapande kraften att gå förbi begränsningarna hos det mänskliga tillståndet.

Det är sant att människan dras av sina känslor många gånger men hon kan också inse sådana felsteg. Det är så om man är säker på något kan man också bli säker på mycket annat.

[dokido]

Inget, skulle jag vilja säga.

Möjligen cogito då, men det säger ju inget om vad det är

Jag tycker ovetandet är bra. Tyvärr extremt svårt att uppleva.

[Pilatus]

Inget, skulle jag vilja säga.

Men jag föreställer mig att du på frågan om vem som är Sveriges statschef obetingat skulle svara.
Konung Carl XVI Gustaf är Sveriges statschef.

Eller hur långt är det sunt och rimligt att vår skeptiska hållning sträcker sig? René Descartes sökte en utgångspunkt, något han kunde bygga vidare på. Trots sina tvivel tror jag han skulle hålla med mig om att det regnar i dag. Tvivlar han på det är det ju bara att gå ut i trädgården och slå upp dagens tidning och läsa en stund. Är den fortfarande torr efter en halvtimma så skall jag medge att min väderobservation är fel. Men som jag bedömer saken just nu, skulle René Descartes inte kunna sitta ute någon längre stund utan att bli genomsur och tidningen skulle förvandlas till sladdriga och närmast oläsbara tidningssidor.

På vad bygger du din skepsis?

[Anders]

Inget, skulle jag vilja säga.

Men jag föreställer mig att du på frågan om vem som är Sveriges statschef obetingat skulle svara.
Konung Carl XVI Gustaf är Sveriges statschef.

Eller hur långt är det sunt och rimligt att vår skeptiska hållning sträcker sig? René Descartes sökte en utgångspunkt, något han kunde bygga vidare på. Trots sina tvivel tror jag han skulle hålla med mig om att det regnar i dag. Tvivlar han på det är det ju bara att gå ut i trädgården och slå upp dagens tidning och läsa en stund. Är den fortfarande torr efter en halvtimma så skall jag medge att min väderobservation är fel. Men som jag bedömer saken just nu, skulle René Descartes inte kunna sitta ute någon längre stund utan att bli genomsur och tidningen skulle förvandlas till sladdriga och närmast oläsbara tidningssidor.

På vad bygger du din skepsis?

Brain in the vat, man kan liksom välja att betrakta "helt säkra" från lite olika utgångspunkter. För mig är Tjabo helt säkert kung om han inte just råkade ut för nåt eller abdikerade.

[dokido]

Descartes kanske fann en metod. Jag har inte funnit någon. Vissa saker går att räkna ut. Orsak o verkan. Men längre har vi inte kommit. Jag tycker det är sunt att söka ”sanningen”. Om jag inte har funnit nån teori som stödjer den är det ivarje fall ett försök. Därför tycker jag ovetandet är viktigt att bejaka. Det är ingen skepticism dock, tvärtom. Kanske skepticism i relation till vad vi vet. Jag hoppas ovetandet kommer få stor betydelse för medvetande forskningen och ai-utveclingen.

Nå, jag kan ju ha fel förstås

[klorofyll]

Descartes kanske fann en metod. Jag har inte funnit någon. Vissa saker går att räkna ut. Orsak o verkan. Men längre har vi inte kommit. Jag tycker det är sunt att söka ”sanningen”. Om jag inte har funnit nån teori som stödjer den är det ivarje fall ett försök. Därför tycker jag ovetandet är viktigt att bejaka. Det är ingen skepticism dock, tvärtom. Kanske skepticism i relation till vad vi vet. Jag hoppas ovetandet kommer få stor betydelse för medvetande forskningen och ai-utveclingen.

Nå, jag kan ju ha fel förstås

Ovetande är väl egentligen ett tillstånd av mottaglighet och acceptans...

[dokido]

Nja , till viss del

Det omvälvande är ju att acceptera ovetandet
Att sen använda det är en annan femma
Åtminstonde för mig
Problemet är att så fort man får nån sorts insikt om ovetandet så vill hjärnan fylla i med sin kunskap, och det är kört

Men om vi inte ens kan förstå att vi inte förstår
Hur ska vi då kunna gå vidare

Så det är problematiskt

[klorofyll]

Det omvälvande är ju att acceptera ovetandet

Att man inte behöver svar...

[dokido]

Nej att man lever i en simulering, modernt uttryckt

[klorofyll]

Nej att man lever i en simulering, modernt uttryckt

Hur vet man det då?

[dokido]

Vet ej
Det var en liknelse
Jag har ingen förklaring till verkligheten
Det är poängen
Man tror ju en massa saker såklart
Det är simuleringen

[klorofyll]

Vet ej
Det var en liknelse
Jag har ingen förklaring till verkligheten
Det är poängen
Man tror ju en massa saker såklart
Det är simuleringen

Simulering är en ganska träffande bild av hur livet fungerar... Man fattar inte allt, man släpar ständigt efter, men någon gång ibland tycks man vara lite i framkant..

[Anne]

Var Platon, vad man vet, först med dessa "simuleringstankar"? Maya inom den österländska tron borde väl vara lite äldre? Dålig koll på årtal.

[dokido]

Tror inte platon var inne på simulering. Jag tog upp honom bara gör att jag gilla hans grott bild, där människor sitter i en grotta och ser bara sina skuggor, inte den verkliga världen (han prata väl mer om ide världen och olika elemtära former som utgjorde grunden, men jag kan inte så mycket om platon)

Vilken maya kultur menar du? Sydamerikanska? Eller fanns det nån i österlandet?

Jag har också mycket inspiration av zen. Har för mig att buddha o platon var ”samtida”, typ 500 bc (Inte helt säker )