Vad tänker du på?

[Anders]

Finns det någon korrelation mellan klass och begåvning?

Tanken hos överklassen är att det gör det. Det finns en ytterst obehaglig, för mig som inte varande överklass, tanke, som faktiskt flyger:
Om några få begåvade kan få briljera, slippa kroppsarbete, så kan de göra underverk för världen, det kan vara värt att en underklass kan tvingas serva för att dessa skall kunna flyga.
Moraliskt förkastligt, men tänker man på vilka som faktiskt gjort stora insatser för att, tillexempel, barnadödligheten är så låg är vita och judiska män från god bakgrund väl representerade. Semmelveiss, Einstein, Bohr, Fleming osv...

Överklassen borde rimligtvis ha skapliga gener om framgång och begåvning har korrelans, och de kan erbjuda barnen en atmosfär av att våga, att utvecklas.

Men det finns invändningar mot det, förutom de mer moraliska. Till att börja med borde det inte ratificera att medelmåttor, som överklassen onekligen också producerar kommer i framskjutna positioner, och det är dessutom så, att väldigt många av de begåvade från överklassen inte väljer 100 timmar i veckan i hårda projekt som verkligen ökar artens lång och vällevnad.

Dessutom har det senaste dryga århundradet visat att de begåvade från enklare bakgrund gör väl så mycket nytta för mänskligheten som de rika. Tetrapak, AXE, transistorn mm mm hat tagits fram av folk från enkel bakgrund. Socialismen har lite indirekt givit världen det. Att de begåvade från enkel bakgrund har en chans till framgång och till att göra stora insatser.

[Anders]

Man skall inte ta lätt på det här! Googla John Calhoun och se vad han skrev om slaveri. Och tänk sen på att han var vicepresident och rankades mer än hundra år senare som en av de bästa amerikanska senatorerna någonsin.
Det är viktigt att det finns bra människor och att de får utvecklas, men till vilket pris?

Motsatsen,som socialisterna står för, att vi medelmåttor skall kunna leva långt över vår naturliga livslängd och att hälften av våra barn inte dör, vilket alltid varit det naturliga, utan att ge cred åt de som fixat det åt oss, de slags förmågor som skapar detta är varken produktivt eller moraliskt.

[klorofyll]

Finns det någon korrelation mellan klass och begåvning?

Tanken hos överklassen är att det gör det.

Då faller klassbegreppet... Hur ska man då kunna ha respekt för någon som säger sig vara överklass?

Nej jag gillar min karaktärisering bättre.. Överklassen söker lösa problem och har svar... Men inte beroende på begåvning.

Om man var tvungen att ha hög IQ så är det mååånga som faller bort.

[Anders]

Jag har börjat på säkert 30 böcker men ingen har blivit färdig... 30 sidor, 150 sidor, 70 sidor... och jag är inte mycket för noveller. Men jag skulle vilja skriva något riktigt episkt. Sagan om ringen, Vindens skugga, Harry Potter eller nåt. Hitta en egen i någon mening storslagen värld. Svårast är att skruva ihop en riktigt bra handling. Hitta de här spännand förvecklingarna. Vet inte hur de bär sig åt, proffsen.

Jag tänkte på dig idag, Anders när jag kollade på en serie på Youtube som hette Bathinas skilda världar - har du sett den? Hon försöker nysta i klassamhället. Något som inte kom upp är det här med smeknamn inom överklassen. Jag kallade Pilatus Tusse en gång. Han svarade inte. Jag är rätt säker på att jag varit överklass i ett tidigare liv. Som liten spretade jag alltid med lillfingret när jag skulle ta i något. I skolan märkte jag att det inte var normalt och ingen i min familj gjorde det.

Intressant, Lynx, den skall jag kolla på!
Jag har ju mina erfarenheter, spännande att se om något i serien kan få dem att kompletteras med helt andra erfarenheter.

Brände av det inledande programmet. Sen medelklass och arbetarklass. Det blir ju väldigt ytligt, vilka attribut som man hittar hos familjerna, vad de jobbar med. Men lite hörde man. Språket mest, kanske. Och lite om drömmarna. Men för att det skall bli intessant skulle man velat titta djupare. Vad kan man, vad vill man, vad har man för värlsbild. Sen inser jag att min gamla familj, den jag växte upp i är lite schizofren...

Bathina verkar också ha klarat av klassresan mycket bättre än jag. Nu är det ju en både glamorös och härlig tjej, som verkar kunna smälta in överallt. Och man är ju varken eller. Men jag skulle vilja veta mer om vad hennes familj hade för ställning i Syrien. Eller om klass är något annat där. Kanske lättare komma in i överklassen än i akademikereliten. Äh jag kommer inte in nån jävla stans...

[Anne]

Jo, det rör sig ju bara om kortfattade inblickar i serien. Jag tänkte att det här med klasserna kunde kanske vara ett tema i din roman ( -svit). Det går ju att skriva mycket om det.

[Anders]

Jo, det rör sig ju bara om kortfattade inblickar i serien. Jag tänkte att det här med klasserna kunde kanske vara ett tema i din roman ( -svit). Det går ju att skriva mycket om det.

Det har funnits med i de flesta bokstarter jag gjort. Inklusive den som typ avslutades, med sämsta slutet i romanhistorien.

[Anne]

Sämsta slutet i romanhistorien? Hur lyckades du med den bedriften? Hur slutade den?

[klorofyll]

Jag tror att positivitet hör till hög klass... Om man inte har det särskillt roligt..., ja, då är det DITT problem (enligt överklassen), du måste fatta de rätta besluten... osv.

[Anne]

Vad menar du med de rätta besluten?
Överklassen är lite fångade/ trygga i sina sociala koder. Det är ju inte vem som helst som får kalla kungen Tjabo...

[Pilatus]

Överklassen är lite fångade/ trygga i sina sociala koder. Det är ju inte vem som helst som får kalla kungen Tjabo...

Visst är han underhållande, Carl Jan Granqvist (adjungerad professor i matkonst vid Norsk hotellhøgskole). Det verkar så självklart det han säger och gör. Den kunskap han presenterar verkar ge honom frihet och han kan vara överseende med det litet bondska maneret från sin affärspartner (varför inte kavaj?). Carl Jan skulle antagligen undra litet och ställa en uppriktig fråga om bildning och kultur.

[klorofyll]

Vad menar du med de rätta besluten?

Jag menar att som överklass så fattar man sina beslut relativt självständigt. Varför?
Som jag skrev tidigare: Överklassen söker lösa problem och har svar (på lösta problem)...
Varför inte utnyttja detta... Förresten, hur korrelerar klass och förmögenhet?
Tror att överklassen är mer målmedveten och det brukar ju vara lyckat i företag...

[Anders]

Sämsta slutet i romanhistorien? Hur lyckades du med den bedriften? Hur slutade den?

Egentligen är det inte slutet, det är rätt bra för att vara mej, men det är hur jag tar mig ifrån mitten till slutet. De är det som jag är avundsjuk på Guillou, läckberg mfl. De kommer på en drivande plot som tar dem hela vägen. Särskilt Läckberg, som är(åtminstone var) närmast mobbad av andra deckarförfattare och har en ytterst tråkig kändisimage är en jävel på att kunna hitta en idé och skruva ihop det till en snyggt löpande handling. Jag vet alltid 70 sidor innan slutet var det skall ta vägen, precis som man vill ha det. Hennes språk är inte i världsklass och inte person och miljöbeskrivningarna heller, men hon är en jävla historieberättare. Tyskungen är som plot fruktansvärt snygg. Dit skulle jag vilja komma.

[Anders]

Vad menar du med de rätta besluten?
Överklassen är lite fångade/ trygga i sina sociala koder. Det är ju inte vem som helst som får kalla kungen Tjabo...

Jag lärde mig äta snyggt tidigt trots det stampade jordgolvet. Det har sitt ursprung i att min farmors mormor hade en mjölkaffär i Nyköping. Kan dra den om nån orkar höra, rätt lång historia.

[Anders]

Vad menar du med de rätta besluten?

Jag menar att som överklass så fattar man sina beslut relativt självständigt. Varför?
Som jag skrev tidigare: Överklassen söker lösa problem och har svar (på lösta problem)...
Varför inte utnyttja detta... Förresten, hur korrelerar klass och förmögenhet?
Tror att överklassen är mer målmedveten och det brukar ju vara lyckat i företag...

Mitt span efter att ha befunnit mig om inte i så bra nära denna överklass under det här milleniet är att de inte har jobb som paradigm för livet. Det är egentligen hela förklaringen. Alla arbetar och medelklass ser sina föräldrar lägga all energi Åttatillfem med tidsplaner som någon annan bestämt och vet att de själva kommer att befinna sig i den verkligheten. Det finns inte utrymme för att leva mer än så. Den bilden har i stort sett ingen i den verklighet jag befinner mig nu. Även om ens egna föräldrar jobbar 100 timmar i veckan i 10 år så säljer de sen av företaget och pillar sig i naveln. Grannen skriver på sin roman och grannfrun lägger ned oerhört med tid på heminredning. Själv funderar man på om man skall jobba med musik, bli arkitekt, pol mag. Är lite stolt över att båda mina barn har valt jobbutbildningar på högskolan. Kanske mitt fel.

Det här är så stort så det går inte att överskåda. Kön och hudfärg är i sverige ingenting emot rätt föräldraval. Och som jag uppfattar det är skillnaden större nu än 1990. Skall jag sticka ut huvudet är storleken i invandringen något som gjort det ännu bättre för de ledande klasserna jämtemot de lägre. Ett s.k. Elitprojekt. Som för dem har lyckats.

Det är då jag tänker på det här som jag kan förstå varför Trump är president i USA. Det är inte så fiffigt att göra de i mitten till losers. Tyskland 1930 är ett bra exempel.

[Pilatus]

Vad menar du med de rätta besluten?

Jag menar att som överklass så fattar man sina beslut relativt självständigt. Varför?
Som jag skrev tidigare: Överklassen söker lösa problem och har svar (på lösta problem)...

Jag undrar vad du har för källor till alla dina fantasifulla förklaringar? Överklassen (vagt begrepp) är givetvis ingen särskild art.

Bourgeoisin är enligt Karl Marx den klass som äger kapital, alltså maskiner och produktionsmedel som anställd personal arbetar vid. Industrikapital enkelt uttryckt.

En litet annorlunda definition av (över)klass är: en grupp av medborgare vilka med hänsyn till börd eller social ställning, grad av välstånd, förvärvsarbete, bildning osv ter sig såsom en enhet eller samhällsklass.