Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 06 sep 2020 18:03

Algotezza skrev:Jag tror inte det går. Något har gått förlorat för alltid. Men tron då?

Tron allena. Luther.

Tror gör ju folk fortfarande - den förmågan verkar ej ej gått förlorad - men idag tror folk urskillningslöst på vadsomhelst. En värld i förvirring som sociala oa media bättrar på.

Be och arbeta, stod det på bonader förr i världen. En möjlighet?

Kina väntar kanske på att ta över... Där finns disciplin och hårt arbete. Coronan som förtrupp...


G. K. Chesterton lär ha sagt: “Den första effekten av att inte tro på Gud är att tro på vadsomhelst”. Folk skaffar sig en Erzatsreligion. Marxismen är exempel på det, och den fick fasansfulla konsekvenser. Nu har vi dessutom drabbats av klimatkulten och HBTQ-kulten. "Woke"-kulten underminerar nu USA, och Portland börjar se ut som en katastrofzon (se Bret and Heather 40th DarkHorse Podcast).

Just därför behöver vi den kristna tron, för att den utgör ett bålverk mot pseudoreligioner som leder människor vilse. Kristendomen är i grunden sann (även om det finns diverse inriktningar som är vilsegångna). Kristendomen bär på djup visdom förvärvad över årtusendena. Det är inte svårt att tro, det är bara att ta de kristna trossatserna på allvar och försöka efterleva det kristna moraliska idealet, nämligen att behandla medmänniskan väl (det är vad kärleksbudskapet betyder) och att medge ens egen fördärvlighet. Då får man syndernas förlåtelse.

Men det handlar inte om att uppnå moralisk perfektion, för det klarar ingen av—det handlar om att man får förlåtelse om man erkänner sin synd. På modernt psykologspråk kallas det att "integrera skuggan". Man behöver inte ens gå i kyrkan, för i den moderna tiden har vi tillgång till så mycket kristen litteratur—mycket är gratis dessutom, såsom här: Logosmappen. Bibeln finns gratis på svenska, i flera versioner. Jesus säger:

När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig. (Mat. 6:5-6)


Man bör vara döpt förstås, men det kan vilken som helst kristen utföra med ett vattenglas, då han uttalar den treeniga dopformeln. Att välja den rätta vägen är inte svårt.

Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. (Mat.11:30)

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Anne » 07 sep 2020 18:10

Glömde du nämna kapitalismen? Vilka är eliten?

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 09 sep 2020 16:41

lynx skrev:Glömde du nämna kapitalismen? Vilka är eliten?


Eliten är de som har hög intelligens och lärdom, samt mognat till vuxenskap. Det senare är det mest viktiga och förutsätter individuation. Det innebär framförallt att bli medveten om själens skuggsida, dvs. att etablera ett syndamedvetande. Carl Gustav Jung säger:

We must still be exceedingly careful not to project our own shadows too shamelessly; we are still swamped with projected illusions. If you imagine someone who is brave enough to withdraw all these projections, then you get an individual who is conscious of a pretty thick shadow. Such a man has saddled himself with new problems and conflicts. He has become a serious problem to himself, as he is now unable to say that they do this or that, they are wrong, and they must be fought against. He lives in the “House of the Gathering.” Such a man knows that whatever is wrong in the world is in himself, and if he only learns to deal with his own shadow he has done something real for the world. He has succeeded in shouldering at least an infinitesimal part of the gigantic, unsolved social problems of our day. These problems are mostly so difficult because they are poisoned by mutual projections. How can anyone see straight when he does not even see himself and the darkness he unconsciously carries with him into all his dealings? (CW 11, §140)


De som projicerar sin skugga på omvärlden lider av den "muslimska sjukan". Man förlägger allt ont och orent utanför sig själv, för man har nämligen tillgång till den "rätta läran". Det är väldigt karakteristiskt för postmoderna människor som har blivit "woke" och fått klart för sig den "rätta" ideologin.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Anders » 09 sep 2020 20:59

Eliten är de som inte tycker som sig själv men har pondus, makt och intelligens.

Jag har som sagt svårt både för vänster och högerelit. Högereliten fattar jag, den är logisk. Men jag fattar inte vänstereliten. Den stressar mig oerhört. Det finns något osunt i botten på den känns det som. Någon slags skam för egna släktens tidigare utsugande. Som sagt, jag vet inte, famlar i mörkret. Den vill i princip bra saker men är fullkomligt måttlös, fullkomligt distanslös.

Du kan vara fruktansvärt lärd och intelligent utan att vara det minsta elit. Det dräller av sådana människor. För elit krävs antingen föräldrar med makt eller huggtänder. Och en viss intelligens.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1647
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Marksa » 10 sep 2020 19:13

Hej Mlw
Väntade ett tag med att reagera på ditt inlägg. Måste försöka förstå om du är på riktigt eller om du endast målar upp halmgubbar för andra att reagera på. Just nu bestämde jag mig för att du nog är på riktigt och att du är relativt beläst. Men att du uttrycker en väldigt konservativ världssyn i ditt inlägg och svaren i tråden.

Mlw skrev:Folk har en skuldbörda, tycker de, gentemot jordens klimat ("klimatskuld"), samt gentemot svarta afrikaner och de "underprivilegierade". Folk upplever sig som skyldiga. Det här, menar jag, beror på att arvsynden har profanerats. När Kristus ej längre bär vår synd, så får folk göra det själva. Men vi syndar ej längre mot kristendomens Gud, utan mot vädergudarna, de fattiga i tredje världen, m.m.


Hur kan Kristus ge arvsynden tillbaka till människan menar du, så att säga bokstavligen eller pratar du endast om symboler och paketerad religion. Och köper vi inte hela paketet så har illusionen fallit och vi ser verkligheten som den är?
Att bära ansvar för sina handlingar, kan nog inte klassas som ett tillkortakommande. Att vara medveten om sig själv och sina handlingarnas konsekvenser är inte heller en synd, det ska nog klassas som att vara en medveten medmänniska.

Mlw skrev:Människorna har alltid haft vädergudar som de offrat till, för att försäkra sig om god väderlek. Nu har vi återfallit i hednisk religiositet och offrar oerhörda summor pengar till vädergudarna.

Jag förmodar att du bestämt dig att det är bäst att leva i en lång förnekelsefas vad gäller klimatförändringarna, och att alla som säger något annat är lurade. Att se över hur vi behandlar moder jord där vi just nu står inför en massutrotning av arter, en värld där Kalifornien och Amazonas brinner där polarisarna snabba smältning överträffar de värsta scenarier man kunde måla upp för 10 år sedan kan nog inte kallas för offer, inte i min bok i allafall. Men kanske kan en tillbakagång till en ultrakonservativ kristendom råda bot på allt detta,

Allt det här beror på kristendomens tillbakagång. Den kristna tron absorberade den här egenskapen, så att den inte kunde profaneras. Vad som sker är en följd av den hedniska och materialistiska regressen

Så du menar på allvar att det endast finns skönhet och spirituell kraft i kristendomen. Eller är det endast domen du eftersträvar?

Mlw skrev:Nicolas Berdiaeff (The Russian Revolution) menar att det enda som kan stoppa den materialistiska religionens framfart är ett kristet återuppvaknande i världen. Men är det överhuvud taget möjligt för människor att börja ta de kristna sanningarna på allvar? Folk är ju så rationalistiska, ateistiska och materialistiska idag.

Jag tror att du tar miste här. Jag tror att en andlighet som i grunden ger människor den värdighet de har universella rätt till och vårdar skapelsen har framtiden för sina fötter. Den må kallas kristen, spirituell eller transcendent det spelar mindre roll. Eller bara vandra ut i skogen, och känn i djupet efter vad som är rätt.
Varje dag är en resa.

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1647
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Marksa » 10 sep 2020 21:31

Mlw skrev:Eliten är de som har hög intelligens och lärdom, samt mognat till vuxenskap. Det senare är det mest viktiga och förutsätter individuation. Det innebär framförallt att bli medveten om själens skuggsida, dvs. att etablera ett syndamedvetande.


Ingen människa kan vara perfekt. Men den som vågar vara den vuxne i rummet, bör vara ödmjuk inför uppgiften.

Mlw skrev:De som projicerar sin skugga på omvärlden lider av den "muslimska sjukan". Man förlägger allt ont och orent utanför sig själv, för man har nämligen tillgång till den "rätta läran". Det är väldigt karakteristiskt för postmoderna människor som har blivit "woke" och fått klart för sig den "rätta" ideologin.


Detta citat från dig visar inte på någon som helst ödmjukhet eller historiekunskap. Det som du kallar "muslimska sjukan" kan likväl den bokstavstroende kristne drabbas av.
Varje dag är en resa.

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 12 sep 2020 11:01

Marksa skrev:Hej Mlw
Väntade ett tag med att reagera på ditt inlägg. Måste försöka förstå om du är på riktigt eller om du endast målar upp halmgubbar för andra att reagera på. Just nu bestämde jag mig för att du nog är på riktigt och att du är relativt beläst. Men att du uttrycker en väldigt konservativ världssyn i ditt inlägg och svaren i tråden.


De moderna ideologierna har inte förmått visa oss vägen. Russell Kirk säger: “Ideologi är i korthet en politisk formel som lovar mänskligheten det jordiska paradiset. Men i praktiken har ideologierna skapat en serie jordiska helveten” (The Essential Russell Kirk). Han säger också: “För att rädda civilisationen förutsätter det återupplivandet av något som liknar doktrinen om arvsynden” (The Conservative Mind, xii). Då återstår bara en kristen konservatism. Det är bara att tillämpa uteslutningsmetoden.

Marksa skrev:Hur kan Kristus ge arvsynden tillbaka till människan menar du, så att säga bokstavligen eller pratar du endast om symboler och paketerad religion. Och köper vi inte hela paketet så har illusionen fallit och vi ser verkligheten som den är?
Att bära ansvar för sina handlingar, kan nog inte klassas som ett tillkortakommande. Att vara medveten om sig själv och sina handlingarnas konsekvenser är inte heller en synd, det ska nog klassas som att vara en medveten medmänniska.


Läran om arvsynden säger att vi är oförmögna att göra det rätta. Det förklarar Augustinus. Exempelvis, vindkraftverk är väl bra! Nej, de massakrerar fåglar, fladdermöss och insekter i massor. Vindkraftverk blir snart utslitna, men de är ej återvinningsbara. Hur vi än gör så blir det fel, på ena eller andra sättet, för världen är fallen. Termodynamikens andra lag säger att när vi skapar ordning så exporterar vi desto större mängd oordning. Det är alltså destruktivt att vara konstruktiv!

Insikten om arvsynden innebär att förkasta den svenska präktigheten och tron på att man kan göra det rätta. Vi är alla stående i den gyttja som är synden. Men vissa står i gyttja upp till halsen.

Marksa skrev:Jag förmodar att du bestämt dig att det är bäst att leva i en lång förnekelsefas vad gäller klimatförändringarna, och att alla som säger något annat är lurade. Att se över hur vi behandlar moder jord där vi just nu står inför en massutrotning av arter, en värld där Kalifornien och Amazonas brinner där polarisarna snabba smältning överträffar de värsta scenarier man kunde måla upp för 10 år sedan kan nog inte kallas för offer, inte i min bok i allafall. Men kanske kan en tillbakagång till en ultrakonservativ kristendom råda bot på allt detta,


Nej, men att folk är omedvetna om arvsynden innebär att den blir projicerad på sammanhang där den ej hör hemma. Klimatet förändras, men ej så snabbt. Panikåtgärder hjälper ej, utan är bara skadliga. Dessutom går vi nu in i en fas med lägre solaktivitet, vilket kommer leda till en avkylning. Se Bjorn Lomborg: False Alarm: How Climate Change Panic Costs Us Trillions And Fails To Fix The Planet.

Marksa skrev:Så du menar på allvar att det endast finns skönhet och spirituell kraft i kristendomen. Eller är det endast domen du eftersträvar?


Det finns intellektuell och moralisk sanning i kristendomen, en sund syn på människa och samhälle.

Marksa skrev:Jag tror att du tar miste här. Jag tror att en andlighet som i grunden ger människor den värdighet de har universella rätt till och vårdar skapelsen har framtiden för sina fötter. Den må kallas kristen, spirituell eller transcendent det spelar mindre roll. Eller bara vandra ut i skogen, och känn i djupet efter vad som är rätt.


Vi kan inte vårda skapelsen, för vi är syndare. Det är bara genom att klamra oss upp ur gyttjan som vi kan vårda samhälle och natur. Det centrala är alltså självförbättring.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav 531bts » 14 sep 2020 16:29

Nej, det centrala i Jesu lära är inte självförbättring. Det centrala är att älska Gud av all ditt förstånd, hjärta o kraft samt att älska din nästa som dig själv. Självförbättring är en naturlig konsekvens av kärlek. Vinnlägger du dig inte om att i tanke, tal o gärning prioritera den filosofiska prövningen av Gud som den medvetna, levande orsaken till skapelsen o Guds mening med den, sett från människans perspektiv, finns inte möjligheten att förverkliga Jesu lära.
Avstår du att pröva din tro kan du heller inte räkna med ngn självklar, (av Gud given) naturlig förbättring. Då återstår själv-förbättring. "Jag" är hänvisad till min mystiska, oklara, dvs för förnuftet motstridiga, tro på en Gud med mystisk agenda med skapelsen, som grundval för mitt projekt att förbättra mig. Inte sällan leder en sådan tro till högfärd o illusionen om ett förbättrat "jag" med mandat från Gud att förbättra andra "jag". Kan inte Gud, skapelsen förbättra av naturen, är det då inte förmätet att inbilla sig att ett förvirrat "jag" med oklar, mystisk o filosofiskt oprövad Gudstro skulle kunna göra det?

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 14 sep 2020 20:05

531bts skrev:...


Jag talar om inre självförbättring, inte om yttre gärningar. Sola fide utesluter inte på något sätt inre självförbättring, för trosakten gör att vi successivt lösgör oss ur syndens grepp. Att bli medveten om synden, som anfäktar både en själv och andra, är lika med inre självförbättring. Augustinus förklarar att den "ömsesidiga nåden" innebär att subjektet samarbetar med den Helige Ande. Det gör att själens imago Dei helas.

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav hakkapeliitta » 15 sep 2020 09:14

Vilken synd pratar du om? Jag går ofta mot Röd Gubbe eftersom jag är snabbfotad. Jag gör inte livet surt för någon annan människa, tvärtom är jag en rätt sympatisk och empatisk schysst mot mina medmänniskor.
Jag inte religiös, finns det någon räddning för mej? Blir jag bortmotad vid pärleporten?

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 15 sep 2020 17:20

hakkapeliitta skrev:Vilken synd pratar du om? Jag går ofta mot Röd Gubbe eftersom jag är snabbfotad. Jag gör inte livet surt för någon annan människa, tvärtom är jag en rätt sympatisk och empatisk schysst mot mina medmänniskor.
Jag inte religiös, finns det någon räddning för mej? Blir jag bortmotad vid pärleporten?


Merparten av befolkningen kännetecknas av en genomgripande generell omedvetenhet, något som gör dem oförmögna att förstå och acceptera medmänniskan. De förväntar sig att människorna robotlikt ska ha ett "korrekt" beteende, trots att de ej vet vad som pågår under ytan hos medmänniskan. De fokuserar på minimala signaler, gärna rykten, och uppförstorar dessa enormt. De vet ingenting, men agerar ändå efter sina förutfattade meningar. Känns det igen?

Svenskarna har blivit falska och otäcka. Sverige förstörs i rask takt, men svenskarna stoppar likt strutsen huvudet i sanden. De vill ej veta! Det är nämligen bekvämt att leva som en omedveten robot. Man kan snabbt avgöra hur djupt försjunken i synd en människa är. Omedvetenheten är fullt synlig. Syndarna är alltid rädda, men man begriper ej vad de är rädda för. De överreagerar på minsta stimuli, som när någon yttrar något som möjligen kunde tolkas som en politisk inkorrekthet. De är elaka och smutskastar gärna folk bakom deras ryggar. Då tror de att de själva framstår som föredömliga människor, i jämförelse. De tar alla chanser att skada medmänniskan, med följd att solidariteten bryts sönder. De föredrar att göra livet surt för oskyldiga, så att de får möjlighet att projicera sin egen synd på dem.

Ett tydligt kännetecken är att de saknar självkritik. Det är endast andra människor som det är fel på, och det är ingen hejd på hur de kan demonisera andra. Syndarna tycks utgå från att de är moraliskt oförvitliga själva. Det beror på att de är oförmögna att ifrågasätta den egna moralen, eller sanningshalten i de egna uppfattningarna.

Tillståndet i befolkningen är eländigt. De är djupt försjunkna i syndens dypöl. Medborgarna kan idag bara relatera genom ytligt falskspel. Därför visade en undersökning att pensionärer som gått i karantän mår psykiskt bättre, tvärsemot förväntningarna. När de slipper umgås med andra syndare så förbättras deras mentala tillstånd. Syndarna drar nämligen ner varandra djupare i dyn.

Det är nödvändigt att säga upp bekantskapen med personer som saknar självkritik och lever det omedvetna vegeterande livet. Man mår ju inte bra av att umgås med "A-lagare". Men nästan hela befolkningen är A-lagare idag, mer eller mindre. Om de bara visste vilka fasor som väntar dem, så skulle de ta sig samman.

Någon som funderade kring människans fallna tillstånd var Blaise Pascal (1623-1662). Läs den här artikeln: Blaise Pascals analys av människan och samhället.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav 531bts » 16 sep 2020 17:11

Mlw: självklart förstår jag att du avser "inre" förbättring. Jesu lära handlar inte om ngn "yttre" kroppslig förbättring. Idén om ett "själv" som agent i en förbättringsprocess är långt ifrån Jesu budskap. Du behöver inte oroa dig om förbättring, rikta all ditt förstånd, hjärta o kraft att älska Gud genom människorna så följer förbättring av naturen. Helt befriat från att man åstadkommit den påföljande "inre" o yttre förbättringen, själv. Idén om sig själv som skapare av förbättringar löses upp o får inte längre ngn betydelse som drivkraft i tanke, tal o gärning. Valet är att antingen vända sig till skapelsen som Guds meningsfulla talan till oss människor eller att som ett inbillat "själv" bli verklighetsförbättrare, kreatör, skapare av mening, o outtalat en gud/gudinna i vardande.

Användarvisningsbild
Mlw
Inlägg: 423
Blev medlem: 17 apr 2020 16:09
Kontakt:

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Mlw » 16 sep 2020 18:07

531bts skrev:Mlw: självklart förstår jag att du avser "inre" förbättring. Jesu lära handlar inte om ngn "yttre" kroppslig förbättring. Idén om ett "själv" som agent i en förbättringsprocess är långt ifrån Jesu budskap. Du behöver inte oroa dig om förbättring, rikta all ditt förstånd, hjärta o kraft att älska Gud genom människorna så följer förbättring av naturen. Helt befriat från att man åstadkommit den påföljande "inre" o yttre förbättringen, själv. Idén om sig själv som skapare av förbättringar löses upp o får inte längre ngn betydelse som drivkraft i tanke, tal o gärning. Valet är att antingen vända sig till skapelsen som Guds meningsfulla talan till oss människor eller att som ett inbillat "själv" bli verklighetsförbättrare, kreatör, skapare av mening, o outtalat en gud/gudinna i vardande.


Men Augustinus talar om en imago Dei som finns inbyggd i vår själ, som blivit skadad av synden och som därför måste repareras. Detta är Självet—bilden av Gud. Man älskar inte Gud genom människorna, utan kärleken till Gud har kärleken till medmänniskan som konsekvens.

Protestantismens centrala doktrin, nämligen att tron allena är heliggörande, icke handlingen, fick folk att uppge också inre handling. Det var verkligen inte meningen, för exempel på inre handling är ju bönen, som har nådeverkan.

Efter reformationen blev följden att folk enbart med läpparna bekände sin tro och sedan hängav sig åt det världsliga livet. Det gav visserligen skjuts åt ekonomin, som Max Weber (The Protestant Ethic and The Spirit of Capitalism) har påvisat, men det gick ju på tvärs med det kristna idealet. Några decennier efter reformationen uppstod därför puritanismen, och senare pietismen, såsom motreaktion mot protestantismens relativa världslighet och materialism.

Det är lätt att med läpparna bekänna sig till tron, och säga att endast tron är heliggörande. Men om det leder till ett världsligt fokus så är det något som inte stämmer. Protestantismen lider fortfarande av denna problematik, för protestanter tycks mest tänka på flyktingar, palestinier, ulandshjälp, och världsliga frågor rent generellt—ungefär som muslimerna.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav Anne » 19 sep 2020 11:18

hakkapeliitta skrev:Vilken synd pratar du om? Jag går ofta mot Röd Gubbe eftersom jag är snabbfotad. Jag gör inte livet surt för någon annan människa, tvärtom är jag en rätt sympatisk och empatisk schysst mot mina medmänniskor.
Jag inte religiös, finns det någon räddning för mej? Blir jag bortmotad vid pärleporten?


Jag tror absolut att det finns räddning för dig. Du agerar mer kristet än många som bekänner sig till kristenheten. Jag hoppas att du finner heligheten. Du har ju sagt att du också gillar kyrkor. Sitt och vila i en när det är tungt, eller du känner dig upplagd för det. Den sakrala känslan är något mycket vackert.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

Inläggav 531bts » 19 sep 2020 13:33

Mlw: dess bättre (eller dess värre) är det genom människan den enda möjligheten till förverkligande av Gudsmedvetande/Helhetsmedvetande o kärlek till sin nästa o kärlek till den levande orsaken Gud, finns. Det förutsätter att man tror att människan är skapad till Guds avbild. Jag menar att den formuleringen vilar på det Gud o människan har gemensamt: om sig själv medvetet väsen med förmåga att ta emot intryck o uttrycka behov.
Gud från sitt perspektiv som Helhet o orsak, med sitt enda behov: att bli förstådd o älskad, riktat inåt mot sina delar, människan.
Människan från sitt perspektiv, införlivade i skapelsen, utrustade med ett förstånd att göra sig en verklighetsuppfattning som hon kan kommunicera fritt till sina medmänniskor genom det heltäckande mänskliga språket.
Genom Guds enda behov, behovet att bli förstådd o älskad av människan, frambringar Gud en vibrerande aktivitet i form av universum/skapelsen. I den aktiviteten skapas en tredimensionell bild som människan föds in i, lever av o i förhållande till. Det är människans lott: hon är "tvingad" att via sina kroppsbevarande behov, delta, göra omdömen o kommunicera verkligheten från morgon till kväll, livet ut. Hon kan inte avsäga sig skapelsens villkor, dvs tillfredsställa de kroppsbevarande behoven för överlevnad med ofrånkomliga bedömningar av gott, ont eller neutralt, vilka blir underlag för orientering i tillvaron. Naturen håller på så sätt människan i nackskinnet.
Det medfödda, av barnasinnet filosofiska behovet, att använda tanke o tal i en strävan mot en för förnuftet allmängiltig mening med alla erfarenheter av livet o skapelsen, är inte tvingande på samma sätt som de kroppsbevarande behoven. Människan kan under sin livstid avstå att söka svaren men hon kan inte förtränga de obesvarade frågorna utan psykologiska konsekvenser.
Man kan säga att människan av naturen har en allmängiltig förmåga till nyfikenhet o lust till frågan: hur? Med svaren kommer nästa oundvikliga fråga: varför? Där är också frågan om mening oundviklig. Når man begripliga o kommunicerbara svar följer ansvar i tanke, tal o gärning. Med det i bakhuvudet/samvetet gör man allt för att förtränga det, t.o.m barnens naturliga o spontana frågor viftas bort. Det skapas inga förutsättningar för filosofisk dialog för den mest naturliga, allmängiltiga men också mest utmanande frågan: finns det en allmängiltig mening med det mänskliga livet o verkligheten?
Det är i ljuset av det mitt påstående att kärleken till Gud endast kan gå genom människan o filosofisk dialog där man var för sig kommit fram till en med allas erfarenheter (inklusive vetenskapens rön) överensstämmande mening med hela situationen. Kommer man fram till att skapelsen har en osynlig, bestående, om sig själv medveten orsak, o som vi kan namnge som Gud samt att den utgör en helhet med sina lika, bestående, om sig själv medvetna delar inom sig, är vi hänvisade till varandras medvetande, tanke, tal o gärning att antingen, i filosofisk dialog komma fram till samförstånd, samarbete, gemenskap o kärlek. Eller konkurrens, alienation, makt o konflikt.
Det är i uppfattningen, tron o i dialog om oss själva o förhållandet till skapelsen vi skapar möjligheten till spegling i varandra som tillhörande, ingående delar i Gud vilket är villkoret för etablering av en förnuftsbaserad kärlek i tanke, tal o gärning. Människan har fn ingen annan varelse, än just medmänniskan att vända sig till i detta universum som är skapad till Guds avbild. Så genom att förstå människans medvetna sinne som Guds ingående del, har hon möjlighet att dels älska sin nästa som sig själv o älska Gud i antagandet att skapelsen duger för sitt syfte: att dels skapa relation till delarna, människan sinsemellan o för Gud inåt till sina delar. Jag återger en analogi vars upphovsman är filosofen Stefan Hlatky:
om man tänker att människokroppen utgör en helhet o cellerna dess ingående delar o om cellernas situation vore belyst o med förmåga att föra dialog om att man ingår i en levande helhet, människokroppen så lever delen, dvs cellen sitt liv, o helheten, kroppen lever sitt. Analogien är att kroppen representerar Gud med skapelsen o cellen människan som ingående del i Gud o skapelsen.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster