Om du vore en rollspellskaraktär, vilket "yrke" sk

[Stefan]

Motivera gärna ditt svar.

[Luipa]

Jag skulle vara någon slags socialt isolerad undergångsprofet. Kan finna cynismer och mörka påståenden verkligt underhållande men det är lätt att det hela går över styr, det är en lek med destruktiva krafter. Försöker därför att inte bejaka den sidan i mitt vardagsliv.

Men som en rollspelskaraktär...
Ja tack!

[Camilla]

Menar du om man skulle tolka sig själv som om man vore en rollspelskaraktär? I så fall hamnar nog bard närmast för min del. Jag kan spela instrument, dansa och skriva. Jag är en drömmare och dagdrivare. Jag kan inget nyttigt, bara underhålla folk. Alltså passar yrket bard bäst. Alternativt kan man säga att jag är en lärd (loremaster) men det finns ju inte med på listan.

[Luipa]

Camilla ställer bra frågor. Utifrån hennes resonemang skulle jag välja helare. Jag är nämligen en vårdare och finner många goda orsaker till breddning av den verksamheten.

[Stefan]

Tror att "lärda" brukar vara barder eller magiker. Vill minnas att barder ansågs vara väldigt lärda i mitt gamla Role Master (bla bra på språk). De flesta rollspel har inget yrke som "lärd" eftersom de är dåliga på att döda drakar, etc.

"Undergångsprofet" låter som nån slags mörkermagiker... Beware of the Dark Side of the Force!

[Luipa]

"Undergångsprofet" låter som nån slags mörkermagiker... Beware of the Dark Side of the Force!

Jag vill inte kasta onda besvärjelser över enskilda människor. Bara vara en oinbjuden sanningssägare som vet att allt kommer gå åt pipan. Egentligen en bra kombination med helaren. Jag gör vad jag kan för att hjälpa de individer jag möter men vet samtidigt att min aktivitet är fullständingt meningslös. We're going down. Och detta kan jag inte sluta mässa om.

Du själv Stefan, vad väljer du?

[Stefan]

Påminner kanske om en av mina älsklingskaraktärer i litteraturen: myrslingerbulten (the marshwiggle) Surpöl, i C.S. Lewis Silvertronen, den sjätte Narniaboken. Han tror aldrig att nåt kommer att gå bra; men ändå kämpar han på oförtrutet för det goda. En obotlig pessimist i ord som ändå visar sig vara den som i det avgörande ögonblicket inte tappar modet i handling. Har du inte läst den och gillar fantasy, gör det. Innehåller en del referenser till Platon och, som vanligt när det gäller Lewis, kristendomen.

[Stefan]

Du själv Stefan, vad väljer du?

Tja, en sak är ju vad jag vill se mig som, en annan sak vad jag är . Om man menar att magi är något man kan få enbart genom läsning; något man får känslan av t ex i Harry Potter, kunde jag möjligen vara magiker. Men om magi kräver nån slags intuitiv känsla, ungefär som musikalitet (jag är helt omusikalisk), så kan jag inte vara magiker. Det beror lite på hur man ser magi.

Skulle kunna tänka mig att jag skulle kunna vara nån slags "mugglarmagiker" - utan nån större magisk förmåga, men med bra koll på vilka besvärjelser det finns etc. Ungefär som Hermoine i Harry Potter.

[Camilla]

Om man menar att magi är något man kan få enbart genom läsning; något man får känslan av t ex i Harry Potter, kunde jag möjligen vara magiker.

I Harry Potter-böckerna är magisk förmåga något medfött. Vissa har den medan andra inte kan lära sig magi hur mycket de än försöker, t.ex. vaktmästaren Argus Filch på Hogwarts.

Skulle kunna tänka mig att jag skulle kunna vara nån slags "mugglarmagiker" - utan nån större magisk förmåga, men med bra koll på vilka besvärjelser det finns etc. Ungefär som Hermoine i Harry Potter.

Hermione har den magiska förmågan och är alltså inte en mugglare, trots att hennes föräldrar är det.

[Camilla]

Skulle kunna tänka mig att jag skulle kunna vara nån slags "mugglarmagiker" - utan nån större magisk förmåga, men med bra koll på vilka besvärjelser det finns etc.

En beskrivning som alltså passar bättre in på Argus Filch.

[Luipa]

Har du inte läst den och gillar fantasy, gör det.

Tack för tipset. Surpöl gillas redan. Jag har inget speciellt förhållande till fantasy och är därför öppen för genren. Läst två Narniaböcker som ung, kanske blir det en tredje snart, efter Bergtagen .

[hovnarr]

Jag skrev upp mig på Druid/Animist. Mitt aktuella jag skulle nog i en fantasymiljö trivas som en blandning mellan rangern och helaren. Kombinerat med mitt ockulta intresse ligger nog druiden närmast, tror jag. Ska ju börja plugga till veterinär till hösten dessutom, så då blir jag ju nästan druid på riktigt

Är dock inte så bra på att byta form till en björn. Måste öva på det.

[Stefan]

Camilla/ Har inte läst böckerna, bara sett filmerna.

Jo, men Hermoine verkar ju ändå ha mindre "talang" så att säga än Harry Potter, t ex. Hon kan ju avgjort mer om trollkarlsvärlden, men ändå är hon en mindre mäktig magiker. Han verkar ha en större medfödd magisk förmåga.

Däremot verkar det ju också som om man kan påverkar sin magiska förmåga genom läsning - och det är det Hermoine gör. Genom att hon kan massa udda formler blir hon en bättre magiker än andra med samma talang.

Luipa/ Har du läst Bergtagen? Fantastisk bok. Rätt tung dock - Silvertronen är lite lättare. Och Surpöl måste man älska.

hovnarr/ Härligt, en druid. Ett bra val, passar dig utmärkt. Blir en riktigt härlig blandning det här. Kanske inte det sällskapet med störst chans att dräpa en drake, dock.

PS. Skönt att du skriver "mitt aktuella jag". Man vet aldrig vad som händer i framtiden. DS.

[Camilla]

Jo, men Hermoine verkar ju ändå ha mindre "talang" så att säga än Harry Potter, t ex. Hon kan ju avgjort mer om trollkarlsvärlden, men ändå är hon en mindre mäktig magiker. Han verkar ha en större medfödd magisk förmåga.

Att Hermione skulle ha mindre magisk kraft än Harry har jag svårt att tro. Jag kan inte komma på något sammanhang överhuvudtaget där hon visat sig svag. Att Harry skulle ha extra stor magisk kraft antyds vad jag vet bara på två ställen. Det första är i slutet av bok 3 då han driver bort dementorerna. Det finns dock en långsökt förklaring till varför han lyckades och det finns inget som säger att Hermione inte skulle kunnat ha gjort det om hon varit i samma situation. Förmågan att driva bort dem har för övrigt inte så mycket med magisk kraft att göra utan med förmågan att känna lycka. Det andra tillfället är när han besegrar Voldemort i en magisk duell i bok 4. Om det fanns en förklaring till det kommer jag inte ihåg.

Däremot verkar det ju också som om man kan påverkar sin magiska förmåga genom läsning - och det är det Hermoine gör. Genom att hon kan massa udda formler blir hon en bättre magiker än andra med samma talang.

Det stämmer. På samma sätt beror Voldemorts makt delvis på att han lärt sig en del udda magier, t.ex. detta med horrokruxer. Även när det gäller honom så verkar den extra stora magiska kraften inte ha att göra med att han är mer "magisk" än andra utan på att han har starka känslor. Förbannelsen Avada Kedavra kräver exempelvis för att den ska fungera att man hatar den man riktar den mot så mycket att man verkligen vill att hon ska dö.

[hovnarr]

Förbannelsen Avada Kedavra kräver exempelvis för att den ska fungera att man hatar den man riktar den mot så mycket att man verkligen vill att hon ska dö.

Var står det? Det ställer ju i så fall slutet i den senaste boken i en intressant dager.