Finns en absolut sanning?

[klorofyll]

Jag tänker ibland att: jag går med sanningen...

Om jag blir avskedad så går jag därifrån med rak rygg.
Behandlar man mig illa så går jag därifrån med rak rygg.

Varför?

[iris]

Hur skulle en värld se ut om alla (vilket i vårt land är en politisk gärning att få människor att tro på) - "har sin egen sanning och det finns ingen sanning"?

Ingen kan veta något.
Ingen kan säga vad som gäller för att allt gäller bara någon säger det.

Vi är på väg dit med stormsteg - fast... i skolorna ges den "sanning" som passar makthavarnas tankar om hur saker är.
Varför?

[Algotezza]

Hur skulle en värld se ut om alla (vilket i vårt land är en politisk gärning att få människor att tro på) - "har sin egen sanning och det finns ingen sanning"?

Ingen kan veta något.
Ingen kan säga vad som gäller för att allt gäller bara någon säger det.

Vi är på väg dit med stormsteg - fast... i skolorna ges den "sanning" som passar makthavarnas tankar om hur saker är.
Varför?

Sanning är vad vi kommer överens om är sant, verkar det, dvs. sanningen är soscialt betingad och intersubjektiv. Dessutom lanserar ju tv kändisarnas sanningar i Min sanning. Kan de kan vi.

Vi går mot solipsism om vi inte redan är där. Var och en sitter i sin mentala fängelsebubbla och med sina sanningar. Eller?

Eller kan vi öppna dörrar mellan våra medvetandebubblor med hjälp av språk och ärlighet?

[iris]

Hur skulle en värld se ut om alla (vilket i vårt land är en politisk gärning att få människor att tro på) - "har sin egen sanning och det finns ingen sanning"?

Ingen kan veta något.
Ingen kan säga vad som gäller för att allt gäller bara någon säger det.

Vi är på väg dit med stormsteg - fast... i skolorna ges den "sanning" som passar makthavarnas tankar om hur saker är.
Varför?

Sanning är vad vi kommer överens om är sant, verkar det, dvs. sanningen är soscialt betingad och intersubjektiv. Dessutom lanserar ju tv kändisarnas sanningar i Min sanning. Kan de kan vi.

Vi går mot solipsism om vi inte redan är där. Var och en sitter i sin mentala fängelsebubbla och med sina sanningar. Eller?

Eller kan vi öppna dörrar mellan våra medvetandebubblor med hjälp av språk och ärlighet?

intressanta reflektioner ...
för mig verkar det som om det stämmer det du tänker för att människor tänker - ATT - det är så...
fast
det är inte alls så - förmodligen

om du ser vad som "säljer mest" är det skvaller om andras (kändisars) liv, åsikter om dem, tid som man ödslar i kommunikation (tänk korridoren på jobbet) vad som sägs - "om andra - chefen, någon helst man ogillar"...
dvs elakt (helst) svaller förtäckt i "jag vill bara säga att".

Och när vi gör detta söker vi också bekräftelser för vår negativa (oftast elaka ganska stereotypa syn på den vi utpekar eller ogillar eller vill tala om) - helst i negativa termer --- och så också på media. Vi söker de som håller med oss i vår syn...
Vad gör det med vår utveckling när vi rotar runt i vad vi tror - men inte vet - om andra som vi inte känner personligen, rotar runt i det vi redan tror oss veta och får detta bekräftat av andra?

[Algotezza]

Hur skulle en värld se ut om alla (vilket i vårt land är en politisk gärning att få människor att tro på) - "har sin egen sanning och det finns ingen sanning"?

Ingen kan veta något.
Ingen kan säga vad som gäller för att allt gäller bara någon säger det.

Vi är på väg dit med stormsteg - fast... i skolorna ges den "sanning" som passar makthavarnas tankar om hur saker är.
Varför?

Sanning är vad vi kommer överens om är sant, verkar det, dvs. sanningen är soscialt betingad och intersubjektiv. Dessutom lanserar ju tv kändisarnas sanningar i Min sanning. Kan de kan vi.

Vi går mot solipsism om vi inte redan är där. Var och en sitter i sin mentala fängelsebubbla och med sina sanningar. Eller?

Eller kan vi öppna dörrar mellan våra medvetandebubblor med hjälp av språk och ärlighet?

intressanta reflektioner ...
för mig verkar det som om det stämmer det du tänker för att människor tänker - ATT - det är så...
fast
det är inte alls så - förmodligen

om du ser vad som "säljer mest" är det skvaller om andras (kändisars) liv, åsikter om dem, tid som man ödslar i kommunikation (tänk korridoren på jobbet) vad som sägs - "om andra - chefen, någon helst man ogillar"...
dvs elakt (helst) svaller förtäckt i "jag vill bara säga att".

Och när vi gör detta söker vi också bekräftelser för vår negativa (oftast elaka ganska stereotypa syn på den vi utpekar eller ogillar eller vill tala om) - helst i negativa termer --- och så också på media. Vi söker de som håller med oss i vår syn...
Vad gör det med vår utveckling när vi rotar runt i vad vi tror - men inte vet - om andra som vi inte känner personligen, rotar runt i det vi redan tror oss veta och får detta bekräftat av andra?

Det negativa kittlar ju ofta mer än det positiva eller ljusa, och som du skriver, säljer det mer också.

Sedan är det ju ofta så att det inte handlar så mycket om vad du säger eller påstår utan hur du gör det. Minsta bagatell kan ju vinklas så att det låter mörkt. Och de verkligt mörka saker som händer kan bagatelliseras.

Om man med absolut sanning menar något som står sig i alla tider och överallt är det väl främst logiska och matematiska sanningar, tautologier.

Sedan har vi alla timliga sanningar som gälelr en viss tid eller i ett visst sammanhang.

Kanske är det bara metasanninagr som kan vara absoluta? Sanningar om osanningen...

[Pilatus]

Åter till Kant som förmodligen hade fel angående syntetisk apriori. Eller så är det så enkelt som att begreppen numera är kritiskt nagelfarna i ett stort antal uppsatser med slutsatsen att syntetisk apriori kommit att bli kraftigt ifrågasatt. Någon fullständig visshet kan inte erhållas via syntetisk apriori eller genom empirin. Å andra sidan konstruerar vi hus som är 828 meter höga, Burj Khalifa. Tilltron till vad som är ingenjörsmässigt möjligt närmar sig i vissa fall det absoluta.

För den som vill gräva djupare i frågan, se Otfried Höffe (2010) - Kants Critique of Pure Reason

[iris]

Det negativa kittlar ju ofta mer än det positiva eller ljusa, och som du skriver, säljer det mer också.

Sedan är det ju ofta så att det inte handlar så mycket om vad du säger eller påstår utan hur du gör det. Minsta bagatell kan ju vinklas så att det låter mörkt. Och de verkligt mörka saker som händer kan bagatelliseras.

Om man med absolut sanning menar något som står sig i alla tider och överallt är det väl främst logiska och matematiska sanningar, tautologier.

Sedan har vi alla timliga sanningar som gälelr en viss tid eller i ett visst sammanhang.

Kanske är det bara metasanninagr som kan vara absoluta? Sanningar om osanningen...

Det du, för mig, pekar på är vårt psyke. Vem vi är, vad vi är och främst - hur vi är.
Vad gör vetenskapen (som en forist föreslog bara för någon dag sedan) för att skapa något som gör att vi - slutar vara sådana?
Jag kan säga dig vad jag vet: inget alls. För detta är ju inte vetenskapens område.

Den omhuldad "fredsskapande, goda, förenande, sanna underbara vetenskapen" - undersöker inget annat än det som det finns teorier om. Men den börar inte. Den är ingen etik, den är definitivt inte en religion som lär människan att bli sin ljusare version, tala sanning, frukta att göra det onda, frukta att skapa allt det som vi inte vill men gör.
Politiken å sin sida profiterar på det mörka - som media gör. Där har de sin avsättning. Demonisera motståndare så att alla rösterna tillfaller en, skruva i huvudet på folk så de ser saker på det sättet de vill och så de får sitta kvar vid mattrågen.

Metasanningar - teorin om hur sanningen är sanning? Var det så du menade - eller hur använder du ordet?

[iris]

Åter till Kant som förmodligen hade fel angående syntetisk apriori. Eller så är det så enkelt som att begreppen numera är kritiskt nagelfarna i ett stort antal uppsatser med slutsatsen att syntetisk apriori kommit att bli kraftigt ifrågasatt. Någon fullständig visshet kan inte erhållas genom empirin. Å andra sidan konstruerar vi hus som är 828 meter höga, Burj Khalifa. Tilltron till vad som är ingenjörsmässigt möjligt närmar sig i vissa fall det absoluta.

För den som vill gräva djupare i frågan, se Otfried Höffe (2010) - Kants Critique of Pure Reason

Förmodligen är begreppen som nagelfarits felaktigt uppfattade (vilket brukar vara fallet när det gäller Kant) - men vad mer exakt innebär syntetisk apriori - om du skulle lägga andra begrepp som förklarar detta fenomen?!

[Algotezza]

Metasanningar - teorin om hur sanningen är sanning? Var det så du menade - eller hur använder du ordet?

Något ditåt. Men också syna lögnen/osanningen/ljugandet/lögnarna i sömmarna. Vad som gör lögnen så attraktiv... varför människor ljuger... Ett kombinerat filosofiskt-psykologiskt-etiskt perspektivt...

Det blir ett verk i många band...

Lögnens historia..

Man kan börja med att ljuga ihop en autofiktiv historia om sitt liv...

[iris]

Metasanningar - teorin om hur sanningen är sanning? Var det så du menade - eller hur använder du ordet?

Något ditåt. Men också syna lögnen/osanningen/ljugandet/lögnarna i sömmarna. Vad som gör lögnen så attraktiv... varför människor ljuger... Ett kombinerat filosofiskt-psykologiskt-etiskt perspektivt...

Det blir ett verk i många band...

Lögnens historia..

Man kan börja med att ljuga ihop en autofiktiv historia om sitt liv...

Lögn är ju attraktivt för att det skapar något som inte finns. Något som inte är. Det ger ju möjligheter till män som Bard att kalla sig för filosof och påstå att när man är 10 år gammal så läser man Kant inför en publik som inte kan skillnad på en skata och en svan.
Det krävs alltid för lögnen att motparten inte kan något, inte vet vad den som utger sig för något eller påstår något ... för annars blir ju lögner avslöjad. Som människor som påstår att de har en doktorsexamen (Refats hatt) eller är läkare men bara jobbat som städare på något sjukhus i sitt hemland --- det krävs med andra ord individer som inget kan som går på det - samt (som med Kejarens nya kläder) att de är många så att de inte vill förlora ansiktet när någon avslöjar lögnare --- så säger de då "nej men du ljuger om honom, han är visst det han sagt"...

Mao dårarnas paradis.
Det är den vanliga tillvaron alla befinner sig i - utom de som vägrar. Och vägrar du --- då är du inte välkommen bland vanligt folk.
Med lögn kan man upprätthålla sken - människan ÄLSKAR SKEN --- vem är intresserad av den gråa trista vardagen och sitt eget dumma jag? När man kan låssas vara prins i något hittepåland?

[iris]

Åter till Kant som förmodligen hade fel angående syntetisk apriori.

Det syntetiska a priori var ett mästardrag... en likande sak har sällan (faktiskt aldrig mer tänkts ut efter Kant) ... som visar på själva KUNSKAPENS KÄRNA... det är ju vad han gör! Det är ju vad hans projekt går ut på!

Hans obegripligt sunda ofattbara klokhet står sig i evighet för karln visade hur sanningsteorierna sammanfaller (korrespondens, koherens och konsensus teorierna) via att visa att epistemologiskt sett så består sanning av: korrespondens som är kapabel till koherens och är orienterad mot konsensus (hos avnämarna) - dvs syntetisk a priori

[iris]

Kort sagt om Kant - är att de flesta faktisk aldrig (som Refats hatt) LÄST HONOM... och om de har det så har de inte kunnat begripa smack för att deras hjärna inte räcker till men deras högmod förbjuder dem att erkänna detta om SIG SJÄLVA då säger de heller att han var galen, skrev med flit obegripligt eller att han var ond till och med har jag läst --- man har demoniserat en man om och om igen för att man helt enkelt på simpel svenska är för dum för att fatta vad han skrev.

DETTA ÄR EN NORMAL MÄNNISKA! Så ser det ut med allt och alla vi förtalar - de har något vi är avundsjuka på för att vi själva inte räcker till att ha eller få det de har eller får - av naturen. Inte det man kan skaffa sig via list och förtal eller bedrägerier ---

Och ovanstående är inte sagt till dig Pilatus - utan de du har läst... de som skriver saker de aldrig har något belägg för... för att de själva inte kunnat läsa vad han skrev eller ens de som har förklarat vad han skrev...

[Pilatus]

syntetiska argument a priori
Vad kan vi veta om världen som skulle kunna vara a priori (absoluta och utan att vi ägnat världen några empiriska studier)? Alltså en typ av argument som kan rättfärdigas utan hänvisning till observationer.

Transcendental kallar Kant en föreställning .. som är grundad i sjelfva kunskaps förmågan (à priori), men som dock kan användas på erfarenhets föremål. Ref. Valda stycken, til upplysning i den kantiska philosophien, Stockholm, 1798

Alltså inte åskådningsformerna. Slutsatsen blir att just nu vet jag inte om Kant gav oss några exempel på vad han menade.

[Pilatus]

Hittade en boktitel som jag fann lustig, Iris brukar ju le åt det litet amatörmässiga i våra ansträngningar. Men det tycks ha funnits fler.

Kantiska så kallade philosophien, ifrån des själfgjorda obegriplighet utweklad, och til sit werkliga innehåll updagad, af Johan Gottmark. Stockholm, tryckt i Kumblinska tryckeriet, 1796

Kant.jpg (77.14 KiB) Visad 249 gånger

Johan Gottmark (1726-1812) var domprost i Västerås och gav sig in i den debatt som rasade emellan bland andra Boëthius och Christiernin i Uppsala kring Imannuel Kants filosofi.

[iris]

syntetiska argument a priori
Vad kan vi veta om världen som skulle kunna vara a priori (absoluta och utan att vi ägnat världen några empiriska studier)? Alltså en typ av argument som kan rättfärdigas utan hänvisning till observationer.

Transcendental kallar Kant en föreställning .. som är grundad i sjelfva kunskaps förmågan (à priori), men som dock kan användas på erfarenhets föremål. Ref. Valda stycken, til upplysning i den kantiska philosophien, Stockholm, 1798

Alltså inte åskådningsformerna. Slutsatsen blir att just nu vet jag inte om Kant gav oss några exempel på vad han menade.

naj - aj...
nej
man kan på enkel svenska säga att Kant skiljer mellan på det vårt förnuft sysslar med ---- i två delar: det analytiska (att plocka isär och undersöka delarna för sig) som baserar sig på erfarenhet = a posteriori --- och det syntetiska (foga samman - sätta samman, finns synergier osv) a priori (före erfarenheten av något) --- för att kunna greppa vad Kant ville med sin första kritik är det egentligen ganska enkelt för att hans projekt är ju - metafysiskt = förnuftets grunder = kunskapens grunder och baser = transcendentalt (du kan nästan byta ut dessa begrepp hos Kant eftersom de står mer eller mindre för samma sak) --- så Kant tar vårt förnuft till domstolen.

Han leker domare med förnuftet och dess pretentioner, påståenden och vad vi därmed tror oss "veta" för att veta vad vi verkligen - kan veta .
Hans första kritik är metikulös och han går metodiskt till väga för att visa vad vårt förnuft använder för att bygga kunskap och vilka delar vi tar för givet (bla tid - rum) osv... han lägger isär hela alltet = analys --- för att sedan foga ihop det = syntes.
Han visar hur vi kan beräkna saker och veta saker innan vi har erfarenheten som bevisar dem (stora delar av fysiken grundar sig på detta) ---