Existerar Dualiteten ?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Existerar Dualiteten ?
Lundan skrev:Ja existerar dualiteten tror ni ? eller är allt samma sak eller är det motsatspar ? ying yang ?
Jag har funderat på det här med dualitet , på ett sätt så kan ja stötta teorin att dualiteten existerar men samtidigt åt ett annat håll ja tänker åt så existerar den inte ,,,, vad tycker ni ? måste få klarlagt detta
skriv lite mer. lite svårt att komma igång med hjärnan..
tänker på kropp och själ, och tudelningen där, men det är väl inte det du tänker på ?
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Jag läste en bok som heter My Ishmael av Daniel Quinn och han menade att dualismen kom från Zoroastrianismen och användes som en förklaring... till varför det finns så få rika och så många fattiga människor.
Zoroastrianism funkade för folk på den tiden som förklaringsmodell eftersom det var lätt att tänka sig ... för... ifall världen är uppdelad mellan lyckade rika människor ...och fattiga trasiga människor, så kanske världen består av två gudar som är varandras motsatser. En god gud och en ond.
Sedan spann folk vidare på iden om att allting har en dubbelnatur. Ett Janusansikte. Politiker och människor i mäktiga positioner får lätt Janusansikte då dom mot samhället spelar den professionelle rollen och gentemot familjen har den intima rollen som familjefar eller mor.
Saker och tings dubbelnatur har blivit ett bestående tema i bl.a taoismen, som menar att själva elementen består av motsatser som ständigt glider runt varandra i olika proportioner.
Vetenskapen vad jag vet kan inte ge några belägg för dualism annat än ett sätt att betrakta tillvaron på. Det är ju inte ovetenskapligt att påstå att dag är ljus och natt är mörk och att ljust är motsats till mörkt. Eller är det det? Vi använder språket så slarvigt. Mörker är ingen egenskap i sig menar man väl, utan är enbart avsaknad av ljus. Och på det sättet är dualism inte vetenskaplig.
Detta har lett till att man inom vissa tänkanden menar att ondska är inget annat än avsaknad av godhet. Att satan är frånvaron av Gud. Huset som Gud glömde. Medan allt som lever i ljuset är gott. Allt som lever i ljus växer - Solkult.
Man har också tänkt att dela upp varandet i två delar som ska ställas mot varandra. Tanke och kropp, kropp och själ, själ och ande, ande och gud. Samtidigt som man gör det försöker man inom kampsporten som är influerad av zen och taoism att bryta sig loss från dualismen, som om den vore en sjukdom som måste dödas. Först hittar man på en idé om sakernas tillstånd sedan kämpar man emot den... Snacka om dualism...
Ungefär som att bygga en gubbe i lera för att sedan slå sönder gubben. Sedan bygger man upp gubben bara för att slå ner den igen. Så tänker man att ifall man gör det tillräckligt många gånger, så blir man upplyst.
Vad innebär det då att bli upplyst? Jo att inse att det var onödigt att bygga en gubbe i lera att bara smacka sönder... vilken upptäckt!
Detta sysselsätter sig miljontals människor sig med i brist på annat.
Zoroastrianism funkade för folk på den tiden som förklaringsmodell eftersom det var lätt att tänka sig ... för... ifall världen är uppdelad mellan lyckade rika människor ...och fattiga trasiga människor, så kanske världen består av två gudar som är varandras motsatser. En god gud och en ond.
Sedan spann folk vidare på iden om att allting har en dubbelnatur. Ett Janusansikte. Politiker och människor i mäktiga positioner får lätt Janusansikte då dom mot samhället spelar den professionelle rollen och gentemot familjen har den intima rollen som familjefar eller mor.
Saker och tings dubbelnatur har blivit ett bestående tema i bl.a taoismen, som menar att själva elementen består av motsatser som ständigt glider runt varandra i olika proportioner.
Vetenskapen vad jag vet kan inte ge några belägg för dualism annat än ett sätt att betrakta tillvaron på. Det är ju inte ovetenskapligt att påstå att dag är ljus och natt är mörk och att ljust är motsats till mörkt. Eller är det det? Vi använder språket så slarvigt. Mörker är ingen egenskap i sig menar man väl, utan är enbart avsaknad av ljus. Och på det sättet är dualism inte vetenskaplig.
Detta har lett till att man inom vissa tänkanden menar att ondska är inget annat än avsaknad av godhet. Att satan är frånvaron av Gud. Huset som Gud glömde. Medan allt som lever i ljuset är gott. Allt som lever i ljus växer - Solkult.
Man har också tänkt att dela upp varandet i två delar som ska ställas mot varandra. Tanke och kropp, kropp och själ, själ och ande, ande och gud. Samtidigt som man gör det försöker man inom kampsporten som är influerad av zen och taoism att bryta sig loss från dualismen, som om den vore en sjukdom som måste dödas. Först hittar man på en idé om sakernas tillstånd sedan kämpar man emot den... Snacka om dualism...
Ungefär som att bygga en gubbe i lera för att sedan slå sönder gubben. Sedan bygger man upp gubben bara för att slå ner den igen. Så tänker man att ifall man gör det tillräckligt många gånger, så blir man upplyst.
Vad innebär det då att bli upplyst? Jo att inse att det var onödigt att bygga en gubbe i lera att bara smacka sönder... vilken upptäckt!
Detta sysselsätter sig miljontals människor sig med i brist på annat.
Dualitet och religion
Somliga säger att Gud är god, men hur är det då med det onda ?
Det är ett problem, att Gud har all makt, och all vishet, att Gud har skapat allt å så ser det ut som det gör i världen ???
Vissa har tolkat bibelns skapelseberättelse så att GT har en gud som saknar kärleken, den hårde laggivaren - medan NT visar att Jesus ( om nu Jesus är Gud ) är kärlek och godhet.
Andra religioner som nämnts har en liknande dualism, godhet och ondska.
Tjabbe
Det är ett problem, att Gud har all makt, och all vishet, att Gud har skapat allt å så ser det ut som det gör i världen ???
Vissa har tolkat bibelns skapelseberättelse så att GT har en gud som saknar kärleken, den hårde laggivaren - medan NT visar att Jesus ( om nu Jesus är Gud ) är kärlek och godhet.
Andra religioner som nämnts har en liknande dualism, godhet och ondska.
Tjabbe
JAG - "jag" kommer att leva om än min kropp löses upp i sina bestånds delar ...
Har tänkt på dom här frågorna i många år nu. Konsensus än så länge verkar vara att yingyang och polariteter är en verklighet i den dimensionen vi är medvetna i just nu.
Men om vi skulle få för oss att byta dimension/realitet medvetande så används polaritet mer som ett verktyg för att få fram resultat. Vilket betyder att dualitet helt klart existerar, men är en illusion från en annan dimension.
Men om vi skulle få för oss att byta dimension/realitet medvetande så används polaritet mer som ett verktyg för att få fram resultat. Vilket betyder att dualitet helt klart existerar, men är en illusion från en annan dimension.
-
miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Nej, dualiteten existerar inte.
Apropå Gud så kan man ju tillägga ett litet utdrag från Bakunins klassiska Gud och Staten:
The Bible, which is a very interesting and here and there very profound book when considered as one of the oldest surviving manifestations of human wisdom and fancy, expresses this truth very naively in its myth of original sin. Jehovah, who of all the good gods adored by men was certainly the most jealous, the most vain, the most ferocious, the most unjust, the most bloodthirsty, the most despotic, and the most hostile to human dignity and liberty-Jehovah had just created Adam and Eve, to satisfy we know not what caprice; no doubt to while away his time, which must weigh heavy on his hands in his eternal egoistic solitude, or that he might have some new slaves. He generously placed at their disposal the whole earth, with all its fruits and animals, and set but a single limit to this complete enjoyment. He expressly forbade them from touching the fruit of the tree of knowledge. He wished, therefore, that man, destitute of all understanding of himself, should remain an eternal beast, ever on all-fours before the eternal God, his creator and his master. But here steps in Satan, the eternal rebel, the first freethinker and the emancipator of worlds. He makes man ashamed of his bestial ignorance and obedience; he emancipates him, stamps upon his brow the seal of liberty and humanity, in urging him to disobey and eat of the fruit of knowledge.
We know what followed. The good God, whose foresight, which is one of the divine faculties, should have warned him of what would happen, flew into a terrible and ridiculous rage; he cursed Satan, man, and the world created by himself, striking himself so to speak in his own creation, as children do when they get angry; and, not content with smiting our ancestors themselves, he cursed them in all the generations to come, innocent of the crime committed by their forefathers. Our Catholic and Protestant theologians look upon that as very profound and very just, precisely because it is monstrously iniquitous and absurd. Then, remembering that he was not only a God of vengeance and wrath, but also a God of love, after having tormented the existence of a few milliards of poor human beings and condemned them to an eternal hell, he took pity on the rest, and, to save them and reconcile his eternal and divine love with his eternal and divine anger, always greedy for victims and blood, he sent into the world, as an expiatory victim, his only son, that he might be killed by men.
Lite långt kanske, och på engelska, så folk läser det möjligen inte.
Klassiker hur som helst.
Apropå Gud så kan man ju tillägga ett litet utdrag från Bakunins klassiska Gud och Staten:
The Bible, which is a very interesting and here and there very profound book when considered as one of the oldest surviving manifestations of human wisdom and fancy, expresses this truth very naively in its myth of original sin. Jehovah, who of all the good gods adored by men was certainly the most jealous, the most vain, the most ferocious, the most unjust, the most bloodthirsty, the most despotic, and the most hostile to human dignity and liberty-Jehovah had just created Adam and Eve, to satisfy we know not what caprice; no doubt to while away his time, which must weigh heavy on his hands in his eternal egoistic solitude, or that he might have some new slaves. He generously placed at their disposal the whole earth, with all its fruits and animals, and set but a single limit to this complete enjoyment. He expressly forbade them from touching the fruit of the tree of knowledge. He wished, therefore, that man, destitute of all understanding of himself, should remain an eternal beast, ever on all-fours before the eternal God, his creator and his master. But here steps in Satan, the eternal rebel, the first freethinker and the emancipator of worlds. He makes man ashamed of his bestial ignorance and obedience; he emancipates him, stamps upon his brow the seal of liberty and humanity, in urging him to disobey and eat of the fruit of knowledge.
We know what followed. The good God, whose foresight, which is one of the divine faculties, should have warned him of what would happen, flew into a terrible and ridiculous rage; he cursed Satan, man, and the world created by himself, striking himself so to speak in his own creation, as children do when they get angry; and, not content with smiting our ancestors themselves, he cursed them in all the generations to come, innocent of the crime committed by their forefathers. Our Catholic and Protestant theologians look upon that as very profound and very just, precisely because it is monstrously iniquitous and absurd. Then, remembering that he was not only a God of vengeance and wrath, but also a God of love, after having tormented the existence of a few milliards of poor human beings and condemned them to an eternal hell, he took pity on the rest, and, to save them and reconcile his eternal and divine love with his eternal and divine anger, always greedy for victims and blood, he sent into the world, as an expiatory victim, his only son, that he might be killed by men.
Lite långt kanske, och på engelska, så folk läser det möjligen inte.
Klassiker hur som helst.
miles davis:
Den är ju klockren!
Nu finns det vissa små fragment av kristendomen jag själv känner att jag skulle kunna tänka mig att kunna försvara (otroligt komplexa fragment som återfinns på andra ställen utanför och innanför religiösa sammanhang), men detta citat är ju genialt. Jag har personligen anarkistiska dragningar men har inte läst någonting om anarkism, jag tror det är dags att jag börjar läsa på mer, och denne herre verkar vara en bra utgångspunkt.
Den är ju klockren!
Nu finns det vissa små fragment av kristendomen jag själv känner att jag skulle kunna tänka mig att kunna försvara (otroligt komplexa fragment som återfinns på andra ställen utanför och innanför religiösa sammanhang), men detta citat är ju genialt. Jag har personligen anarkistiska dragningar men har inte läst någonting om anarkism, jag tror det är dags att jag börjar läsa på mer, och denne herre verkar vara en bra utgångspunkt.
-
miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Det är ingen fara, jag är alltid noga med att försöka hitta grunderna dvs avsikten med mänskliga handlingar, och resonerar utifrån att alla mänskliga handlaingar i grund och botten är ett uttryck för människan och mänskligheten. Sen brukar jag vara väldigt förlåtande mot historien. Det är snarare så att jag brukar bli imponerad av människor, som utifrån deras historiska sammanhang, lyckats komma med nya spektakulära infallsvinklar utifrån de begränsningar de haft i de rådande vilkoren. Det är också fascinerande att förstå hur sånt som vi i dagens läge ser som klyshor och självklarheter, men som en gång i tiden vad revolutionerande. Jag har även ett eget litet fack i mitt hjärta, som jag speciellt har i ordninggjort för 1800-tals materialister. Jag brukar inte resonera så mycket i uteslutande antingen/eller banor, utan försöker hitta de och värna om viktiga poängerna hos alla författare.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster