Medvetandeproblemet

[förstår mig själv]

Cogito ergo sum

Jo, det är ju bekant. Och det stämmer säkert att åtskilliga av människans förfäder bland de högre primaterna tänkte och erfor. Även förhållandevis enkla djur är expressiva.

I skolåldern hade jag undulater. Den visade stor glädje då jag kom hem och intresserade mig för den. Annars kunde den vara tyst och inte flyga omkring så mycket. Ett par som fick barn tyckte sig vara tvungna att lämna sin undulat till en ny familj. Det fungerade dåligt, fågeln saknade sina skötare och dog kort tid efter den flyttats.

Absolut. Djur har medvetande men de tänker inte som vi gör i ord. Frågan är om allt har medvetande. Jag vet inte

[Pilatus]

Absolut. Djur har medvetande men de tänker inte som vi gör i ord. Frågan är om allt har medvetande. Jag vet inte

Hundar har bara två slags tappar. Vinthundar har mycket god syn och jagar med hjälp av synen. Har man sinnen så har man medvetande.

[Algotezza]

Absolut. Djur har medvetande men de tänker inte som vi gör i ord. Frågan är om allt har medvetande. Jag vet inte

Hundar har bara två slags tappar. Vinthundar har mycket god syn och jagar med hjälp av synen. Har man sinnen så har man medvetande.

Ja, precis. Sinnena är de som ger näring åt medvetandet och som upprätthåller det. Själen eller personligheten ser jag som ens individuella perspektiv på tilvlaron, betingat av hur sinnena fungerar och vilka förmågor man har, t.ex. vad gäller logik, förnuft, känslor och minne.

Medvetandet "är" de processer som uppbygger det jämte ens indivudella perspektiv.

Vi kan vara medvetna om att vi är medvetna - vi har självmedvetande. Högre djur har det också delvis.

[Smisk]

Anatta betyder att det inte finns något bestående "jag", "själv", ingen separat själ. Begreppet står i motsats till den Vediska filosofins Atman.

Man behöver se det inom kontexten man tala om sakerna. Dem handlar om samma sak ur olika perspektiv. Inom Advaita vedanta är Atman = Brahman men detta är ord man måste inse att det är meningen med orden som är det intressanta inte själva orden. Alla ord definierar saker

Det man menar är att existensen är "en", inte flera objekt. Den finns på ett "enhetligt sätt".

Så om man tänker sig att "jag" är en sak separat från existensen och har man gjort ett misstag enligt bägge traditionerna. En andlig fälla.

Det viktiga är att förstå vad man syftar på inte vilka ord som bör sitta på vilka saker tycker jag. Om du anser att Buddhismen och Vedanta motsätter varandra har vi olika uppfattningar.

Atman kan ses som ett ord som pekar på en andlig identitet, ett med existensen, och Anatta som ett ord som pekar på okunskapen om att vårat tänkande separerar saker till psykiska objekt vi sedan misstar för att vara något vi kan vara.

[Smisk]

Min slutsats utmynnar därför i att det troligen är omöjligt att, ur ett internt rumtid-perspektiv,
via våra atomära begrepp, formade av vår förnimbara verklighet, förklara vad medvetandet,
direkt eller indirekt, representerar.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Exakt, det är ju där Buddhism och Vedanta börjar, från den slutsatsen. Om man inte med psyket kan veta något om detta, hur går man då vidare? Vad är det man faktiskt kan göra?

Analogin med ormen och repet handlar ju om det. Befinner man sig i ett mörkt rum och ser en orm och gömmer sig i ett hörn utan att undersöka saken misstar man ormen man tänker sig för att vara verklig. Man behöver dock undersöka saken för att veta mer om ormens natur och när man tänder ljuset och ser att det är ett rep har man ett nytt perspektiv som visar att man tidigare hade en missupfattning.

Allt psyket ger oss är Maya, allt. Rum, tid, atomer, alla processer som pågår genom tanken är som ormen och repet är något helt annat.

Som jag förstår dig är det exakt samma sak, när du talar om "atomär" är det alltså som jag ser det "tankeformer". Det är ett destilerat perspektiv som kategoriserar alla tankeformer till just tankeformer. En atom är en "tänkt legobit" och hjärnans metod att bearbeta saker på fungerar så, den letar efter legobitar och hur dem fungerar ihop.

Detta är då alltså precis lika mycket en dröm som drömarna vi har på nätterna, ur visdomstraditionernas perspektiv. Det är vad psyket gör, inte vad "verkligheten ÄR"

[Smisk]

Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt,
då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne”
som synen, och ange exakt vad resonemanget utgår ifrån (m a o vad startar du med/från ?).

Misstänker att det är detta även Klorofyll syftar på.

/Illusionen

Allt av "det inre" är en slags "död vinkel" för empirisk vetenskap. Det är essensen av medvetandeproblemet.

Bägge fält existerar, det inre och det yttre, och de utesluter inte varandra på något sätt. Kvalitativt och kvantitativt. Inga saker från våra 5 sinnen eller beskrivningar kan leda från yttre till inre eller vice versa, de är väsensskilda.

Det är en sak att tänka sig att men vet hur dessa fält förhåller sig till varandra och en annan att bevisa det. Det finns ju endast två fält inom vilket detta kan bevisas, det inre eller det yttre. Både idealism och fysikalism är som jag ser det baserade på slutsatser som inte har grund. Det är två perspektiv som utesluter varandra men i verkligheten existerar bägge fält som sidor av samma vidare fält av existensen.

[Smisk]

Det var jag som introducerade begreppet "atomär definition" en gång. Ursprunget var Marx, där han klassificerade olika definitioner som ursprungliga, "atomära", och andra som härledda.
Jag inbillar mej att Marx med sin dialektiska metod, som utgångspunkt från Hegels "kaos", analysen griper in, det sunda förnuftet, och det atomära som en utgångspunkt.

Atomär syftar till något odelbart (gr. atomos), inom logik en sats som inte kan delas upp i enklare satser.

Å andra sidan är det det vi syftar om med begreppen vi talar om och atomär betyder inte endast odelbar utan används på flera sätt.
Atomer är ju inte odelbara och begreppsförskjutning och kontextvariationer är givna i kommunikation och därför användandet av språk.

[Illusionen]

Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt,
då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne”
som synen, och ange exakt vad resonemanget utgår ifrån (m a o vad startar du med/från ?).

Misstänker att det är detta även Klorofyll syftar på.

/Illusionen

Allt av "det inre" är en slags "död vinkel" för empirisk vetenskap. Det är essensen av medvetandeproblemet.

Bägge fält existerar, det inre och det yttre, och de utesluter inte varandra på något sätt. Kvalitativt och kvantitativt. Inga saker från våra 5 sinnen eller beskrivningar kan leda från yttre till inre eller vice versa, de är väsensskilda.

Det är en sak att tänka sig att men vet hur dessa fält förhåller sig till varandra och en annan att bevisa det. Det finns ju endast två fält inom vilket detta kan bevisas, det inre eller det yttre. Både idealism och fysikalism är som jag ser det baserade på slutsatser som inte har grund. Det är två perspektiv som utesluter varandra men i verkligheten existerar bägge fält som sidor av samma vidare fält av existensen.

Smisk,

Det är med viss tvekan jag skriver detta inlägg, då jag kanske förvillar mer än förklarar.
När jag läst dina senaste inlägg tyckte jag ändå att det var värt ett försök.
Egentligen var inlägget tänkt som kommentar till Algot, därav inledningen.
Det är den senare halvan av texten du sannolikt har mest behållning av.

Algotezza skrev: Det finns ju en pedagogisk aspekt av ens tänkande, att kunna göra det begripligt för andra,
för dem som inte har exakt samma erfarenheter som en själv eller det kunnande man har,
men som likväl talar samma språk, rent principiellt.
Ett tips är att hålla sig till vokabulären i SAOL och inte definiera om orden efter eget huvud.

Om det är mig du syftar på (?) Algot är det, som du vid det här laget känner till, en gammal, i stort sett
självlärd, pensionerad båtbyggare och ing du verkar vilja ställa krav på. Väl medveten om vad detta med
att vara självlärd innebär för terminologin jag använder, ber jag i konceptets inledning om överseende
med dessa språkliga brister.
Texten var från början avsedd som mina privata minnesanteckningar, därav lapptäcket.

Tråden ”Medvetandeproblemet” avhandlar frågor som rör medvetandet, så låt mig ta ett exempel som
berör begreppet förnimmelse/upplevelse, och som belyser komplexiteten i frågeställningen.
På likartat sätt som rumtiden tidigare förklarats på fältnivå, via principerna MP och DRP, med hjälp av
den atomära växelverkan-modell som tidigare beskrivits i såväl konceptet som ett antal inlägg, använder
jag några alternativ av komplexa simulatorer/modeller för att finna ut vad förnimmelsen överordnat kan
tänkas innefatta. Följanda exempel/hypotes avser alltså ett av några olika tänkbara alternativ.

Simulatorn kännetecknas bl a av att den baseras på tillämpning av de elektromagnetiska fälten inkl det
atomära begreppet RESONANS.
Vad som här avses med resonans i sin enklaste form, beskrivs mer utförligt i trådarna,
Vad utgör medvetandets referens ?, och Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Av inläggen ifråga framgår att vi för att förstå vad begreppet resonans representerar inkl vad som skiljer
serie-resonans respektive parallell-resonans, bl a någorlunda behöver behärska vad som avses med
• Naturkonstanterna, ε och μ
• Formerna linjärt och cirkulärt
• Elektromagnetiska fält

Därefter kombineras olika samverkande resonanskretsar i komplexa konfigurationer/nätverk.
Till dessa nätverk är våra sinnen anslutna. Sinnena utgör insignal till nätverkens resonanskretsar.
Nätverken aktiveras av sinnessignalerna varigenom komplexa dynamiska ”multiresonanser” genereras.
Motsvarande gäller för information/signaler från lagrad minnesinformation.
Resonans innehåller till sin natur minst två olika lagringsformer, som möjliggör en typ av separering.
Vi förenklar här lite och benämner lagringsformerna ”linjärt” och ”cirkulärt”, som även beskrivs som
expansion resp koncentration i konceptet. Resonansens cirkulära lagringsform (koncentration) utgör
en viktig ingrediens i MP-förankringen, av vilket följer att förnimmelsen påverkas av resonansvariationer
i nätverket

Om vi nu kompletterar ovanstående med MaskeringsPrincipen, MP, finner vi att de komplexa dynamiska
multiresonanserna ”ser olika ut” (beter sig olika) beroende av var och hur i nätverket MP förankrar resonanserna.
MP utnyttjar således differensen mellan lagringsformerna för att via förankringen ge (separera/filtrera ut) sitt
unika perspektiv. Notera att även aktuell MP-struktur är av vital betydelse.
Dynamiken i detta komplexa samspel är enorm. Genom att sedan expandera detta till flera strukturella nivåer
och perspektiv, har en inkörsport till förståelse av konceptets syn på medvetandet skapats.

Den atomära modell jag tidigare beskrivit, för att härleda rum och tid, via principerna MP och DRP,
i en vxv-kommunikation mellan atomer, visar hur konsekvensen av MP är en relativistisk negativ spegling.
Olika MP-förankringar ger upphov till olika speglingar/perspektiv.
Differensen mellan dessa olika speglingar/perspektiv ger i förlängningen det vi förnimmer som rumtid,
m a o vår ”verklighet”.
Det negativa, representerat av tecknet – , skall senare visa sig vara av fundamental betydelse.
Rumtiden inkl matematikens regelverk, Eulers ekvation, mm utgör exempel på detta. Här noterar vi även
att detta gäller ur en atoms/observatörs perspektiv av motparten/objektet, inom ramen för resonans.

I den nu aktuella atomära ”medvetande-simulatorn” är det inte längre enbart den observerande atomens
perspektiv vi intresserar oss för utan den ömsesidiga relationen mellan atomer. Det innebär att även relativistiska
negativa speglingar inkluderas i det ömsesidiga perspektivet för atomerna ifråga.
Från konceptet minns vi begreppen ”externt” och ”internt”, där internt syftar på atomens ”inre” (det som
sannolikt utgör grund för det Kant benämner ”tinget i sig”), och där externt syftar på det förnimbara yttre,
(det Kant benämner "tinget för oss”). Effekten av dessa nu aktuella negativa ömsesidiga perspektiv, återspeglar
”förnimmelsen”, och återfinns alltså internt atomen i detta alternativ av simulator.
Det ”interna” du nämner kan betraktas som en konsekvens av den relativistiska negativa spegling MP förorsakar.
Medvetandet, som begrepp, är således, vid detta alternativ av simulator, lokaliserat internt atomen
(atomärt perspektiv), ”bortom” rumtiden, och således utom räckhåll för oss, men även enligt konceptet,
i beroende av universum.

Lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle beskriva sambanden inkl fortsättningen mer utförligt för Fms,
men jag misstänker tyvärr att det blir alltför tidskrävande, och inte heller skulle uppfattas som begripligt.
Så hoppas du ursäktar Fms när jag begränsar omfattningen till ovanstående.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=l4DLatly4tg

[Smisk]

Som vanligt är det stimulerande att läsa dig.

Resonemanget håller, vad jag kan se, om medvetande är substans, och enda substans. En följd av det är att, som du har formulerat det, tingen omkring oss är fysiska manifestationer av medvetandets sätt att hantera (sinnes-)upplevelse/erfarenhet.
Och jag utgår utifrån att den enskildes medvetande är en (ofullkomlig) instans av medvetandet.

När jag talade om The Matrix och scenen där flickan böjer skeden, eftersom den bara finns i hennes tanke, var det också med baktanken att - om det är sant att tingen inte är verkliga, och vi i sanningen inser det, så hade t ex inte jag behövt gå och handla i morse för att få ihop min laxpudding. Ja, jag hade inte ens behövt laga den: jag hade bara behövt tänka den. För min hunger finns inte heller annat än som tanke.
Det är den här typen funderingarna som har övertygat mig om att vi måste ta våra sinneserfarenheter på allvar.
Alltså tingen (även jag) existerar i sig själv.

Bara min förståelse/kunskap om dem är ofullständig och i ständig utvecklig.
Allt vi har är vårt förstånd. Och min hjälte Aristoteles och hans arvingar har fått mig att förstå att det enda jag kan göra är att kasta mig ut i sinnevärlden med alla mina begränsningar och göra det bästa av dem för att begripa, och ta ansvar inte bara för mig själv utan alla andra och allt annat.

Nu blev jag kanske lite svulstig, eller?

Emellertid är mitt intryck att alla andliga traditioner helst talar om personlig perfektion och vänder världen ryggen.
Jag tror att enda vägen till sanning (eller Sanningen) är via empiri. Förmodligen är det inget som en enskild mäktar med under sin livstid. Vetenskapens historia ger i stället bevis för att det är ett mål som vi bara kan nå asymptotiskt. Alltså vi når aldrig ända fram. Det är vårt öde! Men vi vet mer och mer, kommer att veta mer och mer som kommer att gagna oss.

Och det asymptotiska beror helt enkelt på att världen hela tiden förändras och vi med den.

Ja, det här är mitt medvetande.

Att man kan böja en sked i matrix kan man tänka syftar på att hur saker fungerar där inte är hur sakerna fungerar i världen utanför matrix. Systemet matrix, som en inte värld, fungerar genom att det har sina möjligheter/gränser och så även naturlagarna utanför, som en yttre värld.

Det inre och det yttre existerar och förhållandet mellan dem existerar. Medvetandeproblemet som definieras som "HUR fungerar förhållandet?" hamnar i ett limbo mellan hur saker i det inre och yttre verkar fungera. Tar man det inre som fundamentalt får man idealism och tar man det yttre som fundamentalt får man fysikalism.

Varför skall något av dem vara fundamentalt? Jag tror inte alls att det fungerar så att ena sidan av detta mynt är fundamentalt, grundläggande eller existerar "före det andra".

Riktningarna upp och ned existerar samtidigt och så tänker jag mig att det är mer fruktbart att ta sig an saken.

Det är en workaround som pekar på att "problemet" med saken är ett av typen perspektivproblem. Det är själva perspektivet som låst sig vid ett av två när perspektivet inte är låst på det sättet. Det finns ingen "verklighet som har ett givet perspektiv", det finns flera perspektiv så som existensen tillåter saker att manifesteras.

Existensen tillåter ett inre och ett yttre samt förhållandet mellan dem.

Frågan visdomstraditionerna försöker svara på är om existensen är en andlig plats. Vad som menas med andlig plats handlar om hur vida livet har syfte, är meningsfullt och värdefullt och där ingår även om det innefattas av skönhet och moralitet. (som ju är värdefrågor filosofiskt sett).

Dessa är alla "inre fenomen", dem handlar om kvalitét och inte om kvantitet. Den har med känslor, värderingar och avsikter att göra, om meningsfull riktning. Alla dessa saker utesluts till 100% av en 100% empirisk vetenskap av en enda anledning: Perspektivet handlar om det yttre.

Men existensen tillåter även det inre

[Pilatus]

Atomär syftar till något odelbart (gr. atomos), inom logik en sats som inte kan delas upp i enklare satser.

Å andra sidan är det det vi syftar om med begreppen vi talar om och atomär betyder inte endast odelbar utan används på flera sätt.

Så bör man kanske inte hantera språket om man vill göra sig förstådd, eller?

[förstår mig själv]

Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt,
då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne”
som synen, och ange exakt vad resonemanget utgår ifrån (m a o vad startar du med/från ?).

Misstänker att det är detta även Klorofyll syftar på.

/Illusionen

Allt av "det inre" är en slags "död vinkel" för empirisk vetenskap. Det är essensen av medvetandeproblemet.

Bägge fält existerar, det inre och det yttre, och de utesluter inte varandra på något sätt. Kvalitativt och kvantitativt. Inga saker från våra 5 sinnen eller beskrivningar kan leda från yttre till inre eller vice versa, de är väsensskilda.

Det är en sak att tänka sig att men vet hur dessa fält förhåller sig till varandra och en annan att bevisa det. Det finns ju endast två fält inom vilket detta kan bevisas, det inre eller det yttre. Både idealism och fysikalism är som jag ser det baserade på slutsatser som inte har grund. Det är två perspektiv som utesluter varandra men i verkligheten existerar bägge fält som sidor av samma vidare fält av existensen.

Smisk,

Det är med viss tvekan jag skriver detta inlägg, då jag kanske förvillar mer än förklarar.
När jag läst dina senaste inlägg tyckte jag ändå att det var värt ett försök.
Egentligen var inlägget tänkt som kommentar till Algot, därav inledningen.
Det är den senare halvan av texten du sannolikt har mest behållning av.

Algotezza skrev: Det finns ju en pedagogisk aspekt av ens tänkande, att kunna göra det begripligt för andra,
för dem som inte har exakt samma erfarenheter som en själv eller det kunnande man har,
men som likväl talar samma språk, rent principiellt.
Ett tips är att hålla sig till vokabulären i SAOL och inte definiera om orden efter eget huvud.

Om det är mig du syftar på (?) Algot är det, som du vid det här laget känner till, en gammal, i stort sett
självlärd, pensionerad båtbyggare och ing du verkar vilja ställa krav på. Väl medveten om vad detta med
att vara självlärd innebär för terminologin jag använder, ber jag i konceptets inledning om överseende
med dessa språkliga brister.
Texten var från början avsedd som mina privata minnesanteckningar, därav lapptäcket.

Tråden ”Medvetandeproblemet” avhandlar frågor som rör medvetandet, så låt mig ta ett exempel som
berör begreppet förnimmelse/upplevelse, och som belyser komplexiteten i frågeställningen.
På likartat sätt som rumtiden tidigare förklarats på fältnivå, via principerna MP och DRP, med hjälp av
den atomära växelverkan-modell som tidigare beskrivits i såväl konceptet som ett antal inlägg, använder
jag några alternativ av komplexa simulatorer/modeller för att finna ut vad förnimmelsen överordnat kan
tänkas innefatta. Följanda exempel/hypotes avser alltså ett av några olika tänkbara alternativ.

Simulatorn kännetecknas bl a av att den baseras på tillämpning av de elektromagnetiska fälten inkl det
atomära begreppet RESONANS.
Vad som här avses med resonans i sin enklaste form, beskrivs mer utförligt i trådarna,
Vad utgör medvetandets referens ?, och Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Av inläggen ifråga framgår att vi för att förstå vad begreppet resonans representerar inkl vad som skiljer
serie-resonans respektive parallell-resonans, bl a någorlunda behöver behärska vad som avses med
• Naturkonstanterna, ε och μ
• Formerna linjärt och cirkulärt
• Elektromagnetiska fält

Därefter kombineras olika samverkande resonanskretsar i komplexa konfigurationer/nätverk.
Till dessa nätverk är våra sinnen anslutna. Sinnena utgör insignal till nätverkens resonanskretsar.
Nätverken aktiveras av sinnessignalerna varigenom komplexa dynamiska ”multiresonanser” genereras.
Motsvarande gäller för information/signaler från lagrad minnesinformation.
Resonans innehåller till sin natur minst två olika lagringsformer, som möjliggör en typ av separering.
Vi förenklar här lite och benämner lagringsformerna ”linjärt” och ”cirkulärt”, som även beskrivs som
expansion resp koncentration i konceptet. Resonansens cirkulära lagringsform (koncentration) utgör
en viktig ingrediens i MP-förankringen, av vilket följer att förnimmelsen påverkas av resonansvariationer
i nätverket

Om vi nu kompletterar ovanstående med MaskeringsPrincipen, MP, finner vi att de komplexa dynamiska
multiresonanserna ”ser olika ut” (beter sig olika) beroende av var och hur i nätverket MP förankrar resonanserna.
MP utnyttjar således differensen mellan lagringsformerna för att via förankringen ge (separera/filtrera ut) sitt
unika perspektiv. Notera att även aktuell MP-struktur är av vital betydelse.
Dynamiken i detta komplexa samspel är enorm. Genom att sedan expandera detta till flera strukturella nivåer
och perspektiv, har en inkörsport till förståelse av konceptets syn på medvetandet skapats.

Den atomära modell jag tidigare beskrivit, för att härleda rum och tid, via principerna MP och DRP,
i en vxv-kommunikation mellan atomer, visar hur konsekvensen av MP är en relativistisk negativ spegling.
Olika MP-förankringar ger upphov till olika speglingar/perspektiv.
Differensen mellan dessa olika speglingar/perspektiv ger i förlängningen det vi förnimmer som rumtid,
m a o vår ”verklighet”.
Det negativa, representerat av tecknet – , skall senare visa sig vara av fundamental betydelse.
Rumtiden inkl matematikens regelverk, Eulers ekvation, mm utgör exempel på detta. Här noterar vi även
att detta gäller ur en atoms/observatörs perspektiv av motparten/objektet, inom ramen för resonans.

I den nu aktuella atomära ”medvetande-simulatorn” är det inte längre enbart den observerande atomens
perspektiv vi intresserar oss för utan den ömsesidiga relationen mellan atomer. Det innebär att även relativistiska
negativa speglingar inkluderas i det ömsesidiga perspektivet för atomerna ifråga.
Från konceptet minns vi begreppen ”externt” och ”internt”, där internt syftar på atomens ”inre” (det som
sannolikt utgör grund för det Kant benämner ”tinget i sig”), och där externt syftar på det förnimbara yttre,
(det Kant benämner "tinget för oss”). Effekten av dessa nu aktuella negativa ömsesidiga perspektiv, återspeglar
”förnimmelsen”, och återfinns alltså internt atomen i detta alternativ av simulator.
Det ”interna” du nämner kan betraktas som en konsekvens av den relativistiska negativa spegling MP förorsakar.
Medvetandet, som begrepp, är således, vid detta alternativ av simulator, lokaliserat internt atomen
(atomärt perspektiv), ”bortom” rumtiden, och således utom räckhåll för oss, men även enligt konceptet,
i beroende av universum.

Lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle beskriva sambanden inkl fortsättningen mer utförligt för Fms,
men jag misstänker tyvärr att det blir alltför tidskrävande, och inte heller skulle uppfattas som begripligt.
Så hoppas du ursäktar Fms när jag begränsar omfattningen till ovanstående.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Tack för att du tog dig tid.

[Pilatus]

Medvetandet, som begrepp, är således, vid detta alternativ av simulator, lokaliserat internt atomen (atomärt perspektiv), ”bortom” rumtiden, och således utom räckhåll för oss, men även enligt konceptet, i beroende av universum.

Jag kom att tänka på Ludwig van Beethoven och hans tidiga hörselnedsättning som efter hand kom att påverka hans kompositioner och sätt att dirigera. I yngre år tyckte jag om att lyssna till den stora fugan opus 133. Beethovens liv är belysande och förstår vi förklaringsvärdet i detta enkla exempel så har vi en god beskrivning av medvetandets beroende av våra sinnen.

Große Fuge.jpg (67.7 KiB) Visad 217 gånger

[Smisk]

Atomär syftar till något odelbart (gr. atomos), inom logik en sats som inte kan delas upp i enklare satser.

Å andra sidan är det det vi syftar om med begreppen vi talar om och atomär betyder inte endast odelbar utan används på flera sätt.

Så bör man kanske inte hantera språket om man vill göra sig förstådd, eller?

Jag kritiserar gärna språkanvändandet när man använder ett begrepp för att betyda flera saker osv. Du har säkert sett trådarna jag gjort som bygger på sådan förvirring

Därför är det viktigt att man förklarar vad man menar, att man ger relevant kontext, och i lagom doser så man kan förmedla vad man menar. Atom kan användas på flera sätt och görs så men om man menar en specifik sak får man linda in kontexten som leder till att den saken förmedlas. Oftast krävs ju vidare utredningar, det vet ju vi som skriver om filosofi

[Illusionen]

Medvetandet, som begrepp, är således, vid detta alternativ av simulator, lokaliserat internt atomen (atomärt perspektiv), ”bortom” rumtiden, och således utom räckhåll för oss, men även enligt konceptet, i beroende av universum.

Jag kom att tänka på Ludwig van Beethoven och hans tidiga hörselnedsättning som efter hand kom att påverka hans kompositioner och sätt att dirigera. I yngre år tyckte jag om att lyssna till den stora fugan opus 133. Beethovens liv är belysande och förstår vi förklaringsvärdet i detta enkla exempel så har vi en god beskrivning av medvetandets beroende av våra sinnen.

Große Fuge.jpg

Vi verkar vara överens här.

Fältresonansernas komplexa egenskaper och fördelning inom nätverket jag beskriver är, utöver strukturella
förankringar, beroende av kombinationer av olika typer av fältrelaterad input. Exempel på input är adresserad
motorik-återkoppling, sinnes-information/signaler, minneserfarenheter, samt processpåverkande funktioner
som t ex korrelation, referenser, hierarkier, simulering, trösklar, mm.
Medvetandet baseras på relationen mellan den sammantagna effekten av detta, och belägenheten
via förnimmelsen i nuet och/eller minnet/erfarenheten. Kännetecknande för medvetandet kan då,
ur ett atomärt perspektiv, förenklat beskrivas som dess ”osynkroniserering” (avvikelse) relativt verkligheten.

Avser att komplettera föregående inlägg med denna text, och därefter även lägga in texten i tråden,
DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat. Om jag lyckas formulera det begripligt kommer jag ev även
senare att beskriva hur tiden, manifesterad av atomen, kommer in i bilden.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=YXG-1_EpR78

[Pilatus]

Jag vet inte hur viktigt att "tingen omkring oss är fysiska manifestationer av medvetandets sätt att hantera (sinnes-)upplevelse/erfarenhet" är, men om detta spelar stor roll, så kan jag inte se annat än att tanken att allt finns i vårt medvetande måste vara falsk.

Stämmer syntaxen med vad du vill säga här? Först, världen som omger oss enskilda individer, existerar oss förutan. Medvetandet/hjärnan är vad vi lagrat i minnet, kognitiva färdigheter och sinnesdata. Det vi upplever äger rum i nuet, även våra minnen framträder i nuet. Det är som ett litet fönster, vi blickar ut och ser klockan på väggen framför oss och tänker på minnen från vår tid i skolan.