Pollen skrev:Ja, Smisk, jag har sett alla The Matrix ...
I ditt svar till mig 26/8 la du fokus på hur matrix (programvaran alltså) fungerar.
Hur The Matrix handskas med skenvärlden och den verkliga världen kan göras till en egen tråd.
Intresserar mig inte här. The Matrix måste läsas mellan raderna - eller ska jag snarare säga: ses mellan bilderna?
När du skriver "Det är väl inte helt belagt hur det fungerar, men *Spoiler*, den Neo vaknar upp från den fysiska världen med. Varje nivå har sina möjligheter/gränser, inom matrix kan inte allt göras och inte heller i den fysiska världen.", har du väl i tankarna hur The Matrix-filmerna gestaltar sken/verklighet?
För mig är filmerna en skön gestaltning av förhållandet sken och verklighet. På USA-manér är de självklart actionfilmer. Bra action, bra skådisar, bra effekter - och inte minst skön filosofi, åtminstone den första filmen.
Två nyckelscener i trilogin: flickan som böjer skeden eftersom hon vet att den bara finns i hennes medvetande så hon kan göra vad hon vill med den; Neo som i en strid tar sig in i Smith och raderar programmet Smith.
Både flickan och Neo insåg i sanning att det som de hade för handen var sken/program/maya och de behärskar koderna och kan manipulera dem.
Om "tingen omkring oss är fysiska manifestationer av medvetandets sätt att hantera (sinnes-)upplevelse/erfarenhet" (här citerar jag min tolkning av ett av dina tidigare inlägg), så håller min poäng!
Ja det är bra filmer, framför allt den första som ju har en mer meningsfull filosofisk plot integrerad i verket.
Du verkar undvika min poäng, jag är osäker på om du är med på vad jag menar. Bara för att man är medveten så betyder inte det att man kan bestämma över saker. Argumentet håller alltså inte att logiskt försöka avfärda poängen exempelvis Vedanta gör med logik, det handlar inte om det. Man kan inte styra en dröm även om den är 100% i medvetandet, vad säger du om den analogin? Det är mitt påpekande om "din poäng". Du kanske gör en annan poäng men jag kan missuppfatta det

Neo verkar "bli gud" inom matrix men i del 2 är han inte det längre, han har inte kontroll över matrix han är en deltagare i det visar det sig.
Och i följande delar vaknar han upp och får delvis kontroll över fenomen i världen utanför matrix men detta förklaras väl inte helt vad jag minns som sagt. Poängen är att han har aldrig hel kontroll, han är inte "gud".
Även om han skulle vara det så är det inte vad Vedanta menar på det sättet. Istället är det ett uppvaknande till en "andlig identitet" som inte innefattas av ens personliga identitet. Den personliga identiteten är falsk då den sitter i psyket som är drömlikt och förhåller världen som drömlik till tanken. Det betyder inte att man kan styra över mer än tidigare utan att det aldrig fanns något annat än medvetandet som betraktade världen som den "drömmen den är". Det är inte "du eller jag" som lever livet, utan "Brahman" enligt den modellen.
Jag har en tanke om detta men den kanske är för oklar om man inte är insatt.
En sak som händer när man tänker sig att man är en "del av något större" där detta större är något värdefullt (så som en skapande entitet som VILL mig in i livet) är att livet får mening. Hade vi inte haft ett behov av mening hade inte tankarna om detta existerat.
"Brahman" är som en tanke som fyller livet med "mig som meningsfull och värdefull i en värld som är meningsfull och värdefull".
Detta leder till att hela grejen med både Vedanta och Buddhismen att leda tankarna till att medvetandet som något oidentifierat innehåller "allt som saknas" psykologiskt kan ses som ett symptom på ett meningsbehov.
Vidare så förklarar inte det bort exempelvis religioners värde, snarare belyser det ur ett perspektiv som kan ge klarhet i deras betydelse för oss.