Medvetandeproblemet

[Illusionen]

Douglas R. Hofstadter (I Am a Strange Loop) hävdar att medvetandet (jaget) är en egendomlig feedback-process, .......

Som jag uppfattar det vill du kräva svar på hur vida något existerar som inte alls verkar existera på sättet du kräver dem definierade.

Har snabbt läst det du skriver, och mitt spontana intryck är att vi förefaller vara överens.
Riktigt bra formulerat, enligt min uppfattning. Notera dock att jag inte ”kräver”, det jag säger är att utan
trovärdig och förankrad förklaring av begreppen tid och rum saknas grund för att hävda att man förstår ”jaget”.

/Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=TvThHk-wMRk

[Illusionen]

I egots trancendens (och även varat och intet) tar Sartre upp Cogito ergo sum och menar att det betraktande jaget är
ett annat jag än det betraktade. Det betraktande jaget kan inte betraktas och är trancendent om jag förstår det rätt. Även om det inte är samma slutsats som Sartre drar kan man väl sluta sig till att jagets eller medvetandets existens närmast förutsätts i sig i Cogito ergo sum
och att det är fullt möjligt att tvivla på dess existens. Tänkte bara nämna det även om jagets trancendens diskuterats tidigare.
Nu har jag i princip dumpat mitt medvetande här på filosofiforum och vet inte om jag har fler påpekanden i detta läge En fundering är att kanske behandla spekulationer om subjektets existens och dess betydelse till de nära och kära, vem annars bryr sig egentligen?

Descartes uppmärksammade problemet med det okända sambandet mellan det materiella och icke materiella.
Problemet anses, ur ett filosofiskt perspektiv, fortfarande vara olöst, om jag tolkat litteraturen rätt.
Citat A och B i mina senaste inlägg kan betraktas som en sammanfattande motivering till mitt koncept.
Intressant här är att de slutsatser Descartes drar förefaller överensstämma med dessa citats budskap.
Även citat, ”Det betraktande jaget kan inte betraktas och är trancendent om jag förstår det rätt”
(befinner sig m a o bortom den förnimbara verkligheten), är i linje med min redovisade uppfattning.
Förenklat kan problemet du antyder kanske (?) formuleras som, ”Existerar relativt vad ?”.
Vad gäller sökandet efter svar, finns det skillnader i tillvägagångssätt, som har betydelse när svar söks
på vad det undflyende begreppet EXISTENS skall anses representera, beroende av det okända sambandet
mellan det materiella och icke materiella som är involverat. I väntan på ett slutgiltigt svar, som kanske aldrig
kommer, är det således ant rätt, att som du gör, hävda att ”det är fullt möjligt att tvivla på dess existens”.
Notera dock att detta avser det atomära perspektiv våra sinnen förmedlar.

Det jag visar i mitt koncept är att principerna MP och DRP, via tillämpning av ömsesidiga referensberoende (MP)
och referensoberoende (DRP) inom växelverkan, placerar det förnimbara på en av MP och DRP beroende
”komplexitetsnivå”. Det medför att den förnimbara atomen representerar en typ av strukturell ”medelnivå”,
vilket i förlängningen resulterar i ett, via medelnivån, ”internt” och ett ”externt” perspektiv. Det interna
perspektivet motsvarar sannolikt Kants ”tinget i sig”, och har troligen även en (p g a vxv) viktig roll i ”jaget”.

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=SAZ7euewPTk

[Pilatus]

Descartes uppmärksammade problemet med det okända sambandet mellan det materiella och icke materiella.

Descartes var dualist, kropp och själ, han sökte efter det kroppsliga organ där själen kunde tänkas befinna sig. Tankar förutsätter ett subjekt, de tillkommer inte av sig själva.

Du skriver ofta att jaget inte förklarats. Men är jaget något som finns i eller bakom medvetandet? Vet du att det existerar? Kanske blir det fel om jaget hypostaseras? Kanske framträder jaget som ett resul­tat av en reflexionsakt, en viljestyrd hjärnaktivitet som vi är medvetna om?

[Illusionen]

Descartes uppmärksammade problemet med det okända sambandet mellan det materiella och icke materiella.

Descartes var dualist, kropp och själ, han sökte efter det kroppsliga organ där själen kunde tänkas befinna sig. Tankar förutsätter ett subjekt, de tillkommer inte av sig själva.

Du skriver ofta att jaget inte förklarats. Men är jaget något som finns i eller bakom medvetandet? Vet du att det existerar? Kanske blir det fel om jaget hypostaseras? Kanske framträder jaget som ett resul­tat av en reflexionsakt, en viljestyrd hjärnaktivitet som vi är medvetna om?

Jag kompletterade just mitt föregående inlägg, och det berör även det du tar upp.
Det finns som jag upplever det inga motsättningar här, utan allt förefaller stämma.
Förenklat existerar inte det betraktande jaget "atomärt" men förekommer i dold tappning.

[Pilatus]

Jag kompletterade just mitt föregående inlägg, och det berör även det du tar upp. Det finns som jag upplever det inga motsättningar här, utan allt förefaller stämma.
Förenklat existerar inte det betraktande jaget "atomärt" men förekommer i dold tappning.

Så du betraktar jaget som ett slags transcendental företeelse som vi inte kan beskriva med ett materiellt ursprung? Till exempel viljestyrda aktiviteter i vår hjärnbark. Hur förklarar man då sambandet mellan hjärnskador och förändringar i vårt sätt att vara som sociala varelser, våra kognitiva färdigheter mm? Du måste ju mena någonting med förekomsten av "dold tappning"?

[Illusionen]

Jag kompletterade just mitt föregående inlägg, och det berör även det du tar upp. Det finns som jag upplever det inga motsättningar här, utan allt förefaller stämma.
Förenklat existerar inte det betraktande jaget "atomärt" men förekommer i dold tappning.

Så du betraktar jaget som ett slags transcendental företeelse som vi inte kan beskriva med ett materiellt ursprung?

Även det du här frågar efter är beskrivet tidigare, men p g a att textomfånget blivit stort börjar det tyvärr bli svårt
att finna det man söker. Svaret på den nu aktuella frågan är ja, och baseras på principerna MP och DRP.
För en mer detaljerad bild av orsaken krävs att man fördjupar sig i den atomära växelverkanmodellens interferensmönster,
och då blir svårighetsgraden betydligt högre. Konsekvensen blir att jag måste ägna rätt mycket tid åt att skriva/förklara
sådant jag redan förklarat. Av de nedlåtande kommentarer jag ofta erhåller, upplever jag det som en otacksam uppgift.
Som min kloka fru uttryckte det nyligen efter att ha läst några av kommentarerna, varför lägger du tid på detta ?

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Jag vill påstå det, liksom när du i tråden Vad är tid ? deklarerar citat,
”Men det finns ingenting metafysiskt med tiden.”, tar jag det som en bekräftelse på
att du inte förstår vad mina tidigare citat A och B innebär för medvetandet.

Tråden har spårat ur.

urspårat godståg.jpg (38.73 KiB) Visad 232 gånger

Jag föreslår att vi återgår till att tala om Medvetandeproblemet. Ett antal postningar har flyttats till off-topic-inlägg.

[Illusionen]

Jag vill påstå det, liksom när du i tråden Vad är tid ? deklarerar citat,
”Men det finns ingenting metafysiskt med tiden.”, tar jag det som en bekräftelse på
att du inte förstår vad mina tidigare citat A och B innebär för medvetandet.

Tråden har spårat ur.

urspårat godståg.jpg

Jag föreslår att vi återgår till att tala om Medvetandeproblemet. Ett antal postningar har flyttats till off-topic-inlägg.

Tycker detta är principiellt intressant, och har synpunkter.
Har kommenterat i tråden, Forumets regler/moderering/policy

[Smisk]

Du skriver:
"Både Buddhismen och Vedanta menar som sagt att vi inte KAN veta verklighetens natur, vi kan endast VARA den, så kan man enkelt se det."

Det är det här jag inte kan relatera till.
Min syn är att vi kan veta, och vi vet utifrån våra begränsningar som vi vet om.

Men inte veta "verklighetens natur" eftersom det är en föreställning som rimmar illa med modern vetenskap - nämligen att veta är detsamma som följa vart empiriskt visade evidens leder oss. Väl medvetna om att evidens är färskvara och kan komma att ändras, slår vi oss inte till ro med vad vi för tillfället vet utan ser fram mot att få våra föreställningar om "verklighetens natur" ifrågasatta.

Hur kan vi vara "verklighetens natur"?
Vi måste väl veta om vi är det eller inte?

Om du känner för det kan du kika på denna till ditt kaffe:

https://www.youtube.com/watch?v=eGKFTUuJppU
https://www.youtube.com/watch?v=F0dugc4TrlE

En föreläsning i två delar som förklarar hela grejen. Det är Vedantas perspektiv väl förklarat men gäller även Buddhismen och är kärnan i flera österländska perspektiv fast dem har olika begrepp för det. Dem är mycket mer genomtänkta, etablerade och äldre än exempelvis vem västerländska tankegångarna. Med etablerade menar jag att dem bygger hela deras livsfilosofier kring det tankemässigt och praktiskt och har gjort så i tusentals år.

Man kan tänka sig att vad "verkligheten är" och hur vår förmåga att "erfara saker" tillhör olika dimensioner av existens. Alltså att dem är olika fält, olika kvalitéer, väsensskilda.

Om man inte vill reflektera över denna saken utan bara accepterar att världen är det vi erfar den direkt för att vara (naiv realism) så blir allt detta meningslöst då dem hanterar dessa reflektioner. Det är där det filosofiska sakerna tar vid så att säga

Jag menar som du att vi kan ha kunskap om världen i det yttre. Jag menar även att vi kan ha det om vårat inre och vi kan överlappa dem.
Vi kan dock inte blanda ihop dem och kalla det för "sann kunskap", där blir det fel tänker jag.

Vedantas perspektiv utgår ifrån att dem är olika fält redan från början och blandar dem inte. Dem går ju stenhårt in i det där att vi inte KAN vara något vi "tänker att vi är" då tankarna är en liten snäv del av oss och alltså inte vad vi "egentligen är".

Att då så att säga landa i att vi ändå på något viss existerar och hur vi kan vakna upp till att inte endast identifiera oss med det vi då av "misstag" tagit oss för att vara är enligt Vedanta deras andliga traditions kärna.

Buddhismen kallar det för buddhanaturen och med deras begrepp är det så att det är själva "vakenheten" som är fröet till vår andliga natur/identitet och att då allt vi "tänker att vi är" är ett misstag vi gör för att vi inte är i kontakt med den naturen.

[Anne]

Varför sägs det om man möter en buddah ska man döda honom? Är det något du känner till Smisk och kanske har en förklaring till?

[Smisk]

Varför sägs det om man möter en buddah ska man döda honom? Är det något du känner till Smisk och kanske har en förklaring till?

Jag har hört det och tror att det man menar där är att "en Buddha" är en motsättning. Upplysningen syftar på insikten av uppvaknandet till att man inte är någon "egen separat individ".

Buddha lär ha sagt att "inget kan göras, allt är redan upplyst" vid ett tillfälle av insikt. Zen har ju tagit den biten och sprungit med den

"Någon som säger att "jag är upplyst" är inte upplyst" grejen helt enkelt tolkar jag den som.
Dem som talar vet inte och dem som vet talar inte osv.

Alla är redan Buddha.

Kika på dem fina klippen jag la in, kanske är något för dig om du inte redan sett dem. Eller så skiter du i det och tar en kaffe istället, du kanske inte skall snöa in dig för mycket på sånt trams

[Algotezza]

OffTopicskämt:

"Jag ska på buddhabuilding ikväll. Sitt inte uppe och vänta. Jag kan bli lite zen."

[Smisk]

OffTopicskämt:

"Jag ska på buddhabuilding ikväll. Sitt inte uppe och vänta. Jag kan bli lite zen."

hehe, klockrent

[Algotezza]

OffTopicskämt:

"Jag ska på buddhabuilding ikväll. Sitt inte uppe och vänta. Jag kan bli lite zen."

hehe, klockrent

[hakkapeliitta]

Läste om att 2/3 delar av alla japaner ser sej själv som buddister.

Det är lugnt att låna pengar till dessa, de betalar alltid tillbaka i yen.

Dålig vits, vet men kom inte på nån bättre.

Anknytning till trådens ämne är att vi behöver inte vara så medvetna om detta räcker att Buddha vet. Högre medvetande hos Buddha var väl egentligen bondepraktika och lite fånigt att vissa försöker lyfta detta till en högre visdom. Som Dalai Lama som är mästare på att leverera plattityder iklädd österländsk "visdom". Dessa flummare är inte i takt med tiden.