Vad tänker du på?

[Anne]

Apropå mat.

Min lokala butik har anställt en kock som tar tillvara på varor som de har överskott på som strax kommer få bäst före datum och skapar en veckomeny efter det. Det kostar 49 kr för en rejäl portion som kan köpas varm och ta med sig mellan 11-13 på vardagar. Jag ser många fördelar med det här. Det minskar matsvinnet. Nuförtiden är 49 kr billigt för en färdig måltid. Sverige har många ensamhushåll och då kan det ta emot att göra exempelvis kåldolmar, eller ens koka ett par tre potatisar. Fortfarande finns det pensionärer som inte har micro. Alla har inte kreativiteten att skapa en varierad kost och få i sig de näringsämnen vi behöver. Många är trötta på pizza och kebab och längtar efter husmanskost. Osv.

Finns något liknande där du bor?

[klorofyll]

Jag vet inte riktigt vad du menar när du skriver att du inte bryr dig.

Tja, jag vet inte riktigt själv. Kanske tror jag att folk kan förstå själva/ta hand om sig själva. Jag behöver inga bevis på att att folk förstår vilken väg som är rätt. Att bry sig, tänker jag, är att lösa någons problem... (Och det gör jag inte helt) Istället så säger jag sanningen och förlitar mig på att den andre har förmågan att förstå sanningen. Om någon blivit nedslagen (fysiskt), så kanske jag säger: "Den där personen kommer alltid stöta på problem, för hen skapar problem, där finns ingen lugn och fridfull framtid."

Nå, vad tycks?

Säger du det om den som slår ner, eller den som blir nedslagen? Överlåter du din plats på bussen om det stiger på t ex en skröplig gammal människa?

Den som slår ner såklart... Mmm jag lämnar gärna plats. Men liksom, bryr du dig om allt som du vill? Man kanske vill köpa glass, men det är ju inte viktigt... Det spelar nästan ingen roll. Om någon frågar vad jag bryr mig om, så omfattar väl inte det allt jag vill?

[Anne]

Grejen är att du säger "jag bryr mig inte". Så talar en psykopat, men jag tror inte att du är en sådan.

[David H]

Jag bryr mig inte längre och jag tror att de flesta förstår det.

Jag vet inte riktigt vad du menar när du skriver att du inte bryr dig.

Tja, jag vet inte riktigt själv. Kanske tror jag att folk kan förstå själva/ta hand om sig själva. Jag behöver inga bevis på att att folk förstår vilken väg som är rätt. Att bry sig, tänker jag, är att lösa någons problem... (Och det gör jag inte helt) Istället så säger jag sanningen och förlitar mig på att den andre har förmågan att förstå sanningen. Om någon blivit nedslagen (fysiskt), så kanske jag säger: "Den där personen kommer alltid stöta på problem, för hen skapar problem, där finns ingen lugn och fridfull framtid."

Nå, vad tycks?

Exemplet du nämner tycker jag låter lite märkligt, och det är nog så att jag inte riktigt förstår vad du menar.

När du skriver till någon att du inte bryr dig, är jag benägen att tro att du i något avseende refererar till ett "gemensamt samtalsämne".
Att då skriva att du inte bryr dig om någon "nedslagen på gatan" kan jag tycka låter lite undvikande...eftersom samtalet aldrig handlade om någon som låg nedslagen på gatan. Det anar jag då snarare är en efterkonstruktion,, som du kanske drar till med för att undvika skriva något som kan vara mer känsligt och direkt på i förhållande till den du pratar med. Säg att du skriver här på filosofiforum att du inte bryr dig så är jag benägen att associera till att det är något med (eller som kan relateras till) vissa samtal som förs här på filosofiforum du inte bryr dig om.

Om du gått till psykolog nån gång kanske du hört detta om att ha en "känsla av sammanhang" (KASAM)? Att vara deltagare i ett sammanhang, och att ha en roll, spela en roll, att spela roll... så har jag uppfattat det som att du kanske är tveksam kring detta. Tveksam till att själv vara en aktör? Mot det vill jag då säga att jag ser dig (eller åtminstone vill se dig) som en som är delaktig, som betyder något, och att du inte bara spelar en roll, men också att du spelar roll. Ursäkta nu om jag uttrycker mig otydligt, men kanske du kan då en hint om ungefär vad jag menar...

[David H]

Grejen är att du säger "jag bryr mig inte". Så talar en psykopat, men jag tror inte att du är en sådan.

Jag är tveksam till om en psykopat skulle säga så eftersom en psykopat inte vill framställa sig själv i dålig dager, men "bryr sig inte" kan nog vara en bra beskrivning av hur en psykopat fungerar i många situationer...

[Anne]

Grejen är att du säger "jag bryr mig inte". Så talar en psykopat, men jag tror inte att du är en sådan.

Jag är tveksam till om en psykopat skulle säga så eftersom en psykopat inte vill framställa sig själv i dålig dager, men "bryr sig inte" kan nog vara en bra beskrivning av hur en psykopat fungerar i många situationer...

Det här är en för allmänheten exponerad och helt ovanligt är det konstigt nog inte https://www.svtplay.se/video/32338079/psykopaten

[David H]

Grejen är att du säger "jag bryr mig inte". Så talar en psykopat, men jag tror inte att du är en sådan.

Jag är tveksam till om en psykopat skulle säga så eftersom en psykopat inte vill framställa sig själv i dålig dager, men "bryr sig inte" kan nog vara en bra beskrivning av hur en psykopat fungerar i många situationer...

Det här är en för allmänheten exponerad och helt ovanligt är det konstigt nog inte https://www.svtplay.se/video/32338079/psykopaten

Ah, den har jag inte sett, men kanske får tillfälle att göra det. Jag har tittat på en kriminalserie på SVT play "Saknad, aldrig glömd", och där var det ett mordfall där mördaren framställdes som en psykopat på vad jag upplevde som ett trovärdigt sätt. Annars är det mycket i dessa deckare på tv som jag upplever är likt en fars, orimliga historier utan någon djupare psykologi, så det förvånade mig här när det plötsligt var en karaktär som kändes mer trovärdig.

[Anne]

Jag ångrar lite att jag länkade till den här dokumentären. Den är riktigt obehaglig. Men det kan vara viktigt att förstå. Kom bara ihåg att det är en ytterst liten del av befolkningen som tickar så!

[Anders]

Tänkte på, att jag som i någon mening är så pass introvert, är så intresserad av andra människor. Har nog inte missat en söndagsintervju och inte missat ett sommarprogram på säkert fem-tio år. Älskar då människor berättar om sin bakgrund, sin barndom, sitt temperament, mer omvälvande saker de är med om. Saken är väl den, att de saker som ger sociala poäng, att berätta om olika projekt typ renoveringar de håller på med, då folk pratar om relationer med barn eller föräldrar, det som ger några slags vuxenpoäng är helt ointressant för mig, stressar bara. Jag vill påstå att jag inte är sämre än någon annan på att få det som måste göras gjort, kanske snarare rätt jäkla bra på det, men det är bara minus som skall röjas ur vägen, och varför folk vill babbla om det övergår egentligen mitt förstånd. Då man sitter med folk och skall förstå undertoner och komma med just rätt balla kommentar är jag i helvetet. Och skall tycka nåt är roligt för att alla andra tycker det är roligt. Det bara saknas en gen där. Som jag saknar väldigt mycket. Den där tillsammans-genen. Då jag blir familj med folk funkar det dock utmärkt konstigt nog.

Nej, jag är intresserad av folks hjärnor, era också. Både som de är skapta och som de utvecklats med de erfarenheter som gjorts. Jag skulle kunna lyssna på allas sommarprogram, så länge de inte vill berätta om hur det är att lägga golvvärme, hur duktiga de är på att lägga flytspackel.

inte minst min egen hjärna. trots att den plågar mig mycket.

[klorofyll]

Grejen är att du säger "jag bryr mig inte". Så talar en psykopat, men jag tror inte att du är en sådan.

Det här kanske låter lustigt:

Skillnaden mellan mig och en psykopat är, att jag bryr mig inte om mig själv..

[klorofyll]

Jag vet inte riktigt vad du menar när du skriver att du inte bryr dig.

Tja, jag vet inte riktigt själv. Kanske tror jag att folk kan förstå själva/ta hand om sig själva. Jag behöver inga bevis på att att folk förstår vilken väg som är rätt. Att bry sig, tänker jag, är att lösa någons problem... (Och det gör jag inte helt) Istället så säger jag sanningen och förlitar mig på att den andre har förmågan att förstå sanningen. Om någon blivit nedslagen (fysiskt), så kanske jag säger: "Den där personen kommer alltid stöta på problem, för hen skapar problem, där finns ingen lugn och fridfull framtid."

Nå, vad tycks?

Exemplet du nämner tycker jag låter lite märkligt, och det är nog så att jag inte riktigt förstår vad du menar.

När du skriver till någon att du inte bryr dig, är jag benägen att tro att du i något avseende refererar till ett "gemensamt samtalsämne".
Att då skriva att du inte bryr dig om någon "nedslagen på gatan" kan jag tycka låter lite undvikande...eftersom samtalet aldrig handlade om någon som låg nedslagen på gatan. Det anar jag då snarare är en efterkonstruktion,, som du kanske drar till med för att undvika skriva något som kan vara mer känsligt och direkt på i förhållande till den du pratar med. Säg att du skriver här på filosofiforum att du inte bryr dig så är jag benägen att associera till att det är något med (eller som kan relateras till) vissa samtal som förs här på filosofiforum du inte bryr dig om.

Om du gått till psykolog nån gång kanske du hört detta om att ha en "känsla av sammanhang" (KASAM)? Att vara deltagare i ett sammanhang, och att ha en roll, spela en roll, att spela roll... så har jag uppfattat det som att du kanske är tveksam kring detta. Tveksam till att själv vara en aktör? Mot det vill jag då säga att jag ser dig (eller åtminstone vill se dig) som en som är delaktig, som betyder något, och att du inte bara spelar en roll, men också att du spelar roll. Ursäkta nu om jag uttrycker mig otydligt, men kanske du kan då en hint om ungefär vad jag menar...

Jag mena inte att den nedslagne alltid skulle stöta på problem... tvärt om.

[klorofyll]

Det här med att bry sig, det är ungefär som en evighetsmaskin i positiv bemärkelse, det är som att köra en bil oändligt bränsleeffektivt på den ultimata blandningen bränsle. Oftast blir det oftast en halvmesyr, ett halvhjärtat försök. När jag säger 'bry sig' så är det billen med ultimat bränsle. Att överlåta min plats på bussen (ständigt) hade inte fungerat, det är ingen evighetsmaskin för mig. Förut så satt jag ofta på spänn utifall någon kanske behövde min plats...

[Pilatus]

Har ni tänkt på att det i Bibeln aldrig förekommer att Jesus tog hand om en hund, eller en katt som sällskapsdjur? Numera firas djurens dag, den 4 oktober, för att påminna om hur viktigt det är med djurens välmående. Djurens situation i världen är inte så bra, många arter står på randen till utrotning.

[Anne]

Men han var väl en fåraherde och pratade om ett land där lejon och lamm levde fredligt tillsammans?

[Anne]

Förut så satt jag ofta på spänn utifall någon kanske behövde min plats...

Varför på spänn? Händer det så händer det och om du har en hyfsad fysik borde du kunna stå en liten stund. Jag brukar vänta någon sekund eftersom jag skulle vilja bli glad över att se att det florerar medmänsklighet där ute. Någon gång blir jag glad, annars reser jag mig själv om ingen gör det och tänker att de ska icke styra min linje, de där empatilösa.