Vad tänker du på?

[klorofyll]

Mitt mål är lite absurt...

Jag vill bara tjäna mycket pengar.

[klorofyll]

Utan mål kommer man ingen vart...

Varför inte? Man kan gå runt i vida cirklar och se alla jordens länder, eller pröva en stort antal yrken, eller ett antal livspartner, bilmodeller och boenden. Det kan vara spännande. Vilket livsmål hade du då du var tio år, klorofyll?

Man måste kämpa för att komma någonstans bättre, man kan inte bara göra det man tycker är kul. Hästen kastar av dig.. Du måste kämpa för att ta dig upp igen.. När jag var 10 år, jag minns inte.

[hakkapeliitta]

Jag har aldrig haft en generalplan för mitt liv.
Blir förundrad när unga människor har en utstakad plan för sina liv, först en utbildning, sen bra jobb, skaffa familj, köpa villa, spara till pensionen.
Jag har aldrig tänkt så långt, pengar intresserar mej inte. Att jaga varenda krona känns fattigt.
Allt beror lite på ens förutsättningar. Jag invandrare, arbetarklass, intellektuellt torftig hemmiljö var inga optimala förutsättningar.
Någonstans gjorde jag uppror, jag har alltid haft ett väldigt bra läshuvud, redan i Finland från femte klass ville läraren ordna ett stipendium till mej så att jag kan fortsätta till realskolan. Kostade pengar på den tiden. Föräldrarna var inte intresserade.
Nu är båda föräldrar döda och jag har en bitterhet mot dem. Känns taskigt, tror morsan märkte det sista tiden jag kunde inte dölja det. Vilken jävla skitstart jag fick i livet.

[klorofyll]

Att bli rik, det är för mig; att inte värdesätta pengar... Jag vill ta mig ur träsket. Jag vill kunna tänka klart, uppnå mål utan att falla för massa ha-begär. Hur ska jag kunna bli rik om jag vill köpa hela världen? Medför rikedom trygghet? Jag vet inte...

[Anders]

Rik verkar jobbigt, ekonomiskt oberoende vore nice

[Algotezza]

Jag har aldrig haft en generalplan för mitt liv.
Blir förundrad när unga människor har en utstakad plan för sina liv, först en utbildning, sen bra jobb, skaffa familj, köpa villa, spara till pensionen.
Jag har aldrig tänkt så långt, pengar intresserar mej inte. Att jaga varenda krona känns fattigt.
Allt beror lite på ens förutsättningar. Jag invandrare, arbetarklass, intellektuellt torftig hemmiljö var inga optimala förutsättningar.
Någonstans gjorde jag uppror, jag har alltid haft ett väldigt bra läshuvud, redan i Finland från femte klass ville läraren ordna ett stipendium till mej så att jag kan fortsätta till realskolan. Kostade pengar på den tiden. Föräldrarna var inte intresserade.
Nu är båda föräldrar döda och jag har en bitterhet mot dem. Känns taskigt, tror morsan märkte det sista tiden jag kunde inte dölja det. Vilken jävla skitstart jag fick i livet.

Jag hade aldrig någon plan heller. Ville bara läsa filosofi i Lund. Frugan fick in mig på lärarbanan. Hade väl blvit något slags överliggare annars.

Min farsa var folkskollärare och morsan hemmafru tills hon började städa på posten. Sedan blev hon postbiträde. Ett tag hade hon egen firma och jobbade med att tillverka och designa dockor för Charlotte Weibull. Därför tyckte vi söner det skulle stå kontshantverkare på hennes gravsten.

Båda föräldrarna stöttade mig i mina studier. Jag gick på realskola efter sexan. Kostade inget i Sverige då. Sedan blev det gymnasiet och efter det Lund.

[Pilatus]

Man måste kämpa för att komma någonstans bättre, man kan inte bara göra det man tycker är kul.

Hur menar du? Varför skulle man inte kunna göra det som man tycker är kul? Det måste naturligtvis ligga inom de egna möjligheterna. Eller skall man vara puritan och avstå allt trevligt? Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

[Algotezza]

Man måste kämpa för att komma någonstans bättre, man kan inte bara göra det man tycker är kul.

Hur menar du? Varför skulle man inte kunna göra det som man tycker är kul? Det måste naturligtvis ligga inom de egna möjligheterna. Eller skall man vara puritan och avstå allt trevligt? Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

Ja, är inte "någonstans bättre" just där man har möjlighet att göra allt det man är intresserad av och tycker om att syssla med, kort sagt göra allt "det man tycker är kul"? Hur ska annars "någonstans bättre" karakteriseras?

[klorofyll]

Man måste kämpa för att komma någonstans bättre, man kan inte bara göra det man tycker är kul.

Hur menar du? Varför skulle man inte kunna göra det som man tycker är kul? Det måste naturligtvis ligga inom de egna möjligheterna. Eller skall man vara puritan och avstå allt trevligt? Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

Dom flesta människor vill må bra. Alla människor mår inte bra. Man kan INTE beställa lycka och välmående. Helt enkelt.

Om man vill bli rik t.ex, så måste man avstå från att göra många "onödiga" köp... Det är svårt att motstå alla lockelser.

[klorofyll]

Man måste kämpa för att komma någonstans bättre, man kan inte bara göra det man tycker är kul.

Hur menar du? Varför skulle man inte kunna göra det som man tycker är kul? Det måste naturligtvis ligga inom de egna möjligheterna. Eller skall man vara puritan och avstå allt trevligt? Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

Ja, är inte "någonstans bättre" just där man har möjlighet att göra allt det man är intresserad av och tycker om att syssla med, kort sagt göra allt "det man tycker är kul"? Hur ska annars "någonstans bättre" karakteriseras?

Men jag vill alltid känna att: The best is yet to come, som Frank Sinatra sa...

[Pilatus]

Dom flesta människor vill må bra.

Ja visst. Men menar du att man inte kan förena det med att ha kul, göra roliga saker, träffa folk, gå på restaurang, se filmer, krama trevliga flickor och mycket annat liknande?

[klorofyll]

Dom flesta människor vill må bra.

Ja visst. Men menar du att man inte kan förena det med att ha kul, göra roliga saker, träffa folk, gå på restaurang, se filmer, krama trevliga flickor och mycket annat liknande?

Alltså visst, men "det som man tycker är viktigt i livet", det kommer bli lidande förr eller senare. Kanske tycker man inte att maten smakar så gott på restaurang om en nära vän just dött... Man kanske inte kan fokusera och leva sig in i en film..

[klorofyll]

Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

De flesta brottas med detta genom livet... oftast i början av livet kanske. Att bli relativt självständiga, klara sig själv... Mentalt och fysiskt. Framtiden kan tyckas skrämmande. Men det är bara att acceptera.

[Anders]

Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

De flesta brottas med detta genom livet... oftast i början av livet kanske. Att bli relativt självständiga, klara sig själv... Mentalt och fysiskt. Framtiden kan tyckas skrämmande. Men det är bara att acceptera.

Brottas och brottas. Är man född i ett habitus där jobb för brödfödan är vad man skall lägga sin vuxna tids kraft på behöver man inte direkt brottas. Det är ett spel man är född att spela och det spelar man utan ansträngning. Förväntningarna är att du skall fixa ett jobb som är hyggligt välbetalt och det försöker du fixa ett. Sen kan man ha lite ideal och aktiviteter som hobbys på fritiden, oftast bortprioriterade pga trötthet.

De som är födda i miljöer där det kulturella kapitalet är högre har det lite krångligare, har jag märkt. Mest intresserad är jag över hur det står till med det här där jag växte upp.

[Algotezza]

Hur menar du? Varför skulle man inte kunna göra det som man tycker är kul? Det måste naturligtvis ligga inom de egna möjligheterna. Eller skall man vara puritan och avstå allt trevligt? Endast plikt, att göra det andra förväntar sig?

Ja, är inte "någonstans bättre" just där man har möjlighet att göra allt det man är intresserad av och tycker om att syssla med, kort sagt göra allt "det man tycker är kul"? Hur ska annars "någonstans bättre" karakteriseras?

Men jag vill alltid känna att: The best is yet to come, som Frank Sinatra sa...

Den förbaskade utvecklingsoptimismen eller att lycka och att må bra är betingat av en ständig ökning av "livets goda" - hur man nu som individ definierar det.

Det ligger kanske något i att försöka "leva i nuet" - men å andra sidan - är det inte där man lever?

Många som knegar på i halvtrist jobb tänker: När jag blir pensionär har jag möjlighet att göra det jag vill! Men när du jobbar har du pengar men inte tid och som pensionär har du tid men inga pengar. Livets Moment 22.