Inlägget innehåller två delar, FÄLT-INTRODUKTION-VXV och VÄXELVERKAN.
Ber om överseende med att detta medför vissa upprepningar.
FÄLT-INTRODUKTION-VXV
DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan
filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar.
Konceptet har sitt ursprung i svensk patentansökan 1200737-3.
Följande text utgör en kortfattad uppdaterad/justerad inledande sammanfattning av konceptet.
Kännetecknande för vår förnimbara verklighet är, förutom MATERIA i olika varianter/former,
de fundamentala begreppen RUM och TID. De via Maxwells ekvationer teoretiskt härledda
elektromagnetiska FÄLTEN, representerar imaginära, ej direkt förnimbara samband,
som bl a används inom fysiken för att beskriva ”kommunikation” mellan t ex atomer,
inom ramen för verklighetens rum.
Det som förefaller mindre känt för flertalet är att dessa begrepp/fenomen, vid en närmare
granskning, saknar trovärdig basal och grundläggande förklaring/beskrivning och förankring.
Många anser sig visserligen veta, men även begrepp som MEDVETANDET (inkl ”JAGET”),
länkade till begreppen RUM och TID visar sig i facklitteraturen sakna basal förklaring och referens.
Som exempel vilar Einsteins speciella relativitetsteori på ett postulat.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla vår förnimbara verklighet inkl RUM
och TID, och är därigenom diskvalificerat som bevis och/eller grund, i detta sammanhang.
Detta innebär att aktuella begrepp/fenomen liksom ”jaget" saknar en välgrundad FÖRANKRING.
Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten, i vår mänskliga
tappning, är en selektiv ”tolkning” av något överordnat, m a o en typ av ILLUSION.
Det Delta-konceptet beskriver är hur de primära begreppen RUM och TID går att förklara med
hjälp av en atomär modell, avseende komplex växelverkan på fältnivå, och några principer.
Konceptets resonemang utgår från ett Grundtillstånd, G, och är därigenom förankrat.
På Filosofiforum.se har följande trådar startats av mig, Illusionen, varav de fyra första har sin
grund i konceptet, och återfinns under rubriken Filosofi.
• Vad utgör medvetandets referens? .................................................... 432.083 Visningar
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?................. 55.027 Visningar
• DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat...................................................... 7.588 Visningar
• DELTA-KONCEPTET, växelverkan......................................................... 1.914 Visningar
• Rasism kontra mångkulturellt samhälle................................................16.986 Visningar
• Vållande till annans död.................................................................. 9.278 Visningar
Antalet visningar refererar till 27 okt 2022.
Då konceptet inte är skrivet utifrån några akademiska normer, och innehållet troligen saknar
motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas konceptet förmodligen som både säreget och udda.
Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier.
Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till metafysik och fältteori.
Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande tänkbara metafysiska/imaginära
samband relaterade till medvetandet, ”jaget”.
I dag beskriver forskarna universum via två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Den allmänna relativitetsteorin beskriver storskaligt gravitationskraften och
universum baserat på postulat som stipulerar att ljusets hastighet är konstant oavsett förekomst
av relativrörelse mellan ljuskälla och ljusmottagare.
Användande av postulat kan ses som bekräftelse på att trovärdig basal förklaring saknas.
Kvantmekaniken beskriver i motsats därtill, i den utomordentligt lilla skalan.
Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande form, är oförenliga.
Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori som innefattar båda dessa teorier.
Föreliggande koncept redovisar ett enkelt principförslag till sådan teori, utgående från mina personliga
erfarenheter av de elektromagnetiska fältens egenskaper.
I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och
intresserad av naturvetenskap, även fått tid att förundras över att den akademiska världen förefaller
sakna förmåga att ge tydliga svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,
- VAD ÄR/REPRESENTERAR TID ?
- VAD ÄR/REPRESENTERAR RUM ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade på ett trovärdigt sätt
kan vara omtumlande ! Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning,
omöjligt ha en korrekt och fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras,
styrker det min uppfattning att INGEN förstår fysiken och universum, på ett djupare plan.
Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken
på att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ? Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen
är egentligen ointressant ur mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse,
logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar,
som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.
Min målsättningen är alltså inte att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna tänkbara
förslag till svar på aktuella frågor. Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt,
vad vore annars alternativet ?
Följande två citat tagna från konceptet ger en antydan om vad som utgjort de bakomliggande
inledande motiven till konceptets tillblivelse och målsättning. Notera gärna att ingen tillfrågad
har kunnat ge ett trovärdigt svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.
Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara
aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets
inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.
Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller
kopplas via samband till, något materiellt.”
-.-
Konceptet ger, ur ett atomärt perspektiv, via aktuell ömsesidig komplex växelverkan, svar på i
citat A och B beskrivna frågeställningar/frågor,
* VAD ÄR TID ?
* VAD ÄR RUM ?
Utifrån dessa svar/beskrivningar går det därefter att förenklat och principiellt, att beskriva ”jaget”.
Min bedömning är dock att ingen ännu förefaller förstå konceptet, varför jag valt att tillsvidare
avvakta med att mer detaljerat beskriva ”jaget”, då detta är mer komplicerat och arbetskrävande.
Ett försök till fingervisning om vad det rör sig om ges i följande text.
Tänker vi oss en horisontell tidsaxel befinner sig ”jaget” inkl ”varats”/nuets förnimmelse förenklat
i ena änden på en via atom förankrad tidsaxeln, likt en momentan änddestination.
Utgår vi från hur vi atomärt uppfattar existensen av vår hjärna och dess egenskaper/funktioner
har förutsättningarna för hjärnan inkl ”jaget” successivt formats via evolutionen utefter tidsaxeln.
Jaget står därigenom i viss mening i beroende till sitt förflutna, och är således till sin natur inte så
fri/oberoende som ibland görs gällande.
Tidsepoken ”Silur” inföll för drygt 400.000.000 år sedan.
Från silur finns fossil av djur och växter som levde på land, vilka i sin komplexitet representerade
ett stort steg i livets utveckling. Tidsepoken ”Paleogen”, inföll för ca 50.000.000 år sedan,
och beskrivs som däggdjurens tid.
Från den undanskymda tillvaron under krita lyckades däggdjuren på ca 10.000.000 år besätta de
viktigaste tillgängliga ekologiska nischerna.
DNA är den kemiska struktur som, ur vårt atomära perspektiv, är bärare av den genetiska
information som kännetecknar livet i samtliga världens kända organismer.
DNA inkl mänsklighetens, har alltså utifrån det atomära perspektivet, betraktat från ovannämnda tidsaxels
momentana änddestination, via evolutionen successivt formats/skapats under ovan nämnda gigantiska tidsperioder.
Jaget blir m a o unikt beroende av att dess bakgrund refererar till den egna (via atom) förankringen.
Sammanfattat innebär detta att ”jaget”, refererande till atomär förankring, har en ”historia”
och att det finns goda skäl att hävda citat,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
DNA och materia är ”atomära” begrepp, vars egenskaper beskrivs via de elektromagnetiska fälten.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör här en viktig pusselbit.
Fälten ger förutsättningar för det som atomärt benämns resonans.
Elektromagnetisk resonans kan förekomma ur olika förankringsperspektiv, och ger då upphov till varierande
komplexa kombinationer av referensberoende och samverkande ”multiresonanser”.
Dessa parallellt verkande resonansfenomen har en dynamisk kopplingsdynamik, som medför att de
i olika avseenden är påverkbara/”styrbara”. Dynamiken innefattar beroende av såväl lagrad ”historia”,
input från våra sinnen, som påverkan av erfarenhet av egen motorik.
Med utgångspunkt från bl a dessa förutsättningar kan ”jaget” via metafysik principiellt förklaras.
JAGET kan med ovanstående betraktelsesätt liknas vid effekt av samverkande styrda dynamiska
”egenskaper” hos metafysiska fält-samband.
Detta öppnar för mer okonventionella svindlande metafysiska förklaringar och perspektiv på/till
vissa återkommande filosofiska frågor, som saknat tillfredsställande svar.
-.-
Delta-konceptet utgår, ur ett atomärt perspektiv, från ett balansresonemang baserat på, och
innefattande över- resp. under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Den i konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/balansera
obalans i detta abstrakta grundtillstånd, G.
Överskott (+) och underskott (‒) härrör från STRUKTURELLA RELATIONER, och refererar till G.
Balansering/obalansneutralisering kan betraktas som en typ av vxv-kommunikation atomer emellan.
Varje enskild atom växelverkar således ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Konceptet beskriver i nästa steg hur medvetandet, ”JAGET”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat”
och ”förankrat” via maskeringsprincipen, MP, förnimmer vår verklighet, via växelverkan, VXV.
Verkligheten vi förnimmer via våra sinnen är ur ett atomärt perspektiv bl a formad av växelverkande
(kommunicerande) atomers strukturer, där balans mellan atomer, i G, eftersträvas via VXV.
För att uppnå detta tillämpas inom VXV principerna DRP och MP.
MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
DubbelReferensPrincipen, DRP, baseras på olika av MP-förankringarna beroende perspektiv.
Principerna beskrivs inom ramen för ömsesidig DRP-växelverkan, och av MP genererad
Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS.
Maskeringsprincipen, MP, och dess individuella maskeringsförmåga, resulterande i ”obalans”
ur det individuella perspektivet, utgör fundamental del av de vxv-balansförutsättningar som ligger till
grund för de individuella förnimmelserna RUM och TID.
Den CIRKULÄRA formen har likaså en framträdande fundamental roll i konceptet beskrivna
skalfaktorförändringar, förorsakade av maskering/obalans/sidställning.
Detta ger i förlängningen växelverkan dess komplexa dubbelnatur inkl ” ωt-rotation”.
Fälthastigheten/ljushastigheten, c, har sorten m/s (rum/tid) och representerar således vxv-relationen
mellan kommunicerande/maskerande atomer, refererande till medvetandets ”maskeringsstruktur”.
För att ernå eftersträvad BALANS beskriver och tillämpar konceptet en variant/typ av
KOMPLEX växelverkan, VXV, innefattande principerna DRP, MP och PNRS,
med hjälp av EULERs formel.
VXV kan då beskrivas som ÖMSESIDIG komplex balansrelation mellan atomer via Eulers formel.
Växelverkan är ”överlagrad” G via DRP, och därigenom till sin natur REFERENSNEUTRAL.
MPs individuella ”strukturella” förankringar inom VXV ger det REFERENSBEROENDE som
ligger till grund för kommunikationen/informationsutbytet mellan atomer, och som i förlängningen utgör
bas för FÖRNIMMELSEN.
Växelverkan, VXV och EULERs formel, ingående i ovanstående betraktelsesätt, beskriver
därigenom atomärt, via konjugatets ”balans-egenskaper”, de metafysiska samband på fältnivå,
som resulterar i att (i konceptet) beskrivet REFERENSSKIFT, förnims som RUM och TID.
Notera att tid uppträder som ”komponent” inom växelverkan, varför G överordnat sannolikt är tidlöst.
DRP verifieras av Eulers formel/ekv via det SKIFT (+1 respektive −1) ekv erbjuder, och som
”transmissionen” mellan REFERENSBEROENDE och REFERENSNEUTRALT förutsätter.
Balanskriteriet ∆Ø utgör en konsekvens av VXV, med koppling till universum.
EULERs formel inkl konjugat, utgör således i kombination med principerna MP och DRP och
därav följande REFERENSSKIFT/REFERENSSKIFTPERSPEKTIV, basal grund till de saknade fundamentala
begreppen RUM, TID, samt BALANSKRITERIET, Ư.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, i kombination med tidigare nämnda
PNRS, kännetecknas VXV av att balansrelationen kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Detta beskrivs via BALANSKRITERIET, ∆Ø. De i konceptet beskrivna begreppen ”INTERNT”
och ”EXTERNT” utgör konsekvenser av, och refererar till, balansnavet.
Sannolikt innebär detta att atomen ”internt” är att uppfatta som ”BOTTENLÖS”.
En konsekvens av dessa samband är att konceptet, via Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS,
ger utrymme för en avvikande tolkning av Einsteins speciella relativitetsteori.
NAVET kan därigenom ses som växelverkans atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet/mastern, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel, och i
förlängningen, relativitetsteorin, och ytterligare några teorier refererar till.
Konsekvensen av ovanstående blir att verkligheten ej bör betraktas som absolut till sin natur,
utan snarare som en av atomens struktur avhängig TOLKNING. Då atomens struktur i sin tur
står i beroendeförhållande till G, sträcker sig resonemanget ”bortom” vår förnimbara verklighet.
Begrunda gärna här utifrån konceptet vad ”bortom vår förnimbara verklighet” representerar.
När vi med teologi avser "läran om Gud", inbegriper begreppet teoretiska tankar och uppfattningar
kring det övervärldsliga, världens beskaffenhet och människans förhållande till den övervärldsliga
verkligheten, men flertalet har av uppenbara skäl svårt att inse/förstå vad detta egentligen avser.
Utan att gå i polemik ang vad det övervärldsliga är tänkt att avse och/eller innefatta erbjuder
konceptet som framgår ur ett religiöst perspektiv, fascinerande tolkningsmöjligheter, bortom
ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent atomära argumentering.
-.-
När universum betraktas som referensneutralt (DRP) blir konsekvensen av det av MP skapade
individuella referensberoendet, att förnimmelsen, via VXV inkl ∆Ø, är att betrakta som
en effekt av Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS, en typ av
”pseudo-spegling”, ur observatörens perspektiv.
De NEGATIVA speglingarna (gäller ömsesidigt) beskrivs i konceptet som/via skalfaktorberoende
rotationstänjningar, förorsakade av MP:s individuella förankringar.
De ömsesidiga ”relativistiska negativa speglingarna” får, via den likaså ömsesidiga växelverkan,
fenomenen RUM och TID till följd, samt att den ”individuella verklighet” vi anser/tycker
oss förnimma är ”centrerad” (via MP) och ”tidsförskjuten”. Begrepp som rum, tid, relativitet,
ljusets hastighet, ”big bang”, ”rödförskjutning”, ”mörk materia” mm, får härigenom sin basala förklaring.
Det konceptet, i bl a tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” och ovan beskriver, refererar till
hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” via MP, förnimmer vår verklighet
som ”funktion av” den MP-förankrande STRUKTUREN.
Begreppet KVANTA utgör en interferenseffekt inom växelverkan p g a individuella MP-förankringar.
Notera att begreppet REFERENS, så som beskrivs i ovan nämnda tråd, strukturellt kan anta skilda
och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl rum och tid, refererar till en nivå,
medan det ej kan uteslutas att jaget/medvetandet antas referera till en annan nivå.
FÖRNIMMELSEN är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan
därigenom liknas vid en, av referensens komplexitetsnivå, beroende SELEKTIV TOLKNING.
Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas
som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
I konceptet ingående växelverkan, VXV, har av här nämnda orsaker en central roll i förståelsen av den
förnimbara verkligheten. Det krävs troligen att man någorlunda behärskar principerna som ligger till grund
för växelverkan för att därifrån sedan kunna bilda sig en förenklad uppfattning om förnimmelsen och
medvetandets natur. Inte nog med att detta kan uppfattas som svårtillgängligt, den delikata, och sannolikt
omöjliga, uppgift vi därvid står inför är att förklara vad medvetandet representerar, utifrån hur vi
uppfattar/förnimmer verkligheten, baserat på medvetandet/förnimmelsen.
VXV-MODELLEN har som framgår till uppgift att principiellt beskriva relationen/kommunikationen
mellan ATOMER, ur ett atomärt perspektiv (via vardagliga begrepp och storheter).
Atomen beskrivs i konceptet och i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?
Förenklat och principiellt kan vi här betrakta atomen som en låst ackumulerad obalans, att jämföra med
en uppdragen urfjäder. Det är denna ”fjäder” som utgör den drivande ”motorn” för växelverkan, VXV.
Med atomär modell avses här en enklare modell beskriven med hjälp av våra vanliga vardagliga begrepp
och storheter. Det innebär att den atomära modellen, p g a de begränsningar som följer av dessa begrepp
och storheter, ej kan göra anspråk på att vara helt komplett.
-.-
Immanuel Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket innebär att den objektiva verkligheten
för oss är oåtkomlig (≈ hemmahörande ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon som tolkar världen på ett speciellt sätt.
Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.
I konceptet är det växelverkan, VXV, som i det inledande steget, innefattar och ombesörjer
konverteringen, och skapar förutsättningar/grund för RUM och TID.
Delta-konceptet tillför/förklarar således vad RUM och TID representerar på basal fältnivå.
Givet detta beskriver alltså växelverkan ”samverkan-kommunikationen” för erhållande av BALANS
mellan atomer, att likna vid ett ”obalansneutraliserande flöde”.
Vi benämner här som exempel de kommunicerande atomerna A och B, och tänker oss att
de genererar fält. Fälten interfererar med varandra och bildar koncentrationsmönster.
Atom A och B ”upplever” därvid OLIKA mönster/perspektiv p g a deras individuella MP-förankringar.
Växelverkan beskrivs härvid via produktbildning som en analogi baserad på fiktiv MÄNGDKONTAKT mellan
interfererande fält-koncentrationer inkl PNRS.
Mängdkontakten kan principiellt betraktas/förklaras som en effekt av ”vxv-balans-skiftet” i den imaginära
balans-relationen (täljare – nämnare, att likna vid reaktans-skift mellan ”induktivt” och ”kapacitivt”),
som funktion av aktuella MP-förankringar, vilket verifierar den ”negativa speglingen”.
Det går ej att förklara enkelt och kortfattat inom denna introduktion, men det bör likväl här nämnas
att den till sin karaktär ömsesidiga växelverkan, VXV, innefattar Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS,
i kombination med begreppet RESONANS.Resonans i konceptets tappning möjliggörs p g a PNRS,
i olika versioner/perspektiv orienterade relativt varandra, t ex som funktion av "j".
Aktuell växelverkan beskrivs som metafysiska samband via de elektromagnetiska fälten.
Mitt intryck är att, trots ansträngningar att göra konceptet begripligt, sannolikt ingen ännu förstår konceptet,
mycket beroende på dess abstrakta metafysiska natur.
Fälten är arbetskrävande, och kräver helst vissa grundläggande kunskaper i växelströmslära och radioteknik.
Exempel på några begrepp som sannolikt behöver behärskas väl för att förstå konceptet är bl a,
R ......................... Resistens
jωL ...................... Induktans
1 / jωC ................. Kapacitans
e ......................... Naturliga basen (grundförutsättning för vxv-balans !)
εο och μο ................. Naturkonstanter (elektromagnetiska fälten)
εο ........................ 10ⁿ / 4 π c² n=7
μο ........................ 4 π / 10ⁿ n=7
e^jx = cos x + j·sin x ............... Eulers formel
e^jx, e^jφ, e^jωt, e^j2πft ........ Eulers formel, i olika tappning
ΔØ ....................... Balanskriterie, MP
2ΔØ ..................... Balanskriterie, DRP
Det kan därför som första steg vara motiverat att testa med en enkel elektromekanisk analogi,
innefattande begreppet ”resonans”. Tillämpning av resonans-begreppet kan här ses som ett enkelt sätt
att teoretiskt (via impedansvariation) förklara uppkomsten av perspektivberonde ”FÄLTKONCENTRATIONER”.
Denna analogi är inte komplett men ger en fingervisning om vad som skiljer balanskriteriet, ΔØ respektive
2ΔØ från varandra.
En mekanisk ”resonans-krets” kan enligt växelströmsläran beräknas på samma sätt som en elektrisk
serieresonanskrets om vi ersätter,
- ”Växelkraften” mot ”emk”
- ”Massa” mot ”induktans” (”spole”)
- ”Fjäderkonstant” mot inverterad ”kapacitans” (kondensator”)
- ”Resonansobjektet” (kulan) mot ”laddning”
Vi tänker oss i ett första steg en kula, som är upphängd i/via en fjäder (jmf ”tänjningar” i konceptet)
fäst i taket.
En varierande växelkraft (t ex en roterande excenter) får påverka kulan i fjäderkraftens riktning.
Kulan kommer härvid att börja svänga med samma frekvens som växelkraften har.
Fjäderns fäste/fundament i taket kan betraktas som den ”förankring” som utgör referens för resonemanget.
Kulan (via matematik) beskrivna svängning REFERERAR således till ”förankringen”.
Översatt till fält-termer representerar MaskeringsPrincipen, MP, förenklat motsvarande förankring.
VIKTIGT att förstå är att FÄLTEN (gäller även typ av fält) ur atomärt perspektiv enligt konceptet är
beroende av respektive FÖRANKRING (MP). Fälten som abstrakta fenomen kan m a o skifta karaktär/typ !
Det är inte uteslutet att jag tänker fel här, men vill ändå nämna att jag under längre tid haft den intuitiva känslan
av att Einsteins speciella relativitetsteori inte fullt ut beaktar konsekvensen av den möjliga effekten av ”skiftet”.
I förlängningen refererar även balanskriteriet, ΔØ, och ”verkligheten” till ”förankringen”.
Följden av den beskrivna förankringen är att ΔØ, och ”verkligheten” är REFERENSBEROENDE.
I konceptet beskrivs detta som att ”verkligheten” i viss bemärkelse är ”sid-ställd” universum.
Vid VÄXELVERKAN mellan ”atomer” förekommer en förankring för respektive atom.
Det är detta som symboliseras av 2ΔØ. P g a den i konceptet beskriven, Polariserad Negativ Relativistisk Spegling,
är balanskriteriet 2ΔØ ur universellt perspektiv, REFERENSNEUTRALT. Analogin med kulan och fjädern,
symboliserande ΔØ, behöver således minst kompletteras/dubbleras för att motsvara det universellt neutrala, 2ΔØ.
I aktuell växelverkan ”representerar” således de atomära begreppen TID och RUM den komplexa
differensen/obalansen mellan ΔØ och 2ΔØ, ur respektive MP-perspektiv/förankring.
Av detta följer att begreppen TID och RUM refererar till den förnimmande individens individuella
och unika MP-förankring, inom universums växelverkande atomer.
Tid och rum manifesteras m a o av växelverkande atomer, i ett överordnat ”neutralt” universum.
Detta är dock en ILLUSION då även atomens existens baseras på förnimmelser refererande till MP.
Konsekvensen av detta bör rimligen bli att universum överordnat är TIDLÖST.
Detta (kompletteringen) gör vi i steg två, som redogör för en förenklad principiell analogi för denna
”kommunikation” mellan atom A och B, bestående av individuellt förankrade kulor/sfärer som simulerar
aktuella fältkoncentrationer.
När kulorna kolliderar med varandra deformeras de momentant.
Deformationsprocessen kan betraktas som en komplex transformeringsprocess där kula A,
i kollisionsögonblicket, överför såväl rörelse som moment, i komplex form, till kula B, och vice versa.
Kollisionen kan här beskrivas via nämnda PNRS och RESONANS inkl resonansimpedansvariationer.
Här är ”kulans” diameter, m a o den fundamentala cirkulära formen, en viktig parameter då
”transformeringsprocessen”, och därav beroende riktningsberoende ”förskjutningseffekt”, är beroende
av bl a koncentration och var utefter sfärens periferi som kollisionspunkten/deformationen är belägen.
I konceptet benämns transformeringsprocessen ”skift”, då processen innefattar referensskift.
Den atomära separeringen av sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ, resulterar i förlängningen i förnimmelse av
rum och tid, och är således en funktion av detta skift. Detta gäller även begreppen ”INTERNT” och ”EXTERNT”.
Förenklat får referensskiftet växelverkan att påminna om en stegande ”gunga” mellan ”internt”
och ”externt”, där gungans nav inkl nivå, bestäms av den individuella maskeringen, MP, och dess struktur.
Processen uppvisar analogier med det som konceptet benämner det ”imaginära navet”.
Detta utgör troligtvis den principiella grunden till Kants s k ”begrepps-konvertering”.
-.-
Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det bör vara varje
människas ensak, men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet,
bidra med några personliga synpunkter som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens strukturella
KOMPLEXITETSNIVÅ, och därigenom kan liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå,
beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer väg för olika ”tolkningar”, likvärdigt det som
i konceptet benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan modellen inkl aktuell metafysik,
unika tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt av begreppet Gud.
Av den orsaken kan det därför här vara läge för att kortfattat kommentera kopplingen till flertalet
ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till konceptets budskap.
Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud,
vilket är i överensstämmelse med några intressanta inledande kommentarer (2004) i tråden, Finns Gud ?.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner,
och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att
upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande. Ateister hämtar till övervägande del sina
argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion har man m a o underordnat
sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung.
Därutöver ska läggas det jag inledningsvis skriver citat,
”Det innebär att aktuella begrepp/fenomen, liksom ”jaget", saknar en välgrundad FÖRANKRING.
Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten, i vår mänskliga
tappning, är en selektiv ”tolkning” av något imaginärt/överordnat, m a o en typ av ILLUSION.”
En intressant fråga med anledning av detta är hur ateisten förhåller sig till det faktum att
aktuella förankringar avseende RUM, TID och ”JAGET” saknas ?
Om ateisten inte mäktar förklara och redovisa aktuella begrepps förankringar, är det då ö h t
möjligt att trovärdigt hävda att ett högre samband, Gud, i någon form, inte ”existerar” ?
Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som
en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt
(beskrivbart inom ramen för det förnimbara), återstår att besvara.
Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder
fascinerande tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent
atomära argumentering.
VÄXELVERKAN.
I konceptet ingående växelverkan, vxv, har en central roll i förståelsen av den förnimbara verkligheten.
Det krävs troligen att man någorlunda behärskar principerna som ligger till grund för växelverkan
för att därifrån sedan kunna bilda sig en förenklad uppfattning om förnimmelsen och medvetandets natur.
Föreliggande tråd skall med anledning av detta ses som ett sätt att i efterhand, när så framstår som befogat,
komplettera/förtydliga de teorier som beskrivs i nedan nämnda trådar.
Så länge ”jaget” saknar förklaring går det tyvärr inte alltid att avgöra vad som här är höna resp. ägg.
Begreppet verklighet formas av förnimmelsen. Det som är lätt att förbise är att förnimmelsen beskrivs med
hjälp av begrepp som verkligheten är delaktig i. Konceptet använder sig av en växelverkan-modell baserad
på principerna MP och DRP, som ett led i att belysa detta. Konsekvensen blir att verkligheten ej kan betraktas
som absolut till sin natur.
I viss mening förefaller m a o verkligheten vara en typ av ”tolkning” att likna vid en sidställd illusion.
Detta beskrivs i konceptet som att när universum betraktas som referensneutralt (DRP) blir konsekvensen
av det av MP skapade referensberoendet, att förnimmelsen, via VXV, är att betrakta som en effekt av
NEGATIV RELATIVISTISK SPEGLING,”pseudo-spegling”, ur observatörens perspektiv. De NEGATIVA
speglingarna (gäller ömsesidigt) beskrivs i konceptet som/via skalfaktorberoende rotationstänjningar,
förorsakade av MP:s individuella förankringar.
De ömsesidiga ”relativistiska negativa speglingarna” får, via den likaså ömsesidiga växelverkan, fenomenen
RUM och TID till följd, samt att den ”individuella verklighet” vi anser/tycker oss förnimma är ”tidsförskjuten”.
I mera extrema fall, som när vi t ex studerar avlägset belägna galaxer och stjärnor i universum är det en,
p g a tidsförskjutning, ”svunnen” verklighet vi ser/förnimmer. Redan såtillvida är verkligheten alltså en illusion.
Begrepp som rum, tid, relativitet, ljusets hastighet, ”big bang”, ”rödförskjutning”, ”mörk materia” mm,
får härigenom sin basala förklaring.
Innan ni ev läser vidare i föreliggande tråd är mitt råd att ni begrundar följande.
Den verklighet vi förnimmer, har genom historien beskrivits och förklarats av framstående personer inom
filosofi och naturvetenskap. Gemensamt för dessa beskrivningar och slutsatser är att de utgår och baseras
på atomära begrepp och storheter, som kännetecknar och återspeglar den verklighet vi förnimmer.
Till hjälp används härvid ofta matematik vars regelverk likaså är utformat för att återspegla verkligheten.
Verkligheten förnimmer vi således som materia/atomer, där den atomära strukturen beskrivs via matematik
och atomära begrepp och storheter.
Materia beskrivs i konceptet även via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör en viktig pusselbit i den atomära
vxv-modell som ligger till grund för konceptet. Notera här att det materiella (materia) är ett begrepp som
är kopplat till (≈ en funktion av) den verklighet vi tycker oss förnimma via rumtiden, och är således
beroende av ”jagets” natur/struktur. Konceptet beskriver varför det mänskliga "jaget" ej enbart kan
beskrivas ur ett atomärt perspektiv inkl begrepp.
Kan vi då göra trovärdigt att den verklighet vi tycker oss förnimma/uppleva innefattar ”allt” inkl imaginära
komplexa samband ? Svaret är entydigt nej, det är omöjligt ! Lika omöjligt är det att trovärdigt hävda
vad som utgör den yttersta absoluta referensen vid beskrivning av universum.
Konceptet gör inte gällande att rådande uppfattning är fel, men hävdar att den beskrivna etablerade
uppfattningen är för grovmaskig och ofullständig för att ha en möjlighet att besvara aktuella frågor.
Ett exempel på konsekvenser av ovanstående är Kants ”kopernikanska revolution” som innebär att den
gängse uppfattningen att kunskapen har att ”rätta sig efter föremålen” omformuleras till ”att föremålen
måste rätta sig efter vår kunskap”. Det innebär att den förnimbara världen, så som naturvetenskapen
beskriver den, inte existerar objektivt, utan vår medverkan.
BEGRÄNSNINGEN i resonemanget är således att söka/finna i ”jagets” natur/struktur och dess samband med
förnimmelsen/upplevelsen, utifrån atomära begrepp och storheter som ”jaget” är delaktigt i formandet av.
Som exempel kan nämnas att i argumenteringen mot tillämpning av metafysik efterlyses ofta atomära
bevis/belägg/tester för att metafysiska resonemang skall anses trovärdiga. Då det är det metafysiska
resonemanget via vxv och involverade principer, som i slutänden leder till att de atomära begreppens
förklaring, ligger det dock i sakens natur att detta inte låter sig göras.
Att mot denna bakgrund, så som ofta är fallet här på FF, som bevis återkommande åberopa vad andra sagt
och/eller hävdat, visar att man inte tänker självständigt, utan är hänvisad till andras slutsatser.
Av kommentarerna att döma har konsekvensen blivit att man övertygande missat poängen med konceptet.
För att förstå bakgrunden till vad som här avses med ”växelverkan” bör även följande begrundas.
De diskussioner som förs här på Filosofiforum refererar mestadels till vår förnimbara verklighet,
och de atomära begrepp och storheter som är förknippade med beskrivning av verkligheten.
Ett sådant atomärt begrepp är ”EXISTENS”, som syftar på hur medvetandet/jaget förnimmer verkligheten.
[u]Citat A och B i tidigare tråd belyser det faktum att det saknas förklaring till både vad ”jaget” och den
materiella ”verkligheten” representerar i ett REFERENSNEUTRALT perspektiv.
Detta är frågeställningar som även bör ha stor aktualitet för ateister, men som jag aldrig hört kommenteras.
Konsekvensen blir att man aningslöst bygger luftslott som helt saknar grund.
Insikten om detta fick mig tidigt att ställda frågan, VAD REFERERAR EXISTENS TILL ?
Oavsett svaret på den frågan blir följdfrågan och, VAD REFERERAR REFERENSEN TILL ?
Då existens syftar på den förnimbara verkligheten blir svaret en atomär tolkning som förutsätter något.
Resonemanget biter sig således självt i svansen. Det förefaller m a o som att frågorna, p g a sin atomära
natur/förankring, i något avseende är felaktigt formulerade.
Citaten inkl aktuella frågeställningar har dock genomgående ignorerats, vilket är avslöjande.
Vid genomläsning av tidigare inlägg är mitt intryck att den i konceptet tillämpade växelverkan-modellen
kan uppfattas som svår att tolka, särskilt när begrepp som t ex ”internt” och ”externt” skall förklaras.
Vill därför med det här inlägget, utöver det som tidigare beskrivits i trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
• Delta-Konceptet, ett koncentrat.
försöka ge en enklare och förtydligande sammanfattning av/till växelverkan och i vxv tillämpade
principerna MP och DRP, och hur begreppen ”internt” och ”externt” kommer in i bilden.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten inkl ”rum-tid”,
i överensstämmelse med den logik som kännetecknar vårt medvetande.
Det förefaller mot den bakgrunden logiskt att inleda med ansatsen att försöka finna en atomär vxv-modell,
som inkluderar och överensstämmer med matematikens regelverk i kombination med de egenskaper
som kännetecknar de elektromagnetiska fälten.
Då de elektromagnetiska fälten beskrivs som teoretiska matematiska konstruktioner av komplex
natur blev det i mitt fall Eulers formel e^z = e^x+jy = e^x (cos y + j sin y) som fick bli nästa avstamp.
Fascinerande är att i det fall man i Eulers formeln sätter x = π får man ett samband mellan de fem
viktigaste talen inom matematiken, e, i , π, 1 och 0, och den i sammanhanget viktiga cirkulära formen.
Eulers formel kan därigenom tillämpas för att beskriva och verifiera det för konceptet helt avgörande,
och lika viktiga som fundamentala atomära sambandet, mellan exponentialfunktionen och de
trigonometriska funktionerna ingående i växelverkan.
Den cirkulära formen sammanlänkar i sin tur, via referensberoende skalära relationer/samband, Eulers
formel med naturkonstanterna, εο och μο , och därmed finns även allt underlag som krävs för att bl a
beskriva de elektromagnetiska fälten och fenomenet tid.
Det är ingen överdrift att påstå att Eulers formel besitter en exceptionell kapacitet och skönhet.
Då negativa tal utgör en viktig ingrediens i följande resonemang bör nämnas att inom matematiken
definieras negativa tal som tal som är reella och mindre än noll. Negativa tal kan även ses oss ett sätt
att representera motsatser, vilket bättre passar in på innebörden i följande text.
I Delta-Konceptet, kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND, ges översiktligt och koncentrerat
en inledande bakgrund. Enligt konceptet är t ex serieutveckling inom matematiken en konsekvens av
perspektivseparation/referensskift, till följd av beskrivna principer.
Taylors liksom Eulers serieutveckling utgör exempel på detta.
I ett historiskt perspektiv gjordes en överraskande matematisk upptäckt efter införande av de komplexa
talen (z = x+ jy) och funktioner av komplexa tal. Det visade sig att exponentialfunktionen e^x och de
trigonometriska begreppen cos x och sin x stod i ett tidigare dolt förhållande/samband till varandra,
vilket alltså framgår och uttrycks av Eulers formel, uppkallad efter Leonhard Euler.
Formeln utgör ett närmast perfekt verktyg för att beskriva de i konceptet tillämpade ”tänjningsfenomen”
som ligger till grund för ”skalfaktorerna” ingående i växelverkan-modellen.
EULERs formel, refererande till den atomärt förnimbara verkligheten, skrivs som, e^+jφ = cos φ + j sin φ
Från matematiken minns vi att ett binom är ett polynom med två termer som generellt kan skrivas a + b.
Ett konjugat bildas när en av termerna i binomet byter tecken. För att förstå och tolka konjugatets roll
i konceptet, skall konjugatet ses mot bakgrund av förnimmelsen som relativistisk negativ spegling.
Kvadreringsreglerna behandlar produkten av två likadana termer, medan konjugatregeln behandlar
produkten av en faktor med dess konjugat.
Kvadreringsreglerna och konjugatregeln fungerar båda för såväl reella som på komplexa tal.
Aktuell ömsesidig växelverkan baseras på produkt av individuell faktor och dess konjugat i form av
”relativistisk negativ spegling”. Einsteins speciella relativitetsteori utgör t ex en effekt av detta.
Exempel: (a + b) (a − b) = a² − b² medan det komplexa konjugatet ger (a + jb) (a − jb) = a² + b²
När man använder konjugatregeln på komplexa tal blir/är resultatet alltså reellt.
Av intresse här är att i regelverket förutsätter balansering/eliminering av två imaginära termer.
Denna ”atomära” balansering fyller funktion på ”metafysisk nivå” i konceptets vxv-modell.
Komplexa samband som z = x + jy och dess konjugat z = x − jy kan således i Eulers fall skrivas som
e^+jφ = cos φ + j sin φ respektive,
e^–jφ = cos φ – j sin φ
Viktigt att notera är att uttrycket j = √-1 kan skrivas som j = ±√-1, och därigenom banar väg för
tillämpning av konjugatregeln i kombination med Eulers formel.
Värt att notera är att även exponenten ändrar tecken när tecknet på ”j” ändras.
Eulers formel kan enligt ovanstående betraktelsesätt atomärt, via konjugatets ”balans-egenskaper”,
anses beskriva de metafysiska samband på fältnivå, som resulterar i att i konceptet beskrivet
REFERENSSKIFT förnims som RUM och TID.
EULERS formel inkl konjugat, utgör således i kombination med principerna MP och DRP och därav
följande REFERENSSKIFT, basal grund till begreppen RUM, TID, och BALANSKRITERIET, ∆Ø.
Detta kan beskrivas som att när universum betraktas som referensneutralt (DRP) blir konsekvensen av
det av MP skapade referensberoendet, att förnimmelsen är att betrakta som NEGATIV RELATIVISTISK
spegling, ur observatörens perspektiv.
Notera att resonemanget gäller ömsesidigt för respektive MP-förankring.
Förenklat kan växelverkan, p g a MP:s individuella förankring, (så som beskrivs i tråden
”Vad utgör medvetandets referens ?) därigenom liknas vid en typ av ”skalfaktor-funktion” baserad på
skilda förutsättningar mellan aktuella förankringar.
Begreppen TID och RUM emanerar från differens mellan dessa av MP stipulerade skilda förutsättningar.
Den individuella förnimmelsen kan anses representera en av/via MP möjliggjord ”TOLKNING”,
baserad på av ”egenstrukturen” förorsakad maskering inkl ”sidställning” (”förskjutningseffekt”).
Observera dock att det är inom ramen för denna mänskliga logik inkl tolkning, som MP via ”egenstrukturen” ,
likt ett substitut, beskrivs som maskerande. Enligt konceptet är detta i viss mening en illusion.
Som stöd för detta påstående behöver bilden kompletteras med de elektromagnetiska fälten, EMF.
De elektromagnetiska fälten, EMF, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Då mitt yrkesverksamma liv till stor del ägnats åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av
elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper, har avsaknad av förklaring upplevts som
både frustrerande och otillfredsställande.
Elektriska fält baseras på att ett fält uppstår mellan en negativt och en positivt laddad partikel.
Det är dock enbart en teoretisk konstruktion då det inte anses finnas något fysiskt fält eller eter.
Även magnetiska fält utgör en teoretisk konstruktion. Båda fälttyperna har atomärt strukturformer
som innefattar de rumsliga begreppen, LINJÄRT och CIRKULÄRT.
Fälten kan enligt konceptet något förenklat beskrivas som medelvärdet av ”egenstrukturen” (+1)
och verkligheten som negativ spegling (‒1) vilket ger √(+1-1) = ±√-1 = ±j
Medelvärdet betraktas i konceptet som en typ av ”IMAGINÄRT NAV” för växelverkan.
Balanskriteriets, ∆Ø, komplexa natur inkluderar imaginära egenskaper formade av ±j.
Ömsesidigheten som inkluderas i växelverkan via MP, antyder här en dold/imaginär överlagrad
”spegel-dynamik”, sannolikt i vissa delar utom räckhåll för matematiken.
För att uppmärksamma det överlagrat imaginära kan detta symboliskt skrivas, ”±±j”.
Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Notera här att det materiella (materia) är ett begrepp som är kopplat till (≈ en funktion av) den
verklighet via tycker oss förnimma via rumtiden, och är således beroende av ”jagets” struktur.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är fascinerande. Så länge vi inte har det slutgiltiga svaret är det troligen omöjligt att förstå vad
som döljer sig ”bortom rumtiden”, och som alternativ hänvisade till att söka atomära modeller.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de
mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Materia inkl fälten är m a o ett internt rumtiden-begrepp. Fälten kan med detta betraktelsesätt
anses utgöra filosofins fundament, och i förlängningen nyckeln till svaren på de stora frågorna
inom filosofin. Hård-drar vi detta resonemang så finns det således skäl att misstänka att fälten
ej existerar, utan att vi, p g a ”begrepps-konvertering”, enbart förnimmer effekter/egenskaper
(som vi benämner fält) av något okänt, och därmed svajar även definitionen av materia.
EULERS formel tolkad mot bakgrund av principerna MP och DRP indikerar således att växelverkan,
VXV, enligt konceptet innefattar en typ av skalfaktorberoende cirkulär ”tänjnings-rotation”.
Balanskriteriets, ∆Ø, komplexa natur kan därigenom betraktas som en typ av referensberoende imaginär
ROTATION, som länkar samman ett stort antal ∆Ø till RUM respektive TID, så som
förnimmelsen förespeglar oss. Rotationens cirkulära imaginära natur kan något förenklat beskrivas som
en för det MP-förankrade medvetandet dold CIRKULÄR DIMENSION.
För att förstå följande bör man här först ha begrundat, och bildat sig en uppfattning om svaret på,
Om ett negativt tal antas representera en ”motsats”, vad representerar då ±√-1 ?
Något som inledningsvis är lätt att förbise är att det, p g a formlernas individuella MP-förankringar,
vid växelverkan är en kombination av minst två varianter av Eulers formel/ekv som samverkar.
En effekt av denna samverkan erhålls via produktbildning.
Följden blir att kombinationsresultatet uppträder i OLIKA KOMPLEXA PERSPEKTIV/SKEPNADER
”sett från” respektive MP-förankring.
Dessa från olika förankringar härrörande perspektiv, interfererar/samverkar med varandra,
utifrån de förutsättningar ovanstående komplexa Euler-konjugat tillhandahåller/stipulerar.
Det är utifrån detta resonemang begreppen, 2ΔØ inkl RUM och TID, emanerar enligt ovan.
För att t ex förstå bakgrunden till tids-begreppet noterar vi därför att Eulers formel ”transformerad”
till andra ”referenser” medger tolkningar som med stor sannolikhet utöver formlernas individuella
MP-förankringar även ”existerar” i andra från de atomära MP-perspektiven imaginära perspektiv.
Detta har även betydelse för de komplexa ”tänjningar” inkl skalfaktorer som beskrivs i konceptet.
Kants ”tinget i sig”, och begreppen ”internt” och ”externt”, får därigenom sin förklaring.
PRODUKTEN av ovanstående Euler-samband utgör grund för VXV, och erhålls som, e^+jφ · e^–jφ .
e^+jφ · e^–jφ = (cos φ + j sin φ) · (cos φ – j sin φ) = cos² φ – j cos φ sin φ + j cos φ sin φ + sin² φ =
= cos² φ + sin² φ
BELOPPET som produktmedelvärde erhålls som, √ (cos² φ + sin² φ) = ± 1
För att förstå och tolka konjugatets roll i konceptet, skall konjugatet ses mot bakgrund av förnimmelsen
som relativistisk negativ spegling.
Enligt konceptet är det utifrån detta resonemang begreppen, 2ΔØ inkl RUM och TID, emanerar.
Detta är ett principiellt viktigt exempel visande hur resultatet blir reellt när man som här använder
konjugatregeln på komplexa tal för att bilda produktmedelvärden.
-∙-
Inför fortsättningen kan det här vara lämpligt att ge en förenklad beskrivning av aktuell växelverkan,
för att bl a ge en antydan om varför vissa resterande matematiska samband är av intresse.
Ledstjärna vid utformningen av denna beskrivning/vxv-modell har varit överensstämmelse med det
som stipuleras av Eulers formel inkl konjugat, och de elektromagnetiska fältens kännetecken.
Den atomära växelverkan-modellen beskriver enligt ovan atomärt och förenklat principen för
”samverkan-kommunikationen” mellan atomer på fältnivå via tillämpning av MP, DRP, Eulers formel,
och det matematiska begreppet produkt.
Växelverkan beskrivs via produktbildning som en analogi baserad på MÄNGDKONTAKT mellan
interfererande fält-koncentrationer, baseras på ovanstående konjugat-samband/ekvationer.
Mängdkontakten kan principiellt betraktas/förklaras som en effekt av ”vxv-balans-skiftet” (≈ ”j/j-skift”)
i den imaginära balans-relationen (täljare – nämnare, att likna vid reaktans-skift mellan ”induktivt” och
”kapacitivt”), som funktion av aktuella MP-förankringar, vilket verifierar den ”negativa speglingen”.
Begreppen ”internt” respektive ”externt” härrör principiellt från ”j/j-skiftet” inkl förnimmelsens MP-förankring.
Den referensneutrala "ömsesidiga" dynamiken i växelverkan har sin matematiska grund förankrad i basen e.
Matematikens regelverk förkunnar det märkliga, att kännetecknande för exponentialfunktionen,
y = a^x, är att y = a^0 = 1 (x=0). Exponenten noll (0) resulterar i talet ett (1).
Genom att i ekvationen, y = a^x sätta a = e erhålls, y = e^x. Utmärkande för dessa samband är
att endast för a = e har tangenten till funktionen a^x i punkten (0, 1) riktningskoefficienten 1.
Detta kan tolkas som att det i punkten (0, 1) råder en typ av dynamisk balans.
Konceptet utökar därigenom basens betydelse till att även inkludera en strukturrelation.
Från matematiken känner vi till det för konceptet möjliga och viktiga sambanden,
e^y = x skrivs y = e log x vars derivata dy/dx = 1/x 1/x = e^–y .
Tillämpning av basen e , öppnar alltså för att ”balansera” exponenterna relativt varandra.
Det innebär att exponenten y, i uttrycket e^y = x, vid förändring, kompenseras med sin derivata
1/x = e^–y för erhållande av bibehållen balans (= exponenten noll). Den s k Euler-tabellen,
Balanskriteriet, Ư, inkl begreppen RUM och TID, har sin grund i detta resonemang.
En starkt förenklad principiell analogi för ”kommunikationen” mellan atom A och B består av
kulor/sfärer som simulerar fältkoncentrationerna.
Exponentens tecken i e^jφ representerar en typ av riktning i denna MP-förankrade komplexa process.
Vi benämner atomerna A och B, och tänker oss att de genererar fält.
Fälten interfererar med varandra och bildar koncentrationsmönster.
A och B ”upplever” individuellt olika mönster/perspektiv p g a deras individuella MP-förankringar.
När kulorna kolliderar med varandra deformeras de momentant.
Deformationsprocessen kan betraktas som en komplex transformeringsprocess där kula A,
i kollisionsögonblicket, överför såväl rörelse som moment, i komplex form, till kula B, och vice versa.
Här kan man i processen finna principiella likheter med hur förutsättningarna för resonans skiftar mellan
seriell och parallell RESONANS, varvid impedansen likaså skiftar mellan ”kontakt” respektive ”avbrott”.
Notera att deformationsprocessen förekommer i TVÅ SKEPNADER p g a deras individuella förankring.
Ett exempel,
Antag att A ur sitt MP-perspektiv har rörelseriktning +R relativt B.
A förnimmer inte sin egen rörelse p g a MP. (+R är alltså dold för A)
Vid kollisionen överför A sin rörelseriktning +R till B.
A förnimmer därvid att B rör sig –R p g a sin egenreferens/MP-förankring.
Ur observatörens, A, perspektiv förnims den dolda egna rörelseriktningen, +R, som att objektet, B,
rör sig i motsatt riktning mot observatören (beskrivs även i konceptet). Det principiella i detta
exempel förefaller vara det konjugat vi behöver för att kunna införliva Eulers formel i resonemanget.
Konceptet inkluderar därmed de principiella grundläggande förutsättningar/samband Eulers formel vilar på.
Som följd av referensberoendet och åtföljande separation, och med A som referens, uppträder således
B som negativ relativistisk spegling, och vice versa, m a o ÖMSESIDIGT, så som DRP förutsätter.
Ev återkommer jag senare, med anledning av ovanstående, och ger min personliga uppfattning och
förklaring till varför relativitetsteorin kan vara feltolkad.
Konsekvens (även beskrivet i konceptet) av det av MP skapade referensberoendet blir att förnimmelsen
är att betrakta som negativ relativistisk spegling ur observatörens perspektiv.
Deformationen kan ses som en avvikelse från den cirkulära formen som bl a får en ”förskjutningseffekt”
i transmissionsriktningen som konsekvens.
Här finner vi alltså den bakomliggande orsaken till separeringen av sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ.
Här är ”kulans” diameter, m a o den fundamentala cirkulära formen, en viktig parameter då den
komplexa ”transformeringsprocessen”, och därav beroende riktningsberoende ”förskjutningseffekt”,
är beroende av var utefter sfärens periferi som kollisionspunkten/deformationen är belägen.
I konceptet benämns transformeringsprocessen ”SKIFT”, då processen innefattar referensskift.
Den bakomliggande orsaken till ”skiftet” är att finna i förnimmelsens individuella MP-förankring,
som ger förnimmelsen prägel av relativistisk negativ spegling.
Enligt konceptet är det utifrån detta resonemang begreppen, 2ΔØ inkl RUM och TID, emanerar.”
Separeringen av sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ, som resulterar i förnimmelsen av rum och tid,
är en funktion av detta skift, vilket även gäller även begreppen ”internt” och ”externt”.
Förenklat får referensskiftet växelverkan att påminna om en ”gunga” mellan ”internt” och ”externt”,
där gungans nav inkl nivå, bestäms av den individuella maskeringen, MP, och dess struktur.
Tänk er att referens-skiftet ger upphov till en ”stroboskop-effekt” som uppfattas som ”tänjning”.
Tänjningen kan liknas vid ett elastiskt gummiband. Lindas gummibandet upp i ”cirkulär” form erhålls
ett antal varv, som funktion av hur mycket bandet är spänt.
Notera här att tänjningen av gummibandet även kan liknas vid flöde.
”Gungan” och begreppen ”internt” och ”externt” refererar m a o till den ”tänjningsrotation”
inkl ”flöde” som blir följden av referensskiftet. (Jmf Maxwells ekv. och jω-metodens vinkelfrekvens)
Starkt förenklat refererar ”internt” och ”externt” till ”olika djup i gummibandsrullen”, refererande till
aktuellt perspektivs nav och MP-förankring.
Processen uppvisar analogier med det som konceptet benämner det ”imaginära navet”,
vilket förklaras i det följande.
Den atomära vxv-modellen, som används för att beskriva hur förnimmelsen förmedlas,
visar hur ”informationsutbytet” mellan A och B, via samverkande interfererande fältkoncentrationer/
avvikelser, baserat på atomära begrepp som förutsätter rum och tid, är komplex och beroende av
strukturen hos både A och B.
Att växelverkan är komplex till sin natur får till konsekvens en typ av komplex ”ROTATION”.
Det är den referensberoende ”rotationen” som konceptet valt att beskriva via begreppet ”NAV”.
NAVET och dess natur/komplexitet ges via MP, av den individuella MASKERANDE strukturen.
Bestämmande för den maskerande strukturen är egenstrukturen m a o den atomära.
Summa summarum sker ”informationsutbytet” via en typ av rotation runt navet ifråga.
Det är mot denna bakgrund begreppen ”INTERNT” och ”EXTERNT” får sin principiella förklaring.
Det till sin natur metafysiska referensskiftet är "resultat" av olika individuellt förankrade MP-perspektiv.
Ett pedagogiskt problem som följer av detta är hur det ”interna” ska kunna illustreras bildmässigt.
Separeringen av sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ, där differensen mellan MP-perspektiven resulterar
i förnimmelsen av rum och tid, är som exempel en funktion av detta skift.
-∙-
Utifrån ovanstående härleds att växelverkan-medelvärdet, VXV-MEDEL, erhålls som √(+1 ∙ −1) = ±j
Medelvärdet för växelverkan är således imaginärt ur atomärt perspektiv.
Vxv-medelvärdet betraktas därför som en typ av ”imaginärt nav” i konceptet.
Medelvärdet av aktuella samband rymmer m a o reellt två relativt varandra motriktade ”vektor-riktningar”.
Detta tolkas här som att i konceptet beskriven växelverkan, VXV, via EULERs formel, inkluderar minst
två skilda referenser, vilket i slutänden resulterar i den referensberoende MaskeringsPrincipen, MP.
Detta resonemang ligger därefter till grund för den referensneutrala DubbelReferensPrincipen, DRP.
Förenklar vi litet och låter vi Eulers formel, e^+jφ = cos φ + j sin φ, representera ”subjektet” som
förnimmer, blir således e^–jφ = cos φ – j sin φ ”objektet” som förnims.
MP representerar via egenstrukturen mastern som stipulerar att ovanstående gäller ÖMSESIDIGT.
Ömsesidigheten utgör en förutsättning för balanskriteriet ΔØ.
MP i kombination med ömsesidiga beroendet medför att vxv fungerar som förmedlare.
FÖRNIMMELSEN är m a o unik, och en ”funktion” av involverade egenstrukturer via MP.
Vxv-medelvärdet inkl differensen mellan de ömsesidiga perspektiven formar naturkonstanterna,
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m
och kan ses som konsekvenser av det ”imaginära navet”.
RUM och TID definieras således indirekt av dessa konstanter, i relation till det imaginära vxv-medelvärdet.
FÄLTHASTIGHET, symboliserad av konstanten, c, representerar relationen/förhållandet mellan
naturkonstanterna, εο och μο.
RELATIVITET som atomärt begrepp refererar enligt konceptet till växelverkan inkl MP och DRP,
och det imaginära vxv-medelvärdet.
Det kan tolkas som att relativitetsteorin utgör en effekt av tidigare nämnd relativistisk negativ spegling.
Konsekvensen av detta bör rimligen bli att relativitet ej gäller generellt för universum, utan manifesteras av atomen.
Att då oreserverat beskriva universums kännetecken och egenskaper, som t ex Big-Bang, ålder, expansion, mm,
utan att ta hänsyn till detta, förefaller vara ett utslag av mänsklig hybris.
Enkelt uttryckt förefaller m a o UNIVERSUM vara överordnat vår verklighet, den s k rumtiden.
I ovannämnda trådar redovisas hur införandet av begreppet det "imaginära navet" förklarar
relativitetens imaginära bakgrund inkl massökning vid relativrörelse.
I vår förnimbara reella verklighet, så som vi känner/mäter den, är ljusets hastighet konstant C.
C har sitt ursprung i ”egenstrukturens” maskeringsförmåga enligt MP och DRP-vxv.
I aktuell växelverkan, vxv, samverkar +C och –C, vars ömsesidiga medelvärde är ±jC.
Det är via det ömsesidiga medelvärde ±jC, ("imaginära navet") som förnimmelsen ”formas”.
Det är således till det imaginära medelvärdet ±jC relativrörelse, V, har att förhålla sig till,
inom ramen för vxv. Effekten av detta i form av tid-påverkan, formuleras som,
ΔVXV "RE": √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC .. = ±√(1 – (V/C)²) re
Uttrycket ±√(1– (V/C)²) re utgör således effekt av ”egenstrukturens” maskering/maskeringsförmåga.
Kännetecknande för vxv är det ömsesidiga balans-beroendet, som får till konsekvens att även
egenstrukturen påverkas, men då utifrån medelvärdet av +jC och –jC som är ±C.
Effekten av detta i form av mass-påverkan, formuleras som,
ΔVXV "IM": √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C² + V²) / C = C√1+ (V/C)² / C.... = ±√(1+ (V/C)²) im
Ovanstående förklaring till den speciella relativitetsteorin, ESR, är såvitt jag förstår unik.
Notera här att uttrycken innefattar relationen till de imaginära medelvärdes-uttrycken, ±jc
Den överordnad referensneutrala vxv verifieras m a o av relativitetsteorin, och vice versa.
Även begreppen ”internt” och ”externt” refererar till det imaginära vxv-medelvärdet.
RÖDFÖRSKJUTNING är att betrakta som ett fysikaliskt fenomen där elektromagnetisk strålning ökar
i våglängd och således minskar i frekvens, då strålningskällan färdas bort FRÅN observatören.
På motsvarande sätt uppstår fenomenet, blåförskjutning, när strålningskällan färdas MOT observatören.
Röd- och blåförskjutning definieras av den relativa skillnaden i observerad och avgiven våglängd eller
frekvens hos ett objekt. Rödförskjutning kan enligt etablerad uppfattning matematiskt betraktas som
likvärdig med dopplereffekten för ljud.
Universums allmänna expansion (”från”) är en mekanism som åstadkommer rödförskjutning enligt modern
kosmologi. Detta är förklaringen till observationen att rödförskjutningen av ljus från avlägsna galaxer,
o dyl är proportionell mot avståndet från observatören (jorden).
Detta utgör bakgrunden till den s k Big bang-teorin.
Frågan varför vi som observatörer befinner vi oss i centrum av Big Bang, besvaras enligt Wikipedia med citat,
”Det observerbara universum är den volym av rymd som människan kan observera från jorden i dag,
med blotta ögat eller teleskop. Ljus och andra signaler från galaxer och andra objekt inom den volymen
har haft tillräcklig tid på sig för att nå oss sedan universum började expandera vid Big Bang.
Gränsen för det observerbara universum är en horisont som vi inte kan se bortom, eftersom inga signaler
därifrån har hunnit hit ännu. Hur (eller om) rymden fortsätter bortanför vårt observerbara universums
horisont, kan vi i princip inte ha någon direkt kunskap om. Så långt bort som vi har observerat, så ser
dock universum i princip likadant ut överallt. Inga tecken tyder på att rymden skulle ha ett slut.”
I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, ifrågasätts 5 jan 2014 denna tolkning av rödförskjutning.
För mig personligen innebär ovanstående, och de uteblivna svaren på tidigare citat A och B, att det ej går
att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG är en komplett och trovärdig förklaring.
Skälet till detta är att FÖRNIMMELSE respektive FÄLT, enligt konceptet (inkl principerna DRP och MP),
och aktuell växelverkan representerar olika typer av fenomen/begrepp, där ”typen” ges av resp
fenomens förankring/referens inom ramen för växelverkan. Därför kan tolkning av innebörden av
effekten av RELATIONER mellan olika "typer" vara av värde för förståelsen av universums natur.
Eulers formel kan av här angivna orsaker även ses som en överbryggande länk mellan verklighetens
rumtid och i konceptet redovisade komplexa metafysiska samband. Någon skarp gränsdragning mellan
verklighetens rumtid och metafysik, existerar således ej i detta fall, enligt konceptet.
Motivet till detta inlägg är i första hand att mer sammanhållet försöka förtydliga principen för växelverkan.
Efter att ha tagit del av det som skrivs i andra trådar är jag personligen tveksam till om det är lönt mödan,
då vi i stort rakt över ser så helt olika på problemställningen. För att citera Dan Andersson,
”Jag är timmerman Jonson och föga lärd som du sett,
och jag väckte bekymmer på jorden för mitt självlärda timmermansvett,
och de lärda ville hänga mäj, för jag kan ej ett ord latin,
och en ängel tog så fort jag dog och gav allt jag läst åt hin.”,
men hoppas på att den CIRKULÄRA formens/strukturens betydelse och roll i ett större och vidare
sammanhang nu bättre skall framgår. Samverkande komplexa ”kombinationer/konfigurationer” av
den cirkulära formen är i konceptet en fundamental byggsten som ligger till grund för den maskerande
strukturen i MP, och i förlängningen även för FÖRNIMMELSEN.
Det cirkulära förekommer i allt från universums storskaliga strukturer ned till kvantstrukturer.
Om vi är överens om att universum i vår atomära tappning omfattar ett gigantiskt antal samverkande
cirkulära strukturer, Vad drar ni för slutsatser av detta ?
Personligen tolkar jag konsekvenserna av ovanstående, och de individuella MP-förankringarna,
som att verkligheten inkl förnimmelsen utgör en ”sidställd” perspektivgränsöverskridande Illusion
i beroende av något överordnat, ej beskrivbart i enbart atomära termer.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=52sj6LXRlIE
Hemsida: www-deltakonceptet.se
DELTA-KONCEPTET, växelverkan [trådskapare moderator]
Moderator: Moderatorgruppen
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
DELTA-KONCEPTET, växelverkan [trådskapare moderator]
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Smisk skrev: Då kommer vi inte längre, men tack ändå
Verkar vara intressant.
Jag har ställt frågor du inte svarat på men antar att jag inte kan det du förutsätter för att kunna svara på dem.
Du verkar bekräfta det jag sagt att vetenskapen inte har något sagt om tidens natur.
Smisk,
Efter att läst igenom dina senaste inlägg kanske följande förtydligande är motiverat, innan vi skiljs.
Du skrev tidigare,
"Jaget", "verkligheten" och "tiden" är koncept som aldrig kan förankras, de är inre fenomen”.
Om du begrundar mina tidigare citat A och B, så finner du att det troligen är omöjligt att ange ”jagets”
position och struktur i/inom rumtiden/verkligheten. Skälet till detta är att det är jaget/medvetandet
som på egen hand, via våra sinnen, på fältnivå, ”genererat” verkligheten.
Fascinerande är att det innebär att verkligheten så som den illusion ”jaget” förespeglar oss den,
fungerar som vår ”referens”. Vi förefaller m a o i någon form själva vara ”strukturellt” delaktiga i
formuleringen av det vi benämner verklighet. I konceptet tar delaktigheten sig bl a uttryck som MP.
Förankringen via MP och vxv-modellen refererar till det atomära verklighetsperspektivet.
Det ”interna” resp. ”externa” är således fiktiva atomära begrepp (beskrivna via vxv-modellen inkl MP
och DRP) ur vårt verklighetsperspektiv. Detaljrikedomen (”upplösningen”) som döljer sig bakom dessa
begrepp begränsas av (≈ är funktion av) MP:s komplexa maskeringsstruktur.
Den av MP förorsakade begränsningen utgör bakomliggande orsak/grund till Eulers formel.
Detta bör på goda grunder innebära att ”jaget” strukturellt är av metafysisk natur, beläget ”bortom”
vår förnimbara verklighet, alltså en typ av ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta skulle ev kunna uttryckas så som du formulerar det.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k
Verkar vara intressant.
Jag har ställt frågor du inte svarat på men antar att jag inte kan det du förutsätter för att kunna svara på dem.
Du verkar bekräfta det jag sagt att vetenskapen inte har något sagt om tidens natur.
Smisk,
Efter att läst igenom dina senaste inlägg kanske följande förtydligande är motiverat, innan vi skiljs.
Du skrev tidigare,
"Jaget", "verkligheten" och "tiden" är koncept som aldrig kan förankras, de är inre fenomen”.
Om du begrundar mina tidigare citat A och B, så finner du att det troligen är omöjligt att ange ”jagets”
position och struktur i/inom rumtiden/verkligheten. Skälet till detta är att det är jaget/medvetandet
som på egen hand, via våra sinnen, på fältnivå, ”genererat” verkligheten.
Fascinerande är att det innebär att verkligheten så som den illusion ”jaget” förespeglar oss den,
fungerar som vår ”referens”. Vi förefaller m a o i någon form själva vara ”strukturellt” delaktiga i
formuleringen av det vi benämner verklighet. I konceptet tar delaktigheten sig bl a uttryck som MP.
Förankringen via MP och vxv-modellen refererar till det atomära verklighetsperspektivet.
Det ”interna” resp. ”externa” är således fiktiva atomära begrepp (beskrivna via vxv-modellen inkl MP
och DRP) ur vårt verklighetsperspektiv. Detaljrikedomen (”upplösningen”) som döljer sig bakom dessa
begrepp begränsas av (≈ är funktion av) MP:s komplexa maskeringsstruktur.
Den av MP förorsakade begränsningen utgör bakomliggande orsak/grund till Eulers formel.
Detta bör på goda grunder innebära att ”jaget” strukturellt är av metafysisk natur, beläget ”bortom”
vår förnimbara verklighet, alltså en typ av ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta skulle ev kunna uttryckas så som du formulerar det.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
VÄXELVERKAN inkl ∆Ø, RUM, TID och RELATIVITET
Skrivandet har gått väl snabbt, så texten i inlägget kommer ant successivt att kompletteras
och justeras den närmaste tiden. Informationen har utspritt, tidigare redovisats i olika inlägg.
Föreliggande inlägg kan ses som ett försök till mer lättöverskådlig sammanfattning.
Den i Delta-konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/
balansera obalans i ett abstrakt grundtillstånd, G.
Eventuellt kommer G att senare beskrivas mer detaljerat i separat inlägg.
Konceptet beskriver en variant/typ av komplex växelverkan, vxv, baserad på Eulers formel.
Denna växelverkan avser ömsesidig komplex balansrelation mellan atomer.
Enskild atom växelverkar ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Växelverkan beskriver ur vårt verklighetsperspektiv, balansrelationen mellan förnimmande
observatör A, och det observerade objektet, B.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, kännetecknas växelverkan av
att balansrelationen mellan A och B kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Navet kan här ses som växelverkans atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel,
och i förlängningen, relativitetsteorin, refererar till.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad negativ
komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad negativ
komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
När A och B rör sig relativt varandra (”relativ-rörelse”) kan rörelsen ur observatörens atomära
verklighets-perspektiv vara riktad MOT eller FRÅN observatören, A.
Ur observatörsperspektiv gäller härvid,
MOT = Förtätad interferens-fältkoncentration (+). (jmf induktiv reaktans)
FRÅN = Uttunnad interferens-fältkoncentration (‒). (jmf kapacitiv reaktans)
Konsekvens av relativrörelse blir förändrade balansförutsättningar, som resulterar i
att navets komplexa relation (relativt A och B) ändras.
Detta återspeglas matematiskt av den imaginära relationen/kvoten j/j. Då j = ±√‒1 skriver vi j/j ,
som ±j / ±j. Sambandet/uttrycket ±j / ±j öppnar upp för möjligheten av att navet har förmåga att
fungera som en av relativrörelseriktningarna ”MOT” resp. ”FRÅN” styrd omkopplingsfunktion.
Inom ramen för växelverkan SKIFTAR härvid omkopplingsfunktionen tecken som funktion av
rörelseriktningen FRÅN respektive MOT.
Om vi tänker oss vxv-kommunikationen mellan A och B, som en ”skruv-transmission”, kan en tänkbar
förenklad analogi principiellt liknas vid att skruven, som funktion av teckenskiftet, skiftar mellan att
vara vänstergängad respektive högergängad, och vice versa.
Det kan tyckas som en befängd tanke, men skulle kunna vara en förklaring till att relativitetsteorin
ev är feltolkad. Senare i texten kommenteras detta ytterligare.
Symbolen j i texten är likvärdig med den imaginära symbolen i.
VXV-MODELLEN har till uppgift att beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER,
ur ett atomärt perspektiv. Modellen kan därigenom ses som en atomär beskrivning av den länk som
utgör en del av kommunikationen mellan ”jaget” och den förnimbara ”verkligheten”.
Innehållet är i vissa delar taget från tidigare inlägg, kompletterat med förtydliganden.
Atomen beskrivs i konceptet och i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?.
Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör en viktig bekräftande pusselbit
i den vxv-modell, som ligger till grund för konceptet.
Förenklat betraktas atomen som en låst obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
Det är denna ”fjäder” som utgör den drivande ”motorn” för växelverkan, vxv. För att erhålla aktuell
vxv-balans kombinerades i Eulers ekvation med principerna MP och DRP.
Atomens egenstruktur maskeras via MP i G, varvid G polariseras, vilket möjliggör vxv.
Växelverkan mellan atomer kan därigenom, p g a polarisationen, beskrivas via ”interferens-effekt”
mellan respektive atomers gränssnitt. Euler-tabellen utgör ett av flera tänkbara exempel på detta.
Det är med hjälp av vxv-modellen begreppen TID och RUM i förlängningen får sin förklaring.
VXV-MODELLEN baseras på Eulers ekv och principerna MP och DRP, och ligger till grund för
balanskriteriet ΔØ. VXV är ÖMSESIDIG till sin karaktär, och förankrad i skilda referenser.
Vid kombination av enkla reella trigonometriska samband som t ex sin φ och cos φ uttrycks
resultatet ofta som funktion av φ. Det som kännetecknar aktuell växelverkan är att resultatet
uttrycks/beskrivs som funktion av 2φ i komplex tappning.
Den växelverkan, vxv, som tillämpas i Delta-konceptet beskrivs bl a via Eulers formel.
Eulers formel fyller en viktig verifierande roll för vxv inkl balanskriteriet, ∆Ø.
Det är för konceptets vidkommande viktigt att markera att den matematiska imaginära symbolen, j,
skrivs/formuleras som, j = ±√-1
Detta medför att Eulers formel (p g a MP och ±) förekommer i minst två skepnader.
Koncentrerat formulerat gäller således,
e^jφ = cos φ + j sin φ
Spaltas formeln upp i två separata referensneutrala ekvationer/samband erhålls,
e^+jφ = cos φ + j sin φ
e^–jφ = cos φ – j sin φ
Kännetecknade för konceptet är att formeln betraktas som referensberoende.
Ekvationerna refererar enligt konceptet till för växelverkan aktuella MP-förankringar.
Eulers formeln uppträder därigenom i olika skepnad beroende av aktuell referensförankring.
I konceptet beskrivs hur i Eulerfallet KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning”
mellan motriktade funktioner, beskrivet via följande samband.
e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) =
= (cos φ + j sin φ) ² = cos² φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin² φ =
= cos² φ – sin² φ + j 2 cos φ sin φ = +e^+j2φ =
e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ
Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,
e^–jφ / e^+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) =
= (cos φ – j sin φ)² = cos² φ – sin² φ – j 2 cos φ sin φ = +e^–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ
Intressant är att DRP perspektivens KVOT-medelvärden, som formar rumtiden/verkligheten,
ges av √(e^+j2φ ·–e^–j2φ) = √–e⁰ = ± j ,vilket kan ses som en indirekt bekräftelse på behovet
av tillämpning av metafysik.
Från tidigare inlägg i tråden minns vi hur konjugatregeln tillämpas på komplexa tal.
Genom att skriva, e^+jφ / e^+jφ = 1 , där 1/ e^+jφ = e^–jφ och med kännedom om att,
e^+jφ = cos φ + j sin φ
e^–jφ = cos φ – j sin φ
ges t ex via konjugatregeln den för RUM och TID viktiga DIFFERENSEN mellan
MP-förankringarna av relationen,
e^+jφ / e^-jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ)
Konjugateffekt nämnare,
(cos φ – j sin φ)(cos φ + j sin φ) = (cos² φ + j cos φ sin φ – j cos φ sin φ + sin² φ) = (cos² φ + sin² φ) = ±1
Växelverkan-medelvärdet (det ”imaginära navet”) är således, √+1∙ -1 = ±j
Konjugateffekt täljare,
(cos φ + j sin φ)(cos φ + j sin φ) = (cos² φ – sin² φ + j 2 cos φ sin φ)
Trigonometrin säger: (cos² α – sin² α) = cos 2 α och 2 sin α cos α = sin 2 α
vilket sammantaget för täljare och nämnare ger (cos 2 φ + j 2 cos φ sin φ) =
±(cos 2φ + j sin 2φ)
Det ursprungliga sambandet, e^jφ = cos φ + j sin φ
ger som vxv-relation sambandet, e^+jφ / e^-jφ = cos 2φ + j sin 2φ
BALANSEN i vxv-relationen är ett resultat av relationens ömsesidiga natur,
vilket återspeglas/resulterar i balanskriteriet ∆Ø.
FÄLTHASTIGHETEN, c, har m a o sitt ursprung i denna basala balansförutsättning.
BALANSMEDELVÄRDET för den ÖMSESIDIGA vxv-relation erhålls p g a att
(a + jb)(a – jb) = (a² + b²) som, √ [(cos 2φ + j sin 2φ) (cos 2φ + j sin 2φ)] =
√ (cos² 2φ + sin² 2φ) = ± 1
Perspektiv-medelvärdet för dessa ömsesidiga medelvärden är √ ± 1 = ±j
Tecknen + och − i uttryck som t ex ±√1– (V/C)² antyder att matematikens regelverk förefaller
ha behov av att atomärt gardera sig av ännu okänd anledning.
I det följande kommer detta att kommenteras och förslag till förklaring att lämnas.
Viktigt att notera är alltså att växelverkan p g a kombinationen av olika MP-förankringar
omformar/transformerar den ursprungliga enskilda MP-förankringens φ till 2 φ.
Detta beskrivs i konceptet som, ”rotationsdeformationer” och SKF-variationer.
Det går att härleda att/hur kvottransformationen är symmetrisk till sin natur.
Här uppmärksammar vi även att detta ömsesidiga DIFFERENS-samband gäller för vald
MP-förankring inom vxv.
Skiftas MP-förankring (±) erhålls samma ekvation men nu ur motsatt perspektiv, vilket
utgör orsak till att balanskriteriet ∆Ø i konceptet symboliskt skrivs som, 2∆Ø.
En enkel analogi kan vara att φ representeras av en ring, t ex O-ring.
Genom att ”vrida” O-ringen erhålls en typ av flerdimensionell ”kringla”, vilken då representerar 2φ.
Växelverkan åstadkommer ”vridningen” via kombination av Eulers formel.
Bakgrunden till balanskriteriet ∆2Ø ges alltså av 2φ.
SKALFAKTOR-VARIATION, SKF, refererar till maskeringen, MP, vilket innebär att skalan uppträder
olika vid skilda MP-förankringar. De olika ”skalorna” ger m a o upphov till ovan nämnda differens.
Denna differens ger upphov till en typ av skalfaktorberoende ”vinkelfrekvens”, ω.
RELATIONEN mellan atomer kännetecknas således av att Eulers atomära MP-relaterade
φ-samband, i kombination, via MP, ger komplexa balanserade 2φ-samband.
Det symboliskt beskrivna balanskriteriet Ư, liksom ljusets konstanta hastighet, c, har sin grund
i denna primära ÖVERORDNADE balansrelation.
Sekundära fenomen internt den primära balansrelationen, som begreppen RUM och TID,
kännetecknas av att de kan betraktas som en variant av komplext φ-samband,
baserat på ovan nämnda skalfaktorberoende ”vinkelfrekvens”, ω.
Begreppens storlek bestäms bl a av antalet/mängden ∆Ø.
RUM och TID kan då symboliskt skrivas som f(Σ∆Ø)
Den s k Euler-tabellen har sin grund i detta resonemang.
I de fall när atomära variationer (t ex relativrörelse) förekommer i RUM och TID, mellan växelverkande
atomer påverkas alltså inte den överordnade balansen atomärt.
Ljusts hastighet, c, (fälthastigheten) är konstant av denna orsak, även vid relativrörelse.
Däremot förändras ”fördelningen” internt via inom den överordnade relationen.
IM-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±jc
Symbolen ±j representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans IMAGINÄRA NAV. IM-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±c.
RE-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±c.
Symbolen ±1 representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans REELLA NAV. RE-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±jc.
RELATIVITET, som begrepp, har således att förhålla sig till det överordnade ömsesidiga medelvärdet, ± c ,
och till det underordnade perspektiv-medelvärdet, ±j.
För begreppet relativitet redovisar konceptet sambanden,
ΔVXV "RE" : √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C) ² / jC = ±√[1 – (V/C)²] resp.,
ΔVXV "RE" : √(+C – V)(–C – V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC = ±√[1 – (V/C)²]
Värt att begrunda är att tillämpning av det underordnade perspektiv-medelvärdet, ±j,
ger samma resultat,
ΔVXV ”RE”: √[(+C + jV)(−C – jV)] / jC = √[(–C² + V²)] / jC = jC√[1– (V/C) ² ] / jC = ±√[1– (V/C)²]
Dessa samband, vad gäller tid och masspåverkan, överensstämmer med etablerad uppfattning.
Frågan som kvarstår är dock om tolkningen av tecknens roll är den rätta.
Jag har tidigare påtalat detta, men inte lyckats få gehör för frågan.
Sambandet, ΔVXV: ±√(1 – (V/C)²) har två rötter,
+√[1 – (V/C)²] respektive –√[1 – (V/C)²]
En konsekvens av att ljushastigheten, c, är konstant, oavsett relativrörelse, är att tiden enligt
Lorentz-transformationen antas gå olika fort för iakttagare som rör sig i förhållande till varandra.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, utgår från enkla tankeexperiment baserat på detta.
EGENTID är den kortaste TID som kan uppmätas för ett förlopp, enligt vedertagen uppfattning.
Vid relativ-rörelse med hastigheten v, mellan observatör och det system där förloppet utspelas,
FÖRLÄNGS enligt bl a ESR den uppmätta tiden vilket benämns ”TIDSDILATATION”.
Växelverkan enligt konceptet baseras på ett komplext metafysiskt fältbaserat BALANS-resonemang.
Detta ger förutsättningar för att beskriva Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, som en typ av
RESONANS-fenomen. Enkelt uttryckt refererar EGENTID och BALANS till växelverkan inkl RESONANS,
ur observatörens MP-förankrade perspektiv, vid frånvaro av relativrörelse, v.
Vid relativrörelse, v, rubbas balansen (inkl/via bakomliggande metafysiska samband/relationer),
vilket medför avvikelse från resonans, och därav följande tidsdilatation.
Begreppet TID är således inte ett isolerat fenomen, utan ingår som en del av en metafysisk
komplex vxv, ur vårt individuellt förankrade atomära perspektiv/tolkning av ”verkligheten”.
Enligt konceptet representerar ESR endast en av flera tänkbara perspektiv-beroende förenklade
tolkningar där bakomliggande samband helt utelämnats. ESR förefaller m a o inte vara felaktig,
men ofullständig, då bakomliggande samband ej redovisas. För att förstå resonansberoendet på
kvantnivå, inkl effekter därav, krävs därför rimligen att de metafysiska sambanden inkluderas i teorierna.
RELATIONEN mellan atomer kännetecknas av det komplexa balanserade 2φ-sambandet.
Ljusets hastighet, c, har sin grund i denna primära ÖVERORDNADE balansrelation.
Den intressanta frågan här är vad den NEGATIVA roten har för roll att fylla, när c ur atomärt perspektiv,
överordnat betraktas som konstant ?
Om den primära ÖVERORDNADE balansrelation inkluderar INVERTERING, skulle detta kunna tolkas
som att det negativa tecknet symboliserar denna invertering!
Jag påstår inte att det förhåller sig så, men misstänker starkt att så är fallet.
Skälet till detta är bl a det ”reaktans-skift” (”j/j”) som följer av riktningsberoendet, och att skiftet
mellan induktiv och kapacitiv reaktans ger förutsättningar för flerdimensionella RESONANSER.
Om så är fallet blir konsekvensen att relativrörelsens, V:s, riktning, FRÅN alternativt MOT,
relativt observatören, av stort intresse. Binomial-teoremet blir samtidigt ett värdefullt verktyg.
Binomial-teoremet (beskrivs i konceptet), är en sats inom den matematiska analysen,
enligt vilket en potens av ett binom utvecklas i en serie termer. Den seriella reproduktionen
av ∆Ø, så som den beskrivs i konceptet, utgör ett typiskt exempel på sådan serie, varför
teoremet är tillämpbart vid beskrivning av reproduktionen av ∆Ø.
Teoremet medför något förenklat att ett uttryck som t ex 1 /√[1– (V/C)²] vid vissa förutsättningar
går mot att vara likvärdigt med √[1+ (V/C)²].
Antages att den negativa (-) roten p g a ömsesidigt reaktans-skift (”j/j”) innebär invertering vid
FRÅN-riktning, att √[1– (V/C)²] skall betraktas som 1 /√[1–(V/C)²] alltså som √[1+ (V/C)²].
Enligt konceptet medför maskeringen via MP att atomens struktur i vissa avseenden kan betraktas som referens.
En konsekvens av detta är begreppen INTERNT och EXTERNT, vilket bl a ger en tänkbar förklaring till Kants
”tinget i sig”. Detta har även betydelse för tolkningen av begreppet relativitet.
Tankeexempel som t ex Lorentz-transformationen, baseras på egenskaper hos förnimmelsen.
Det rör sig m a o om ett konstaterande att så här förhåller det sig, utan att närmare gå in på orsakerna.
Av konceptet framgår hur atomen ingår som del av växelverkan och manifesterar begreppet tid, så frågan nu är
hur atomens förändrade struktur/egenskaper, som funktion av relativrörelse, påverkar tiden och dess definition.
Relativrörelsens, V:s, riktning, FRÅN alternativt MOT, kan m a o vara en tänkbar orsak till att Einsteins Speciella
Relativitetsteori feltolkas, p g a atomens strukturella påverkan vid rörelse FRÅN respektive MOT.
För att visa hur detta berör EINSTEINS SPECIELLA RELATIVITETSTEORI, ESR,
kommer ESR att förklaras och kommenteras i det följande.
Einsteins Speciella Relativitetsteori baseras på Lorentz-transformationen, LT, samt att ljusets hastighet, C,
är absolut konstant, oberoende av eventuellt förekommande relativrörelse, V.
Såvitt jag känner till har Einstein ej redovisat någon förklaring av teorin, utan utgått från
postulat ang C, och enkla tankeexempel.
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR baseras på det förnimbara, vilket innebär ATOMÄRA
ej normerade mätdata, alltså det vi förnimmer via vårt medvetande inom ramen för ”rumtid”.
Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är det svårt att hävda att relativitetsteorin är fel, p g a
att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det
finns skäl att misstänka att teorin feltolkas, då den inte är komplett i sin nuvarande form.
För att mer detaljerat förstå LT och ESR, väljer vi att utgå från följande exempel.
Exemplet överensstämmer i stort med exempel universiteten använder i undervisningen.
Låt oss först betrakta två koordinatsystem XYZ respektive X´Y´Z´.
Systemen rör sig relativt varandra längs X-axeln, med relativrörelsen v.
Två observatörer, O respektive O´, befinner sig i origo i respektive koordinatsystem.
Initialt synkroniseras observatörernas klockor när systemen inledningsvis sammanfaller,
så t = t´= 0.
Vid t = 0 sänds en ljuspuls som enligt O når punkten P vid tiden t.
Vi betraktar, rätt eller fel, ljuset i våra vanliga rumskoordinater, varför ljusets sträcka kan skrivas,
för O som x² + y² + z² = c²t² och för O´ som x´² + y´² + z´² = c²t´²
P g a att O´ rör sig längs X-axeln ger symmetrin mellan de två koordinatsystemen att y = y´ och z = z´.
För x´= 0 är x = vt bör relationen för x´ vara x´= k(x – vt) , där k är en konstant.
Enligt Einsteins postulat är ljushastigheten, c, konstant i båda koordinatsystemen, varför tiden
t inte kan vara lika med t´, alltså t t´.
Antag att t = a(t – bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´.
Vi erhåller då, k²(x² + v²t² - 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² - 2bxt) som kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t²
Genom att jämföra denna ekvation med termerna i ekvationen för O inses att,
k² - a²b²c² = 1 och k²v - ba²c² = 0 samt a² - k²v²/c² = 1
Vi har nu tre ekvationer och tre obekanta. Löser vi ut de obekanta erhålls,
k = a = 1 / √(1 - v²/c²) vilket brukar skrivas g =1 / √ (1 - v²/c²)
Notera möjligheten att skriva, g = ±1 / √(1 - v²/c²)
Låt oss anta att t = a(t + bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´,
varvid vi erhåller den inversa transformationen,
k²(x² + v²t² + 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² + 2bxt).
Detta kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t² , och ger samma resultat som ovan.
Ovanstående visar i korthet principen för Lorentz-transformationen, LT, och ger,
TV = TO √ [1 – (V/C)²].
TV är den långsammare ”egentid” som anses gälla internt för det iakttagna systemet enl ESR.
-.-
Det finns här ingen förklaring till hur tecknen + och – skall tolkas, och vad de t ex refererar till.
En annan är att resonemanget ej beaktar den imaginära delens balanserande effekt.
Fenomenet tid är inte heller definierat, varför LT ej kan anses vara ett strikt bevis.
Sammanfattat visar LT och ESR hur vårt medvetande, ur ett observatörsperspektiv, tolkar det
vi reellt förnimmer, utan att ta hänsyn till imaginära effekter av MP och DRP.
ESR är därför, enligt konceptet, som teori ofullständig.
-.-
Sammantaget bör ovanstående rimligen få konsekvenser för hur universum bör betraktas,
och innebära att fenomen som t ex Big-Bang är en illusion.
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=52sj6LXRlIE
https://www.youtube.com/watch?v=ngyCBPPTHjE
Skrivandet har gått väl snabbt, så texten i inlägget kommer ant successivt att kompletteras
och justeras den närmaste tiden. Informationen har utspritt, tidigare redovisats i olika inlägg.
Föreliggande inlägg kan ses som ett försök till mer lättöverskådlig sammanfattning.
Den i Delta-konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/
balansera obalans i ett abstrakt grundtillstånd, G.
Eventuellt kommer G att senare beskrivas mer detaljerat i separat inlägg.
Konceptet beskriver en variant/typ av komplex växelverkan, vxv, baserad på Eulers formel.
Denna växelverkan avser ömsesidig komplex balansrelation mellan atomer.
Enskild atom växelverkar ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Växelverkan beskriver ur vårt verklighetsperspektiv, balansrelationen mellan förnimmande
observatör A, och det observerade objektet, B.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, kännetecknas växelverkan av
att balansrelationen mellan A och B kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Navet kan här ses som växelverkans atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel,
och i förlängningen, relativitetsteorin, refererar till.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad negativ
komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad negativ
komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
När A och B rör sig relativt varandra (”relativ-rörelse”) kan rörelsen ur observatörens atomära
verklighets-perspektiv vara riktad MOT eller FRÅN observatören, A.
Ur observatörsperspektiv gäller härvid,
MOT = Förtätad interferens-fältkoncentration (+). (jmf induktiv reaktans)
FRÅN = Uttunnad interferens-fältkoncentration (‒). (jmf kapacitiv reaktans)
Konsekvens av relativrörelse blir förändrade balansförutsättningar, som resulterar i
att navets komplexa relation (relativt A och B) ändras.
Detta återspeglas matematiskt av den imaginära relationen/kvoten j/j. Då j = ±√‒1 skriver vi j/j ,
som ±j / ±j. Sambandet/uttrycket ±j / ±j öppnar upp för möjligheten av att navet har förmåga att
fungera som en av relativrörelseriktningarna ”MOT” resp. ”FRÅN” styrd omkopplingsfunktion.
Inom ramen för växelverkan SKIFTAR härvid omkopplingsfunktionen tecken som funktion av
rörelseriktningen FRÅN respektive MOT.
Om vi tänker oss vxv-kommunikationen mellan A och B, som en ”skruv-transmission”, kan en tänkbar
förenklad analogi principiellt liknas vid att skruven, som funktion av teckenskiftet, skiftar mellan att
vara vänstergängad respektive högergängad, och vice versa.
Det kan tyckas som en befängd tanke, men skulle kunna vara en förklaring till att relativitetsteorin
ev är feltolkad. Senare i texten kommenteras detta ytterligare.
Symbolen j i texten är likvärdig med den imaginära symbolen i.
VXV-MODELLEN har till uppgift att beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER,
ur ett atomärt perspektiv. Modellen kan därigenom ses som en atomär beskrivning av den länk som
utgör en del av kommunikationen mellan ”jaget” och den förnimbara ”verkligheten”.
Innehållet är i vissa delar taget från tidigare inlägg, kompletterat med förtydliganden.
Atomen beskrivs i konceptet och i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?.
Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör en viktig bekräftande pusselbit
i den vxv-modell, som ligger till grund för konceptet.
Förenklat betraktas atomen som en låst obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
Det är denna ”fjäder” som utgör den drivande ”motorn” för växelverkan, vxv. För att erhålla aktuell
vxv-balans kombinerades i Eulers ekvation med principerna MP och DRP.
Atomens egenstruktur maskeras via MP i G, varvid G polariseras, vilket möjliggör vxv.
Växelverkan mellan atomer kan därigenom, p g a polarisationen, beskrivas via ”interferens-effekt”
mellan respektive atomers gränssnitt. Euler-tabellen utgör ett av flera tänkbara exempel på detta.
Det är med hjälp av vxv-modellen begreppen TID och RUM i förlängningen får sin förklaring.
VXV-MODELLEN baseras på Eulers ekv och principerna MP och DRP, och ligger till grund för
balanskriteriet ΔØ. VXV är ÖMSESIDIG till sin karaktär, och förankrad i skilda referenser.
Vid kombination av enkla reella trigonometriska samband som t ex sin φ och cos φ uttrycks
resultatet ofta som funktion av φ. Det som kännetecknar aktuell växelverkan är att resultatet
uttrycks/beskrivs som funktion av 2φ i komplex tappning.
Den växelverkan, vxv, som tillämpas i Delta-konceptet beskrivs bl a via Eulers formel.
Eulers formel fyller en viktig verifierande roll för vxv inkl balanskriteriet, ∆Ø.
Det är för konceptets vidkommande viktigt att markera att den matematiska imaginära symbolen, j,
skrivs/formuleras som, j = ±√-1
Detta medför att Eulers formel (p g a MP och ±) förekommer i minst två skepnader.
Koncentrerat formulerat gäller således,
e^jφ = cos φ + j sin φ
Spaltas formeln upp i två separata referensneutrala ekvationer/samband erhålls,
e^+jφ = cos φ + j sin φ
e^–jφ = cos φ – j sin φ
Kännetecknade för konceptet är att formeln betraktas som referensberoende.
Ekvationerna refererar enligt konceptet till för växelverkan aktuella MP-förankringar.
Eulers formeln uppträder därigenom i olika skepnad beroende av aktuell referensförankring.
I konceptet beskrivs hur i Eulerfallet KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning”
mellan motriktade funktioner, beskrivet via följande samband.
e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) =
= (cos φ + j sin φ) ² = cos² φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin² φ =
= cos² φ – sin² φ + j 2 cos φ sin φ = +e^+j2φ =
e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ
Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,
e^–jφ / e^+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) =
= (cos φ – j sin φ)² = cos² φ – sin² φ – j 2 cos φ sin φ = +e^–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ
Intressant är att DRP perspektivens KVOT-medelvärden, som formar rumtiden/verkligheten,
ges av √(e^+j2φ ·–e^–j2φ) = √–e⁰ = ± j ,vilket kan ses som en indirekt bekräftelse på behovet
av tillämpning av metafysik.
Från tidigare inlägg i tråden minns vi hur konjugatregeln tillämpas på komplexa tal.
Genom att skriva, e^+jφ / e^+jφ = 1 , där 1/ e^+jφ = e^–jφ och med kännedom om att,
e^+jφ = cos φ + j sin φ
e^–jφ = cos φ – j sin φ
ges t ex via konjugatregeln den för RUM och TID viktiga DIFFERENSEN mellan
MP-förankringarna av relationen,
e^+jφ / e^-jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ)
Konjugateffekt nämnare,
(cos φ – j sin φ)(cos φ + j sin φ) = (cos² φ + j cos φ sin φ – j cos φ sin φ + sin² φ) = (cos² φ + sin² φ) = ±1
Växelverkan-medelvärdet (det ”imaginära navet”) är således, √+1∙ -1 = ±j
Konjugateffekt täljare,
(cos φ + j sin φ)(cos φ + j sin φ) = (cos² φ – sin² φ + j 2 cos φ sin φ)
Trigonometrin säger: (cos² α – sin² α) = cos 2 α och 2 sin α cos α = sin 2 α
vilket sammantaget för täljare och nämnare ger (cos 2 φ + j 2 cos φ sin φ) =
±(cos 2φ + j sin 2φ)
Det ursprungliga sambandet, e^jφ = cos φ + j sin φ
ger som vxv-relation sambandet, e^+jφ / e^-jφ = cos 2φ + j sin 2φ
BALANSEN i vxv-relationen är ett resultat av relationens ömsesidiga natur,
vilket återspeglas/resulterar i balanskriteriet ∆Ø.
FÄLTHASTIGHETEN, c, har m a o sitt ursprung i denna basala balansförutsättning.
BALANSMEDELVÄRDET för den ÖMSESIDIGA vxv-relation erhålls p g a att
(a + jb)(a – jb) = (a² + b²) som, √ [(cos 2φ + j sin 2φ) (cos 2φ + j sin 2φ)] =
√ (cos² 2φ + sin² 2φ) = ± 1
Perspektiv-medelvärdet för dessa ömsesidiga medelvärden är √ ± 1 = ±j
Tecknen + och − i uttryck som t ex ±√1– (V/C)² antyder att matematikens regelverk förefaller
ha behov av att atomärt gardera sig av ännu okänd anledning.
I det följande kommer detta att kommenteras och förslag till förklaring att lämnas.
Viktigt att notera är alltså att växelverkan p g a kombinationen av olika MP-förankringar
omformar/transformerar den ursprungliga enskilda MP-förankringens φ till 2 φ.
Detta beskrivs i konceptet som, ”rotationsdeformationer” och SKF-variationer.
Det går att härleda att/hur kvottransformationen är symmetrisk till sin natur.
Här uppmärksammar vi även att detta ömsesidiga DIFFERENS-samband gäller för vald
MP-förankring inom vxv.
Skiftas MP-förankring (±) erhålls samma ekvation men nu ur motsatt perspektiv, vilket
utgör orsak till att balanskriteriet ∆Ø i konceptet symboliskt skrivs som, 2∆Ø.
En enkel analogi kan vara att φ representeras av en ring, t ex O-ring.
Genom att ”vrida” O-ringen erhålls en typ av flerdimensionell ”kringla”, vilken då representerar 2φ.
Växelverkan åstadkommer ”vridningen” via kombination av Eulers formel.
Bakgrunden till balanskriteriet ∆2Ø ges alltså av 2φ.
SKALFAKTOR-VARIATION, SKF, refererar till maskeringen, MP, vilket innebär att skalan uppträder
olika vid skilda MP-förankringar. De olika ”skalorna” ger m a o upphov till ovan nämnda differens.
Denna differens ger upphov till en typ av skalfaktorberoende ”vinkelfrekvens”, ω.
RELATIONEN mellan atomer kännetecknas således av att Eulers atomära MP-relaterade
φ-samband, i kombination, via MP, ger komplexa balanserade 2φ-samband.
Det symboliskt beskrivna balanskriteriet Ư, liksom ljusets konstanta hastighet, c, har sin grund
i denna primära ÖVERORDNADE balansrelation.
Sekundära fenomen internt den primära balansrelationen, som begreppen RUM och TID,
kännetecknas av att de kan betraktas som en variant av komplext φ-samband,
baserat på ovan nämnda skalfaktorberoende ”vinkelfrekvens”, ω.
Begreppens storlek bestäms bl a av antalet/mängden ∆Ø.
RUM och TID kan då symboliskt skrivas som f(Σ∆Ø)
Den s k Euler-tabellen har sin grund i detta resonemang.
I de fall när atomära variationer (t ex relativrörelse) förekommer i RUM och TID, mellan växelverkande
atomer påverkas alltså inte den överordnade balansen atomärt.
Ljusts hastighet, c, (fälthastigheten) är konstant av denna orsak, även vid relativrörelse.
Däremot förändras ”fördelningen” internt via inom den överordnade relationen.
IM-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±jc
Symbolen ±j representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans IMAGINÄRA NAV. IM-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±c.
RE-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±c.
Symbolen ±1 representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans REELLA NAV. RE-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±jc.
RELATIVITET, som begrepp, har således att förhålla sig till det överordnade ömsesidiga medelvärdet, ± c ,
och till det underordnade perspektiv-medelvärdet, ±j.
För begreppet relativitet redovisar konceptet sambanden,
ΔVXV "RE" : √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C) ² / jC = ±√[1 – (V/C)²] resp.,
ΔVXV "RE" : √(+C – V)(–C – V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC = ±√[1 – (V/C)²]
Värt att begrunda är att tillämpning av det underordnade perspektiv-medelvärdet, ±j,
ger samma resultat,
ΔVXV ”RE”: √[(+C + jV)(−C – jV)] / jC = √[(–C² + V²)] / jC = jC√[1– (V/C) ² ] / jC = ±√[1– (V/C)²]
Dessa samband, vad gäller tid och masspåverkan, överensstämmer med etablerad uppfattning.
Frågan som kvarstår är dock om tolkningen av tecknens roll är den rätta.
Jag har tidigare påtalat detta, men inte lyckats få gehör för frågan.
Sambandet, ΔVXV: ±√(1 – (V/C)²) har två rötter,
+√[1 – (V/C)²] respektive –√[1 – (V/C)²]
En konsekvens av att ljushastigheten, c, är konstant, oavsett relativrörelse, är att tiden enligt
Lorentz-transformationen antas gå olika fort för iakttagare som rör sig i förhållande till varandra.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, utgår från enkla tankeexperiment baserat på detta.
EGENTID är den kortaste TID som kan uppmätas för ett förlopp, enligt vedertagen uppfattning.
Vid relativ-rörelse med hastigheten v, mellan observatör och det system där förloppet utspelas,
FÖRLÄNGS enligt bl a ESR den uppmätta tiden vilket benämns ”TIDSDILATATION”.
Växelverkan enligt konceptet baseras på ett komplext metafysiskt fältbaserat BALANS-resonemang.
Detta ger förutsättningar för att beskriva Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, som en typ av
RESONANS-fenomen. Enkelt uttryckt refererar EGENTID och BALANS till växelverkan inkl RESONANS,
ur observatörens MP-förankrade perspektiv, vid frånvaro av relativrörelse, v.
Vid relativrörelse, v, rubbas balansen (inkl/via bakomliggande metafysiska samband/relationer),
vilket medför avvikelse från resonans, och därav följande tidsdilatation.
Begreppet TID är således inte ett isolerat fenomen, utan ingår som en del av en metafysisk
komplex vxv, ur vårt individuellt förankrade atomära perspektiv/tolkning av ”verkligheten”.
Enligt konceptet representerar ESR endast en av flera tänkbara perspektiv-beroende förenklade
tolkningar där bakomliggande samband helt utelämnats. ESR förefaller m a o inte vara felaktig,
men ofullständig, då bakomliggande samband ej redovisas. För att förstå resonansberoendet på
kvantnivå, inkl effekter därav, krävs därför rimligen att de metafysiska sambanden inkluderas i teorierna.
RELATIONEN mellan atomer kännetecknas av det komplexa balanserade 2φ-sambandet.
Ljusets hastighet, c, har sin grund i denna primära ÖVERORDNADE balansrelation.
Den intressanta frågan här är vad den NEGATIVA roten har för roll att fylla, när c ur atomärt perspektiv,
överordnat betraktas som konstant ?
Om den primära ÖVERORDNADE balansrelation inkluderar INVERTERING, skulle detta kunna tolkas
som att det negativa tecknet symboliserar denna invertering!
Jag påstår inte att det förhåller sig så, men misstänker starkt att så är fallet.
Skälet till detta är bl a det ”reaktans-skift” (”j/j”) som följer av riktningsberoendet, och att skiftet
mellan induktiv och kapacitiv reaktans ger förutsättningar för flerdimensionella RESONANSER.
Om så är fallet blir konsekvensen att relativrörelsens, V:s, riktning, FRÅN alternativt MOT,
relativt observatören, av stort intresse. Binomial-teoremet blir samtidigt ett värdefullt verktyg.
Binomial-teoremet (beskrivs i konceptet), är en sats inom den matematiska analysen,
enligt vilket en potens av ett binom utvecklas i en serie termer. Den seriella reproduktionen
av ∆Ø, så som den beskrivs i konceptet, utgör ett typiskt exempel på sådan serie, varför
teoremet är tillämpbart vid beskrivning av reproduktionen av ∆Ø.
Teoremet medför något förenklat att ett uttryck som t ex 1 /√[1– (V/C)²] vid vissa förutsättningar
går mot att vara likvärdigt med √[1+ (V/C)²].
Antages att den negativa (-) roten p g a ömsesidigt reaktans-skift (”j/j”) innebär invertering vid
FRÅN-riktning, att √[1– (V/C)²] skall betraktas som 1 /√[1–(V/C)²] alltså som √[1+ (V/C)²].
Enligt konceptet medför maskeringen via MP att atomens struktur i vissa avseenden kan betraktas som referens.
En konsekvens av detta är begreppen INTERNT och EXTERNT, vilket bl a ger en tänkbar förklaring till Kants
”tinget i sig”. Detta har även betydelse för tolkningen av begreppet relativitet.
Tankeexempel som t ex Lorentz-transformationen, baseras på egenskaper hos förnimmelsen.
Det rör sig m a o om ett konstaterande att så här förhåller det sig, utan att närmare gå in på orsakerna.
Av konceptet framgår hur atomen ingår som del av växelverkan och manifesterar begreppet tid, så frågan nu är
hur atomens förändrade struktur/egenskaper, som funktion av relativrörelse, påverkar tiden och dess definition.
Relativrörelsens, V:s, riktning, FRÅN alternativt MOT, kan m a o vara en tänkbar orsak till att Einsteins Speciella
Relativitetsteori feltolkas, p g a atomens strukturella påverkan vid rörelse FRÅN respektive MOT.
För att visa hur detta berör EINSTEINS SPECIELLA RELATIVITETSTEORI, ESR,
kommer ESR att förklaras och kommenteras i det följande.
Einsteins Speciella Relativitetsteori baseras på Lorentz-transformationen, LT, samt att ljusets hastighet, C,
är absolut konstant, oberoende av eventuellt förekommande relativrörelse, V.
Såvitt jag känner till har Einstein ej redovisat någon förklaring av teorin, utan utgått från
postulat ang C, och enkla tankeexempel.
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR baseras på det förnimbara, vilket innebär ATOMÄRA
ej normerade mätdata, alltså det vi förnimmer via vårt medvetande inom ramen för ”rumtid”.
Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är det svårt att hävda att relativitetsteorin är fel, p g a
att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det
finns skäl att misstänka att teorin feltolkas, då den inte är komplett i sin nuvarande form.
För att mer detaljerat förstå LT och ESR, väljer vi att utgå från följande exempel.
Exemplet överensstämmer i stort med exempel universiteten använder i undervisningen.
Låt oss först betrakta två koordinatsystem XYZ respektive X´Y´Z´.
Systemen rör sig relativt varandra längs X-axeln, med relativrörelsen v.
Två observatörer, O respektive O´, befinner sig i origo i respektive koordinatsystem.
Initialt synkroniseras observatörernas klockor när systemen inledningsvis sammanfaller,
så t = t´= 0.
Vid t = 0 sänds en ljuspuls som enligt O når punkten P vid tiden t.
Vi betraktar, rätt eller fel, ljuset i våra vanliga rumskoordinater, varför ljusets sträcka kan skrivas,
för O som x² + y² + z² = c²t² och för O´ som x´² + y´² + z´² = c²t´²
P g a att O´ rör sig längs X-axeln ger symmetrin mellan de två koordinatsystemen att y = y´ och z = z´.
För x´= 0 är x = vt bör relationen för x´ vara x´= k(x – vt) , där k är en konstant.
Enligt Einsteins postulat är ljushastigheten, c, konstant i båda koordinatsystemen, varför tiden
t inte kan vara lika med t´, alltså t t´.
Antag att t = a(t – bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´.
Vi erhåller då, k²(x² + v²t² - 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² - 2bxt) som kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t²
Genom att jämföra denna ekvation med termerna i ekvationen för O inses att,
k² - a²b²c² = 1 och k²v - ba²c² = 0 samt a² - k²v²/c² = 1
Vi har nu tre ekvationer och tre obekanta. Löser vi ut de obekanta erhålls,
k = a = 1 / √(1 - v²/c²) vilket brukar skrivas g =1 / √ (1 - v²/c²)
Notera möjligheten att skriva, g = ±1 / √(1 - v²/c²)
Låt oss anta att t = a(t + bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´,
varvid vi erhåller den inversa transformationen,
k²(x² + v²t² + 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² + 2bxt).
Detta kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t² , och ger samma resultat som ovan.
Ovanstående visar i korthet principen för Lorentz-transformationen, LT, och ger,
TV = TO √ [1 – (V/C)²].
TV är den långsammare ”egentid” som anses gälla internt för det iakttagna systemet enl ESR.
-.-
Det finns här ingen förklaring till hur tecknen + och – skall tolkas, och vad de t ex refererar till.
En annan är att resonemanget ej beaktar den imaginära delens balanserande effekt.
Fenomenet tid är inte heller definierat, varför LT ej kan anses vara ett strikt bevis.
Sammanfattat visar LT och ESR hur vårt medvetande, ur ett observatörsperspektiv, tolkar det
vi reellt förnimmer, utan att ta hänsyn till imaginära effekter av MP och DRP.
ESR är därför, enligt konceptet, som teori ofullständig.
-.-
Sammantaget bör ovanstående rimligen få konsekvenser för hur universum bör betraktas,
och innebära att fenomen som t ex Big-Bang är en illusion.
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=52sj6LXRlIE
https://www.youtube.com/watch?v=ngyCBPPTHjE
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
hakkapeliitta
- Inlägg: 2580
- Blev medlem: 06 aug 2017 10:22
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Illusionen skrev:Tecknen + och − i uttryck som t ex ±√1– (V/C)² antyder att matematikens regelverk förefaller
ha behov av att atomärt gardera sig av ännu okänd anledning.
Matematiken i sig laborerar med matematiska regler och har ingen tolkning i svaret.
Betyder ibland att ett negativt svar/tal är meningslöst om vi redan från start endast accepterar noll eller positivt tal.
Ett enkelt exempel, en kvadrat har arean 25, hur långa är sidorna?
Den stelbenta matematiken svarar ±5, men vi förutsätter alltid att längden är icke-negativ så rätta svaret är +5.
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
hakkapeliitta skrev:Illusionen skrev:Tecknen + och − i uttryck som t ex ±√1– (V/C)² antyder att matematikens regelverk förefaller
ha behov av att atomärt gardera sig av ännu okänd anledning.
Matematiken i sig laborerar med matematiska regler och har ingen tolkning i svaret.
Betyder ibland att ett negativt svar/tal är meningslöst om vi redan från start endast accepterar noll eller positivt tal.
Ett enkelt exempel, en kvadrat har arean 25, hur långa är sidorna?
Den stelbenta matematiken svarar ±5, men vi förutsätter alltid att längden är icke-negativ så rätta svaret är +5.
Så förhåller det sig, vilket representerar den etablerade och rådande uppfattningen.
I mitt inlägg i tråden VÄXELVERKAN inkl ∆Ø, RUM, TID och RELATIVITET daterat 21 mar 2022
skriver jag bl a följande som har koppling till hur jag ser på tecknen, när tankarna okontrollerat släppts
fria i hängmattan. Citerar inledningen till inlägget ifråga,
"Den i Delta-konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/
balansera obalans i ett abstrakt grundtillstånd, G.
Eventuellt kommer G att senare beskrivas mer detaljerat i separat inlägg.
Konceptet beskriver en variant/typ av komplex växelverkan, vxv, baserad på Eulers formel.
Denna växelverkan avser ömsesidig komplex balansrelation mellan atomer.
Enskild atom växelverkar ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger samband som kan betraktas som överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ömsesidig ”överlagrad” Σ-effekt.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten. Av dessa skäl är
den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Växelverkan beskriver ur vårt verklighetsperspektiv, balansrelationen mellan förnimmande
observatör A, och det observerade objektet, B.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, kännetecknas växelverkan av
att balansrelationen mellan A och B kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Navet kan här ses som växelverkans atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel,
och i förlängningen, relativitetsteorin, refererar till.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad negativ
komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
När A och B rör sig relativt varandra (”relativ-rörelse”) kan rörelsen ur observatörens atomära
verklighets-perspektiv vara riktad MOT eller FRÅN observatören, A.
Ur observatörsperspektiv gäller härvid,
MOT = Förtätad interferens-fältkoncentration (+). (jmf induktiv reaktans)
FRÅN = Uttunnad interferens-fältkoncentration (‒). (jmf kapacitiv reaktans)
Konsekvens av relativrörelse blir förändrade balansförutsättningar, som resulterar i
att navets komplexa relation (relativt A och B) ändras.
Detta återspeglas matematiskt av den imaginära relationen/kvoten j/j.
Då j = ±√‒1 skriver vi j/j , som ±j / ±j. Sambandet/uttrycket ±j / ±j öppnar upp för möjligheten
av att navet har förmåga att fungera som en av relativrörelseriktningarna ”MOT” resp. ”FRÅN”
styrd omkopplingsfunktion. Inom ramen för växelverkan SKIFTAR härvid omkopplingsfunktionen tecken
som funktion av rörelseriktningen FRÅN respektive MOT.
Om vi tänker oss vxv-kommunikationen mellan A och B, som en ”skruv-transmission”, kan en tänkbar
förenklad analogi principiellt liknas vid att skruven, som funktion av teckenskiftet, skiftar mellan att
vara vänstergängad respektive högergängad, och vice versa.
Det kan tyckas som en befängd tanke, men skulle kunna vara en förklaring till att relativitetsteorin
ev är feltolkad. Senare i texten kommenteras detta ytterligare.
Symbolen j i texten är likvärdig med den imaginära symbolen i."
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=QfK_pfOiZUU
https://www.youtube.com/watch?v=OOsRMECWKAE
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
KOMMENTAR TILL SENASTE INLÄGGEN I TRÅDEN, ”VAD ÄR TID ?”
I tråden ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?” skrev jag för ett antal år sedan citat,
”Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har
sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad
intensitet in i vår tid.
Trots braskande rubriker genom åren om förväntade vetenskapliga genombrott, har ingen trovärdig
förklaring på/till vad "jaget" , inkl dess mekanismer, representerar ännu presenterats.”
Frågan om vad begreppet tid är/representerar utgör här en viktig del av frågeställningen.
Min avsikt är inte att fortsättningsvis delta i diskussionen, utan skriver detta som ett exempel
på hur olika vi förefaller se på problematiken som omgärdar begreppet tid.
Xion skriver citat,
”Men jag skrev inte att tid är förändring. Jag skrev att tid är kvantifiering.”
Smisk skriver citat,
”Det har inget att göra med att avfärda tid utan handlar om att utreda tidens ontologiska natur
tillsammans med vår epistemologiska förmåga att förnimma den.”
Detta kan, med lite god vilja, tolkas som att Xion inser något i sammanhanget väsentligt,
och att Smisk är genuint intresserad av ämnet, och söker svar på hur verkligheten är beskaffad på
mer basal nivå, inkl hur bl a våra sinnen påverkar förnimmelsens egenskaper.
Därutöver tar Smisk upp problematiken kring hur vi om möjligt kan få kunskap om verkligheten.
Detta är i bjärt kontrast till vissa andra kommentarer, i vilka man låst sig, och begränsat sig,
till, ”verkligheten”, och dess atomära egenskaper. Han förefaller även med viss rätt inte nöja sig
med erhållna kommentarer, då dessa ej ger svaren han söker.
Hur Smisk resonerar kan vara svårt att i detalj följa, men med rätt glasögon på skulle en tänkbar
bakgrund till de av Xion och Smisk sökta svaren t ex kunna vara ett metafysiskt resonemang som
följande, inkl de förslag till svar som presenteras.
I tråden, ”DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat” återfinns den 28 aug 2021, inledningsvis två
för frågeställningen viktiga citat, Citat A och Citat B, vars budskap genomgående ignorerats.
Frågeställningarna som berörs i citaten är fundamentala till sin karaktär, men saknar såväl
fullständig förklaring som svar.
Svaren på frågorna utgör nödvändig grund för beskrivning av medvetandet/”jaget”.
Konsekvensen av de uteblivna svaren är att medvetandet saknar förklaring på basal nivå.
Det Delta-konceptet, i bl a tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” beskriver, refererar till
hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” via MP, förnimmer vår verklighet.
I beskrivningen tillämpas en växelverkan-modell baserad på kombinationer av Eulers formel.
Begreppen RUM och TID härleds och beskrivs atomärt via denna växelverkan-modell.
Begreppet KVANTA utgör en interferenseffekt inom växelverkan p g a individuella MP-förankringar.
Notera att begreppet REFERENS, så som beskrivs i ovan nämnda tråd, strukturellt kan anta
skilda och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl rum och tid, refererar till
en nivå, medan jaget/medvetandet antas referera till en annan.
FÖRNIMMELSEN är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan
därigenom liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende TOLKNING.
Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas
som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
För att kunna göra anspråk på att förstå vad TID representerar krävs av här redovisade
orsaker en tydlig och trovärdig redovisning av vad resonemanget utgår/startar från,
m a o vad som utgör den basala grunden. För detta krävs en beskrivning som inkluderar
medvetandet/”jaget inkl tillämpade, såväl reella som imaginära, referenser.
I resonemangen som nu förs i tråden, används genomgående atomära begrepp (punkt, rörelse,
partikel, kvanta mm) hemmahörande inom rumtidens ram. Det innebär att rumtiden tillämpas
som en typ av ”strukturell referensnivå”, utan beaktande av bakomliggande, sannolikt
perspektivgräns-överskridande metafysiska samband på fältnivå, som bidrar till att ”forma” de
atomära begreppen. Konsekvensen av detta blir oundvikligt att begreppen som används,
i aktuella samband, är att betrakta som odefinierade och ej förankrade. När t ex begreppet
”kvanta” används, framgår det ej vad kvanta basalt representerar.
Ni kan då inte förvänta er att ur detta finna de svar ni söker.
Delta-konceptet baseras på att kvantifiering indirekt representerar hur vi, via våra sinnen,
skenbart förnimmer/tolkar den s k verkligheten. Begreppet ”kvantifiering” refererar således
till jaget/medvetandet, m a o den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen.
För att förstå vad ”kvanta” representerar, krävs således att ni förstår bakgrunden till ”jaget”,
den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen. För att uppmärksamma bristerna i argumenteringen
har jag tidigare återkommande och enträget skrivit citat,
Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.”.
Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Citaten är fundamentala till sin karaktär, trots detta har aktuella frågeställningar ej besvarats.
Ett problem är att flertalet personer, inte minst här på Filosofiforum, har sin egen uppfattning,
om vad som gäller och är sant, trots avsaknad av vad resonemangen refererar till.
Denna ofta förutfattade personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på den
felaktiga uppfattningen att individens förnimbara verklighet (av ej redovisade skäl !) anses utgöra
den absoluta yttersta referensen. Att det verkligen förhåller sig så, finns det absolut inget stöd/belägg
för, utan får mer betraktas som ett utslag av människlig hybris.
Om ni begrundar citat A och B, så finner ni att det troligen är omöjligt att ange ”jagets” position och
struktur i/inom rumtiden/verkligheten. Skälet till detta är att det är jaget/medvetandet
som "själv", på egen hand, via våra sinnen, på fältnivå, ”genererat” verkligheten.
Fascinerande är att det innebär att verkligheten så som den illusion ”jaget” förespeglar oss den,
fungerar som vår ”referens”. Vi förefaller m a o i någon form själva vara ”strukturellt” delaktiga i
formuleringen av den tolkning vi benämner verklighet.
Hur kan då vissa hävda att den förnimbara verkligheten utgör den yttersta sanningen ?
Det Delta-konceptet beskriver atomärt, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer verkligheten,
utifrån en TOLKNING, beroende av bl a referensens komplexitetsnivå.
Det är den referensensberoende tolkningen, som likställer förnimmelsen vid en typ av illusion.
Principen som här efterfrågas är den specifika atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Har jag rätt existerar inte en sådan modell rent reellt/atomärt.
Det är mot ovanstående bakgrund frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra
atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det
förnimbara), blir intressant.
Referensens möjliga variationsgrad öppnar för ett flertal olika tolkningsalternativ.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar och refererar till.
Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget, i brist på referens, är falsk.
Faktum är att ingen känner ”jaget”, och det finns mig veterligt ej heller något bevis att tillgå som
motsäger att jagets ursprung kan/skall sökas ”bortom rumtiden”.
Den i Delta-konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/balansera
obalans i ett abstrakt grundtillstånd, G. Det kan ej uteslutas att G, ur ett atomärt perspektiv, kan ses
som ett av bl a maskeringen förorsakat fiktivt begrepp/behov.
Via div resonemang bl a utgående från Eulers formel och de fundamentala formerna linjärt och cirkulärt,
redogör konceptet varför det krävs minst två principer, MP och DRP, för att förklara vad TID och RUM
representerar.
Principerna baseras på, och beskrivs som/via, polariserade relativitets-speglingar.
MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
DubbelReferensPrincipen, DRP, baseras på olika av MP-förankringarna beroende perspektiv.
MP och DRP medför att växelverkan innefattar skilda MP-förankringar, vilket får konsekvenser
för hur Eulers formel innefattas och tillämpas. Därav kombinationen av olika ”Euler-varianter”.
De olika perspektiven utgör grund för växelverkan, VXV, inkl begreppen RUM och TID.
DRP verifieras av Eulers ekv via det SKIFT (+1 respektive −1) ekv erbjuder, och som ”transmissionen”
mellan REFERENSBEROENDE och REFERENSNEUTRALT förutsätter.
Nämnda SKIFT utgör del i bakgrunden till balanskriteriet ∆2Ø, och kan enligt konceptet liknas
vid en ”kollision” mellan avvikelser, refererande till skilda MP-förankringar, som medför
en språng-liknande transmissionsomvandling. Från länken,
https://en.wikipedia.org/wiki/Zero_to_the_power_of_zero
är följande citat, med koppling till ”skiftet”, hämtat,
"As a limiting form Euler, when setting 0^0 = 1, mentioned that consequently the values of
the function 0^x take a "huge jump", from ∞ for x < 0, to 1 at x = 0, to 0 for x > 0"
VXV-MODELLEN har till uppgift att beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER,
ur ett atomärt perspektiv. Modellen kan därigenom ses som en atomär beskrivning av den länk s
om utgör en del av kommunikationen mellan ”jaget” och den förnimbara ”verkligheten”.
Detta innebär starkt förenklat att växelverkande atomer manifesterar begreppet tid.
Denna variant/typ av komplex växelverkan, baseras enligt ovan på kombinationer av Eulers formel,
och avser ömsesidig komplex balansrelation mellan atomer.
Enskild atom växelverkar ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Växelverkan beskriver ur vårt verklighetsperspektiv, balansrelationen mellan förnimmande
observatör A, och det observerade objektet, B.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, kännetecknas växelverkan av
att balansrelationen mellan A och B kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Begreppen ”internt” och ”externt” refererar till detta nav, liksom Kants ”tinget i sig”.
Navet kan här ses som växelverkans komplexa atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel,
och i förlängningen, relativitetsteorin, refererar till.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad
negativ komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
Mot bakgrund av ovanstående, och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan
modellen inkl aktuell metafysik, unika tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt
av begreppet Gud. Det kan därför här vara läge för att kommentera kopplingen till flertalet
ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till konceptets budskap.
Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det är varje
människas ensak, men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet,
bidra med några personliga synpunkter som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud,
vilket är i överensstämmelse med några intressanta inledande kommentarer (2004) i tråden,
Finns Gud ?.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner,
och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att
upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande. Ateister hämtar till övervägande del sina
argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion har man m a o underordnat
sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung..
Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som
en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt
(beskrivbart inom ramen för det förnimbara), återstår att besvara. Vad man däremot kan hävda,
är att konceptet, inte minst ur ett religiöst perspektiv, erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter,
långt bortom ateistens atomära argumentering.
I ateistens resonemang och argumentering, används alltså genomgående och aningslöst atomära begrepp
(rum, tid, materia, rörelse, partikel, kvanta mm) hemmahörande inom den förnimbara rumtidens ram.
Det innebär att rumtiden tillämpas som en typ av ”strukturell referensnivå”, utan beaktande av
bakomliggande, sannolikt perspektivgräns-överskridande imaginära metafysiska samband på fältnivå,
som bidrar till att ”forma” de atomära begreppen. Konsekvensen av detta blir oundvikligt att begrepp
som används, i aktuella samband/argument, är att betrakta som odefinierade och ej förankrade.
Ateisten förefaller inte vara medveten om detta faktum.
Notera att redan formuleringen ”Finns Gud ?” därigenom kan ifrågasättas starkt, då ”finns” här
syftar på egenskaper hemmahörande inom ramen för vår förnimbara verklighet (= rumtid).
När t ex begreppet ”kvanta” används, framgår det ej vad kvanta basalt representerar.
Vi kan då t ex inte förvänta oss att ur/via detta begrepp i förlängningen finna de svar vi söker.
Delta-konceptet baseras t ex på att kvantifiering indirekt representerar hur vi, via våra sinnen,
skenbart förnimmer/tolkar den s k verkligheten. Begreppet ”kvantifiering” refererar således
till jaget/medvetandet, m a o den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen.
För att förstå vad ”kvanta” representerar, krävs således att man förstår bakgrunden till ”jaget”,
den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen. För att uppmärksamma de basala bristerna i
argumenteringen har jag ovan, och tidigare återkommande och enträget vädjat om svar på
Citat A och Citat B.
Citaten är fundamentala till sin karaktär, trots detta har aktuella frågeställningar ej besvarats.
Det är därför sannolikt tveksamt om ateisten är medveten om problematiken som följer därav.
Så vad kännetecknar och är/representerar då en människa ?
Ser vi evolutionärt och krasst på frågeställningen handlar det om en lite mer sofistikerad variant av
”aggressiv apa”, med längs en tidsaxel erfarenhetsmässigt successivt och selektivt formade egenskaper,
som vandrar runt på en liten planet i ett enormt universum.
Därav citat, "I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans."
Innan man förkastar tanken på en Gud bör man därför bilda sig en uppfattning om vilka märkliga
egenskaper som ateisten tillskriver den ”aggressiva apan”, som inte ens i sin vildaste hybris och
självtillräcklighet har förmåga att skapa en fluga.
För att ateisten skall vara trovärdig krävs m a o att svaren på problemställningarna redovisade
i citat A och B presenteras på ett fullödigt och komplett sätt.
Det är mot denna bakgrund vi enligt min uppfattning bör söka efter förklaring till begreppet Gud.
I konceptet och trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
• DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.
• DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
ges mer detaljerat förslag till atomär förklaring av begreppen TID och RUM.
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k
https://www.youtube.com/watch?v=4tIsTmUOODo
https://www.youtube.com/watch?v=63wnAWwv7RA
I tråden ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?” skrev jag för ett antal år sedan citat,
”Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har
sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad
intensitet in i vår tid.
Trots braskande rubriker genom åren om förväntade vetenskapliga genombrott, har ingen trovärdig
förklaring på/till vad "jaget" , inkl dess mekanismer, representerar ännu presenterats.”
Frågan om vad begreppet tid är/representerar utgör här en viktig del av frågeställningen.
Min avsikt är inte att fortsättningsvis delta i diskussionen, utan skriver detta som ett exempel
på hur olika vi förefaller se på problematiken som omgärdar begreppet tid.
Xion skriver citat,
”Men jag skrev inte att tid är förändring. Jag skrev att tid är kvantifiering.”
Smisk skriver citat,
”Det har inget att göra med att avfärda tid utan handlar om att utreda tidens ontologiska natur
tillsammans med vår epistemologiska förmåga att förnimma den.”
Detta kan, med lite god vilja, tolkas som att Xion inser något i sammanhanget väsentligt,
och att Smisk är genuint intresserad av ämnet, och söker svar på hur verkligheten är beskaffad på
mer basal nivå, inkl hur bl a våra sinnen påverkar förnimmelsens egenskaper.
Därutöver tar Smisk upp problematiken kring hur vi om möjligt kan få kunskap om verkligheten.
Detta är i bjärt kontrast till vissa andra kommentarer, i vilka man låst sig, och begränsat sig,
till, ”verkligheten”, och dess atomära egenskaper. Han förefaller även med viss rätt inte nöja sig
med erhållna kommentarer, då dessa ej ger svaren han söker.
Hur Smisk resonerar kan vara svårt att i detalj följa, men med rätt glasögon på skulle en tänkbar
bakgrund till de av Xion och Smisk sökta svaren t ex kunna vara ett metafysiskt resonemang som
följande, inkl de förslag till svar som presenteras.
I tråden, ”DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat” återfinns den 28 aug 2021, inledningsvis två
för frågeställningen viktiga citat, Citat A och Citat B, vars budskap genomgående ignorerats.
Frågeställningarna som berörs i citaten är fundamentala till sin karaktär, men saknar såväl
fullständig förklaring som svar.
Svaren på frågorna utgör nödvändig grund för beskrivning av medvetandet/”jaget”.
Konsekvensen av de uteblivna svaren är att medvetandet saknar förklaring på basal nivå.
Det Delta-konceptet, i bl a tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” beskriver, refererar till
hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” via MP, förnimmer vår verklighet.
I beskrivningen tillämpas en växelverkan-modell baserad på kombinationer av Eulers formel.
Begreppen RUM och TID härleds och beskrivs atomärt via denna växelverkan-modell.
Begreppet KVANTA utgör en interferenseffekt inom växelverkan p g a individuella MP-förankringar.
Notera att begreppet REFERENS, så som beskrivs i ovan nämnda tråd, strukturellt kan anta
skilda och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl rum och tid, refererar till
en nivå, medan jaget/medvetandet antas referera till en annan.
FÖRNIMMELSEN är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan
därigenom liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende TOLKNING.
Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas
som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
För att kunna göra anspråk på att förstå vad TID representerar krävs av här redovisade
orsaker en tydlig och trovärdig redovisning av vad resonemanget utgår/startar från,
m a o vad som utgör den basala grunden. För detta krävs en beskrivning som inkluderar
medvetandet/”jaget inkl tillämpade, såväl reella som imaginära, referenser.
I resonemangen som nu förs i tråden, används genomgående atomära begrepp (punkt, rörelse,
partikel, kvanta mm) hemmahörande inom rumtidens ram. Det innebär att rumtiden tillämpas
som en typ av ”strukturell referensnivå”, utan beaktande av bakomliggande, sannolikt
perspektivgräns-överskridande metafysiska samband på fältnivå, som bidrar till att ”forma” de
atomära begreppen. Konsekvensen av detta blir oundvikligt att begreppen som används,
i aktuella samband, är att betrakta som odefinierade och ej förankrade. När t ex begreppet
”kvanta” används, framgår det ej vad kvanta basalt representerar.
Ni kan då inte förvänta er att ur detta finna de svar ni söker.
Delta-konceptet baseras på att kvantifiering indirekt representerar hur vi, via våra sinnen,
skenbart förnimmer/tolkar den s k verkligheten. Begreppet ”kvantifiering” refererar således
till jaget/medvetandet, m a o den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen.
För att förstå vad ”kvanta” representerar, krävs således att ni förstår bakgrunden till ”jaget”,
den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen. För att uppmärksamma bristerna i argumenteringen
har jag tidigare återkommande och enträget skrivit citat,
Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.”.
Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Citaten är fundamentala till sin karaktär, trots detta har aktuella frågeställningar ej besvarats.
Ett problem är att flertalet personer, inte minst här på Filosofiforum, har sin egen uppfattning,
om vad som gäller och är sant, trots avsaknad av vad resonemangen refererar till.
Denna ofta förutfattade personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på den
felaktiga uppfattningen att individens förnimbara verklighet (av ej redovisade skäl !) anses utgöra
den absoluta yttersta referensen. Att det verkligen förhåller sig så, finns det absolut inget stöd/belägg
för, utan får mer betraktas som ett utslag av människlig hybris.
Om ni begrundar citat A och B, så finner ni att det troligen är omöjligt att ange ”jagets” position och
struktur i/inom rumtiden/verkligheten. Skälet till detta är att det är jaget/medvetandet
som "själv", på egen hand, via våra sinnen, på fältnivå, ”genererat” verkligheten.
Fascinerande är att det innebär att verkligheten så som den illusion ”jaget” förespeglar oss den,
fungerar som vår ”referens”. Vi förefaller m a o i någon form själva vara ”strukturellt” delaktiga i
formuleringen av den tolkning vi benämner verklighet.
Hur kan då vissa hävda att den förnimbara verkligheten utgör den yttersta sanningen ?
Det Delta-konceptet beskriver atomärt, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer verkligheten,
utifrån en TOLKNING, beroende av bl a referensens komplexitetsnivå.
Det är den referensensberoende tolkningen, som likställer förnimmelsen vid en typ av illusion.
Principen som här efterfrågas är den specifika atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Har jag rätt existerar inte en sådan modell rent reellt/atomärt.
Det är mot ovanstående bakgrund frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra
atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det
förnimbara), blir intressant.
Referensens möjliga variationsgrad öppnar för ett flertal olika tolkningsalternativ.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar och refererar till.
Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget, i brist på referens, är falsk.
Faktum är att ingen känner ”jaget”, och det finns mig veterligt ej heller något bevis att tillgå som
motsäger att jagets ursprung kan/skall sökas ”bortom rumtiden”.
Den i Delta-konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/balansera
obalans i ett abstrakt grundtillstånd, G. Det kan ej uteslutas att G, ur ett atomärt perspektiv, kan ses
som ett av bl a maskeringen förorsakat fiktivt begrepp/behov.
Via div resonemang bl a utgående från Eulers formel och de fundamentala formerna linjärt och cirkulärt,
redogör konceptet varför det krävs minst två principer, MP och DRP, för att förklara vad TID och RUM
representerar.
Principerna baseras på, och beskrivs som/via, polariserade relativitets-speglingar.
MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
DubbelReferensPrincipen, DRP, baseras på olika av MP-förankringarna beroende perspektiv.
MP och DRP medför att växelverkan innefattar skilda MP-förankringar, vilket får konsekvenser
för hur Eulers formel innefattas och tillämpas. Därav kombinationen av olika ”Euler-varianter”.
De olika perspektiven utgör grund för växelverkan, VXV, inkl begreppen RUM och TID.
DRP verifieras av Eulers ekv via det SKIFT (+1 respektive −1) ekv erbjuder, och som ”transmissionen”
mellan REFERENSBEROENDE och REFERENSNEUTRALT förutsätter.
Nämnda SKIFT utgör del i bakgrunden till balanskriteriet ∆2Ø, och kan enligt konceptet liknas
vid en ”kollision” mellan avvikelser, refererande till skilda MP-förankringar, som medför
en språng-liknande transmissionsomvandling. Från länken,
https://en.wikipedia.org/wiki/Zero_to_the_power_of_zero
är följande citat, med koppling till ”skiftet”, hämtat,
"As a limiting form Euler, when setting 0^0 = 1, mentioned that consequently the values of
the function 0^x take a "huge jump", from ∞ for x < 0, to 1 at x = 0, to 0 for x > 0"
VXV-MODELLEN har till uppgift att beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER,
ur ett atomärt perspektiv. Modellen kan därigenom ses som en atomär beskrivning av den länk s
om utgör en del av kommunikationen mellan ”jaget” och den förnimbara ”verkligheten”.
Detta innebär starkt förenklat att växelverkande atomer manifesterar begreppet tid.
Denna variant/typ av komplex växelverkan, baseras enligt ovan på kombinationer av Eulers formel,
och avser ömsesidig komplex balansrelation mellan atomer.
Enskild atom växelverkar ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.
Växelverkan beskriver ur vårt verklighetsperspektiv, balansrelationen mellan förnimmande
observatör A, och det observerade objektet, B.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, kännetecknas växelverkan av
att balansrelationen mellan A och B kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Begreppen ”internt” och ”externt” refererar till detta nav, liksom Kants ”tinget i sig”.
Navet kan här ses som växelverkans komplexa atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel,
och i förlängningen, relativitetsteorin, refererar till.
A förnimmer därigenom via navet ”verkligheten” inkl B strukturellt, som en inverterad
negativ komplex spegling, med ”dirigenten” universum som master.
Mot bakgrund av ovanstående, och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan
modellen inkl aktuell metafysik, unika tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt
av begreppet Gud. Det kan därför här vara läge för att kommentera kopplingen till flertalet
ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till konceptets budskap.
Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det är varje
människas ensak, men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet,
bidra med några personliga synpunkter som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud,
vilket är i överensstämmelse med några intressanta inledande kommentarer (2004) i tråden,
Finns Gud ?.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner,
och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att
upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande. Ateister hämtar till övervägande del sina
argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion har man m a o underordnat
sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung..
Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som
en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt
(beskrivbart inom ramen för det förnimbara), återstår att besvara. Vad man däremot kan hävda,
är att konceptet, inte minst ur ett religiöst perspektiv, erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter,
långt bortom ateistens atomära argumentering.
I ateistens resonemang och argumentering, används alltså genomgående och aningslöst atomära begrepp
(rum, tid, materia, rörelse, partikel, kvanta mm) hemmahörande inom den förnimbara rumtidens ram.
Det innebär att rumtiden tillämpas som en typ av ”strukturell referensnivå”, utan beaktande av
bakomliggande, sannolikt perspektivgräns-överskridande imaginära metafysiska samband på fältnivå,
som bidrar till att ”forma” de atomära begreppen. Konsekvensen av detta blir oundvikligt att begrepp
som används, i aktuella samband/argument, är att betrakta som odefinierade och ej förankrade.
Ateisten förefaller inte vara medveten om detta faktum.
Notera att redan formuleringen ”Finns Gud ?” därigenom kan ifrågasättas starkt, då ”finns” här
syftar på egenskaper hemmahörande inom ramen för vår förnimbara verklighet (= rumtid).
När t ex begreppet ”kvanta” används, framgår det ej vad kvanta basalt representerar.
Vi kan då t ex inte förvänta oss att ur/via detta begrepp i förlängningen finna de svar vi söker.
Delta-konceptet baseras t ex på att kvantifiering indirekt representerar hur vi, via våra sinnen,
skenbart förnimmer/tolkar den s k verkligheten. Begreppet ”kvantifiering” refererar således
till jaget/medvetandet, m a o den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen.
För att förstå vad ”kvanta” representerar, krävs således att man förstår bakgrunden till ”jaget”,
den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen. För att uppmärksamma de basala bristerna i
argumenteringen har jag ovan, och tidigare återkommande och enträget vädjat om svar på
Citat A och Citat B.
Citaten är fundamentala till sin karaktär, trots detta har aktuella frågeställningar ej besvarats.
Det är därför sannolikt tveksamt om ateisten är medveten om problematiken som följer därav.
Så vad kännetecknar och är/representerar då en människa ?
Ser vi evolutionärt och krasst på frågeställningen handlar det om en lite mer sofistikerad variant av
”aggressiv apa”, med längs en tidsaxel erfarenhetsmässigt successivt och selektivt formade egenskaper,
som vandrar runt på en liten planet i ett enormt universum.
Därav citat, "I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans."
Innan man förkastar tanken på en Gud bör man därför bilda sig en uppfattning om vilka märkliga
egenskaper som ateisten tillskriver den ”aggressiva apan”, som inte ens i sin vildaste hybris och
självtillräcklighet har förmåga att skapa en fluga.
För att ateisten skall vara trovärdig krävs m a o att svaren på problemställningarna redovisade
i citat A och B presenteras på ett fullödigt och komplett sätt.
Det är mot denna bakgrund vi enligt min uppfattning bör söka efter förklaring till begreppet Gud.
I konceptet och trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
• DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.
• DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
ges mer detaljerat förslag till atomär förklaring av begreppen TID och RUM.
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k
https://www.youtube.com/watch?v=4tIsTmUOODo
https://www.youtube.com/watch?v=63wnAWwv7RA
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Kommentar till Pilatus inlägg i tråden, Vad är tid ?
Du förefaller fast i det ”atomära” tänkandet, och drar då förhastade slutsatser.
Det finns ingen enkel förklaring, vilket framgår av nedanstående.
Både Fms och Anders har tidigare ställt frågan vad som var upprinnelsen till mitt koncept.
Detta kan ev vara till hjälp när vi kommer in på behovet av metafysik.
Följande punkter kan ses som några av de viktigaste, i inledningsskedet,
• Insikten om att ingen har svar på ”citat A och citat B”.
• Balans-kriteriet/kravet (vxv-balans-postulat)
• Naturkonstanterna, ε och μ
• Formerna linjärt och cirkulärt
• Eulers formel
• Förnimmelsen/jagets ”centrering” i verkligheten.
• Obalansens ”kantrings-tröskel”, f(j)
• Förnimmelsens referensberoende förankring
• Referensberoende resp. referensneutralt
• Elektromagnetiska fälten
• Resonans (elektromagnetisk)
• Matematikens regelverk
Pythagoras sats är, som bekant, en av de mest kända satserna inom matematiken.
Enligt Pythagoras sats så gäller för en rätvinklig triangels sidor att kvadraten på hypotenusan
är lika med summan av kvadraterna på kateterna. Intressant här är att det finns bakomliggande
metafysiska samband mellan i konceptet beskriven växelverkan och Pythagoras sats.
Pythagoras sats utgör, i all sin enkelhet, en av de viktigare ledtrådarna, väl värd att begrunda.
Bl a dessa punkter har sammantaget, i kombination, utgjort väsentliga bitar i läggandet av det pussel,
som i slutänden resulterat i de i växelverkan ingående komplexa metafysiska principerna MP och DRP.
Beskrivningen av MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP,
baseras på atomära begrepp, men är metafysiska till sin natur.
Atomen kan här betraktas som en obalanskoncentration ur atomärt perspektiv, som funktion av
ovan nämnda ”kantringströskel”.
Delta-konceptet beskriver hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” och
förankrat via MP, förnimmer vår verklighet. I beskrivningen tillämpas en växelverkan-modell, DRP,
baserad på kombinationer av Eulers formel för att beskriva kommunikationen mellan atomer.
Begreppen RUM och TID härleds och beskrivs atomärt via denna växelverkan-modell, bl a i denna tråd.
Utifrån vårt begränsade atomära perspektiv kan detta betraktas som en nödlösning.
Den metafysiska bakgrunden öppnar därutöver upp för samband bortom vår verklighetsuppfattning.
Atomen tenderar då att bli "bottenlös" likt oändligheten.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=63wnAWwv7RA
Du förefaller fast i det ”atomära” tänkandet, och drar då förhastade slutsatser.
Det finns ingen enkel förklaring, vilket framgår av nedanstående.
Både Fms och Anders har tidigare ställt frågan vad som var upprinnelsen till mitt koncept.
Detta kan ev vara till hjälp när vi kommer in på behovet av metafysik.
Följande punkter kan ses som några av de viktigaste, i inledningsskedet,
• Insikten om att ingen har svar på ”citat A och citat B”.
• Balans-kriteriet/kravet (vxv-balans-postulat)
• Naturkonstanterna, ε och μ
• Formerna linjärt och cirkulärt
• Eulers formel
• Förnimmelsen/jagets ”centrering” i verkligheten.
• Obalansens ”kantrings-tröskel”, f(j)
• Förnimmelsens referensberoende förankring
• Referensberoende resp. referensneutralt
• Elektromagnetiska fälten
• Resonans (elektromagnetisk)
• Matematikens regelverk
Pythagoras sats är, som bekant, en av de mest kända satserna inom matematiken.
Enligt Pythagoras sats så gäller för en rätvinklig triangels sidor att kvadraten på hypotenusan
är lika med summan av kvadraterna på kateterna. Intressant här är att det finns bakomliggande
metafysiska samband mellan i konceptet beskriven växelverkan och Pythagoras sats.
Pythagoras sats utgör, i all sin enkelhet, en av de viktigare ledtrådarna, väl värd att begrunda.
Bl a dessa punkter har sammantaget, i kombination, utgjort väsentliga bitar i läggandet av det pussel,
som i slutänden resulterat i de i växelverkan ingående komplexa metafysiska principerna MP och DRP.
Beskrivningen av MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP,
baseras på atomära begrepp, men är metafysiska till sin natur.
Atomen kan här betraktas som en obalanskoncentration ur atomärt perspektiv, som funktion av
ovan nämnda ”kantringströskel”.
Delta-konceptet beskriver hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” och
förankrat via MP, förnimmer vår verklighet. I beskrivningen tillämpas en växelverkan-modell, DRP,
baserad på kombinationer av Eulers formel för att beskriva kommunikationen mellan atomer.
Begreppen RUM och TID härleds och beskrivs atomärt via denna växelverkan-modell, bl a i denna tråd.
Utifrån vårt begränsade atomära perspektiv kan detta betraktas som en nödlösning.
Den metafysiska bakgrunden öppnar därutöver upp för samband bortom vår verklighetsuppfattning.
Atomen tenderar då att bli "bottenlös" likt oändligheten.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=63wnAWwv7RA
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
GRAVITATION
Gravitation, även benämnd tyngdkraft, är en av universums fyra fundamentala krafter.
Det är den attraherande kraft som massor ömsesidigt utsätter varandra för.
De fyra fundamentala krafterna i naturen är,
* Svag
* Stark
* Gravitation
* Elektromagnetisk
Gravitation sägs vara en av de minst utforskade krafterna.
Det är anmärkningsvärt, då det rör sig om ett fundamentalt begrepp inom fysiken.
Kunskap om gravitationen, och dess bakomliggande orsaker och principer, ger oss bättre möjligheter
att förstå universums natur och egenskaper.
Begreppet gravitation har därför en viktig överordnad roll att fylla i konceptet.
Det första försöket att beskriva gravitationen gjordes av Isaac Newton.
Han medgav dock att han inte hade en aning om hur en sådan ”verkan på avstånd” fungerade rent fysikaliskt.
Via Einsteins allmänna relativitetsteorin ges gravitationen en mer fantasifull tolkning, som en krökning av rummet.
Vad vi ser som en kraft som får massor att dras/accelerera mot varandra är då en konsekvens av att de färdas i
”räta linjer” i denna böjda rumtid.
Tro det, den som vill, men här behöver jag nog inte påminna om att såväl rum som tid saknar basal förklaring.
Kvantmekaniken slutligen förutsäger att gravitation liksom andra krafter förmedlas av en partikel,
som man valt att benämna graviton. Gravitonen är dock, såvitt jag känner till, ännu ej experimentellt verifierad.
Rätta mig gärna om jag har fel på den punkten.
Ingen av dessa beskrivningar ger en tydlig och välförankrad bild av vad gravitation är.
Det förefaller som att gravitationens principiella och basala bakgrund fortfarande saknas.
Mot denna skakiga bakgrund är avsikten med föreliggande inlägg att, så enkelt det nu låter sig göras,
presentera ett enkelt förslag på vad begreppet gravitation, enligt Delta-konceptet, representerar.
Förslaget inkluderar tidigare beskriven växelverkan, och går i korthet ut på att begreppet gravitation principiellt
kan hänföras till en vxv-summa-effekt som funktion av samverkande växelverkande atomer inkl MaskeringsPrincipen, MP.
Notera att det även går att vända på resonemanget och se det som att gravitationen indirekt verifierar MP.
Gravitationskraften, F, ges av,
F1 = F2 = G · m1/r · m2/r = G · m1·m2 / r2
där,
m = massa
r = avståndet mellan kropparnas masscentra
G = en universell proportionalitetskonstant
Denna ekvation, som p g a symmetriskäl är riktningsoberoende, representerar det statiska fallet,
när hastigheten mellan m1 och m2 är noll.
Aktuellt förslag baseras på att Grundtillståndet G, ur atomärt perspektiv, betraktas som ett överordnat, sidställt,
balanserat och multi-orienterat nätverksliknande ”spänningstillstånd”, där sidställningen har sin grund i maskeringen, MP.
Gravitationen är en effekt/konsekvens av denna, av maskering förorsakad, sidställning.
Komponenterna/byggelementen i G-nätverket utgörs av ett ofantligt antal sinsemellan växelverkande atomer.
Det multi-orienterade G-nätverket, sammanlänkar därigenom universums atomer.
G-nätverket är p g a omfattning dominerande och stabilt i relation till enskilda atomer.
Förenklat betraktas atomen som en koncentrerad låst fält-obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
En förutsättning för den komplexa ”atom-fjädern” är det imaginära kantringskriteriet, ”j”, och MP.
Kantringskriteriet fungerar likt en ”spärr” som ”förankrar” fjädern (hindrar fjädern från att ”släppa taget”).
Det är denna ”fjäder” som underordnat utgör den drivande ”motorn”/"emk:n" för växelverkan. Atomens interna
”fjäder-kraft” utgör således relativ drivkälla för växelverkan, som i sin tur innefattar (resulterar i) TID.
Atomen kan med detta resonemang betraktas som en typ av lagringsform, en ”tid-reservoar”.
Fenomenen TID och KRAFT kan då ses som ”perspektiv-kusiner”, ingående i växelverkan.
Detta förefaller överensstämma med det Stephen Hawking skriver citat, ”Det betyder att ett antal partiklar
som vid låga energier tycks vara helt olika, visar sig egentligen vara samma partikel, men i olika tillstånd”.
Det rör sig m a o om renodlade samband av fält-interferens-koncentrationer.
Som en konsekvens av växelverkan mellan atomer påverkas konfigurationen (via vxv-begreppen ”internt”
och ”externt”) av kombinationer av samband som ryms inom atomen och dessa samband.
Detta leder till att atomära effekten/påverkan av kombinationerna förändras.
Ändras t ex förutsättningarna för växelverkan ändras m a o även atomens atomära egenskaper.
Newtons 1:a och 2:a lag representerar typiska exempel på detta.
Resonemanget utgör även grund för, och förklaringen till, Kants ”tinget i sig”, enligt konceptet.
För att erhålla aktuell vxv-balans kombineras Eulers ekvation med principerna MP och DRP.
MP och DRP medför att vi inte enbart har att beakta och betrakta Eulers ekv som något separat/isolerat.
Ingen har, såvitt jag tolkat kommentarerna, förstått att tillämpningen av MP och DRP får till följd att den
relativa negativa spegling MP ger upphov till, får till konsekvens att växelverkan skall baseras på en
säregen/unik KOMBINATION (≈ ”komplex konfiguration”) av Eulers ekvation. Det är kombinationen som
ligger till grund för, och principiellt förklarar, begreppen 2ΔØ, TID och GRAVITATION.
Atomens egenstruktur maskeras via MP i G, varvid G polariseras, vilket möjliggör vxv.
Atomen representerar därigenom enligt konceptet en ”koncentration” relativt G.
Denna ”koncentration” (= atom) motsvaras som ”G-spegling” av ”underskott”.
Konsekvensen av detta blir att atomen uppfattar att G skenbart har/innefattar egenskaper som negativt ”speglar”
atomens egen-struktur. Det föreligger m a o en obalans (”sidställning”) mellan atom och G.
Bakgrunden till denna obalansen är att finna i att atomens egenstruktur, via MP, på lokal nivå maskerar/neutraliserar
den egna strukturen i G, vilket beskrivs i konceptet.
Neutraliseringen förorsakar (i det atomära perspektivet) således ett skenbart underskott i G, via den
individuella MP-maskeringen. Underskottet får till konsekvens att balansen i det multiorienterade G-nätverk i det
underordnade atomära perspektivet, rubbas negativt. Det medför att ”dragkraften” / ”spänningen” i G-nätet
skenbart reduceras ur atomens perspektiv, i anslutning till aktuell maskering.
Denna av atom förorsakad reduktion medför att respektive atom eftersträvar en ny balansposition,
där G-nät-balansen återställts. Detta är dock omöjligt, då atomen i sig (p g a dess relativa ”koncentration”)
genererar obalansen, och då kvarstår obalansen i form av gravitation.
Obalansen/gravitationen är orienterad mot den motsatta vxv-atomen/massan
Personligen har jag mot denna bakgrund svårt att tro att gravitonen existerar annat än som egenskap.
Det balanserade G-nätet kan även betraktas som ett tröghets-fenomen, som atomen är beroende av
vid relativa förändringar.
Newtons 1:a lag säger att det krävs en kraft för att förändra en kropps rörelse/ riktning.
Newtons 2:a lag säger att så länge en kraft verkar på en kropp så kommer den att fortsätta accelerera.
Båda dessa lagar får sin principiella förklaring av här redovisade orsaker.
Tidigare har hävdats att TID och GRAVITATION manifesteras av atomen.
När ni läst och begrundat budskapet i detta inlägg kommer ni att finna att detta påstående inte utgör hela sanningen.
Detta utgör konceptets principiella, och sannolikt unika, förklaring till begreppet gravitation.
Någonstans skriver jag med anledning av detta,
”Det är via G-strängen universum sjunger sin sång.”
Avslutningsvis några exempel på anonyma nedvärderande omdömen jag erhållit.
Ingen av dessa anonyma som valt att kritisera mig har presenterat något nytt de själva har presterat.
Inget har heller framkommit som kullkastar konceptet, och utifrån erhållna kommentarer drar jag slutsatsen
att ingen är i närheten av att förstå. Sätt detta i relation till att mitt koncept är unikt, och att t ex tråden,
Vad utgör medvetandets referens ? har > 400.000 visningar.
* ”Han vet inte vad han talar om.”
* ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
* ”Jag äcklas av dina inlägg”
* ”Pajas”
* ”Står dig fritt fram att besöka ditt egna Rektum”
* ”Hängmatteorier”
* ”Dags att revidera dina slutsatser Illusionen”
* ”Illusionen borde varnas”
* ”Banalt”
* ”Osmakligt”
* ”Dålig stil”
Det står var och en fritt att framföra sina åsikter på detta sätt, samtidigt som man bör vara medveten om
att man därigenom offentligt betygsätter sig själv negativt, och skadar Filosofiforums anseende.
Kränkningar är ovärdiga, och inget man förväntar sig finna på ett seriöst forum för filosofi.
Utmärkande för de anonyma personer som ägnat sig åt detta är att de konsekvent vägrat att redovisa sin
egen bakgrund, och ej heller har redovisat något de själva presterat.
Det kan knappast ha undgått någon att konsekvensen blivit att Filosofiforum förlorat ett antal intressanta
skribenter på senare tid, och att FF nu för en allt mer tynande tillvaro.
Motivet till smädelse är enbart att skada, och har inget med filosofi att skaffa !
Då jag inte vill figurera i sådana sammanhang avslutar jag min medverkan här på FF.
För den som läst ovanstående nedlåtande omdömen/kommentarer och ev undrar vem jag är,
kan nämnas att min bakgrund är beskriven/redovisad i slutet av mitt inlägg i tråden,
”Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?”, 05 mars 2021
Ordspråksboken 1:22 SFB98 ... "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?
SFB98: Svenska Folkbibeln.
”På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad”,
Jag är båtbyggare Törnblom, och föga populär som ni sett,
och förvisso en källa till irritation, för mitt självlärda sätt.
Jag har lyssnat förundrad till universums allsmäktiga sång,
och funnit att sanning i matematikens skepnad är försåtlig och trång.
Det var där, i en återvändsgränd, en vän, i sin himmel trädde fram,
och räckte mig vänligt, en hjälpande hand. Euler var hans namn.
I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.
Det var så han gav mig nyckeln till porten, jag inte visste fanns.
Där bakom porten, jag strax förnam, själens hemvist och hamn.
Men de som kan minsann, ni säkert vet, visar ingen pardon,
utan deklarerar frankt från sin självutnämnda tron,
Illusionen bör skämmas och förpassas till en avlägsen destination.
Lenoard Euler (1707-1783) var troende kristen, och räknas som en av de främsta matematikerna genom tiderna.
Hans arbete sträcker sig i stort över samtliga områden inom matematiken.
Hälsar,
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hjalmar Törnblom / Illusionen / SM5SST
Hemsida: http://www.deltakonceptet.se
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=qhypHbuK8bU
https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes
Dance of the Blessed Spirits
Gravitation, även benämnd tyngdkraft, är en av universums fyra fundamentala krafter.
Det är den attraherande kraft som massor ömsesidigt utsätter varandra för.
De fyra fundamentala krafterna i naturen är,
* Svag
* Stark
* Gravitation
* Elektromagnetisk
Gravitation sägs vara en av de minst utforskade krafterna.
Det är anmärkningsvärt, då det rör sig om ett fundamentalt begrepp inom fysiken.
Kunskap om gravitationen, och dess bakomliggande orsaker och principer, ger oss bättre möjligheter
att förstå universums natur och egenskaper.
Begreppet gravitation har därför en viktig överordnad roll att fylla i konceptet.
Det första försöket att beskriva gravitationen gjordes av Isaac Newton.
Han medgav dock att han inte hade en aning om hur en sådan ”verkan på avstånd” fungerade rent fysikaliskt.
Via Einsteins allmänna relativitetsteorin ges gravitationen en mer fantasifull tolkning, som en krökning av rummet.
Vad vi ser som en kraft som får massor att dras/accelerera mot varandra är då en konsekvens av att de färdas i
”räta linjer” i denna böjda rumtid.
Tro det, den som vill, men här behöver jag nog inte påminna om att såväl rum som tid saknar basal förklaring.
Kvantmekaniken slutligen förutsäger att gravitation liksom andra krafter förmedlas av en partikel,
som man valt att benämna graviton. Gravitonen är dock, såvitt jag känner till, ännu ej experimentellt verifierad.
Rätta mig gärna om jag har fel på den punkten.
Ingen av dessa beskrivningar ger en tydlig och välförankrad bild av vad gravitation är.
Det förefaller som att gravitationens principiella och basala bakgrund fortfarande saknas.
Mot denna skakiga bakgrund är avsikten med föreliggande inlägg att, så enkelt det nu låter sig göras,
presentera ett enkelt förslag på vad begreppet gravitation, enligt Delta-konceptet, representerar.
Förslaget inkluderar tidigare beskriven växelverkan, och går i korthet ut på att begreppet gravitation principiellt
kan hänföras till en vxv-summa-effekt som funktion av samverkande växelverkande atomer inkl MaskeringsPrincipen, MP.
Notera att det även går att vända på resonemanget och se det som att gravitationen indirekt verifierar MP.
Gravitationskraften, F, ges av,
F1 = F2 = G · m1/r · m2/r = G · m1·m2 / r2
där,
m = massa
r = avståndet mellan kropparnas masscentra
G = en universell proportionalitetskonstant
Denna ekvation, som p g a symmetriskäl är riktningsoberoende, representerar det statiska fallet,
när hastigheten mellan m1 och m2 är noll.
Aktuellt förslag baseras på att Grundtillståndet G, ur atomärt perspektiv, betraktas som ett överordnat, sidställt,
balanserat och multi-orienterat nätverksliknande ”spänningstillstånd”, där sidställningen har sin grund i maskeringen, MP.
Gravitationen är en effekt/konsekvens av denna, av maskering förorsakad, sidställning.
Komponenterna/byggelementen i G-nätverket utgörs av ett ofantligt antal sinsemellan växelverkande atomer.
Det multi-orienterade G-nätverket, sammanlänkar därigenom universums atomer.
G-nätverket är p g a omfattning dominerande och stabilt i relation till enskilda atomer.
Förenklat betraktas atomen som en koncentrerad låst fält-obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
En förutsättning för den komplexa ”atom-fjädern” är det imaginära kantringskriteriet, ”j”, och MP.
Kantringskriteriet fungerar likt en ”spärr” som ”förankrar” fjädern (hindrar fjädern från att ”släppa taget”).
Det är denna ”fjäder” som underordnat utgör den drivande ”motorn”/"emk:n" för växelverkan. Atomens interna
”fjäder-kraft” utgör således relativ drivkälla för växelverkan, som i sin tur innefattar (resulterar i) TID.
Atomen kan med detta resonemang betraktas som en typ av lagringsform, en ”tid-reservoar”.
Fenomenen TID och KRAFT kan då ses som ”perspektiv-kusiner”, ingående i växelverkan.
Detta förefaller överensstämma med det Stephen Hawking skriver citat, ”Det betyder att ett antal partiklar
som vid låga energier tycks vara helt olika, visar sig egentligen vara samma partikel, men i olika tillstånd”.
Det rör sig m a o om renodlade samband av fält-interferens-koncentrationer.
Som en konsekvens av växelverkan mellan atomer påverkas konfigurationen (via vxv-begreppen ”internt”
och ”externt”) av kombinationer av samband som ryms inom atomen och dessa samband.
Detta leder till att atomära effekten/påverkan av kombinationerna förändras.
Ändras t ex förutsättningarna för växelverkan ändras m a o även atomens atomära egenskaper.
Newtons 1:a och 2:a lag representerar typiska exempel på detta.
Resonemanget utgör även grund för, och förklaringen till, Kants ”tinget i sig”, enligt konceptet.
För att erhålla aktuell vxv-balans kombineras Eulers ekvation med principerna MP och DRP.
MP och DRP medför att vi inte enbart har att beakta och betrakta Eulers ekv som något separat/isolerat.
Ingen har, såvitt jag tolkat kommentarerna, förstått att tillämpningen av MP och DRP får till följd att den
relativa negativa spegling MP ger upphov till, får till konsekvens att växelverkan skall baseras på en
säregen/unik KOMBINATION (≈ ”komplex konfiguration”) av Eulers ekvation. Det är kombinationen som
ligger till grund för, och principiellt förklarar, begreppen 2ΔØ, TID och GRAVITATION.
Atomens egenstruktur maskeras via MP i G, varvid G polariseras, vilket möjliggör vxv.
Atomen representerar därigenom enligt konceptet en ”koncentration” relativt G.
Denna ”koncentration” (= atom) motsvaras som ”G-spegling” av ”underskott”.
Konsekvensen av detta blir att atomen uppfattar att G skenbart har/innefattar egenskaper som negativt ”speglar”
atomens egen-struktur. Det föreligger m a o en obalans (”sidställning”) mellan atom och G.
Bakgrunden till denna obalansen är att finna i att atomens egenstruktur, via MP, på lokal nivå maskerar/neutraliserar
den egna strukturen i G, vilket beskrivs i konceptet.
Neutraliseringen förorsakar (i det atomära perspektivet) således ett skenbart underskott i G, via den
individuella MP-maskeringen. Underskottet får till konsekvens att balansen i det multiorienterade G-nätverk i det
underordnade atomära perspektivet, rubbas negativt. Det medför att ”dragkraften” / ”spänningen” i G-nätet
skenbart reduceras ur atomens perspektiv, i anslutning till aktuell maskering.
Denna av atom förorsakad reduktion medför att respektive atom eftersträvar en ny balansposition,
där G-nät-balansen återställts. Detta är dock omöjligt, då atomen i sig (p g a dess relativa ”koncentration”)
genererar obalansen, och då kvarstår obalansen i form av gravitation.
Obalansen/gravitationen är orienterad mot den motsatta vxv-atomen/massan
Personligen har jag mot denna bakgrund svårt att tro att gravitonen existerar annat än som egenskap.
Det balanserade G-nätet kan även betraktas som ett tröghets-fenomen, som atomen är beroende av
vid relativa förändringar.
Newtons 1:a lag säger att det krävs en kraft för att förändra en kropps rörelse/ riktning.
Newtons 2:a lag säger att så länge en kraft verkar på en kropp så kommer den att fortsätta accelerera.
Båda dessa lagar får sin principiella förklaring av här redovisade orsaker.
Tidigare har hävdats att TID och GRAVITATION manifesteras av atomen.
När ni läst och begrundat budskapet i detta inlägg kommer ni att finna att detta påstående inte utgör hela sanningen.
Detta utgör konceptets principiella, och sannolikt unika, förklaring till begreppet gravitation.
Någonstans skriver jag med anledning av detta,
”Det är via G-strängen universum sjunger sin sång.”
Avslutningsvis några exempel på anonyma nedvärderande omdömen jag erhållit.
Ingen av dessa anonyma som valt att kritisera mig har presenterat något nytt de själva har presterat.
Inget har heller framkommit som kullkastar konceptet, och utifrån erhållna kommentarer drar jag slutsatsen
att ingen är i närheten av att förstå. Sätt detta i relation till att mitt koncept är unikt, och att t ex tråden,
Vad utgör medvetandets referens ? har > 400.000 visningar.
* ”Han vet inte vad han talar om.”
* ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
* ”Jag äcklas av dina inlägg”
* ”Pajas”
* ”Står dig fritt fram att besöka ditt egna Rektum”
* ”Hängmatteorier”
* ”Dags att revidera dina slutsatser Illusionen”
* ”Illusionen borde varnas”
* ”Banalt”
* ”Osmakligt”
* ”Dålig stil”
Det står var och en fritt att framföra sina åsikter på detta sätt, samtidigt som man bör vara medveten om
att man därigenom offentligt betygsätter sig själv negativt, och skadar Filosofiforums anseende.
Kränkningar är ovärdiga, och inget man förväntar sig finna på ett seriöst forum för filosofi.
Utmärkande för de anonyma personer som ägnat sig åt detta är att de konsekvent vägrat att redovisa sin
egen bakgrund, och ej heller har redovisat något de själva presterat.
Det kan knappast ha undgått någon att konsekvensen blivit att Filosofiforum förlorat ett antal intressanta
skribenter på senare tid, och att FF nu för en allt mer tynande tillvaro.
Motivet till smädelse är enbart att skada, och har inget med filosofi att skaffa !
Då jag inte vill figurera i sådana sammanhang avslutar jag min medverkan här på FF.
För den som läst ovanstående nedlåtande omdömen/kommentarer och ev undrar vem jag är,
kan nämnas att min bakgrund är beskriven/redovisad i slutet av mitt inlägg i tråden,
”Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?”, 05 mars 2021
Ordspråksboken 1:22 SFB98 ... "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?
SFB98: Svenska Folkbibeln.
”På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad”,
Jag är båtbyggare Törnblom, och föga populär som ni sett,
och förvisso en källa till irritation, för mitt självlärda sätt.
Jag har lyssnat förundrad till universums allsmäktiga sång,
och funnit att sanning i matematikens skepnad är försåtlig och trång.
Det var där, i en återvändsgränd, en vän, i sin himmel trädde fram,
och räckte mig vänligt, en hjälpande hand. Euler var hans namn.
I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.
Det var så han gav mig nyckeln till porten, jag inte visste fanns.
Där bakom porten, jag strax förnam, själens hemvist och hamn.
Men de som kan minsann, ni säkert vet, visar ingen pardon,
utan deklarerar frankt från sin självutnämnda tron,
Illusionen bör skämmas och förpassas till en avlägsen destination.
Lenoard Euler (1707-1783) var troende kristen, och räknas som en av de främsta matematikerna genom tiderna.
Hans arbete sträcker sig i stort över samtliga områden inom matematiken.
Hälsar,
Ej anonym båtbyggare / Bengt Hjalmar Törnblom / Illusionen / SM5SST
Hemsida: http://www.deltakonceptet.se
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=qhypHbuK8bU
https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes
Dance of the Blessed Spirits
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
I tråden, Metafysik,
27 maj, 2022, 07:32,
28 maj, 2022, 14:24
29 maj, 2022, 10:10
ges kompletterande information ang växelverkan.
/Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=t2D5HlKLh34
27 maj, 2022, 07:32,
28 maj, 2022, 14:24
29 maj, 2022, 10:10
ges kompletterande information ang växelverkan.
/Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=t2D5HlKLh34
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
.
http://www.deltakonceptet.se
DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan
filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar.
Beskrivningen på vår hemsida http://www.deltakonceptet.se har den 2 november 2022 kompletterats
med en omarbetad inledning, av vilken motivering till konceptet och aktuell växelverkan, bättre framgår.
Då texten även passar som inledning till denna tråd, och förhoppningsvis är mer lättillgänglig,
lägger jag även in texten som introduktion, i början på första inlägget i tråden.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=ycdo1fFbTvY
http://www.deltakonceptet.se
DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan
filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar.
Beskrivningen på vår hemsida http://www.deltakonceptet.se har den 2 november 2022 kompletterats
med en omarbetad inledning, av vilken motivering till konceptet och aktuell växelverkan, bättre framgår.
Då texten även passar som inledning till denna tråd, och förhoppningsvis är mer lättillgänglig,
lägger jag även in texten som introduktion, i början på första inlägget i tråden.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=ycdo1fFbTvY
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Är det början på en ekologisk katastrof vi bevittnar ?
Min avsikt var tidigare att starta en tråd ang klimatet, men hann aldrig göra detta.
Ämnet är ”off topic”, men för mig så angeläget att jag som avslutning lägger in texten här.
Önskemålet är att texten får ligga kvar här alt. att den får utgöra start på en ny tråd.
Jag har ej för avsikt att medverka/kommentera budskapet i texten ytterligare.
En fråga som oroar, och ofta återkommer, när jag tänker på tillvaron, är klimatet.
Frågan är för mig så viktig och dominant att jag önskar uppmärksamma följande.
Regeringsformen, som föreskriver rikets statsskick, är Sveriges viktigaste grundlag, och är tänkt att
tillförsäkra medborgarna makten.
Enligt regeringsformens 1 kap., stipuleras att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” (§1),
och ”det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden” (§2).
En absolut förutsättning för att regeringsformen och dess intentioner skall kunna förverkligas,
och efterlevas, är ärlighet, och att de förtroendevalda konsekvent talar sanning, inför medborgarna.
Talar de förtroendevalda inte sanning är det i princip ett brott mot det regeringsformen stipulerar !
Svikna flagranta vallöften utgör inga undantag, utan kan ses som exempel på en demokratis förfall.
Ställ er mot ovanstående bakgrund frågan om frågeställningen rörande klimatet kan antas vara så komplex till
sin natur att det krävs ett djupare engagemang för att förstå situationens allvar ?
Om så är fallet, vilket är min uppfattning, finns förutsättningar för att politiska karriärister, i sin maktutövning,
i strid med regeringsformen, oansvarigt och inkompetent, för egna syften, kan manipulera allmänheten.
Personligen misstänker jag att det är detta som nu pågår, och kännetecknar debatten ang klimatet.
En mänsklig egenskap som mer sällan omnämns är förmågan att urskilja mer sofistikerade samband.
Den här talangen har inte alla, utan förefaller ofta känneteckna personer med konstnärlig begåvning.
Att inte ha förmågan kan liknas vid att man i viss bemärkelse är ”tondöv”.
Att en konstnärlig begåvning är en tillgång inom naturvetenskaplig forskning har framstående forskare bekräftat.
Frågan här är om politiker i större utsträckning saknar förmågan och/eller viljan, att se aktuella samband ?
Som medborgare prioriterar jag därför personligen vetenskapsmannens varningar före den "tondöve"
politikerns ofta inkompetenta, ej förankrade, påståenden.
Mot denna bakgrund har följande brev bl a sänts till Liberalerna. (har dock ej fått någon kommentar
).
Till,
Liberalerna
Skriver detta med anledning av att vi röstade på er i senaste valet, och med intresse följt den
politiska utvecklingen under längre tid. Vi brukar tidigt se åt vilket håll det lutar, och nu säger
vår, på lång erfarenhet grundade intuition att det tyvärr inte ser bra ut för Liberalerna, L, som parti.
Att jag gör mig besväret att skriva detta brev/mail är att vi/familjen även nästa gång tillfälle ges att rösta,
med gott samvete, och med klart uttalad målsättning, skall kunna lägga våra röster på L.
Den väg ni slagit in på innebär att L sett ur väljaropinionens perspektiv agerar stödparti åt SD.
När vi lyssnar på debatten framstår budskapet från L som ”allmänt politiskt trams”, som inte skiljer
sig mycket från andra partiers budskap. Att då liera sig med SD, vars värderingar skiljer sig markant från
liberala värderingar, avskräcker tveklöst många.
Många ställer sig då frågan, vad är det dominerande motivet för oss att rösta på L ?
Risken är uppenbar att ni av här angivna orsaker hamnar under 4%-spärren i nästa val !
Det som krävs för att L som parti ska lyckas i nästa val är att det kristallklart och tveklöst framgår för
väljarna att L:s grundläggande liberala värderingar ligger fast, och vad en röst på L innebär och har
som målsättning. Det finns inte utrymme för kompromisser härvidlag.
L:s och vår egen positiva inställning till kärnkraft har fått mig att tro att klimatet är en fråga som har
den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara lämplig ”profil-fråga”.
Att ”klimat-ministern” har liberal förankring är givetvis fördelaktigt. Denna uppfattning förstärks av att SD
senaste tiden tydligt markerat sin negativa syn på FN:s och EU:s klimatambitioner för att rädda miljön.
Begrunda därför gärna följande.
Det skrivs mycket om klimatet och de risker/faror som på sikt följer av klimatpåverkan.
Många känner sig kallade, och anser sig veta, men gör de verkligen det ?
Vid en mer närgången granskning av de argument som åberopas i debatten visar det sig ofta att de
klimatrelaterade påståenden som används som argument, saknar trovärdig basal förankring.
En berättigad fråga när rubricerad fråga skall besvaras är därför,
Förstår och behärskar politikerna aktuella problem ?
I det följande redovisar jag att så troligen inte alltid är fallet, vilket även omfattar SD:s nyligen
deklarerade uppfattning i klimatfrågan.
För att förstå allvaret i att politiker hävdar en uppfattning som saknar trovärdig förankring/grund finns
det skäl att påminna om att i en fullvärdig demokrati förutsätts att de folkvalda som representerar
medborgarna, till fullo förstår det de har att besluta om, och efter bästa förmåga tillvaratar folkets intressen.
För detta krävs ärlighet, och att man konsekvent talar sanning, inför medborgarna.
Att med detta i åtanke som ansvarig politiker hävda något man ej behärskar, är att vilseleda,
och i värsta fall, att ljuga. Efterlevs ej dessa grundläggande krav och värderingar skapas förutsättning
för att diskrepansen mellan folkviljan och statens maktutövning ökar.
Krasst uttryckt handlar det då om vår demokratis förfall.
När Liberalerna valt att liera sig med Sverigedemokraterna, är man enligt vår uppfattning medansvarig inför
medborgarna för de beslut som fattas inom ramen för samarbetet. Vi som medborgare och väljare anser att
SD:s nyligen presenterade klimat-politik, enligt nedan, är en katastrof !
Det är helt uteslutet att vi skulle röstat på L om vi känt till detta.
Bakgrund
Tidsepoken ”Silur” inföll för drygt 400.000.000 år sedan. Från silur finns fossil av djur och växter som
levde på land, vilka i sin komplexitet representerade ett stort steg i livets utveckling.
Tidsepoken ”Paleogen”, inföll för ca 50.000.000 år sedan, och brukar beskrivas som däggdjurens tid.
Från den förmodat undanskymda tillvaron under krita lyckades däggdjuren på ca 10.000.000 år
besätta de viktigaste tillgängliga ekologiska nischerna.
En mansålder är ca 80 år, och utgör således en försvinnande liten del i detta sammanhang.
Svaret på frågan om det är början på en ekologisk katastrof vi bevittnar, kräver kunskap av mer
djupgående och basal karaktär. För att uttrycka det enkelt, vi behöver förstå vad som ligger till grund
för livets uppkomst och fortlevnad, i olika skepnader, och samverkan mellan skilda livsformer.
Den etablerade modellen för att beskriva detta är olika typer av DNA.
DNA har sin historiska förankring i ovan nämnda tidsepoker via evolutionen. Det är erfarenheter
tillgodogjorda under detta enorma tidsperspektiv/intervall som format DNA och dess egenskaper.
Miljöns skadliga påverkan på balansen mellan samverkande DNA är således det vi här söker.
Mycket tyder på att mänskligheten på storleksordningen drygt en mansålder är på god väg att
oåterkalleligt rasera DNA:s livsbetingelser för gott.
Mot denna bakgrund har mänskligheten aldrig tidigare stått inför så stora ödesmättade och mångfasetterade
utmaningar som i dag. Det skrämmande är att det handlar om mänsklighetens överlevnad, och att det är vi
människor som förorsakat detta vi nu upplever.
Vi har byggt in oss i samhällsstrukturer som förorsakat obalanser av skilda slag, och som sannolikt saknar
förutsättningar att självmant, och på egen hand, bryta utvecklingen.
Ur ett evolutionärt synsätt är människan utrustad med egenskaper anpassade för att föra livet vidare.
Tyvärr överensstämmer inte alltid dessa egenskaper med det som är önskvärt i vårt moderna samhälle.
Lite tillspetsat är vi fortfarande en aggressiv dominant apa, som försetts med lite polityr, som fortsätter
försvara sitt revir i sin nya miljö, ofta helt utan hänsyn till skadliga effekter på miljön.
Den pågående miljöförstöringen utgör en sådan negativ effekt, som inom överskådlig tid har kapacitet att
hota mänsklighetens fortlevnad.
Oavsett vilka välmenande konventioner FN och liknande organisationer utformar och deklarerar, är det
”apans” instinktiva, av evolutionen betingade, beteenden, som fortfarande gör sig påminda.
Det kan liknas vid en kamp mellan de civiliserade samhällets ideal, och evolutionens strävan för
genetisk överlevnad.
Begrunda därför gärna hur mänskligheten, med hjälp av vår hyllade intelligens under en kort tidsepok,
gjort avskräckande avtryck, där den ”aggressiva apan” i sin hybris och makthunger lägger enorma summor
på massförstörelsevapen parallellt med hungerkatastrofer, förtrycker minoriteter, skövlar och förgiftar
naturen, skändar djuren och i övermod vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.
Nyligen visades på SVT, Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding, under en allmän
debatt i riksdagens kammare, hålla sitt första anförande.
Hennes minst sagt anmärkningsvärda budskap var att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.
SD:s talesperson och ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Martin Kinnunen, har därefter känt
sig manad/kallad att försvarat Widdings uttalande, vilket är anmärkningsvärt.
Mot ovanstående bakgrund uppfattar vi Elsa Widdings uttalande/deklaration som både verklighetsfrämmande,
oansvarigt och totalt inkompetent.
Att ge personer som Elsa Widding legitimitet att styra landet är enligt vår uppfattning en katastrof för Sverige.
Vår familj röstade i valet på Liberalerna, och förväntar oss att ni lever upp till era grundläggande värderingar
och inte stödjer SD i denna ödesmättade fråga.
SD:s klimat-politik enligt:
SVT
Efter valet visades på SVT, Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding, under en allmän
debatt i riksdagens kammare, hålla sitt första anförande. Hennes minst sagt anmärkningsvärda budskap var
att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.
SD:s talesperson och ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Martin Kinnunen, har därefter känt sig
manad/kallad att försvarat Widdings uttalande, vilket är anmärkningsvärt.
Publicerat 24 nov 2022 i EXPRESSEN
Tidningen Altinget avslöjade tidigare i veckan ett internt dokument från de fyra samarbetspartierna som
visar att Sverigedemokraterna har betydande inflytande över EU-politiken kopplat till flera klimat- och
miljörelaterade frågor.
Publicerat 2022 i EXPRESSEN
FN:s kraftfulla varning för klimatkrisen är väldigt överdriven och bör tas med en nypa salt. Det säger
SD:s ledande ideolog och landsbygdspolitiska talesperson Mattias Karlsson i en stor intervju med Expressen.
SD:s kritik riktas i hög grad också mot EU. Och synen på hur EU ska hanteras kopplat till just klimatpolitiken
är en fråga där SD och regeringen har helt olika syn. Samtidigt kräver han att regeringen nu tar strid mot EU
i klimatpolitiken. Mattias Karlsson ser att debatten vänt och att SD:s perspektiv i klimatfrågan fått stort
genomslag i den nya regeringens politik.
Publicerat 9 dec 2022 i EXPRESSEN
Jag ser det här som ett första steg mot ett fullskaligt regeringssamarbete, säger Jimmie Åkesson i en stor
intervju med Expressen. Samtidigt avfärdar han helt regeringens arbete med att ta fram en ny klimatplan
utan SD:s medverkan. Det är helt uteslutet, säger han.
I samma intervju säger Åkesson att det inte föreligger någon ”akut klimatkris”.
Vår/min uppfattning är att följande citat bör vara vägledande för Sverige i klimatfrågan:
FN:s generalsekreterare.
FN:s generalsekreterare har varnat för att världen är på väg mot ett ”kollektivt självmord” om
den inte vidtar snabba åtgärder mot klimatförändringarna. I sitt tal vid COP27, FN:s klimatkonferens, sa
generalsekreteraren António Guterres att världen ”är i vårt livs kamp. Och vi förlorar.”
”Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga”, sa Guterres.
”Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen.
Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under.
Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.”
Publicerat 23 juni 2021 i DN
FN:s klimatpanel skriver och konstaterar i sin rapport att klimatförändringarna fundamentalt kommer
att förändra livet på jorden under de kommande årtiondena – även om människan lyckas med dramatiska
utsläppsminskningar. Vi behöver en transformation.
Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer.
Johan Rockström, i SvD,
Nio klimatsystem kan förändras permanent
Den snabba uppvärmningen på norra halvklotet kan redan nu ha knuffat flera klimatsystem över trösklar.
Ny forskning visar att flera system dessutom är sammankopplade. Det är mycket oroande.
Vid, som i detta fall, komplexa samverkande reglersystem, är det svårt att exakt förutse inom vilka ramar
det totala reglersystemet är stabilt, vilket Rockström här uppmärksammar. Det finns m a o en uppenbar
risk för att något delsystem p g a ”överstyrning” låser sig i ett gränsläge/ytterlighetsposition.
Det som då händer är att hela reglerloopen havererar, och katastrofen är ett faktum. Det som gör det hela
extra skrämmande är alltså att den här typen av kantringsförlopp, till ett låst gränsläge, med stor sannolikhet
är oåterkalleligt. Lägg till detta att kantringsförloppet i reglersystem ofta är snabbt och kommer överraskande.
Elsa Widding är troligen inte kompetent att yttra sig i dessa frågor !
SD:s inflytande har redan fått konsekvenser:
Publicerat 11 december
WWF: Sverige blockerar politik som kan gynna biologisk mångfald
Just nu pågår FN-konferensen i Montreal i Kanada, där målet är ett globalt avtal för att hejda förstöringen
av arternas livsmiljö.Sverige kunde gjort mer i förberedande förhandlingar inför FN:s konferens om biologisk
mångfald, enligt Världsnaturfonden, WWF.
”Sverige förhandlar tillsammans med EU, där Sverige blockerat politik som kan gynna biologisk mångfald”,
säger Åsa Ranung, WWF.
Publicerat 17 dec 2022 i DN
Enligt EU:s lagförslag ska arbetet med att återställa 20 procent av naturen i EU ha påbörjats innan 2030.
Miljöministern åkte till toppmötet i Kanada och intygade att Sverige har höga ambitioner för den biologiska
mångfalden. Samtidigt överrumplade regeringen miljöutskottet genom att stryka beskrivningar om ekosystem
som viktiga, inför förhandlingarna om att återställa natur i EU.
Avslutningsvis några personliga iakttagelser och förklaringar.
I valet mellan att sätta vår tillit till FN:s generalsekreterare, och hans varningar, baserade på omfattande
dokumentation och gedigen expertkunskap, alternativt till oerfarna politiker som inte förstår sin begränsning,
utan överskattar sin egen förmåga, och hävdar att det inte existerar ett klimathot, förefaller valet lätt.
Klimatförändringar påverkar förutsättningarna för människor, djur och hela ekosystem.
Mitt budskap är att ge en antydan om den miljöpåverkan som skett under min levnad, satt i relation till den
historiska utveckling som ligger till grund för våra liv.
Extrapolera därefter utifrån detta, så förstår ni förhoppningsvis allvaret i situationen.
Min fru och jag är naturintresserade pensionärer som bor naturnära och ostört, ca en mil SV om Västerås.
Tomten omges av ett vackert och lummigt kulturlandskap, med rikt djurliv, i ett av Mälarregionens vackraste
områden. Vi vistas i omgivande natur varje dag. Det är t ex 1 km till en av Svealands fågelrikaste vikar, Asköviken.
Här är förutsättningarna mycket goda för att den naturintresserade tidigt ska märka förändringar över tid i naturen.
GLOBALT har mänskligheten byggt in sig i samhällsstrukturer som framför allt i industrialiserade länder
förorsakat obalanser av skilda slag, och som sannolikt saknar förutsättningar att självmant, och på egen hand,
bryta utvecklingen. Allt bygger på TILLVÄXT, trots vetskap om att för tillväxten nödvändiga resurser är ändliga,
och vars framställning och användning påverkar naturen negativt.
För att undvika en långsiktig kollaps av klimatet, krävs att det troligen omgående genomföras gigantiska
genomgripande samhällsförändringar. Det krävs bl a att alla samhällen globalt sett på mycket kort tid slutar
använda olja, gas och kol och som alternativ övergår till att anpassa och förlita sig på förnybara energikällor
som sol, vind och vatten och därutöver sannolikt kärnkraft. Vi måste m a o minska vår konsumtion och vår
bekvämlighet till en nivå långt under den vi är vana vid, vilket leder till minskad tillväxt och risk för massarbetslöshet.
Dessa varningar från experter förefaller Sverigedemokraterna enligt deras representanters och riksdagsledamöters
anmärkningsvärda uttalanden ang klimatet på senare tid, vara helt oförstående inför.
De ingrepp som krävs i vår vardag och vår ekonomi är så enorma att ingen inom nuvarande kapitalistiska
samhällssystem har förmågan och modet att fatta de nödvändiga besluten. Frågan är helt enkelt för stor och
komplex för att en enskild nation skall kunna hantera situationen på egen hand.
Trots alla varningar genom åren från experter, står politikerna, rädda för att inte bli omvalda i nästa val,
handfallna inför situationen, och förmår inte axla sitt ansvar, det ser alltså minst sagt dystert ut för planeten.
Lägg till detta att klimatet inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att utsätta dagens samhällen för så
stora påfrestningar att befolkningen oundvikligt kommer att bete sig allt mer desperat och panikslaget.
Det finns en hel katalog av olika orsaker till detta, varav vattenbrist och matbrist är lätta att förutse,
men även mer försåtliga faror/hot som t ex är kopplade till havens system för syresättning av atmosfären,
massdöd bland insekter som får pollineringen i naturen att haverera, med katastrofala bestående följder till
konsekvens, mm.
Värt att uppmärksamma extra är att de 21 % livsviktigt syre som jordens atmosfär består av produceras via
fotosyntesen i växter och alger. Varje år bildas storleksordningen 280 miljarder ton syre på jorden.
Av denna mängd bildas 46 procent i haven, medan resterande 54 procent produceras på land. Den högsta
syreproduktionen per ytenhet sker i regnskogarna i Sydamerika, i Afrika söder om Sahara och på Borneo.
I havet är syreproduktionen lägre per ytenhet, men då havens yta är större än landytan, blir bidragen från
land och hav ungefär lika stora. Temperaturhöjningen på jorden är den största riskfaktorn, som allvarligt kan
störa de syreproducerande systemen, då den både påverkar det syre som produceras på land och i haven negativt.
Citerar, ”Förhöjda vattentemperaturer gör att de alger som utgör korallernas energikälla dör. När korallernas
energikälla dör så dör även koralldjuren och revet slutar växa. Havsforskare tror att över 80% av korallreven i
tropiska vatten världen över är döda eller döende p.g.a. detta. Detta är ett globalt problem som utgör ett
allvarligt hot mot ekosystemet i de tropiska haven”.
Till detta skall läggas de negativa effekterna av en allt större ökenbildning p g a torka, stora skogsbränder och
skövling av regnskogar under senare tid, som reducerar mängden syre som produceras på land.
Den av dessa olika hot alltmer stressade ”aggressiva dominanta apan” kommer då att ta över kommandot allt mer,
på bekostnad av medmänsklighet och solidaritet. Uttryck som ”Make America great again” får mot denna bakgrund
n mer hotfull klang. Det blir m a o en för ”apan” egoistisk kamp att överleva, kosta vad det vill.
Världens ledare, präglade av hybris och makthunger, har redan hunnit visa att de prioriterar sina maktmonopol
före bekämpning av miljöhoten. De redan besuttna släpper ej heller de taget utan kommer i det längsta försvara
sina rikedomar och den makt och de fördelar som följer därav.
Notera att de demokratiska värden vi värdesätter högt utmanas av den maktförskjutning till demokratins nackdel,
som följer av nuvarande samhällssystem ojämna fördelningsprofil. Samhällsstrukturen prioriterar därigenom
prestation, tillväxt/miljöförstöring och ojämlikhet/orättvisa, före alla individers rätt till jämlika levnadsbetingelser,
varav följer klassklyftor o dyl.
LOKALT kan vi som ”fågelskådare” sedan barnsben konstatera att sedan 1950-talet har det successivt skett
en kraftig minskning av vissa fågelbestånd i vår omgivning.
Exempel på fågelarter som decimerats kraftigt eller försvunnit är,
- Stare, på 90-talet sågs varje vår stora flockar i våra ekar, numera någon enstaka.
- Orre, försvann på 1950-talet. Spelade tidigare varje vår.
- Rödstjärt, försvann tidigt.
- Stenskvätta, har troligen försvunnit.
- Mindre hackspett, har försvunnit helt.
- Nötkråka, har försvunnit (ev delvis beroende på vårdslös skogsavverkning).
- Tretåig hackspett, sågs senast för ca 20 år sedan.
- Göktyta, har tidigare alltid funnits här, men försvann för några år sedan.
- Storspov, tidigare många, men har försvunnit helt sedan flera år tillbaka.
- Skogssnäppa, saknas i år.
- Enkelbeckasin, tidigare år flera par i kärren intill, men är nu nästan borta.
- Duvhök, tidigare flera häckande par, nu ingen.
- Osv
I år har det även skett något plötsligt och dramatiskt med insekterna, som inte har någon
motsvarighet under de 70 år vi varit bosatta här.
Flugorna, bina, getingarna, bålgetingarna, myggen, vissa fjärilar, mm har decimerats alarmerande kraftigt.
Grodorna i omgivande kärr som rikligt varje vår hälsat oss med sitt kväkande, har förvunnit.
Att arter dör ut i en accelererande takt i vår region, förefaller ansvariga politiker ovetande om, vilket är djupt
oroande och tragiskt.
Den minskande biologiska mångfalden är, i vårt fall, av här redovisade orsaker, odiskutabel.
Att detta sker under en mansålder borde vara en tankeställare, och föranleda omedelbara åtgärder på flera nivåer.
Tyvärr ligger ansvaret nu hos oerfarna "tondöva" politiker som hävdar att det inte existerar ett klimathot.
I detta läge hävdar t ex Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding i Riksdagen citat,
”klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd”. Jag vill påstå att det är ett närmast befängt påstående.
Så hur lyder t ex Elsa Widdings utförliga förklaring till de lokala förändringar i naturen jag beskriver ?
Jag vill med detta mail bl a visa att påståendet ”klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd” är oansvarigt,
vilseledande och irrelevant, då ingen har nödvändig kunskap om samtliga aktuella orsakssamband.
Att då som t ex SD:s ledande ideolog och landsbygdspolitiska talesperson Mattias Karlsson hävda något annat,
bör tveklöst tolkas som ett utslag av mänsklig hybris. Det kan tyckas provocerande, men kan SD:s
oförmåga att ”se” den negativa miljöpåverkan som sker i naturen, ha att göra med någon form av ”tondövhet” ?
Detta liksom Elsa Widding:s påstående kan alltså tolkas som både vilseledande och oansvarigt.
Min personliga övertygelse är att frågeställningen är så komplex, både reellt och imaginärt, och omfattande,
att det är omöjligt att ge ett entydigt svar. För att undvika att spela rysk roulette bör vi, till skillnad från
Sverigedemokraterna, därför ta FN:s generalsekreterare, António Guterres, varning på största allvar.
För mer detaljinformation ang detta, v g se http://www.deltakonceptet.se
Livsbetingelser
DNA är den kemiska struktur som bär den genetiska information som kännetecknar livet i samtliga
världens kända organismer. DNA inkl mänsklighetens, har via evolutionen successivt formats/skapats under ovan
nämnda gigantiska tidsperioder.
Sammanfattat innebär detta att det finns goda skäl att hävda citat, ”I tidernas gryning, av tid är du kommen,
i svindlande rymders fjärran nyans.”
DNA och materia är ”atomära” begrepp, vars egenskaper beskrivs via de elektromagnetiska fälten.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör här en viktig pusselbit.
De via Maxwells ekvationer teoretiskt härledda elektromagnetiska FÄLTEN, representerar imaginära,
ej direkt förnimbara samband, som bl a används inom fysiken för att beskriva ”kommunikation” mellan t ex
atomer, inom ramen för verklighetens rum.
För att nödtorftigt beskriva miljöns inverkan på vårt/livets DNA behöver vi således även behärska den
basala bakgrunden till de elektromagnetiska fälten, och de samband som kännetecknar atomens uppbyggnad.
För den som ev är intresserad, beskrivs detta på min hemsida http://www.deltakonceptet.se
Det väsentliga här är att atomen i form av DNA-struktur enligt konceptet har en enorm komplex kapacitet att
i balanserad samklang/samverkan med omgivande miljö och övriga DNA-varianter lagra historiska fakta, inkl
erfarenheter från ”Silur” och ”Paleogen”. DNA-strukturen är m a o reglermässigt i beroende av omgivningen,
men exakt hur är det ingen som behärskar. Allvaret i detta resonemang finner vi i att evolutionen av
”optimeringsskäl”, byggt in samband och begränsningar i DNA som medför att DNA kan haverera, om omgivande
miljö förändras i alltför snabb takt. Stora förändringar inom en mansålder kan således vara förödande.
När, som i detta fall, DNA ingår i komplexa samverkande överordnade reglersystem, är det omöjligt, att exakt
förutse inom vilka ramar det totala reglersystemet är stabilt. Det finns m a o en uppenbar risk för att något
delsystem p g a ”överstyrning” låser sig i ett gränsläge/ytterlighetsposition. Det som då händer är att såväl DNA
som hela reglerloopen havererar, och katastrofen är ett faktum. Extra skrämmande är att den här typen av
kantringsförlopp, till ett låst gränsläge, med stor sannolikhet är oåterkalleligt.
Lägg till detta att kantringsförloppet i reglersystem ofta är snabbt och kommer överraskande.
När den biologiska mångfalden är hotad, vilket nu är fallet, och dramatiskt minskar, får det till konsekvens att
risken för total ekologisk kollaps accelererar, och sannolikt är överhängande.
Till bilden hör att ingen, inkl forskare, än mindre Sverigedemokraternas riksdagsledamöter, är i närheten av att
kunna förklara de reglersamband som garanterar stabiliteten i eko-systemen, och var stabilitets-gränserna går.
Risken är uppenbar att mänskligheten p g a här redovisade skäl är på väg att oåterkalleligt rasera DNA:s livsbetingelser.
Enkelt uttryckt, mänskligheten är troligen på väg mot avgrunden med skygglapparna på.
Mot ovanstående bakgrund uppfattar jag personligen ovanstående nämnda SD-riksdagsledamöters respektive
uttalanden/deklarationer i klimatfrågan som vilseledande, oansvarigt och totalt inkompetent.
Samhällssystem av skilda slag har historiskt sett kommit och gått. Gemensamt för dem är att de efter en tid
kulminerat för att därefter ha degenererats och fallit samman. Degenereringsfasen kännetecknas ofta av att
samhälls-systemet/strukturen börjat prioritera sina egna intressen före medborgarnas, vilket i slutänden
leder till demokratins förfall. Min personliga uppfattning är att Sverige befinner sig i degenereringsfasen, där
svikna vallöften, hög kriminalitet, unika brister i elförsörjningen, nedmonterad försvarsförmåga, underbemannad
sjukvård, bristande polisresurser, rekord i skjutningar, mm, förstärker det intrycket.
Lägg till detta att det på oklara grunder skrivs att Sverige är ett rikt land, trots tiggarna utanför mataffären och
att många har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Vi kan ej undgå att notera hur SD:s agerande i klimatfrågan passar väl in i detta negativa mönster.
Mitt råd/förslag till L är att Liberalerna gör KLIMATET till en dominant profilfråga, och sedan konsekvent och
kompromisslöst håller fast vid detta. Leder detta till nyval kommer partiet sannolikt att stärka sin position hos
väljarna och återskapa förtroendet för partiet och dess värderingar.
Med vänlig hälsning
Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ
http://www.deltakonceptet.se
Anm.: För att ta del av ev kommentarer till detta inlägg, v g se tråden Global uppvärmning.
Min avsikt var tidigare att starta en tråd ang klimatet, men hann aldrig göra detta.
Ämnet är ”off topic”, men för mig så angeläget att jag som avslutning lägger in texten här.
Önskemålet är att texten får ligga kvar här alt. att den får utgöra start på en ny tråd.
Jag har ej för avsikt att medverka/kommentera budskapet i texten ytterligare.
En fråga som oroar, och ofta återkommer, när jag tänker på tillvaron, är klimatet.
Frågan är för mig så viktig och dominant att jag önskar uppmärksamma följande.
Regeringsformen, som föreskriver rikets statsskick, är Sveriges viktigaste grundlag, och är tänkt att
tillförsäkra medborgarna makten.
Enligt regeringsformens 1 kap., stipuleras att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” (§1),
och ”det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden” (§2).
En absolut förutsättning för att regeringsformen och dess intentioner skall kunna förverkligas,
och efterlevas, är ärlighet, och att de förtroendevalda konsekvent talar sanning, inför medborgarna.
Talar de förtroendevalda inte sanning är det i princip ett brott mot det regeringsformen stipulerar !
Svikna flagranta vallöften utgör inga undantag, utan kan ses som exempel på en demokratis förfall.
Ställ er mot ovanstående bakgrund frågan om frågeställningen rörande klimatet kan antas vara så komplex till
sin natur att det krävs ett djupare engagemang för att förstå situationens allvar ?
Om så är fallet, vilket är min uppfattning, finns förutsättningar för att politiska karriärister, i sin maktutövning,
i strid med regeringsformen, oansvarigt och inkompetent, för egna syften, kan manipulera allmänheten.
Personligen misstänker jag att det är detta som nu pågår, och kännetecknar debatten ang klimatet.
En mänsklig egenskap som mer sällan omnämns är förmågan att urskilja mer sofistikerade samband.
Den här talangen har inte alla, utan förefaller ofta känneteckna personer med konstnärlig begåvning.
Att inte ha förmågan kan liknas vid att man i viss bemärkelse är ”tondöv”.
Att en konstnärlig begåvning är en tillgång inom naturvetenskaplig forskning har framstående forskare bekräftat.
Frågan här är om politiker i större utsträckning saknar förmågan och/eller viljan, att se aktuella samband ?
Som medborgare prioriterar jag därför personligen vetenskapsmannens varningar före den "tondöve"
politikerns ofta inkompetenta, ej förankrade, påståenden.
Mot denna bakgrund har följande brev bl a sänts till Liberalerna. (har dock ej fått någon kommentar
). Till,
Liberalerna
Skriver detta med anledning av att vi röstade på er i senaste valet, och med intresse följt den
politiska utvecklingen under längre tid. Vi brukar tidigt se åt vilket håll det lutar, och nu säger
vår, på lång erfarenhet grundade intuition att det tyvärr inte ser bra ut för Liberalerna, L, som parti.
Att jag gör mig besväret att skriva detta brev/mail är att vi/familjen även nästa gång tillfälle ges att rösta,
med gott samvete, och med klart uttalad målsättning, skall kunna lägga våra röster på L.
Den väg ni slagit in på innebär att L sett ur väljaropinionens perspektiv agerar stödparti åt SD.
När vi lyssnar på debatten framstår budskapet från L som ”allmänt politiskt trams”, som inte skiljer
sig mycket från andra partiers budskap. Att då liera sig med SD, vars värderingar skiljer sig markant från
liberala värderingar, avskräcker tveklöst många.
Många ställer sig då frågan, vad är det dominerande motivet för oss att rösta på L ?
Risken är uppenbar att ni av här angivna orsaker hamnar under 4%-spärren i nästa val !
Det som krävs för att L som parti ska lyckas i nästa val är att det kristallklart och tveklöst framgår för
väljarna att L:s grundläggande liberala värderingar ligger fast, och vad en röst på L innebär och har
som målsättning. Det finns inte utrymme för kompromisser härvidlag.
L:s och vår egen positiva inställning till kärnkraft har fått mig att tro att klimatet är en fråga som har
den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara lämplig ”profil-fråga”.
Att ”klimat-ministern” har liberal förankring är givetvis fördelaktigt. Denna uppfattning förstärks av att SD
senaste tiden tydligt markerat sin negativa syn på FN:s och EU:s klimatambitioner för att rädda miljön.
Begrunda därför gärna följande.
Det skrivs mycket om klimatet och de risker/faror som på sikt följer av klimatpåverkan.
Många känner sig kallade, och anser sig veta, men gör de verkligen det ?
Vid en mer närgången granskning av de argument som åberopas i debatten visar det sig ofta att de
klimatrelaterade påståenden som används som argument, saknar trovärdig basal förankring.
En berättigad fråga när rubricerad fråga skall besvaras är därför,
Förstår och behärskar politikerna aktuella problem ?
I det följande redovisar jag att så troligen inte alltid är fallet, vilket även omfattar SD:s nyligen
deklarerade uppfattning i klimatfrågan.
För att förstå allvaret i att politiker hävdar en uppfattning som saknar trovärdig förankring/grund finns
det skäl att påminna om att i en fullvärdig demokrati förutsätts att de folkvalda som representerar
medborgarna, till fullo förstår det de har att besluta om, och efter bästa förmåga tillvaratar folkets intressen.
För detta krävs ärlighet, och att man konsekvent talar sanning, inför medborgarna.
Att med detta i åtanke som ansvarig politiker hävda något man ej behärskar, är att vilseleda,
och i värsta fall, att ljuga. Efterlevs ej dessa grundläggande krav och värderingar skapas förutsättning
för att diskrepansen mellan folkviljan och statens maktutövning ökar.
Krasst uttryckt handlar det då om vår demokratis förfall.
När Liberalerna valt att liera sig med Sverigedemokraterna, är man enligt vår uppfattning medansvarig inför
medborgarna för de beslut som fattas inom ramen för samarbetet. Vi som medborgare och väljare anser att
SD:s nyligen presenterade klimat-politik, enligt nedan, är en katastrof !
Det är helt uteslutet att vi skulle röstat på L om vi känt till detta.
Bakgrund
Tidsepoken ”Silur” inföll för drygt 400.000.000 år sedan. Från silur finns fossil av djur och växter som
levde på land, vilka i sin komplexitet representerade ett stort steg i livets utveckling.
Tidsepoken ”Paleogen”, inföll för ca 50.000.000 år sedan, och brukar beskrivas som däggdjurens tid.
Från den förmodat undanskymda tillvaron under krita lyckades däggdjuren på ca 10.000.000 år
besätta de viktigaste tillgängliga ekologiska nischerna.
En mansålder är ca 80 år, och utgör således en försvinnande liten del i detta sammanhang.
Svaret på frågan om det är början på en ekologisk katastrof vi bevittnar, kräver kunskap av mer
djupgående och basal karaktär. För att uttrycka det enkelt, vi behöver förstå vad som ligger till grund
för livets uppkomst och fortlevnad, i olika skepnader, och samverkan mellan skilda livsformer.
Den etablerade modellen för att beskriva detta är olika typer av DNA.
DNA har sin historiska förankring i ovan nämnda tidsepoker via evolutionen. Det är erfarenheter
tillgodogjorda under detta enorma tidsperspektiv/intervall som format DNA och dess egenskaper.
Miljöns skadliga påverkan på balansen mellan samverkande DNA är således det vi här söker.
Mycket tyder på att mänskligheten på storleksordningen drygt en mansålder är på god väg att
oåterkalleligt rasera DNA:s livsbetingelser för gott.
Mot denna bakgrund har mänskligheten aldrig tidigare stått inför så stora ödesmättade och mångfasetterade
utmaningar som i dag. Det skrämmande är att det handlar om mänsklighetens överlevnad, och att det är vi
människor som förorsakat detta vi nu upplever.
Vi har byggt in oss i samhällsstrukturer som förorsakat obalanser av skilda slag, och som sannolikt saknar
förutsättningar att självmant, och på egen hand, bryta utvecklingen.
Ur ett evolutionärt synsätt är människan utrustad med egenskaper anpassade för att föra livet vidare.
Tyvärr överensstämmer inte alltid dessa egenskaper med det som är önskvärt i vårt moderna samhälle.
Lite tillspetsat är vi fortfarande en aggressiv dominant apa, som försetts med lite polityr, som fortsätter
försvara sitt revir i sin nya miljö, ofta helt utan hänsyn till skadliga effekter på miljön.
Den pågående miljöförstöringen utgör en sådan negativ effekt, som inom överskådlig tid har kapacitet att
hota mänsklighetens fortlevnad.
Oavsett vilka välmenande konventioner FN och liknande organisationer utformar och deklarerar, är det
”apans” instinktiva, av evolutionen betingade, beteenden, som fortfarande gör sig påminda.
Det kan liknas vid en kamp mellan de civiliserade samhällets ideal, och evolutionens strävan för
genetisk överlevnad.
Begrunda därför gärna hur mänskligheten, med hjälp av vår hyllade intelligens under en kort tidsepok,
gjort avskräckande avtryck, där den ”aggressiva apan” i sin hybris och makthunger lägger enorma summor
på massförstörelsevapen parallellt med hungerkatastrofer, förtrycker minoriteter, skövlar och förgiftar
naturen, skändar djuren och i övermod vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.
Nyligen visades på SVT, Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding, under en allmän
debatt i riksdagens kammare, hålla sitt första anförande.
Hennes minst sagt anmärkningsvärda budskap var att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.
SD:s talesperson och ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Martin Kinnunen, har därefter känt
sig manad/kallad att försvarat Widdings uttalande, vilket är anmärkningsvärt.
Mot ovanstående bakgrund uppfattar vi Elsa Widdings uttalande/deklaration som både verklighetsfrämmande,
oansvarigt och totalt inkompetent.
Att ge personer som Elsa Widding legitimitet att styra landet är enligt vår uppfattning en katastrof för Sverige.
Vår familj röstade i valet på Liberalerna, och förväntar oss att ni lever upp till era grundläggande värderingar
och inte stödjer SD i denna ödesmättade fråga.
SD:s klimat-politik enligt:
SVT
Efter valet visades på SVT, Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding, under en allmän
debatt i riksdagens kammare, hålla sitt första anförande. Hennes minst sagt anmärkningsvärda budskap var
att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.
SD:s talesperson och ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Martin Kinnunen, har därefter känt sig
manad/kallad att försvarat Widdings uttalande, vilket är anmärkningsvärt.
Publicerat 24 nov 2022 i EXPRESSEN
Tidningen Altinget avslöjade tidigare i veckan ett internt dokument från de fyra samarbetspartierna som
visar att Sverigedemokraterna har betydande inflytande över EU-politiken kopplat till flera klimat- och
miljörelaterade frågor.
Publicerat 2022 i EXPRESSEN
FN:s kraftfulla varning för klimatkrisen är väldigt överdriven och bör tas med en nypa salt. Det säger
SD:s ledande ideolog och landsbygdspolitiska talesperson Mattias Karlsson i en stor intervju med Expressen.
SD:s kritik riktas i hög grad också mot EU. Och synen på hur EU ska hanteras kopplat till just klimatpolitiken
är en fråga där SD och regeringen har helt olika syn. Samtidigt kräver han att regeringen nu tar strid mot EU
i klimatpolitiken. Mattias Karlsson ser att debatten vänt och att SD:s perspektiv i klimatfrågan fått stort
genomslag i den nya regeringens politik.
Publicerat 9 dec 2022 i EXPRESSEN
Jag ser det här som ett första steg mot ett fullskaligt regeringssamarbete, säger Jimmie Åkesson i en stor
intervju med Expressen. Samtidigt avfärdar han helt regeringens arbete med att ta fram en ny klimatplan
utan SD:s medverkan. Det är helt uteslutet, säger han.
I samma intervju säger Åkesson att det inte föreligger någon ”akut klimatkris”.
Vår/min uppfattning är att följande citat bör vara vägledande för Sverige i klimatfrågan:
FN:s generalsekreterare.
FN:s generalsekreterare har varnat för att världen är på väg mot ett ”kollektivt självmord” om
den inte vidtar snabba åtgärder mot klimatförändringarna. I sitt tal vid COP27, FN:s klimatkonferens, sa
generalsekreteraren António Guterres att världen ”är i vårt livs kamp. Och vi förlorar.”
”Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga”, sa Guterres.
”Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen.
Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under.
Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.”
Publicerat 23 juni 2021 i DN
FN:s klimatpanel skriver och konstaterar i sin rapport att klimatförändringarna fundamentalt kommer
att förändra livet på jorden under de kommande årtiondena – även om människan lyckas med dramatiska
utsläppsminskningar. Vi behöver en transformation.
Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer.
Johan Rockström, i SvD,
Nio klimatsystem kan förändras permanent
Den snabba uppvärmningen på norra halvklotet kan redan nu ha knuffat flera klimatsystem över trösklar.
Ny forskning visar att flera system dessutom är sammankopplade. Det är mycket oroande.
Vid, som i detta fall, komplexa samverkande reglersystem, är det svårt att exakt förutse inom vilka ramar
det totala reglersystemet är stabilt, vilket Rockström här uppmärksammar. Det finns m a o en uppenbar
risk för att något delsystem p g a ”överstyrning” låser sig i ett gränsläge/ytterlighetsposition.
Det som då händer är att hela reglerloopen havererar, och katastrofen är ett faktum. Det som gör det hela
extra skrämmande är alltså att den här typen av kantringsförlopp, till ett låst gränsläge, med stor sannolikhet
är oåterkalleligt. Lägg till detta att kantringsförloppet i reglersystem ofta är snabbt och kommer överraskande.
Elsa Widding är troligen inte kompetent att yttra sig i dessa frågor !
SD:s inflytande har redan fått konsekvenser:
Publicerat 11 december
WWF: Sverige blockerar politik som kan gynna biologisk mångfald
Just nu pågår FN-konferensen i Montreal i Kanada, där målet är ett globalt avtal för att hejda förstöringen
av arternas livsmiljö.Sverige kunde gjort mer i förberedande förhandlingar inför FN:s konferens om biologisk
mångfald, enligt Världsnaturfonden, WWF.
”Sverige förhandlar tillsammans med EU, där Sverige blockerat politik som kan gynna biologisk mångfald”,
säger Åsa Ranung, WWF.
Publicerat 17 dec 2022 i DN
Enligt EU:s lagförslag ska arbetet med att återställa 20 procent av naturen i EU ha påbörjats innan 2030.
Miljöministern åkte till toppmötet i Kanada och intygade att Sverige har höga ambitioner för den biologiska
mångfalden. Samtidigt överrumplade regeringen miljöutskottet genom att stryka beskrivningar om ekosystem
som viktiga, inför förhandlingarna om att återställa natur i EU.
Avslutningsvis några personliga iakttagelser och förklaringar.
I valet mellan att sätta vår tillit till FN:s generalsekreterare, och hans varningar, baserade på omfattande
dokumentation och gedigen expertkunskap, alternativt till oerfarna politiker som inte förstår sin begränsning,
utan överskattar sin egen förmåga, och hävdar att det inte existerar ett klimathot, förefaller valet lätt.
Klimatförändringar påverkar förutsättningarna för människor, djur och hela ekosystem.
Mitt budskap är att ge en antydan om den miljöpåverkan som skett under min levnad, satt i relation till den
historiska utveckling som ligger till grund för våra liv.
Extrapolera därefter utifrån detta, så förstår ni förhoppningsvis allvaret i situationen.
Min fru och jag är naturintresserade pensionärer som bor naturnära och ostört, ca en mil SV om Västerås.
Tomten omges av ett vackert och lummigt kulturlandskap, med rikt djurliv, i ett av Mälarregionens vackraste
områden. Vi vistas i omgivande natur varje dag. Det är t ex 1 km till en av Svealands fågelrikaste vikar, Asköviken.
Här är förutsättningarna mycket goda för att den naturintresserade tidigt ska märka förändringar över tid i naturen.
GLOBALT har mänskligheten byggt in sig i samhällsstrukturer som framför allt i industrialiserade länder
förorsakat obalanser av skilda slag, och som sannolikt saknar förutsättningar att självmant, och på egen hand,
bryta utvecklingen. Allt bygger på TILLVÄXT, trots vetskap om att för tillväxten nödvändiga resurser är ändliga,
och vars framställning och användning påverkar naturen negativt.
För att undvika en långsiktig kollaps av klimatet, krävs att det troligen omgående genomföras gigantiska
genomgripande samhällsförändringar. Det krävs bl a att alla samhällen globalt sett på mycket kort tid slutar
använda olja, gas och kol och som alternativ övergår till att anpassa och förlita sig på förnybara energikällor
som sol, vind och vatten och därutöver sannolikt kärnkraft. Vi måste m a o minska vår konsumtion och vår
bekvämlighet till en nivå långt under den vi är vana vid, vilket leder till minskad tillväxt och risk för massarbetslöshet.
Dessa varningar från experter förefaller Sverigedemokraterna enligt deras representanters och riksdagsledamöters
anmärkningsvärda uttalanden ang klimatet på senare tid, vara helt oförstående inför.
De ingrepp som krävs i vår vardag och vår ekonomi är så enorma att ingen inom nuvarande kapitalistiska
samhällssystem har förmågan och modet att fatta de nödvändiga besluten. Frågan är helt enkelt för stor och
komplex för att en enskild nation skall kunna hantera situationen på egen hand.
Trots alla varningar genom åren från experter, står politikerna, rädda för att inte bli omvalda i nästa val,
handfallna inför situationen, och förmår inte axla sitt ansvar, det ser alltså minst sagt dystert ut för planeten.
Lägg till detta att klimatet inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att utsätta dagens samhällen för så
stora påfrestningar att befolkningen oundvikligt kommer att bete sig allt mer desperat och panikslaget.
Det finns en hel katalog av olika orsaker till detta, varav vattenbrist och matbrist är lätta att förutse,
men även mer försåtliga faror/hot som t ex är kopplade till havens system för syresättning av atmosfären,
massdöd bland insekter som får pollineringen i naturen att haverera, med katastrofala bestående följder till
konsekvens, mm.
Värt att uppmärksamma extra är att de 21 % livsviktigt syre som jordens atmosfär består av produceras via
fotosyntesen i växter och alger. Varje år bildas storleksordningen 280 miljarder ton syre på jorden.
Av denna mängd bildas 46 procent i haven, medan resterande 54 procent produceras på land. Den högsta
syreproduktionen per ytenhet sker i regnskogarna i Sydamerika, i Afrika söder om Sahara och på Borneo.
I havet är syreproduktionen lägre per ytenhet, men då havens yta är större än landytan, blir bidragen från
land och hav ungefär lika stora. Temperaturhöjningen på jorden är den största riskfaktorn, som allvarligt kan
störa de syreproducerande systemen, då den både påverkar det syre som produceras på land och i haven negativt.
Citerar, ”Förhöjda vattentemperaturer gör att de alger som utgör korallernas energikälla dör. När korallernas
energikälla dör så dör även koralldjuren och revet slutar växa. Havsforskare tror att över 80% av korallreven i
tropiska vatten världen över är döda eller döende p.g.a. detta. Detta är ett globalt problem som utgör ett
allvarligt hot mot ekosystemet i de tropiska haven”.
Till detta skall läggas de negativa effekterna av en allt större ökenbildning p g a torka, stora skogsbränder och
skövling av regnskogar under senare tid, som reducerar mängden syre som produceras på land.
Den av dessa olika hot alltmer stressade ”aggressiva dominanta apan” kommer då att ta över kommandot allt mer,
på bekostnad av medmänsklighet och solidaritet. Uttryck som ”Make America great again” får mot denna bakgrund
n mer hotfull klang. Det blir m a o en för ”apan” egoistisk kamp att överleva, kosta vad det vill.
Världens ledare, präglade av hybris och makthunger, har redan hunnit visa att de prioriterar sina maktmonopol
före bekämpning av miljöhoten. De redan besuttna släpper ej heller de taget utan kommer i det längsta försvara
sina rikedomar och den makt och de fördelar som följer därav.
Notera att de demokratiska värden vi värdesätter högt utmanas av den maktförskjutning till demokratins nackdel,
som följer av nuvarande samhällssystem ojämna fördelningsprofil. Samhällsstrukturen prioriterar därigenom
prestation, tillväxt/miljöförstöring och ojämlikhet/orättvisa, före alla individers rätt till jämlika levnadsbetingelser,
varav följer klassklyftor o dyl.
LOKALT kan vi som ”fågelskådare” sedan barnsben konstatera att sedan 1950-talet har det successivt skett
en kraftig minskning av vissa fågelbestånd i vår omgivning.
Exempel på fågelarter som decimerats kraftigt eller försvunnit är,
- Stare, på 90-talet sågs varje vår stora flockar i våra ekar, numera någon enstaka.
- Orre, försvann på 1950-talet. Spelade tidigare varje vår.
- Rödstjärt, försvann tidigt.
- Stenskvätta, har troligen försvunnit.
- Mindre hackspett, har försvunnit helt.
- Nötkråka, har försvunnit (ev delvis beroende på vårdslös skogsavverkning).
- Tretåig hackspett, sågs senast för ca 20 år sedan.
- Göktyta, har tidigare alltid funnits här, men försvann för några år sedan.
- Storspov, tidigare många, men har försvunnit helt sedan flera år tillbaka.
- Skogssnäppa, saknas i år.
- Enkelbeckasin, tidigare år flera par i kärren intill, men är nu nästan borta.
- Duvhök, tidigare flera häckande par, nu ingen.
- Osv
I år har det även skett något plötsligt och dramatiskt med insekterna, som inte har någon
motsvarighet under de 70 år vi varit bosatta här.
Flugorna, bina, getingarna, bålgetingarna, myggen, vissa fjärilar, mm har decimerats alarmerande kraftigt.
Grodorna i omgivande kärr som rikligt varje vår hälsat oss med sitt kväkande, har förvunnit.
Att arter dör ut i en accelererande takt i vår region, förefaller ansvariga politiker ovetande om, vilket är djupt
oroande och tragiskt.
Den minskande biologiska mångfalden är, i vårt fall, av här redovisade orsaker, odiskutabel.
Att detta sker under en mansålder borde vara en tankeställare, och föranleda omedelbara åtgärder på flera nivåer.
Tyvärr ligger ansvaret nu hos oerfarna "tondöva" politiker som hävdar att det inte existerar ett klimathot.
I detta läge hävdar t ex Sverigedemokraternas nyinvalda riksdagsledamot Elsa Widding i Riksdagen citat,
”klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd”. Jag vill påstå att det är ett närmast befängt påstående.
Så hur lyder t ex Elsa Widdings utförliga förklaring till de lokala förändringar i naturen jag beskriver ?
Jag vill med detta mail bl a visa att påståendet ”klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd” är oansvarigt,
vilseledande och irrelevant, då ingen har nödvändig kunskap om samtliga aktuella orsakssamband.
Att då som t ex SD:s ledande ideolog och landsbygdspolitiska talesperson Mattias Karlsson hävda något annat,
bör tveklöst tolkas som ett utslag av mänsklig hybris. Det kan tyckas provocerande, men kan SD:s
oförmåga att ”se” den negativa miljöpåverkan som sker i naturen, ha att göra med någon form av ”tondövhet” ?
Detta liksom Elsa Widding:s påstående kan alltså tolkas som både vilseledande och oansvarigt.
Min personliga övertygelse är att frågeställningen är så komplex, både reellt och imaginärt, och omfattande,
att det är omöjligt att ge ett entydigt svar. För att undvika att spela rysk roulette bör vi, till skillnad från
Sverigedemokraterna, därför ta FN:s generalsekreterare, António Guterres, varning på största allvar.
För mer detaljinformation ang detta, v g se http://www.deltakonceptet.se
Livsbetingelser
DNA är den kemiska struktur som bär den genetiska information som kännetecknar livet i samtliga
världens kända organismer. DNA inkl mänsklighetens, har via evolutionen successivt formats/skapats under ovan
nämnda gigantiska tidsperioder.
Sammanfattat innebär detta att det finns goda skäl att hävda citat, ”I tidernas gryning, av tid är du kommen,
i svindlande rymders fjärran nyans.”
DNA och materia är ”atomära” begrepp, vars egenskaper beskrivs via de elektromagnetiska fälten.
Fälten kan betraktas som sista utposten mot det okända, och utgör här en viktig pusselbit.
De via Maxwells ekvationer teoretiskt härledda elektromagnetiska FÄLTEN, representerar imaginära,
ej direkt förnimbara samband, som bl a används inom fysiken för att beskriva ”kommunikation” mellan t ex
atomer, inom ramen för verklighetens rum.
För att nödtorftigt beskriva miljöns inverkan på vårt/livets DNA behöver vi således även behärska den
basala bakgrunden till de elektromagnetiska fälten, och de samband som kännetecknar atomens uppbyggnad.
För den som ev är intresserad, beskrivs detta på min hemsida http://www.deltakonceptet.se
Det väsentliga här är att atomen i form av DNA-struktur enligt konceptet har en enorm komplex kapacitet att
i balanserad samklang/samverkan med omgivande miljö och övriga DNA-varianter lagra historiska fakta, inkl
erfarenheter från ”Silur” och ”Paleogen”. DNA-strukturen är m a o reglermässigt i beroende av omgivningen,
men exakt hur är det ingen som behärskar. Allvaret i detta resonemang finner vi i att evolutionen av
”optimeringsskäl”, byggt in samband och begränsningar i DNA som medför att DNA kan haverera, om omgivande
miljö förändras i alltför snabb takt. Stora förändringar inom en mansålder kan således vara förödande.
När, som i detta fall, DNA ingår i komplexa samverkande överordnade reglersystem, är det omöjligt, att exakt
förutse inom vilka ramar det totala reglersystemet är stabilt. Det finns m a o en uppenbar risk för att något
delsystem p g a ”överstyrning” låser sig i ett gränsläge/ytterlighetsposition. Det som då händer är att såväl DNA
som hela reglerloopen havererar, och katastrofen är ett faktum. Extra skrämmande är att den här typen av
kantringsförlopp, till ett låst gränsläge, med stor sannolikhet är oåterkalleligt.
Lägg till detta att kantringsförloppet i reglersystem ofta är snabbt och kommer överraskande.
När den biologiska mångfalden är hotad, vilket nu är fallet, och dramatiskt minskar, får det till konsekvens att
risken för total ekologisk kollaps accelererar, och sannolikt är överhängande.
Till bilden hör att ingen, inkl forskare, än mindre Sverigedemokraternas riksdagsledamöter, är i närheten av att
kunna förklara de reglersamband som garanterar stabiliteten i eko-systemen, och var stabilitets-gränserna går.
Risken är uppenbar att mänskligheten p g a här redovisade skäl är på väg att oåterkalleligt rasera DNA:s livsbetingelser.
Enkelt uttryckt, mänskligheten är troligen på väg mot avgrunden med skygglapparna på.
Mot ovanstående bakgrund uppfattar jag personligen ovanstående nämnda SD-riksdagsledamöters respektive
uttalanden/deklarationer i klimatfrågan som vilseledande, oansvarigt och totalt inkompetent.
Samhällssystem av skilda slag har historiskt sett kommit och gått. Gemensamt för dem är att de efter en tid
kulminerat för att därefter ha degenererats och fallit samman. Degenereringsfasen kännetecknas ofta av att
samhälls-systemet/strukturen börjat prioritera sina egna intressen före medborgarnas, vilket i slutänden
leder till demokratins förfall. Min personliga uppfattning är att Sverige befinner sig i degenereringsfasen, där
svikna vallöften, hög kriminalitet, unika brister i elförsörjningen, nedmonterad försvarsförmåga, underbemannad
sjukvård, bristande polisresurser, rekord i skjutningar, mm, förstärker det intrycket.
Lägg till detta att det på oklara grunder skrivs att Sverige är ett rikt land, trots tiggarna utanför mataffären och
att många har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Vi kan ej undgå att notera hur SD:s agerande i klimatfrågan passar väl in i detta negativa mönster.
Mitt råd/förslag till L är att Liberalerna gör KLIMATET till en dominant profilfråga, och sedan konsekvent och
kompromisslöst håller fast vid detta. Leder detta till nyval kommer partiet sannolikt att stärka sin position hos
väljarna och återskapa förtroendet för partiet och dess värderingar.
Med vänlig hälsning
Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ
http://www.deltakonceptet.se
Anm.: För att ta del av ev kommentarer till detta inlägg, v g se tråden Global uppvärmning.
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Illusionen skrev:han gav mig nyckeln till porten, jag inte visste fanns.
En fin liknelse, tycker jag. Jag kommer ihåg något som en forummedlem här skrev, om att låta bevara mysteriet. Vadå mysterium undrade jag för ett kort ögonblick, och sen var det som en pollett föll ner för mig: "jaha, finns det en dörr här, så genialt!". Och när du väl kommit till en dörr som är lätt att öppna utan våld, så tror jag inte heller att det finns något skäl till att vänta. Då är det bara att stiga in.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Efter att ha infört några förtydliganden/kompletteringar har jag inte så mycket mer att tillägga
beträffande växelverkan. Är därför tacksam om moderator vill hjälpa mig och låsa tråden.
/Illusionen
beträffande växelverkan. Är därför tacksam om moderator vill hjälpa mig och låsa tråden.
/Illusionen
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
hakkapeliitta
- Inlägg: 2580
- Blev medlem: 06 aug 2017 10:22
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
Pilatus skrev:låst upp
Går inte att söka patent på en "känsla" .
Illusionens stora fel är att han slänger sej med massa odefinierade begrepp.
Jag är marxistisk skolad med stenhård begreppsanalys. Har gått den hårda skolan, har även läst fundamentala mängdteori. Jag är beläst.
-
Illusionen
- Inlägg: 1610
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET, växelverkan.
.
RUM-TID
Pilatus,
I tråden Vad är tid ? ställer du en fråga (31 jan 2023 20:58), som jag tidigare besvarat.
Det finns ytterligare sätt att se på din fråga, än mitt tidigare svar, men som jag dragit mig för att
nämna då konceptet sannolikt är tillräckligt besvärligt/svårtillgängligt redan i nuvarande tappning.
Då du visar intresse kan ett försök att antyda vad det rör sig om formuleras som följer.
Vad jag känner till har ingen kunnat förklara detta tidigare så förmodligen är konceptet unikt.
Einstein var som du vet, nödsakad att använda sig av postulat.
Frågan, Vad är TID ?, är redan den något avslöjande då den utelämnar frågan, Vad är RUM ?,
och orsaken till detta. Att detta är viktigt att påpeka beror bl a på att (det ”atomära”) svaret på
frågan, Vad utgör medvetandets referens ?, förutsätter föreställningen att TID och RUM existerar.
Det mänskliga resonemanget utgår m a o från existens inom ramen för s k RUM-TID redan råder.
Observera att det inte finns något som stipulerar att RUM-TID gäller generellt i universum,
utan att det är något som kännetecknar det mänskliga ”atomära” medvetandet inkl ”jaget”.
Detta ligger till grund för, och legitimerar, tillämpning av begreppet METAFYSIK i konceptet.
Konsekvensen av detta blir att det via metafysik går att visa att RUM och TID hör intimt samman.
Detta öppnar för att beskriva den förnimbara verkligheten via ett BALANS-resonemang.
Växelverkan, som beskrivs i konceptet, baseras på BALANS, och är en följd av ovanstående.
När principerna DRP (referensneutralt) och MP (referensberoende) introduceras får det till konsekvens
att den av MP förorsakade maskeringen ”genererar” en obalans ur den maskerande strukturens perspektiv.
För att symbolisera denna obalans använder konceptet sig av en VEKTOR (”pil”) som är förankrad i
maskeringspunkten. Obalans-vektorn/”pilen” utgår från (≈ är via MP fäst vid) denna punkt/position.
Vi benämner obalans-vektorn/”pilen” för MP-VEKTOR.
VÄXELVERKAN har till uppgift att neutralisera/balansera den av MP förorsakade MP-VEKTORN.
För detta krävs enligt konceptet en balanserande vektor/pil (”balans-vektor”) som är motriktad
MP-VEKTORN. Vi benämner ”balans-vektor” för BAL-VEKTOR.
Den motriktade BAL-VEKTORN kan omöjligt vara förankrad i samma punkt som MP-VEKTORN om den
skall ha förmåga att balansera MP-VEKTORN, vilket får till följd att MP-VEKTOR och BAL-VEKTOR
(något förenklat) måste ha skilda strukturella förankringar för att balans-förutsättningar skall råda.
De skilda förankringarna refererar bl a till s k "dubbel-rotation".
Detta påminner om en typ av perspektivavhängig tänjningsbaserad rotationsdynamik, på metafysisk nivå,
inkluderande i konceptet beskrivna tänjningsfenomen inkl skalfaktorvariationer. Detta gäller ömsesidigt,
då VXV-kommunicerande atomer har individuella MP-förankringar vilket ger olika perspektiv för
respektive atom. RUM och TID refererar m a o till skillnaden mellan de olika "MP-perspektiven".
Det är i detta resonemang du finner den principiella grunden för begreppet RUM/AVSTÅND.
Notera här att med strukturella förankringar avses komplexa metafysiska strukturer.
Detta utgör grund för BALANSKRITERIET, ∆Ø. ∆Ø innefattar både TID och RUM.
Tänk dig analogin med två brottare som står och bänder mot varandra, de måste stå en bit från
varandra för att få tillräcklig kraft att balansera varandra, de har därigenom olika förankringar,
vilket symboliserar 2Ư.
Principen för balansering inkluderar "rotation", och gäller även för det komplexa fallet.
Begreppen RUM och TID utgör konsekvens/funktion av balans och skilda förankringar,
på metafysisk nivå.
Sammanfattat ger konceptet principiella svar på samtliga de i beskrivningen inledningsvis
redovisade fundamentala frågorna (som tidigare saknat svar !).
Det kan verka förmätet, men jag tror mig även om att se en brist i relativitetsteorin.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=OOsRMECWKAE
RUM-TID
Pilatus,
I tråden Vad är tid ? ställer du en fråga (31 jan 2023 20:58), som jag tidigare besvarat.
Det finns ytterligare sätt att se på din fråga, än mitt tidigare svar, men som jag dragit mig för att
nämna då konceptet sannolikt är tillräckligt besvärligt/svårtillgängligt redan i nuvarande tappning.
Då du visar intresse kan ett försök att antyda vad det rör sig om formuleras som följer.
Vad jag känner till har ingen kunnat förklara detta tidigare så förmodligen är konceptet unikt.
Einstein var som du vet, nödsakad att använda sig av postulat.
Frågan, Vad är TID ?, är redan den något avslöjande då den utelämnar frågan, Vad är RUM ?,
och orsaken till detta. Att detta är viktigt att påpeka beror bl a på att (det ”atomära”) svaret på
frågan, Vad utgör medvetandets referens ?, förutsätter föreställningen att TID och RUM existerar.
Det mänskliga resonemanget utgår m a o från existens inom ramen för s k RUM-TID redan råder.
Observera att det inte finns något som stipulerar att RUM-TID gäller generellt i universum,
utan att det är något som kännetecknar det mänskliga ”atomära” medvetandet inkl ”jaget”.
Detta ligger till grund för, och legitimerar, tillämpning av begreppet METAFYSIK i konceptet.
Konsekvensen av detta blir att det via metafysik går att visa att RUM och TID hör intimt samman.
Detta öppnar för att beskriva den förnimbara verkligheten via ett BALANS-resonemang.
Växelverkan, som beskrivs i konceptet, baseras på BALANS, och är en följd av ovanstående.
När principerna DRP (referensneutralt) och MP (referensberoende) introduceras får det till konsekvens
att den av MP förorsakade maskeringen ”genererar” en obalans ur den maskerande strukturens perspektiv.
För att symbolisera denna obalans använder konceptet sig av en VEKTOR (”pil”) som är förankrad i
maskeringspunkten. Obalans-vektorn/”pilen” utgår från (≈ är via MP fäst vid) denna punkt/position.
Vi benämner obalans-vektorn/”pilen” för MP-VEKTOR.
VÄXELVERKAN har till uppgift att neutralisera/balansera den av MP förorsakade MP-VEKTORN.
För detta krävs enligt konceptet en balanserande vektor/pil (”balans-vektor”) som är motriktad
MP-VEKTORN. Vi benämner ”balans-vektor” för BAL-VEKTOR.
Den motriktade BAL-VEKTORN kan omöjligt vara förankrad i samma punkt som MP-VEKTORN om den
skall ha förmåga att balansera MP-VEKTORN, vilket får till följd att MP-VEKTOR och BAL-VEKTOR
(något förenklat) måste ha skilda strukturella förankringar för att balans-förutsättningar skall råda.
De skilda förankringarna refererar bl a till s k "dubbel-rotation".
Detta påminner om en typ av perspektivavhängig tänjningsbaserad rotationsdynamik, på metafysisk nivå,
inkluderande i konceptet beskrivna tänjningsfenomen inkl skalfaktorvariationer. Detta gäller ömsesidigt,
då VXV-kommunicerande atomer har individuella MP-förankringar vilket ger olika perspektiv för
respektive atom. RUM och TID refererar m a o till skillnaden mellan de olika "MP-perspektiven".
Det är i detta resonemang du finner den principiella grunden för begreppet RUM/AVSTÅND.
Notera här att med strukturella förankringar avses komplexa metafysiska strukturer.
Detta utgör grund för BALANSKRITERIET, ∆Ø. ∆Ø innefattar både TID och RUM.
Tänk dig analogin med två brottare som står och bänder mot varandra, de måste stå en bit från
varandra för att få tillräcklig kraft att balansera varandra, de har därigenom olika förankringar,
vilket symboliserar 2Ư.
Principen för balansering inkluderar "rotation", och gäller även för det komplexa fallet.
Begreppen RUM och TID utgör konsekvens/funktion av balans och skilda förankringar,
på metafysisk nivå.
Sammanfattat ger konceptet principiella svar på samtliga de i beskrivningen inledningsvis
redovisade fundamentala frågorna (som tidigare saknat svar !).
Det kan verka förmätet, men jag tror mig även om att se en brist i relativitetsteorin.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=OOsRMECWKAE
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster