Metafysik

[Pilatus]

Jag har en fråga om metafysiken. Producerar man inom metafysiken någon ny kunskap om världen?

Ja, var skulle den annars "produceras"?

Med experimentella och testbara metoder, rymdforskning, geologi, histologi och liknande.

[Illusionen]

Jag har en fråga om metafysiken. Producerar man inom metafysiken någon ny kunskap om världen?

Ja, var skulle den annars "produceras"?

Med experimentella och testbara metoder, rymdforskning, geologi, histologi och liknande.

Du missförstår nog Xion här, då frågan gäller/avser ”inom metafysiken”, vilket kan tolkas
som via metafysiken.
Mitt svar på frågan har jag redovisat utförligt i tidigare inlägg.
Min personliga uppfattning är att metafysik (i min tappning/version) är ett sätt att bryta ner våra
förnimbara/objektiva atomära begrepp i abstrakta underordnade mer ”detaljerade” komplexa fenomen.
Metafysik är med detta synsätt ett annorlunda (mer enhetligt) sätt att beskriva verkligheten.
Den atomära växelverkan-modell jag använder mig av tillför kunskap genom att t ex förklara vad
begreppet tid är. De teoretiska elektromagnetiska fälten får likaså sin förklaring.

I tråden Begreppsförvirring… skriver/citerar du bl a
”Hierarkiska ontologier hävdar att vissa enheter existerar på en mer grundläggande nivå och att
andra enheter är beroende av dem.”
Detta förefaller närliggande det jag beskriver.
Mitt koncept utgår enbart från över- och under-skott i G, och balans dem emellan.
Allt härrör/härleds från detta.
Men det är mer komplicerat än så, för vi måste då även definiera vad G representerar,
men det får bli en annan gång när jag fått bekräftelse på att ni förstår det jag redan skrivit.

Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=ihJAJA4ibEs

[Pilatus]

Du missförstår nog Xion här, då frågan gäller/avser ”inom metafysiken”, vilket kan tolkas som via metafysiken.

Jag har svårt att se att metafysiken producerar ny kunskap om verkligheten. Att den skulle kunna prövas experimentellt.

Mitt svar på frågan har jag redovisat utförligt i tidigare inlägg.
Min personliga uppfattning är att metafysik (i min tappning/version) är ett sätt att bryta ner våra förnimbara/objektiva atomära begrepp i abstrakta underordnade mer ”detaljerade” komplexa fenomen.

Begreppsanalys är självklart av stor betydelse. Metafysiken kan säkerligen leda forskning in på vägar som är fruktbara.

Metafysik är med detta synsätt ett annorlunda sätt att beskriva verkligheten. Den atomära växelverkan-modell jag använder mig av tillför kunskap genom att t ex förklara vad begreppet tid är.

Jag hävdar ju envist tidens existens och att en händelse innebär att en sak börjar existera, omvandlas, åldras och slutligen upphör att existera. Som vi människor. Att processer i naturen kan mätas med lämplig referens, sekunden (klockor). Vilket kan testas.

Quine hävdar att saker och händelser är förekomster av en enda kategori och att deras distinktion är ontologiskt irrelevant. Bakgrunden till detta är Quines antagande att fysiskt språk är det universella språket för att representera verkligheten och att alla andra språk kan översättas till den utan att förlora sin kognitiva relevans. I enlighet med tesen om det fysiska språkets universella karaktär förespråkar Quine en universell "fysiskt-objekt"-ontologi: allt som existerar är därför fysiska objekt. Det är ontologiskt väsentligt för fysiska objekt att de är rums-temporala enheter. Ref. Wikipedia, Analytisk ontologi

[Illusionen]

Jag hävdar ju envist tidens existens och att en händelse innebär att en sak börjar existera, omvandlas, åldras och slutligen upphör att existera. Som vi människor. Att processer i naturen kan mätas med lämplig referens, sekunden (klockor). Vilket kan testas.

Läs gärna: Existerar enstaka atomer? Inlägg av Illusionen » 21 maj 2022
/Illusionen

[Pilatus]

Jag hävdar ju envist tidens existens och att en händelse innebär att en sak börjar existera, omvandlas, åldras och slutligen upphör att existera. Som vi människor. Att processer i naturen kan mätas med lämplig referens, sekunden (klockor). Vilket kan testas.

Läs gärna: Existerar enstaka atomer?
Inlägg av Illusionen » 21 maj 2022

Jag har argumenterat för alfabetets existens på så sätt att det är tillgängligt för alla som haft möjlighet att gå i skolan. Alfabetets existens kan testas och vi är alla överens om detta som ett faktum. På så sätt existerar även talen, tiden och rummet. Alla är inte överens om tidens existens. Kanske är det något existensvillkor som saknas till detta begrepp.

xion använde uttrycket metafysisk existens. För mig känns det litet obekvämt. I en sådan existens ryms för mycket av sådant som är fria fantasier och annat som är ren fiktion. Vi kan ju vara överens om att enhörningar är imaginära och symboler för renhet och nåd, men för övrigt saknar de existens. Kanske är det bra om man tänker sig metafysik och ontologi som synonymer. I alla fall inom filosofiska diskussioner.

[Illusionen]

Jag hävdar ju envist tidens existens och att en händelse innebär att en sak börjar existera, omvandlas, åldras och slutligen upphör att existera. Som vi människor. Att processer i naturen kan mätas med lämplig referens, sekunden (klockor). Vilket kan testas.

Läs gärna: Existerar enstaka atomer?
Inlägg av Illusionen » 21 maj 2022

Jag har argumenterat för alfabetets existens på så sätt att det är tillgängligt för alla som haft möjlighet att gå i skolan. Alfabetets existens kan testas och vi är alla överens om detta som ett faktum. På så sätt existerar även talen, tiden och rummet. Alla är inte överens om tidens existens. Kanske är det något existensvillkor som saknas till detta begrepp.

xion använde uttrycket metafysisk existens. För mig känns det litet obekvämt. I en sådan existens ryms för mycket av sådant som är fria fantasier och annat som är ren fiktion. Vi kan ju vara överens om att enhörningar är imaginära och symboler för renhet och nåd, men för övrigt saknar de existens. Kanske är det bra om man tänker sig metafysik och ontologi som synonymer. I alla fall inom filosofiska diskussioner.

Jag förstår hur du upplever problematiken, och bakgrunden kan ant i grunden uppfattas som svår. Enbart uttrycket ”metafysisk existens” är intetsägande till dess uttrycket kompletterats med en beskrivning. Någon sådan beskrivning har jag inte sett till, så i väntan på den kan inte ”fria fantasier” uteslutas. Svårigheten för flertalet ligger i att vårt förnimbara verklighetsperspektiv så helt dominerar vårt sätt att tänka. Din argumentering ang existensbegreppet uppfattar jag som centrerad till hur du förnimmer ett objekt, t ex lampan på skrivbordet. Objektet/lampan står där alltså existerar den, men, det är inte hela sanningen/beskrivningen. Begreppet EXISTENS kräver i detta sammanhang avsevärt mer långtgående definitioner än ni tillämpar. Tidigare har jag försökt uppmärksamma er på detta genom att ställa frågan, ”existerar relativt vad ?”. Det viktiga första steget mot förståelse är att informationen om att lampan ”existerar” ej enbart är beroende av lampans ”struktur” (”objekt-struktur”) utan även av din ”medvetande-struktur”.
Tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, syftar m a o på sökandet efter ”medvetande-strukturen”. Det du förnimmer är alltså en funktion av KOMBINATION av ”medvetande-struktur” och ”objekt-struktur”. Den i konceptet beskrivna växelverkan beskriver kombinationen och effekterna av denna.

Även du har säker med viss förvåning noterat att tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” fortfarande redovisar ett stort antal visningar per dygn. Orsaken misstänker jag är att man börjat inse ovanstående, och anar sig till att detta kan få oanade konsekvenser för vår syn på universum.

Objektet/lampan existerar således ur ditt medvetande-perspektiv och utifrån din medvetande-struktur. Observera att ditt atomära perspektiv, så som förnimmelsen förespeglar dig verkligheten har begränsningar, stipulerade av din medvetande-struktur. Förnimmelsen skall därför inte ses som något ”absolut” återgivande av lampans struktur. Så här långt kommen i resonemanget förstår du vad metafysiken är tänkt att erbjuda. Metafysiken avhandlar således, enligt konceptet, kompletterande perspektiv och referenser, utöver vår verklighet. Som en parentes kan nämnas att universum är delaktig i referensen, vilket gör ditt perspektiv unikt.
Till detta skall läggas att för att kunna göra anspråk på att förstå vad ”förnimmelse” representerar, och i förlängningen även existensbegreppet, krävs även entydig förklaring till tidigare Citat A och Citat B.

När ateisten i sin hybris börjar blanda in evolutionen och slumpen har han en del övrigt att ta hänsyn till.

Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=-_WOOm301Sc

[xion]

Jag har en fråga om metafysiken. Producerar man inom metafysiken någon ny kunskap om världen?

Ja, var skulle den annars "produceras"?

Med experimentella och testbara metoder, rymdforskning, geologi, histologi och liknande.

Jag hade en del nattliga tankar som berör detta;
"Filosofi är ett sätt att söka kunskap.
Men finns kunskapen i tinget, eller i förståelsen för hur tinget är konstruerat och kan användas?

Det är mycket enklare att dela sönder ett pussel än att sätta ihop det.
För det senare krävs förståelse.

Det är mycket enklare att förstå hur en klocka ska användas än att förstå hu den är konstruerad och vad den egentligen visar.

[Anders]

Ja, var skulle den annars "produceras"?

Med experimentella och testbara metoder, rymdforskning, geologi, histologi och liknande.

Jag hade en del nattliga tankar som berör detta;
"Filosofi är ett sätt att söka kunskap.
Men finns kunskapen i tinget, eller i förståelsen för hur tinget är konstruerat och kan användas?

Det är mycket enklare att dela sönder ett pussel än att sätta ihop det.
För det senare krävs förståelse.

Det är mycket enklare att förstå hur en klocka ska användas än att förstå hu den är konstruerad och vad den egentligen visar.

Hypotes och slutsatsdragning i ett vetenskapligt projekt har rätt mycket av metafysik i sig. Ett eller fler välordnat huvud torde vara den drivande kraften i all vetenskaplig verksamhet. Den vetenskapliga proceesen är i sig ett metafysiskt projekt, skulle man kunna påstå.

[Pilatus]

Hypotes och slutsatsdragning i ett vetenskapligt projekt har rätt mycket av metafysik i sig. Ett eller fler välordnat huvud torde vara den drivande kraften i all vetenskaplig verksamhet. Den vetenskapliga processen är i sig ett metafysiskt projekt, skulle man kunna påstå.

Jag ser det som att begreppet metafysik ibland förlorar sin mening. Kanske används ordet så? Att göra ett hypotetiskt antagande om världen är ju en metod (hypotetisk deduktiv metod).

Det blir begripligare om vi säger något om att världen existerar även då vi inte är där. Eller om världen som beskrivs med principerna tid, rum, kausalitet, enhet, mångfald etc (åskådningsformerna och förståndskategorierna). Eller om Platon som han föreställde sig världen. En ontologisk beskrivning, att säga något om det varande.

[Pilatus]

Din argumentering ang existensbegreppet uppfattar jag som centrerad till hur du förnimmer ett objekt, t ex lampan på skrivbordet. Objektet/lampan står där alltså existerar den, men, det är inte hela sanningen/beskrivningen.

Det jag tänker mig här är att vi uppfattar (percepierar) lampan på i stort sett liknande sätt. Vi vet t ex hur vi skiljer oss åt genom skillnader i våra perceptionsapparat, t ex färgblindhet. Men i normalfallet kan vi lätt uppnå intersubjektiva uppfattningar om lampan på skrivbordet.

Tidigare har jag försökt uppmärksamma er på detta genom att ställa frågan, ”existerar relativt vad ?”.

Där finns en relation till kunskap och föreställning om världen. Medeltidens konstnärer målade vad de visste, impressionisterna målade vad de såg.

Det viktiga första steget mot förståelse är att informationen om att lampan ”existerar” ej enbart är beroende av lampans ”struktur” (”objekt-struktur”) utan även av din ”medvetande-struktur”. Tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, syftar m a o på sökandet efter ”medvetande-strukturen”.

Vi ser litet olika på medvetandet. För mig är det ett fönster, en projektion. Hur tolkar vi det projicerade (sinnesintrycken)? Om världen är det vi förstår och upplever får vi litet olika upplevelser om vad slags värld vi lever i. Naivisten uppfattar världen i första hand genom sina känslor och relationer till det han upplever. T ex konstnären Olle Olsson-Hagalund, hans bildvärld är direkt, omtumlande bullersam och folklig. Andra är mer kritiska och beskriver världen analytiskt. Åter andra ser en bakomliggande andlig verklighet som genomsyrar människornas tillvaro.

När ateisten i sin hybris börjar blanda in evolutionen och slumpen har han en del övrigt att ta hänsyn till.

Eller så tillämpar han en kunskapsteori som utesluter sådant som inte uppfyller kunskapsvillkoret. Kunskap kräver ju bl a en förvissning om att X existerar på ett mer kvalificerat sätt (de goda skälen). Att det dessutom skall vara sant är kanske svårare att alltid pröva, men kunskap kräver sanning. Så att fråga efter vad som är slump och evolution är något som kan beskrivas och testas med vetenskapliga metoder.

Det blev litet längre än jag tänkt mig.

[xion]

Hypotes och slutsatsdragning i ett vetenskapligt projekt har rätt mycket av metafysik i sig. Ett eller fler välordnat huvud torde vara den drivande kraften i all vetenskaplig verksamhet. Den vetenskapliga processen är i sig ett metafysiskt projekt, skulle man kunna påstå.

Jag ser det som att begreppet metafysik ibland förlorar sin mening. Kanske används ordet så? Att göra ett hypotetiskt antagande om världen är ju en metod (hypotetisk deduktiv metod).

Det blir begripligare om vi säger något om att världen existerar även då vi inte är där. Eller om världen som beskrivs med principerna tid, rum, kausalitet, enhet, mångfald etc (åskådningsformerna och förståndskategorierna). Eller om Platon som han föreställde sig världen. En ontologisk beskrivning, att säga något om det varande.

"Existens" är bara ett ord i vårt språk.
Ett ord har ingen orubblig betydelse. Det är bara ett medel för kommunikation. Ett sätt få personer A och B att förstå vad de menar.
Om vi människor skulle försvinna skulle även ordet förvinna. Ordet existens skulle inte längre finnas och på sätt och vis skulle därmed inget existera eftersom ordet inte längre existerar.
Ditt alfabet t.ex. skulle också upphöra att existera eftersom det hör till metafysiken d.v.s. medvetandet.
Den fysiska världen är det som är "påtagligt" och hör till den s.k. "sinnevärlden" och som kan uppfattas med våra sinnen.
Den metafysiska världen bär vi i vårt medvetande. Allt som finns där hör till "idevärlden" och upphör att existera för oss när vi dör.

[Pilatus]

"Existens" är bara ett ord i vårt språk. Ett ord har ingen orubblig betydelse.

Så kan det tyckas vara. Ett ord bland tusentals andra i ordboken?
Men i sitt sammanhang innebär ordet existens att någonting äger befintlighet. Det har plats i tiden och rummet. En spade är ett föremål i sinnevärlden.

[Anders]

Hypotes och slutsatsdragning i ett vetenskapligt projekt har rätt mycket av metafysik i sig. Ett eller fler välordnat huvud torde vara den drivande kraften i all vetenskaplig verksamhet. Den vetenskapliga processen är i sig ett metafysiskt projekt, skulle man kunna påstå.

Jag ser det som att begreppet metafysik ibland förlorar sin mening. Kanske används ordet så? Att göra ett hypotetiskt antagande om världen är ju en metod (hypotetisk deduktiv metod).

Det blir begripligare om vi säger något om att världen existerar även då vi inte är där. Eller om världen som beskrivs med principerna tid, rum, kausalitet, enhet, mångfald etc (åskådningsformerna och förståndskategorierna). Eller om Platon som han föreställde sig världen. En ontologisk beskrivning, att säga något om det varande.

"Existens" är bara ett ord i vårt språk.
Ett ord har ingen orubblig betydelse. Det är bara ett medel för kommunikation. Ett sätt få personer A och B att förstå vad de menar.
Om vi människor skulle försvinna skulle även ordet förvinna. Ordet existens skulle inte längre finnas och på sätt och vis skulle därmed inget existera eftersom ordet inte längre existerar.
Ditt alfabet t.ex. skulle också upphöra att existera eftersom det hör till metafysiken d.v.s. medvetandet.
Den fysiska världen är det som är "påtagligt" och hör till den s.k. "sinnevärlden" och som kan uppfattas med våra sinnen.
Den metafysiska världen bär vi i vårt medvetande. Allt som finns där hör till "idevärlden" och upphör att existera för oss när vi dör.

Om vi tar något som ”bilen”, så är ju det något som inte direkt framkommit genom att naturen utanför människan haft sin gång. Det är kanske ett svar på den ganska abstrakta frågan ”hur tar jag mig effektivast från punkt A till B. Och den frågan är kanske i sin tur underorrdnad, hur kan man leva ett bekvämt liv. Det var nu sådana som Otto Daimler som skapade bilen. De är sedan länge döda men bilarna finns kvar. Vära ideer behöver inte dö. Delar vi våra ideer, Montesquieus ideer till exempel, så lever de vidare och kan ha en djup påverkan på framtiden.

Hägerström m fl såg tydligen rött skynke så fort metafysik nämndes. Frågan är vad de läste in i begreppet metafysik och varför det ansågs vara felaktigt. En ide är en ide. Lika som funderandet på vad något egentligen är. Eller förståendet av vad någonting är. Och alla dessa är vad de är, vare sig mer eller mindre.

[Illusionen]

Vårt förnimbara verklighetsperspektiv har format, och dominerar, vårt sätt att tänka.
Det som är lätt att förbise är att begreppet ”förnimmelse” är ett samlande begrepp för verklighetens egenskaper.
Samtliga begrepp, materia, egenskaper och storheter vi använder oss av inom ramen för verkligheten, härrör från ”förnimmelser”.
Samtidigt förhåller det sig så att ”verkligheten” kan betraktas som en funktion/effekt av ”förnimmelser”.
Förnimmelsen bekräftar enligt detta resonemang sin egen EXISTENS, via den verklighet den själv är delaktig i skapandet av.
Vi har dock ej full vetskap om vad ”transmissionen” mellan förnimmelse och verklighet innefattar.
Det går av den orsaken ej att utesluta att verkligheten är en typ av ”ILLUSION”.
Det är utifrån förnimmelser vi utvecklat matematikens regelverk och fysikens lagar.
När, som här beskrivs, verkligheten är en ”effekt” av ”förnimmelser”, och vice versa, saknas förankring.
METAFYSIK kan mot denna bakgrund ses som sökandet efter ”länken” som FÖRANKRAR förnimmelsen.
I mitt koncept ingår växelverkan-modellen i denna förankrings-länk.
Så länge ingen visar förståelse och intresse för att redogöra för, och förklara, det jag tidigare skrev citat, ”Till detta skall läggas att för att kunna göra anspråk på att förstå vad ”förnimmelse” representerar, och i förlängningen även existensbegreppet, krävs även entydig förklaring till tidigare Citat A och Citat B.”, kan det som skrivs och hävdas i tråden, betraktas som obestyrkta påståenden och/eller rena fantasier.

Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Ej anonym båtbyggare / Bengt Hj Törnblom / Illusionen

[hakkapeliitta]

Metafysik kan väl vara kul för den som gillar meningslösa diskussioner som inte leder någonvart.
Det stora språnget, startskottet för modern vetenskapen var när Galilei fick från spekulation till experiment. Enda rätta vägen att nå objektiv kunskap.
Att intellektuellt spekulera i hängmattan vad någonting ”egentligen” är leder ingenstans, endast genom moderna vetenskapliga metoder uppnås mer relevant och objektiv kunskap om vad något ”egentligen” är.

Kanske är min svaghet att jag är för resultatinriktad, civ.ing. i grunden, 80 hp i matematik, det roliga i sammanhanget är att även om matematik uppfattas av många som väldigt abstrakt så vilar dess grund på solid verklighet och innehåller noll metafysisk spekulation. (Även om Illusionen i sin metafysik försöker ge Eulers berömda ekvation någon slags dold mening. Nej, Eulers beskriver geometriska förhållande i det imaginära talplanet. Dock en fantastisk prestation av Euler att sammanväva trigonometri och exponentialfunktion i en och samma ekvation.)