Algotezza skrev:
Det är som när jag lärde mig spela trombon på slutet 60-talet. När jag "blåst lur" några månader trodde jag jag kudne spela trombon och jag skulle bara lära mig olika "trick" för att fixa det, "operatricket", "jazztricket", etc. När jag fick en trombonlärare hösten 69 fattade jag att jag kunde i princip ingenting, nix nada. Och det jag trodde att jag kunde var bara fel, fel, fel.
För mej var det tvärt om. Jag tillhör den generation som socialismen funkade bäst i, kanske alla tider alla platser, tidiga X-gen i Sverige. Där alla hyfsat ordentliga barn gick i kommunal musikskola, alla spelade blockflöjt och sen spelade nåt instrument. Försökte piano, gitarr, ståbas, inget funkade, alla lärare ville bara traggla motorik. Gav upp musiken. Sen i lumpen hade en annan kille i trossplutonen en gitarr. Sket i motoriken, började dunka ackord. Gjorde grejer som lågt snällt i handen, inget krångel med vänster lill och ringfinger. Får nu komplimanger av alla som hör mig spela även om jag är Claptons och Hendrix invers. Och jag gillar att höra det jag spelar.
Det här är generaliserbart på all min kunskap. Då jag förstår som jag vill, då jag känner att jag har förstått har jag mycket sällan fel. Men jag har väldigt höga krav för att förstå. Av matte, som jag ansågs bra i, förstår jag inte mycket mer än nivå division och multiplikation. Resten kan jag exekutera men begriper ingenting. Det är är med i den malignta bilden av min hjärna. Och lite därför jag gillade programmeringen på 70, tidigt 80-tal. Man kunde bygga upp sin kunskap i små, logiska steg(det kan du inte nu, nu är programmering som fysik eller matte).
Modellen att en Einstein kommer på nåt som sen skall läras ut passar mig inte alls. Det är för mig fullständigt obegripligt att ljusets hastighet är den högsta möjliga. Kan inte fatta ett skit relativitetsteori innan den som VERKLIGEN kan förklara uppenbarar sig.
Lite som min spontana känsla är just nu : Inlärning, och än mer förståelse är INDIVIDUELL. Friskolan Kunskapsskolan är ett steg i rätt riktning. Och, för att tjata om det jag sagt tidigare, den intelligentaste man jag mött, Sveriges bäste dataprogrammerare sade - det handlar inte om att kunna, det handlar om att förstå. Och jag är rätt övertygad om att det gäller de allra flesta på alla nivåer. Men förståelsen är svår.