Finns Gud?

[Smisk]

Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Det du nämner här är ospecifikt och bortom varje möjlighet för andra att kontrollera. I vetenskaplig mening är följande utsaga meningslös: jag vet att Gud existerar, han finns i mitt medvetande.

Ja den utsagan har ingen talat om, kanske dags att läsa på?

[Pilatus]

Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Det du nämner här är ospecifikt och bortom varje möjlighet för andra att kontrollera. I vetenskaplig mening är följande utsaga meningslös: jag vet att Gud existerar, han finns i mitt medvetande.

Ja den utsagan har ingen talat om, kanske dags att läsa på?

Vad du faktiskt skriver är att allt i vårat inre ... existerar. ... tankar Vad du tänker vet du bara själv. Det jag skrev om Gud (tråden handlar om Guds existens) var ett exempel. Att Gud finns i någons medvetande är knappast meningsfullt (skapar ingen övertygelse) för någon annan än den som tänker att medvetandets innehåll är detsamma som existens.

[Smisk]

Vad du faktiskt skriver är att allt i vårat inre ... existerar. ... tankar Vad du tänker vet du bara själv. Det jag skrev om Gud (tråden handlar om Guds existens) var ett exempel. Att Gud finns i någons medvetande är knappast meningsfullt (skapar ingen övertygelse) för någon annan än den som tänker att medvetandets innehåll är detsamma som existens.

På samma sätt som man endast själv kan veta vad man tänker kan endast medvetandet vara medvetet om vad det är, enligt Vedanta.

Det är intressant, läs på lite så kanske du lär dig mer

https://en.wikipedia.org/wiki/Brahman

[Pilatus]

Vad du faktiskt skriver är att allt i vårat inre ... existerar. ... tankar Vad du tänker vet du bara själv. Det jag skrev om Gud (tråden handlar om Guds existens) var ett exempel. Att Gud finns i någons medvetande är knappast meningsfullt (skapar ingen övertygelse) för någon annan än den som tänker att medvetandets innehåll är detsamma som existens.

På samma sätt som man endast själv kan veta vad man tänker kan endast medvetandet vara medvetet om vad det är, enligt Vedanta.

Visst, det är säkert rätt det du skriver, i en mycket begränsad mening. Din egen. Men det har inte så mycket med trådens ämne att göra, eller filosofi, eller något annat.

[Vertumnus]

Smisk skrev:
Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Förklara det för filosofer som Nietzsche eller Kierkegaard att vårt inre inte kan observeras.

[Smisk]

Vad du faktiskt skriver är att allt i vårat inre ... existerar. ... tankar Vad du tänker vet du bara själv. Det jag skrev om Gud (tråden handlar om Guds existens) var ett exempel. Att Gud finns i någons medvetande är knappast meningsfullt (skapar ingen övertygelse) för någon annan än den som tänker att medvetandets innehåll är detsamma som existens.

På samma sätt som man endast själv kan veta vad man tänker kan endast medvetandet vara medvetet om vad det är, enligt Vedanta.

Visst, det är säkert rätt det du skriver, i en mycket begränsad mening. Din egen. Men det har inte så mycket med trådens ämne att göra, eller filosofi, eller något annat.

Det är inte min egen, läs på så kommer du lära dig mer Intressant som sagt.

Ämnet är gud så där har du fel, det har med gud att göra. Läs på även där.

Logiskt så behöver man definiera något man försöker utreda hur vida det existerar eller inte, även där är detta korrekt och du har fel igen.

[Smisk]

Smisk skrev:
Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Förklara det för filosofer som Nietzsche eller Kierkegaard att vårt inre inte kan observeras.

Kan du utveckla?

Med observera menar jag genom våra 5 sinnen, alltså saker vi kan mäta, väga osv.

[531bts]

Betraktar man medvetande som en enhet, o i sig, OSYNLIG förmåga hos allt levande, är det endast i dess uttryck, aktivitet o funktion dess existens kan vidimeras.
Hos sig själv som en allmän känsla att erfara, finnas till o hos sina medvarelsers förmåga till behovsstyrd rörelse, aktivitet.

[Smisk]

Betraktar man medvetande som en enhet, o i sig, OSYNLIG förmåga hos allt levande, är det endast i dess uttryck, aktivitet o funktion dess existens kan vidimeras.
Hos sig själv som en allmän känsla att erfara, finnas till o hos sina medvarelsers förmåga till behovsstyrd rörelse, aktivitet.

Exakt.

Om man ser medvetenhet som en förmåga existensen har och existensen är gud så är den förmågan den enda som kan veta något om gud.
Vidare så är det endast genom att vara den existensen medvetandet vet något om gud och inte genom att tolka separata erfarenheter eller föremål för att vara något annat än gud.

Då detta är Advaita Vedanta så får man definiera Gud så som de gör för att kunna svara på frågan och sedan kika på metoderna de visar som yoga osv som de som kan användas för att bekräfta denna tes.

Att avvisa dessa saker innan man vet vad man avvisar är inte så vist enligt mig

[Vertumnus]

Smisk skrev:
Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Förklara det för filosofer som Nietzsche eller Kierkegaard att vårt inre inte kan observeras.

Kan du utveckla?

Med observera menar jag genom våra 5 sinnen, alltså saker vi kan mäta, väga osv.

Jag menar nog att vi även observerar sådant som vi påträffar i vårt inre så som känslor, logik, matematik mm. Att tänka är att gå i dialog med sig själv, vilket innebär att man måste betrakta sina egna tankar. Förutom våra fem yttre sinnen har vi också ett inre öga.

[Smisk]

Jag menar nog att vi även observerar sådant som vi påträffar i vårt inre så som känslor, logik, matematik mm. Att tänka är att gå i dialog med sig själv, vilket innebär att man måste betrakta sina egna tankar. Förutom våra fem yttre sinnen har vi också ett inre öga.

Men vad är det du tänkte att jag menade? Missuppfattade du mig kanske?

Jag menade alltså att observera inom och utanför är två olika saker. Det är därför att de är olika saker fenomenen är av olika natur, inre och yttre. Med andra ord, fysiska förnimmelser är en sak och inre en annan. Atomer är en sak och känslor en annan exempelvis.

Är du med på det?

Om vi blandar betydelsen av begreppet observera för att betyda två olika saker och inte skiljer mellan dem och försöker förstå varandras tankar blir det inte lätt.

Det jag önskade dig utveckla vad du menade att Nietzsche eller Kierkegaard skulle sagt om saken? Vad menade du med det?

Jag är övertygad om att verkligheten innehåller olika typer av fenomen som kräver att vi för att förstå dem tolkas utifrån den ontologiska status de har och inom den kontext de har relativt andra fenomen. Alltså ontologisk och epistemologisk pluralism.

Gud är en existens som tolkas på olika sätt och då med olika ontologisk status så krävs det att man förstår vad man menar med gud, vilken ontologisk status Gud då har och vilka epistemologiska möjligheter man har att få kunskap om denne.

Min lilla analogi med inre fenomen som varandes icke-fysiska, så som känslor, va till för att hänvisa till detta. För att känna känslor krävs en specifik erfarenhet, för att förnimma fysiska föremål en annan.

Inom Vedanta som jag vidare använde som exempel så är Gud "verklighetens ultimata natur" och som innefattar all existens och där allt som tolkas vara något annat gör så för att vi missuppfattar förhållandet mellan separata sakers ontologiska status och Guds (som är den enda existensen) så kvävs det att man förstår dessa saker för att då förstå hur vida denne Gud existerar eller ej.

Använder man en annan definition av Gud så får man givetvis definiera den, dennes ontologiska status och de epistemologiska möjligheterna att relatera till den.

Allt detta är för mig helt givet, är det något som är oklart med detta resonemang för någon?

[Vertumnus]

Jag menar nog att vi även observerar sådant som vi påträffar i vårt inre så som känslor, logik, matematik mm. Att tänka är att gå i dialog med sig själv, vilket innebär att man måste betrakta sina egna tankar. Förutom våra fem yttre sinnen har vi också ett inre öga.

Men vad är det du tänkte att jag menade? Missuppfattade du mig kanske?

Jag menade alltså att observera inom och utanför är två olika saker. Det är därför att de är olika saker fenomenen är av olika natur, inre och yttre. Med andra ord, fysiska förnimmelser är en sak och inre en annan. Atomer är en sak och känslor en annan exempelvis.

Är du med på det?

Om vi blandar betydelsen av begreppet observera för att betyda två olika saker och inte skiljer mellan dem och försöker förstå varandras tankar blir det inte lätt.

Det jag önskade dig utveckla vad du menade att Nietzsche eller Kierkegaard skulle sagt om saken? Vad menade du med det?

Det jag reagerade på var det här påståendet

Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Och vidare att

Om vi blandar betydelsen av begreppet observera för att betyda två olika saker och inte skiljer mellan dem och försöker förstå varandras tankar blir det inte lätt.

Begreppet observera har sin betydelse oberoende av vilket objekt som observeras.

Nietzsche och Kierkegaard är exempel på filosofer som använt sitt eget medvetandeflöde som studieobjekt och sålunda menat sig observera vad du inledningsvis hävdade inte kan observeras. Inte konstigare än så.

[Smisk]

Jag menar nog att vi även observerar sådant som vi påträffar i vårt inre så som känslor, logik, matematik mm. Att tänka är att gå i dialog med sig själv, vilket innebär att man måste betrakta sina egna tankar. Förutom våra fem yttre sinnen har vi också ett inre öga.

Men vad är det du tänkte att jag menade? Missuppfattade du mig kanske?

Jag menade alltså att observera inom och utanför är två olika saker. Det är därför att de är olika saker fenomenen är av olika natur, inre och yttre. Med andra ord, fysiska förnimmelser är en sak och inre en annan. Atomer är en sak och känslor en annan exempelvis.

Är du med på det?

Om vi blandar betydelsen av begreppet observera för att betyda två olika saker och inte skiljer mellan dem och försöker förstå varandras tankar blir det inte lätt.

Det jag önskade dig utveckla vad du menade att Nietzsche eller Kierkegaard skulle sagt om saken? Vad menade du med det?

Det jag reagerade på var det här påståendet

Allt i vårat inre är saker vi inte kan observera men som existerar. Känslor, tankar, värderingar, personlighet, mening, osv.

Och vidare att

Om vi blandar betydelsen av begreppet observera för att betyda två olika saker och inte skiljer mellan dem och försöker förstå varandras tankar blir det inte lätt.

Begreppet observera har sin betydelse oberoende av vilket objekt som observeras.

Nietzsche och Kierkegaard är exempel på filosofer som använt sitt eget medvetandeflöde som studieobjekt och sålunda menat sig observera vad du inledningsvis hävdade inte kan observeras. Inte konstigare än så.

Då utvecklade jag vad jag menade och av vad du säger så är det inte något fel och motsätter nog inte något de två sagt, eller?

Förstår du vad jag menar med att inre fenomen är olika saker än yttre och att de inte kan observeras med samma metod?

Inre kräver introspektion och yttre observation med våra 5 sinnen.

Jag tolkar det som att du missuppfattade vad jag menade nämligen, kan det vara så?

Dessa saker är alltså olika, är du med på det? Olika metoder krävs och olika fenomen krävs för att metoderna skall kunna användas.

Enligt Vedanta är det alltså introspektion som krävs för att inse Guds existens i detta fall. Allt som observeras genom våra 5 sinnen är Gud, sett genom 5 sinnen, och allt som erfars direkt som inre fenomen är Gud som "mind".

Insikten att så är fallet finns det då metoder för att inse, yoga, kontemplation, meditation osv.

[Smisk]

Smisk skriver: "Med observera menar jag genom våra 5 sinnen, alltså saker vi kan mäta, väga osv."
Vertumnus skriver: "Jag menar nog att vi även observerar sådant som vi påträffar i vårt inre så som känslor, logik, matematik mm. Att tänka är att gå i dialog med sig själv, vilket innebär att man måste betrakta sina egna tankar. Förutom våra fem yttre sinnen har vi också ett inre öga."

Min läsning är att Smisk menar en sak med observera som man faktiskt kan mena en annan sak med - som Vertumnus ger uttryck för.
Smisks reaktion är att Smisk är missförstådd, inte att Smisk får annat perspektiv på vad observera är.

"Jag är övertygad om att verkligheten innehåller olika typer av fenomen som kräver att vi för att förstå dem tolkas utifrån den ontologiska status de har och inom den kontext de har relativt andra fenomen. Alltså ontologisk och epistemologisk pluralism."
Att du är övertygad är en sak, men varför är du övertygad?

Ontologisk och epistemologisk pluralism?
Jag läser: "Inom Vedanta som jag vidare använde som exempel så är Gud "verklighetens ultimata natur" och som innefattar all existens och där allt som tolkas vara något annat gör så för att vi missuppfattar förhållandet mellan separata sakers ontologiska status och Guds (som är den enda existensen) så kvävs det att man förstår dessa saker för att då förstå hur vida denne Gud existerar eller ej."

"Verklighetens ultimata natur" talar för en ontologisk monism, inte pluralism.
Som vanligt måste jag reservera mig för jag har dålig koll på Smisk lexikon.

Vad vill du komma med detta? Du verkar beskriva saker jag skrivit ganska korrekt. Jag är dock inte Vedantist, du verkar halmdocka detta uppfattar jag det som. Jag har aldrig sagt att jag tänker såhär själv. Detta är ett exempel.


Jag beskriver detta än en gång så får vi se om det missuppfattas åter igen

Enligt Vedanta så är alltså existensen identisk med Brahman.
Medvetandets olika tillstånd av dröm, vaket och "ren medvetenhet" är alla olika former av Brahman.

Analogin de använder är den av Guld och formerna guld kan vara i. Ringar, bestick och bägare av guld är alla guld i olika former.
På samma sätt är dröm, vaket och "ren medvetenhet" (Turiya) olika former av en och samma existens.

https://en.wikipedia.org/wiki/Turiya

"ren medvetenhet" har egenskaperna Sat-chit-ananda, existens-medvetenhet-bliss.

https://en.wikipedia.org/wiki/Satcitananda

Förhållandet mellan medvetenheten som "ren medvetenhet" och existensens natur är alltså identisk, de är samma sak.

För att veta något om en dröm gör vi så i drömmen, för att veta något om det vakna tillstånd och världen det är i gör vi så i det, och för att veta något om Brahman gör vi det i "ren medvetenhet".

Med andra ord, för att veta att ett guldmynt är guld behöver vi känna till substansen och se föremålet som en form av den. (detta är en anlogi, missförstå den inte, använd den för att få förståelse).


Lycka till med att förstå detta, men det är det jag talar om och ingenting annat.

Jag argumenterar för att om vi skall kunna säga något om Gud måste vi definiera gud och metoderna för att avgöra om Gud finns.
Här ett alltså ett perspektiv på det och jag ser inga logiska problem med det.


Det finns ett gäng saker man sedan kan göra endast med dessa saker men man måste först förstå dem?

[531bts]

Smisk skrev: "Om man ser medvetenhet som en förmåga existensen har och existensen är gud så är den förmågan den enda som kan veta något om gud."

Ingen kan veta ngt om Gud. Utgår man från att medvetande är OSYNLIGT o att det endast är dess aktivitet, funktion o uttryck som går att veta ngt om, återstår endast möjligheten att TRO att helheten dvs skapelsen, universum är ett medvetet uttryck, funktion med Gud som den levande, om sig själv o sina delar, medvetna orsaken.