hakkapeliitta skrev:Det kollektiva medvetandet känns som ett rätt mysko begrepp.
Rent konkret vad innebär det? Vi är gemensamt medvetna om vadå? Att vi lever och frodas?
Jag kan förstå att de flesta av oss delar vissa värden men handlar mer om politik till skillnad från psyksjuka.
Jung talade inte om det kollektiva medvetandet som ett begrepp, men han talade om det kollektiva omedvetna som ett begrepp, som väl å andra sidan nog kan kännas lika mysko det.
Här är är artikel på wikipedia om det: https://en.wikipedia.org/wiki/Collective_unconscious
Vissa aspekter av detta kan jag relatera till utan större problem, medan andra aspekter förefaller mer långsökta för mig. Till exempel det han skriver om arketyper; som tornet, vatten, den gamle vise mannen, livets träd, har jag svårt att uttala mig om. Ibland när jag sett bilder och läst texter där Jung skrivit om detta har det triggat igång riktigt besynnerliga och speciella drömmar hos mig, vilket jag då ser som tecken på att han kan va nåt på spåren. Men istället för att spekulera kring det mer svårgreppbara kan jag då tycka det är mer intressant att fokusera på det som jag uppfattar som mer begripligt. Och då är jungianska typologin med dess attityder (introversion och extraversion) och funktioner (tank, känsla etc) något jag tycker är lättare att begripa, om än även det är långtifrån okomplicerat.
I mitt tidigare inlägg skrev jag något om att vara medveten om en funktions kollektiva värde...och kanske var det vad du tänkte på när du skrev om kollektivt medvetande? I princip skulle man väl kunna tolka detta som en form av kollektivt medvetande...om vi exempelvis tar den moderna vetenskapen, kanske man kan säga att kan finnas en kollektiv medvetenhet bland en forskningsgrupp om tankefunktionens kollektiva värde? En slags gemensam acceptans för vad som är rationellt, som är förankrat i något mer universellt värde, och som dessa "rationella individer" går med på att anpassa sig efter? Ursäkta nu om jag yrar, men det är ganska knepigt att förklara.
Mlw var inne på att beskriva funktionerna som tanke och känsla som fysiologiska begrepp, och det kan man väl göra. Men jag tänker också att det skulle kunna beskrivas som moraliska begrepp. Jung talar ofta som mindervärdesfunktioner som egoistiska, infantila, arkaiska etc, medan en medveten primärfunktion är motsatsen till detta dvs altruistisk, mogen, modern/aktuell. Att då vara sann mot exempelvis känslofunktionens princip innebär då att förmedla en slags altruistisk och mogen känsla. I detta kan man kanske säga att det finns ett moraliskt ställningstagande?