Pollen skrev:Pilatus skrev:Pollen skrev:Ja det är sant. Men under tillvaron (under hela sin existens)?
De som är ute efter eviga sanningar godkänner inga förbehåll.
Det är in intressant fråga! Jag tror att det är en evig sanning att det existerat en konstnär med namnet Pablo Picasso. Det är ett påstående om fakta.
Det är lika sant som att planetsystemet (under sin existens) befinner sig i en evig rörelse genom Vintergatan. Att planetsystemet inte kommer att bestå för all tid ändrar inte fakta.
Jag håller med! Men bara för att vi talar om satser som är giltiga i en given kontext.
De evighetstörstande har ett annat perspektiv på sanning, en sanning som är oberoende av kontext. Vilket är omöjligt eftersom alla fakta är resultat av VÅRA ansträngningar.
VI är begränsade och det VI vet är VÅRT vetande. Somliga har svårt att acceptera att eviga sanningar bara är de som du och jag, VI, ser som eviga sanningar.
Eviga sanningar är i mytologin en en sorts (eviga?) objekt som var och en måste uppleva, känna - alltså har ingenting med satsers sanningsvärde att göra.
De evighetstörstande upplever och de känner - de tillhör upplevelsefundamentalisterna; att uppleva och känna är personligt har bara lösa anknytningar till det som är VÅRT - t ex satsers sanningsvärde och hur det sanningsvärdet bestäms.
Hegel formulerade lysande kritiken mot all upplevelsefundamentalism i ett citat i tråden "Hegel - vad var bra med honom?" 7/2-2022:
Hegels kritik mot Schleiermachers åsikt att tro grundas på känsla är svidande och levererades långt innnan Hegel blev påtänkt för Berlin:
"Hegel is critical of Schleiermacher’s view on different scores. First, it appeals to what is transitory and not what is lasting. Clearly, we have many different kinds of feelings that come and go, but surely our belief in the divine cannot be based on something so ephemeral, insignificant and trivial. To Hegel’s mind, the goal should rather be to try to find a firm footing for faith in the highest human faculty and not in the lowest.
In his foreword to a work by one of his former students from Heidelberg, Hermann Friedrich Wilhelm Hinrichs, Hegel argues that if we base religion on feeling, then “a dog would be the best Christian for it possesses this [sc. feeling of dependency] in the highest degree and lives mainly in this feeling.” Dogs have no rational faculty but live in the realm of immediate appetite and natural impulse. The point is obviously that only humans have religion; therefore, the cognitive faculty that is at work in religious belief must be one that is unique to human beings. To understand faith as feeling means devaluing the concept and reducing it to a base level."
I påståendet att det inte finns några eviga sanningar gömmer sig en paradox av samma typ som den vi hittar i påståendet - jag talar alltid osanning.
Jag skulle vilja hävda att det finns eviga sanningar och att de vilar på det faktum att det existerar ordning. Att ordning existerar vet vi med samma säkerhet som Decartes cogito. Det som hänt en gång kan hända igen.