Finns Gud?

[Smisk]

Otroligt!
Du fick ett kort och bra svar på frågan om jag anser att det enda som existerar är fysiska fenomen.
Och ett snällt svar! Nämligen detta:
"Du avfärdar alltså medvetandet, känslor, tankar, mening osv som fenomen som inte har någon ontologisk status?"
Nu ska jag vara snäll och säga att min vilja att lyfta kaffekoppen till mina läppar är orsak till att jag lyfter koppen till mina läppar.
Min vilja är inte ett fysiskt objekt, men min vilja är nödvändig för att ge en korrekt förklaring till något som sker i naturen, nämligen att kaffekoppen befinner sig vid mina läppar."

Som vanligt ställer du frågor som du redan har fått svar på.
Vilket betyder att inte inte förstår din fråga och följaktligen inte heller mitt svar.
För att vara (över)tydlig vill jag understryka att jag inte ständigt har en en vilja att lyfta koppar till mina läppar.

Självklart är det så att "min vilja att lyfta koppen" existerar - du tror väl inte att jag ljuger? - eftersom något som inte existerar inte kan orsaka något som existerar.

"Hur existerar den i så fall? (vilken ontologisk status har den)" undrar du. Det har du fått svar på: "min vilja är nödvändig för att ge en korrekt förklaring till något som sker i naturen, nämligen att kaffekoppen befinner sig vid mina läppar."

Otroligt! Igen!
Det här visar att du inte förstår innebörden av "ontologisk status".

När jag åter ställde mig frågande till ditt lexikon och vad du menar med ontologisk status citerar du wiki och skriver hånfullt:
"Det är ett etablerat begrepp så googla på det bara så får du veta mer."
Ja, etablerat begrepp som du inte använder på etablerat vis. Jag undrar fortfarande vad DU menar.

Är det inte dags att vi för resonemanget tillbaka till frågan Finns Gud? till en förnuftig nivå? Jag har ett förslag som jag gärna upprepar:
Om du har ett alternativ till denna enkla formel: "Om Gud och gudar är reella så är de detekterbara, eller nödvändiga för en korrekt förklaring till något som sker eller förekommer i vår vardag." så är den välkommen.

Jag tycker inte om din nedvärderande attityd och avstår från att delta.

[531bts]

Smisk: "Gul" är den överenskomna skriv- o språksymbolen för en bestämd elektromagnetisk frekvens, antingen från ljuskälla eller reflekterande ytor, som ögat förmedlar via nervsystemet o medvetandet därmed berörs av.
Vad menar du att vår förmåga att efara färger o språkligt kommunicera det, kan vara belägg för, annat än att vi är utrustade med färgseende o att vårat språk är heltäckande? Att vi har överenskomna ordsymboler för alla erfarenheter o sakförhållanden o som vi fritt kan kommunicera?

[Smisk]

Smisk: "Gul" är den överenskomna skriv- o språksymbolen för en bestämd elektromagnetisk frekvens, antingen från ljuskälla eller reflekterande ytor, som ögat förmedlar via nervsystemet o medvetandet därmed berörs av.
Vad menar du att vår förmåga att efara färger o språkligt kommunicera det, kan vara belägg för, annat än att vi är utrustade med färgseende o att vårat språk är heltäckande? Att vi har överenskomna ordsymboler för alla erfarenheter o sakförhållanden o som vi fritt kan kommunicera?

Du verkar missförstå mig, jag syftar inte på varken ord eller frekvenser utan på den gula kulören.
När vi uppfattar saker som "gula i världen" existerar dessa "gula saker" då i världen?

Vad menar du att vår förmåga att erfara färger o språkligt kommunicera det, kan vara belägg för, annat än att vi är utrustade med färgseende o att vårat språk är heltäckande? Att vi har överenskomna ordsymboler för alla erfarenheter o sakförhållanden o som vi fritt kan kommunicera?

Vad menar du med detta? Jag känner inte igen att jag skulle mena så, kan du utveckla det?

Jag syftar på gulhet som egenskaper hos saker i världen.
Är gulhet något som existerar som egenskaper saker i världen har?

Det jag är ute efter är att utreda din ontologi, alltså hur du tänker dig att saker kan existera.
Om vi skall kunna svara på om Gud är en typ av existens som existerar behöver vi utreda vad vi tänker oss kan existera och hur då denne Gud existerar.

[531bts]

Vi ser inte existensen, den är osynlig. Våra kroppar liksom allt i universum är aktivitet, funktion. Hela universum är en "bild", ett adekvat o meningsfullt "halogram". En för oss synlig o påtaglig aktivitet, funktion som i grunden är vibration.
Aktiviteten, är dynamisk, rörlig o uppenbarad för våra sinnen, men existensen dvs orsaken till aktiviteten, funktionen, vilken vi erfar o kan beskriva som medvetande, förmågan att ta emot intryck o uttrycka behov, är oåtkomlig, osynlig.
Orsaken, existensen dvs medvetandet, människans, som ingående del, liksom helheten, Guds är osynlig o kan aldrig "bevisas", påvisas annat än i dess uttryck, aktivitet, funktion.

[Smisk]

Vi ser inte existensen, den är osynlig. Våra kroppar liksom allt i universum är aktivitet, funktion. Hela universum är en "bild", ett adekvat o meningsfullt "halogram". En för oss synlig o påtaglig aktivitet, funktion som i grunden är vibration.
Aktiviteten, är dynamisk, rörlig o uppenbarad för våra sinnen, men existensen dvs orsaken till aktiviteten, funktionen, vilken vi erfar o kan beskriva som medvetande, förmågan att ta emot intryck o uttrycka behov är oåtkomlig, osynlig.
Orsaken, existensen dvs medvetandet, människans, som ingående del, liksom helheten, Guds är osynlig o kan aldrig "bevisas", påvisas annat än i dess uttryck, aktivitet, funktion.

Snyggt, mycket bra beskrivet, äntligen någon som förstår frågan

Då har jag inget mer att tillägga, detta är i linje med exsmpelvis Vedanta, Buddhism och Taoism även om man inom Buddhism och Taoism sällan talar om detta som Gud. I Buddhismen kallar man det för Dharma/Nirvana och inom Taoismen för Tao/Dao/vägen.

För att vara specifik:
Tror du på Gud? Tänker du dig att Gud är verklighetens natur som en medveten process?
Är Gud, existensen, medvetandet och vår identitet aspekter av samma sak? (oseparerbara fenomen).

Det är tydligt att du menar att man inte kan "bevisa" Guds existens, men kan man ändå få en annan typ av erfarenhet, kunskap, insikt eller förmåga som avslöjar något om saken?

[531bts]

Tveklöst JA, jag tror på EN levande bestående orsak till universum o att människan är dess ingående o lika bestående delar.
Människan, delen består av exakt samma förmåga som orsaken, Gud: medvetande, dvs förmågan att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov.
Gud från sitt perspektiv som helhet, medvetandet riktat inåt mot sina delar. Människan från sitt perspektiv: som ingående o deltagare riktat utåt mot, Guds aktivitet, funktion dvs skapelsen, universum.

[Smisk]

Tveklöst JA, jag tror på EN levande bestående orsak till universum o att människan är dess ingående o lika bestående delar.
Människan, delen består av exakt samma förmåga som orsaken, Gud: medvetande, dvs förmågan att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov.
Gud från sitt perspektiv som helhet, medvetandet riktat inåt mot sina delar. Människan från sitt perspektiv: som ingående o deltagare riktat utåt mot, Guds aktivitet, funktion dvs skapelsen, universum.

Det får mig att tänka på indras nät:
https://en.wikipedia.org/wiki/Indra%27s_net

Varje droppe av existens har helheten i sig och helheten har alla droppar i sig.
Enligt mystika traditioner kan medvetandet ses som förmågan för både helheten och delarna.
Tänkandet och föreställningarna kan dock inte greppa detta, istället är det en direkt erfarenhet av alltings natur, bortom dem.
Gud kan vara ett ord för den naturen.

[531bts]

Människan kan aldrig bli Gud o Gud kan aldrig bli människa (här motsätter jag mig Kristendomens syn på Jesus) för att delen kan aldrig bli helhet o helheten kan aldrig bli del. Däremot är medvetandet detsamma hos Gud som hos människan, men det medvetandet berörs av är olika pga helhetens o delarnas position.

[531bts]

Nej, min tro är sannerligen aldrig bortkastad! En källa till mental klarhet, tacksamhet att få vara med o en självklar möjlighet till kärlek!
Att mina medmänniskor förkastar tron på en levande orsak o föreslår slump o meningslöshet är en sorglig förlust för dom själva, förminskar inte min tro o får mig att inse hur korkat det alternativet är, hur man kan kasta bort ett helt liv på meningslöst självförverkligande!

[Smisk]

Människan kan aldrig bli Gud o Gud kan aldrig bli människa (här motsätter jag mig Kristendomens syn på Jesus) för att delen kan aldrig bli helhet o helheten kan aldrig bli del. Däremot är medvetandet detsamma hos Gud som hos människan, men det medvetandet berörs av är olika pga helhetens o delarnas position.

Inom Vedanta så är det sant som du säger att helheten aldrig "kan bli" del och delen aldrig "kan bli" helheten men detta beror på att de aldrig kan vara något annat än helheten redan. Inget kan "bli något" egentligen där utan det är maya som får det att se ut som att saker "händer i världen", världen är och inget som händer är något verkligt utan ett drama, maya.

Existerar Gud där uppfattas som samma fråga som vad är verklighetens sanna natur och vad är vår identitet.
Det enda vi kan veta i det avseendet är medvetenheten "som redan är precis nu". Den vet vi inget om genom att tänka eller vara logiska eller genom att betrakta saker empiriskt genom våra 5 sinnen. Istället är den där före, tillsammans med och efter alla typer av erfarenheter och på det sättet är den kärnan i vår identitet och det ENDA vi kan veta om oss själva, Gud och verklighetens natur.

Allt annat är maya, eller som Kant hade sagt "värden för oss".

[Smisk]

Nej, min tro är sannerligen aldrig bortkastad! En källa till mental klarhet, tacksamhet att få vara med o en självklar möjlighet till kärlek!
Att mina medmänniskor förkastar tron på en levande orsak o föreslår slump o meningslöshet är en sorglig förlust för dom själva, förminskar inte min tro o får mig att inse hur korkat det alternativet är, hur man kan kasta bort ett helt liv på meningslöst självförverkligande!

Ja, du beskriver skillnaden mellan att uppfatta existensen som innehållandes mening, syfte och värde och att den inte gör det.

Men varför skulle inte naturen kunna innehålla dessa saker även utan en skapare av den?
Eller ett annat perspektiv, varför skulle inte naturen kunna vara skaparen av mening?

Jag håller med dig i perspektivet och skulle sträcka mig till att man BÖR ha det för sin egen skull, helt oberoende av en Gud eller hur vida det existerar någon mening utan det eller ej.

[antor]

Om man tar ett visst verktyg och mäter på en gul yta så rapporterar den ytan som gul. Tack vare begreppet frekvens och på detta mätbara begrepp grundade elektroniska apparat. Människor dock är oförutsägbara och kan rapportera färgen som nåt annat. Alltså min poäng är att kunskap lett till en mer förutsägbar och bättre definition av vad färg egentligen är. Till skillnad från vad det upplevs som.

Vill man uppleva gud får man göra det i vårt samhälle men att diskutera existens på samma sätt som naturvetenskapliga fenomen kräver naturvetenskapligt arbetssätt ända från grunden och där tar det stopp. Varför försöka efterlika det som har helt fel grund? Var stolta över era religiösa skrifter istället där är eran grund.

[531bts]

Om man tar ett visst verktyg och mäter på en gul yta så rapporterar den ytan som gul. Tack vare begreppet frekvens och på detta mätbara begrepp grundade elektroniska apparat. Människor dock är oförutsägbara och kan rapportera färgen som nåt annat. Alltså min poäng är att kunskap lett till en mer förutsägbar och bättre definition av vad färg egentligen är. Till skillnad från vad det upplevs som.

Vill man uppleva gud får man göra det i vårt samhälle men att diskutera existens på samma sätt som naturvetenskapliga fenomen kräver naturvetenskapligt arbetssätt ända från grunden och där tar det stopp. Varför försöka efterlika det som har helt fel grund? Var stolta över era religiösa skrifter istället där är eran grund.

Därför att stolthet i ett filosofiskt sammanhang är oanvändbart o korkat dvs ett hinder.
Det Gudsbegrepp jag hänvisar till har tanke, förnuft, språk o dialog som verktyg o vår gemensamma verklighet som referens, inte några skrifter.

[Pilatus]

Därför att stolthet i ett filosofiskt sammanhang är oanvändbart o korkat dvs ett hinder.
Det Gudsbegrepp jag hänvisar till har tanke, förnuft, språk o dialog som verktyg o vår gemensamma verklighet som referens, inte några skrifter.

Men vad säger det? Vad tog Gud vägen i detta tänkande du hänvisar till? Saknar inte ditt begrepp källa?

[531bts]

Nej, Gud är "källan" dvs den levande orsaken, skapelsen dess aktivitet i vilken vi ingår som delar, lever av o i förhållande till. Erfarenheten av skapelsen, tänkandet o vår möjlighet att filosofiskt ta ställning o kommunicera de erfarenheterna är "källan" till Gudsmedvetande. Tidigare föddas nedtecknade visdom i skrifter kan tjäna som inspiration.