Algotezza skrev:Trons nödvändighet är väl vad det handlar om.
Man kan inte veta något om Guds existens.
Förnuftet är det med vilket vi vet saker om världen för oss.
För att något skall ha moraliskt värde krävs att vi använder förnuftet.
Förnuftets användbarhet för att bedöma moral är förnuftets syfte.
Metoden är Kants moralfilosofi, det kategoriska imperativet.
Då förnuftets syfte finns där oberoende av att vi använder det eller inte och det är vår plikt att använda det för att handla med moraliskt värde bör vi använda förnuftet så. Moraliskt värde finns alltså för att förnuftets syfte är att få kunskap om detta värdet och värdet är det vi vet något om genom att vi använder förnuftet så för att manifestera värdet.
Verkar detta rimligt och stämma med Kant?
"Practical reason is committed as a matter of strict duty to realize the goal of moral perfection. It is also committed as a requirement of consistency in rational choice to seek the maximum satisfaction of its given ends. If there is no moral order in the world then it cannot pursue both of these commitments together. The only way to guarantee justice and moral perfection is to assume the existence of God.
So Kant’s conclusion is also an assumption (or what he calls a postulate): moral order is only possible if we assume God as its source."
Jag är inte med på varför man måste anta att Gud existerar enligt Kant?
Vilken motsättning är det ett antagande om Guds existens löser?