Så kul du vill vara med, maana!
Hovnarr har förkrossande rätt - det blir nog en väldigt personlig diskussion det här, men fication håll det gärna på en kliniskt formell, deskriptiv nivå om du kan
. Det kan nog inte jag. Tycker fö att du eller hovnarr kunde börja snacka, eftersom ni är betydligt tydligare och mer strukturerade än mig, men vad 17 - jag tycker det är så spännande att jag bara slänger in några spontana kommentarer.
Det är synd om människorna, sa Strindberg, och jag skulle nog vilja säga att det är synd om männen i det här fallet. Jag är ruskigt bra på att ragga, men då har jag ju också ett par rejäla fördelar - jag är kvinna och jag är inte fulast i stan direkt. Jag har läst alldeles för mycket psykologi och det ger ungefär samma resultat, verktyg att kommunicera. Jag tycker om mentala lekar och saker som Strauss pratar om är ju inget revolutionärt nytt sätt att genomskåda dynamiken mellan man och kvinna. Det är bara det att man har satt etiketter och namn på en massa moment.
Jag tycker det är hejdlöst underhållande att bli neggad, eftersom jag fattar vad som sker. Det blir en lek, ett spel och det roar mig enormt. Men. Jag blir faktiskt lite bekymrad när sådana här tekniker lärs ut på det här viset. Det är så himla lätt att missuppfatta. Att negga måste ske med riktigt fingertoppskänsla. Att orsaka sårade känslor är inte målet och det är lätt hänt.
Jag förstår att fication flippar på det här, hur man använder sig av knep för att få vad man vill, ser andra som spelpjäser på ett bräde och det känns så äcklande cyniskt allting. Den känslan kan jag också få ibland, men med lite humor överlever man trots allt.
Det här är väl kanske inte riktigt relevant, men det får mig att tänka på en händelse för en hel del år sedan. Jag gick mot busshållplatsen i duggregnet. Det stod en ensam kille där. Vi stod där under tystnad en stund när bilarna gled förbi och Konsums neonskyltar lyste i dunklet. Jag tittade ner, pillade med min fot i en vattenpöl och sa att jag alltid hade undrat hur det skulle kännas att kyssa en främling i regnet. Jag vred mitt huvud mot honom, han log, tog ett par steg mot mig, höll mitt ansikte i sina händer, böjde sig ner och kysste mig. Jag såg honom aldrig igen, men den kyssen glömmer jag aldrig. Det var så fint.
Man kan göra något riktigt fint av det hela, eller man kan söndra och härska. Det är väl det som är problemet?
