Den drivande kraften

[David H]

Finns som engelsk ljudbok på Storytel också. Har svårt fär att lyssna på engelska, synd att inte boken finns som ebok, läsa engelska gör jag lika ledigt som att läsa svenska… alltnog, efter alla citat börjar kapitel 1,och efter en liten stund ungefär … ”man känner som ett rop inom sig, det här måste jag göra. Det här är vad boken handlar om”.

Jag har aldrig känt ett sånt rop, inte ens en viskning. Skall jag ändå läsa vidare?

Framåt slutet är det ett kapitel som diskuterar "det mediokra", om det finns något som en "medioker själ", och vad gäller för den enorma majoriteten av "vanliga människor" som varken vill, försöker eller gör något större avtryck i historieböckerna. Kanske du skulle tycka det var mer intressant att lyssna till detta kapitel då? Hillmans försöker ge ett svar om varför den "vanliga" människan inte nödvändigtvis är mindre viktig eller mindre värd.

[David H]

Läste, eller snarare lyssnade klart på första kapitlet i alla fall. Är det inte mycket ”gener” man är ute efter i alla fall? Ett något annorlunda sätt att se på det medfödda? Har lite svårt för den här bilden av en daimon som nåt externt. Och kanske romantikernas här påstådda hjärta. Att vi kan mäta sånt som The Big Five, ingen psykolog påstår väl att det är hela kontentan av vad vår hjärna producerar, bara att det är något, i någon mening, vetenskapligt mätbart? Och har någon en daimon som är helt tvärt emot den läggning som personen mer tydligt verkar ha?

Som jag ser det handlar det här om olika verklighetsbeskrivningar, och det är delvis upp till en själv att bestämma vilken verklighetsbeskrivning man finner mest användbar, har mest nytta av. Det som kan sägas om vetenskapliga verklighetsbeskrivningar är att de tenderar att bli passiviserande, man försöker ge förklaringar om vad som man sett och vad som hänt. T ex om evolutionen, kan vi säga att det var den bäst anpassade som överlevde, och hitta förklaringar till varför den ena eller andra var bäst anpassad.

Men att sen ta klivet in i framtiden, detta är en mer kreativ process, tänker jag. Vi behöver inte bara följa regler ifrån förr, vi kan också skapa nya och omdefiniera regler. Även fast det alltid varit på ett visst sätt förr, är det ingen garanti för att det måste vara på samma sätt i framtiden.

Som det beskrevs tidigare i den här tråden:

Titta på sitt liv som en berättelse, inte som en samling av fakta och händelser. Vad är temat, syftet och meningen med ens livshistoria? Vad är de återkommande mönstren, utmaningarna och gåvorna som har format ens karaktär? Vad är de viktiga vändpunkterna, valen och ögonblicken som har lett en till där man är nu?

Lyssna på sin inre röst, sin intuition, sin fantasi och sina drömmar. Vad säger de om ens kall, ens potential och ens öde? Vad lockar, inspirerar och entusiasmerar en? Vad är ens passioner, talanger och styrkor? Vad är ens svagheter, rädslor och hinder?

Att lyssna till eller läsa den här boken kanske kan ses som en slags övning i kreativt tänkande. Om man sen vill eller inte vill genomföra denna övning är upp till en själv... Men med tanke på hur situationen i världen ser ut nu, finns det goda skäl till att pröva en del nya tankebanor tänker jag.

[David H]

Jag har reflekterat mycket över att jag omedvetet genom livet haft två världsbilder samtidigt.
En som uppfattar världen som en mekanisk atomistisk värld och en som uppfattar den som en (i brist på bättre namn) spirituell meningsfull scen.

Det blir för mig mer och mer tydligt att fysikalism är en felaktig filosofisk uppfattning. Fysikalism i det avseendet att verklighetens ultimata natur är en fysisk scen av händelser vi kan mäta och väga.

Samtidigt ser jag det som oftast uppfattas som en motsatt uppfattning, någon form av idealism, som tveksam.
Därför tänker jag mig istället att hela projektet att försöka hitta "verklighetens ultimata natur" är ett på förhand missledande projekt.
Jag står därför just nu i ett läger av att tänka mig att verkligheten inte har någon ultimat natur utan att erfarenheten vi har tillgång till är komplex och därför kan visa oss olika typer av saker så som bland annat fysiska och mentala, materiella och spirituella fenomen samtidigt.

Jag tänker mig därför att det är meningsfullt att tänka sig så som Whitehead gör här att vi kan tänka oss sakers natur som är bortom "enbart fysiska händelser" och därför inkludera saker som mening, värde, skönhet, andlighet, syfte osv som saker som existerar i världen.

Så kort och gått så är den typen av saker James talar om intressanta och bör inte avvisas utan istället upptäckas, utvecklas och på ett meningsfullt och autentiskt sätt låta dem få ingå i livets natur

Jag tänker mig inte att det finns "en drivande kraft" utan snarare att det finns flera typer av meningsfulla tendenser det är upp till oss att använda så som dem passar oss. Whitehead talar om att det finns en fundamental kreativ riktning mot "nyskapande" (novelty) och en drivare inför dem, Gud, som motiverar och lockar allt att skapa nytt. Jag ser inga problem med dessa tankar faktiskt så som Whitehead beskriver dem. Med denna metafysiken så är verklighetens fundamentala natur teleologiskt och åt det hållet James verkar tala om det.

Här kommer jag att tänka på känt citat av Karl Marx "“The philosophers have only interpreted the world in various ways; the point, however, is to change it." Tycka vad man vill om detta, men jag tänker att det ligger något i det. Det Whitehead och Hillman m fl skriver tycker jag är intressant...men ibland kan jag få känslan av att det är lite som den där scenen i Kalle Ankas Jul när Kalle, Musse och Långben glatt sitter och äter sina majskolvar i husvagnen, men ingen reflekterar över vem det faktiskt är som kör bilen framför. Och när de väl kommer på det inser de att det är ju ingen alls som kör.
Och hamnar man i sådan situation, kan det vara läge att ibland faktiskt själv gå och sätta sig i förarsätet, tänker jag. Jag anar att där det bara finns tillräcklig motivation går det att ändra kurs på hela världens utveckling. Liknelsen om fjärilens vingslag som orsakar jordbävning på andra sidan jorden må vara en överdrift, men ibland tänker jag att en väldigt liten handling kan skapa stor förändring på en global nivå.

[Anders]

Var det din Daimon som var igång?

[David H]

Var det din Daimon som var igång?

Om du menar mig, och angående att jag bad om en lönesänkning? I så fall, visst skulle detta kunna beskrivas som något som kom från Daimon. Huruvida det går att tala om "min Daimon" och "din Daimon" eller bara "Daimon", är väl dock en öppen fråga som inte har något enkelt givet svar, tänker jag.

Angående Daimon så stämmer det i alla fall så till vida att jag inte kan säga vad det egentligen var som fick mig att be om lönesänkning. Visst kan jag lägga fram en massa argument, men jag kan inte ge svar på vad som var den avgörande faktorn och jag kan inte erinra mig om när jag fattade beslutet. Kanske det exempelvis var en idé som jag fick i en dröm, och som jag sen glömde bort? Jag vet inte.

Som jag ser det är det i alla fall exempel på hur en ganska liten och obetydlig händelse kan väcka starka reaktioner och få spridning. Det borde inte vara så anmärkningsvärt att en person ber om en lönesänkning, men det är normbrytande, och kan väl sägas bryta mot en regel som alla tar för given, och därför blir regeln vanligtvis inte heller medvetandegjord. Finns nog en massa andra exempel också, om regler som människor bara följer till vardags utan att nånsin reflektera över det.

Sen kan man ju också mena att det var en rad olika sammanträffanden som gjorde att denna händelse fick spridning. Om min chef i förstone bara hade beviljat min önskan, hade saken antagligen snabbt varit ur jorden...jag hade inte brytt mig om att prata med nån annan om det. Och om sjukhusledningen sen bara besvarat min fråga om varför frivillig lönesänkning inte var tillåtet, hade denna fråga kunnat lösas internt, det hade inte behövt komma ut nåt i media om det. Men just att varken min chef eller sjukhusledning gav mig nåt svar om detta, bidrog till att mediakarusellen sattes igång.

[Anders]

Lite b att era chefer inte kunde svara. Det handlar väl i grunden om att ge anställda trygghet, så att de inte skall få en sämre ekonomi genom en lönesänkning. Men att de inte kunde hantera din explicita begäran om sänkning var ganska svagt.

Har själv varit lönesättande ett antal år, och får väl erkänna att en sån begäran kanske skulle ha känts ovanlig. Men jag hade inte gett mig förrän kag från företaget fått ett bra svar. Eller från organisationen. De kanske inför en lex med ditt namn nu i alla fall.

Men jag känner i viss liten mån att det i vissa situationer ”står klart” för mig hur jag skall agera. Ska nog läsa lite vidare, idag har jag varit helt däckad av feber så talad engelska var för jobbigt. Kunde ju vara kul om det faktiskt fanns någta drivkrafter hos en som kunde upptäckas.

[David H]

Lite b att era chefer inte kunde svara. Det handlar väl i grunden om att ge anställda trygghet, så att de inte skall få en sämre ekonomi genom en lönesänkning. Men att de inte kunde hantera din explicita begäran om sänkning var ganska svagt.

Har själv varit lönesättande ett antal år, och får väl erkänna att en sån begäran kanske skulle ha känts ovanlig. Men jag hade inte gett mig förrän kag från företaget fått ett bra svar. Eller från organisationen. De kanske inför en lex med ditt namn nu i alla fall.

Jo, det kan jag hålla med om. Men på sätt och vis kan jag förstå min närmsta chef. Hon var inte alls beredd på frågan, och visste nog inte vad hon skulle svara. Kanske var det också "ödet" att frågan var tvungen att komma ut i media... att det internt inom sjukhuset inte fanns tillräcklig grund för att besvara frågan, och att det därför var naturligt att den behövde föras vidare till annan instans.
Rent generellt tänker jag att människor på officiella ledande positioner i samhället, politiker, chefer och andra beslutsfattare mm, tenderar att ha en extravert läggning. De tänker inte så mycket "egna tankar" och har inte så mycket "egna idéer", men är bra på att anpassa sig efter fördefinierade spelregler.

Men jag känner i viss liten mån att det i vissa situationer ”står klart” för mig hur jag skall agera. Ska nog läsa lite vidare, idag har jag varit helt däckad av feber så talad engelska var för jobbigt. Kunde ju vara kul om det faktiskt fanns någta drivkrafter hos en som kunde upptäckas.

Jo, jag tänker att det är vad bokens budskap handlar om. Jag brukar länka till detta klipp, som jag tänker kan ge uttryck för denna Daimon-idé.

https://www.youtube.com/watch?v=ymcen0EjmiU

Anta till exempel att man befinner sig vid en mörk och främmande plats, så är det nog naturligt att man fäster sin uppmärksamhet vid en ljuskälla som poppar upp. Men det har också en baksida. "Will-o-wisp"-metaforen kan både representera hopp och guidning, och vara något som vilseleder människor.
https://en.wikipedia.org/wiki/Will-o%27-the-wisp

[Smisk]

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Jag ser detta som väldigt komplext och man kan säga mycket om det, det är intressant.

När man kikar på nätet idag och tänker efter lite så är det uppenbart att uppmärksamhet har blivit en tydlig resurs man mjölkar.
Detta är inget nytt men det som är nytt är de givna metoderna för att styra uppmärksamheten så att man kan använda den som en resurs.

När internet va nytt såg det annorlunda ut. Nu är det standard att hitta 30% innästlad reklam i det mesta man hittar online.
De flesta websidor är byggda för att låta läsaren få läsa massa mumbo jumbo, reklam, mer mumbo jumbo, mer reklam, för att sedan få svaret sidan är skapad för att locka uppmärksamheten till. Detta är omoraliskt skulle jag säga faktiskt


Som jag ser det så finns fundamentala krafter av mening som driver oss. Det finns som två typer av psykologiska riktningar, den enda drivs av desperation och den andra av livsglädje. Bristbehov och varandebehov kan vi kalla dem för, det är begrepp Mazlow använt med.
Psykologiskt sätt behöver vi både individuellt och kollektivt planera för att vi har dessa behov så att vi inte behöver känna oss "enbart drivna av brist".

Girighet är en konsekvens av att vi har bristbehov som inte blir bemötta som jag ser det.

[Algotezza]

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Girighet är en konsekvens av att vi har bristbehov som inte blir bemötta som jag ser det.

Menar du bemötta eller tillfredsställda?

[Smisk]

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Girighet är en konsekvens av att vi har bristbehov som inte blir bemötta som jag ser det.

Menar du bemötta eller tillfredsställda?

Bemöta, alltså hantera. Tillfredställelse är en tveksam och lurig sak här. Hela grejen med behov/begär är komplex. Vi har många olika typer av biologiska och mentala beteenden som på olika sätt kan kopplas till detta och det blir snabbt lurigt och lätt att blanda ihop och missuppfatta saker.

Det jag syftar på är dock att om vi mår bra, har god energi, livslust och är i ett läge där vi uttrycker dessa saker så kan vi inte vara giriga. Att känna att vi är uppfyllda med en djupare mening kan inte finnas tillsammans med massa intentioner att jaga ytliga saker

Att leva med ständiga planer att jaga ytliga saker är ett symptom av att man inte lever med planer av att uttrycka en djupare mening.

[Vertumnus]

Girighet är en konsekvens av att vi har bristbehov som inte blir bemötta som jag ser det.

Menar du bemötta eller tillfredsställda?

Bemöta, alltså hantera. Tillfredställelse är en tveksam och lurig sak här. Hela grejen med behov/begär är komplex. Vi har många olika typer av biologiska och mentala beteenden som på olika sätt kan kopplas till detta och det blir snabbt lurigt och lätt att blanda ihop och missuppfatta saker.

Det jag syftar på är dock att om vi mår bra, har god energi, livslust och är i ett läge där vi uttrycker dessa saker så kan vi inte vara giriga. Att känna att vi är uppfyllda med en djupare mening kan inte finnas tillsammans med massa intentioner att jaga ytliga saker

Att leva med ständiga planer att jaga ytliga saker är ett symptom av att man inte lever med planer av att uttrycka en djupare mening.

När man bemöter ett behov är väl syftet att tillfredsställa?

[Smisk]

När man bemöter ett behov är väl syftet att tillfredsställa?

Det finns olika typer av behov och sättet man hanterar dem fungerar på olika sätt.

Om vi tar ett exempel så har kroppen behov av biologisk energi och näring.
Detta gör att vi blir hungriga och får begär efter mat och dryck.
Dessa funktioner är i sin tur både medfödda och inlärda och hur vi förhåller oss till mat och dryck när vi föds och växer upp kommer påverka dem så att både kroppen och psyket förväntar sig och reagerar på vissa typer av föda.
Detta är flexibelt och dynamiskt och varierar över tid.

Utifrån detta så kan jag då känna mig sugen på en kopp kaffe. Här kan jag då välja att göra flera olika saker. Suget är dessutom en dynamisk sak som kan påverkas och jag kan ta en kopp te, ett glas vatten eller inget alls istället. Varje sak jag skulle välja får något olika utfall och då anpassas suget efter kaffe och påverkas av valen.

Med detta vill jag beskriva att biologiska och psykologiska begär och behov inte är något givet eller statiskt utan något flexibelt och dynamiskt och där det blir väldigt komplext. Jag äter inte en sak och så är det tillfredsställt, så fungerar det inte.


Det är ännu mer komplext med psykologiska och själsliga begär och behov. På ett liknande sätt som våra behov av föda påverkar och utvecklar våra beteende kring hur vi tänker, känner och vad vi gör kring våra matvanor så påverkar våra behov av att uttrycka mening, moral och kreativitet. Tar vi då en person som hanterat detta behov väl och utvecklat en person som har goda fungerande sätt att uttrycka dessa och mår bra över lag och i sitt förhållande till dessa så kommer denne personen att bli fylld av en energi som inte motiverar denne till att söka ytliga saker och girighet.

[Vertumnus]

När man bemöter ett behov är väl syftet att tillfredsställa?

Det finns olika typer av behov och sättet man hanterar dem fungerar på olika sätt.

Om vi tar ett exempel så har kroppen behov av biologisk energi och näring.
Detta gör att vi blir hungriga och får begär efter mat och dryck.
Dessa funktioner är i sin tur både medfödda och inlärda och hur vi förhåller oss till mat och dryck när vi föds och växer upp kommer påverka dem så att både kroppen och psyket förväntar sig och reagerar på vissa typer av föda.
Detta är flexibelt och dynamiskt och varierar över tid.

Utifrån detta så kan jag då känna mig sugen på en kopp kaffe. Här kan jag då välja att göra flera olika saker. Suget är dessutom en dynamisk sak som kan påverkas och jag kan ta en kopp te, ett glas vatten eller inget alls istället. Varje sak jag skulle välja får något olika utfall och då anpassas suget efter kaffe och påverkas av valen.

Med detta vill jag beskriva att biologiska och psykologiska begär och behov inte är något givet eller statiskt utan något flexibelt och dynamiskt och där det blir väldigt komplext. Jag äter inte en sak och så är det tillfredsställt, så fungerar det inte.


Det är ännu mer komplext med psykologiska och själsliga begär och behov. På ett liknande sätt som våra behov av föda påverkar och utvecklar våra beteende kring hur vi tänker, känner och vad vi gör kring våra matvanor så påverkar våra behov av att uttrycka mening, moral och kreativitet. Tar vi då en person som hanterat detta behov väl och utvecklat en person som har goda fungerande sätt att uttrycka dessa och mår bra över lag och i sitt förhållande till dessa så kommer denne personen att bli fylld av en energi som inte motiverar denne till att söka ytliga saker och girighet.

Jag har inget speciellt att invända. Men likväl, det hela kokar ihop till att den drivande kraften är behovet av tillfredställelse.

Problemet med girighet är förutom de sociala implikationerna att den manifesterar en brist som inte kan tillfredställas. Detsamma gäller det arbetar/konsumtionssamhälle som vi lever i idag där bristen gjorts till organiserande princip.

[Smisk]

Jag har inget speciellt att invända. Men likväl, det hela kokar ihop till att den drivande kraften är behovet av tillfredställelse.

Problemet med girighet är förutom de sociala implikationerna att den manifesterar en brist som inte kan tillfredställas. Detsamma gäller det arbetar/konsumtionssamhälle som vi lever i idag där bristen gjorts till organiserande princip.

För människan finns ett komplext spektrum av faktorer tillsammans med förmågan att själva reflektera över vad som är viktigt av dem och manifestera det. Vi kan exempelvis välja att avstå från tillfredställelse eller till och med att avsluta våra liv. Det är alltså komplext på ett sådant sätt att det verkar orimligt att det skulle finnas "en drivande kraft" eller "ett mål", "en mening", "en av x som motiverar oss"?
Som det beskrivs i startinlägget.

Jag har nog en intuitiv uppfattning om att det som Whitehead säger stämmer. Att det finns en kreativ kärna i allt levande och att när "liv skapar" så är detta något som ligger nära dess natur. Det stämmer för mig på något plan. Det känns som att den tanken ger en känsla av att det inte fattas något i livet, att allt är spontant komplett när jag ser det så. Hur den känslan känns är en del av varför jag återkommer till den.

Jag kopplar den även till känslan av hälsa, mening, frihet, autenticitet, godhet och skönhet. Det är en inspirerande känsla av att vara levande.

När man hör tankar i stil med Schopenhauer och en del existentialister som handlar om att livet i sig är något av en meningslös scen av problem, svårigheter och lidande där det helt är upp till oss att "försöka så gott det går" för att inte må dåligt så tänker jag alltid på att jag inte alls upplever det så.

Istället känner jag en kärna av meningsfullt liv som grunden för min erfarenhet och att välja att ge den näring känns naturligt och uppenbart. Tanken att vi skulle vara ett djur som drivs av impulser och där en djupare mening skulle saknas verkar inte genomtänkt alls och den stämmer inte för mig. Jag kan förstå att man till viss del tänker sig att dessa impulser finns, men det är ju inte vad "livet är" i grunden, eller "allt livet är och kan vara"

[Vertumnus]

Jag har inget speciellt att invända. Men likväl, det hela kokar ihop till att den drivande kraften är behovet av tillfredställelse.

Problemet med girighet är förutom de sociala implikationerna att den manifesterar en brist som inte kan tillfredställas. Detsamma gäller det arbetar/konsumtionssamhälle som vi lever i idag där bristen gjorts till organiserande princip.

För människan finns ett komplext spektrum av faktorer tillsammans med förmågan att själva reflektera över vad som är viktigt av dem och manifestera det. Vi kan exempelvis välja att avstå från tillfredställelse eller till och med att avsluta våra liv. Det är alltså komplext på ett sådant sätt att det verkar orimligt att det skulle finnas "en drivande kraft" eller "ett mål", "en mening", "en av x som motiverar oss"?
Som det beskrivs i startinlägget.

Det finns en mängd olika behov som behöver tillfredställas och även målkonflikter, tom självskadebeteende motiveras av någon form av tillfredställelse. Jag har svårt att se någon annan drivande kraft då det gäller personliga val varthän än dessa leder