Algotezza skrev:
Visst är det så. Och när skapar våra konstruktioner och representatationer använder vi minnen av det vi upplevt, fantasi, logik, känsla och intuition och förvisso även önsketänkande. Proportionerna mellan dessa kan nog skifta beroende på t.ex. person, situation och dagsform. När kan vi avfärda en konstruktion som "ren inbillning " och när är den "något realistiskt"?
Jag håller med dig helt.
Frågan vad som är verkligt och inte här är komplex.
Men när det gäller saker som psykos eller liknande så kan man delvis pröva vad som är "ren inbillning" och vad som är "något realistiskt".
Jag tänker mig att våra liv uttrycks på flera nivåer av existens och vi har medvetenhet, erfarenhet och föreställningar som samtidigt och tillsammans sorteras automatiskt och medvetet av oss. Jag är helt övertygad om att vi inte kan VETA något om något utan att få det via dessa fakulteter. Mycket av det vi utgår ifrån som "något realistiskt" finns inte alls som något utanför vår erfarenhet utan till stor del mest som något som är i klass med fiktion.
Jag varken tror eller avfärdar Gud eftersom det är för luddigt och komplext. Däremot tänker jag mig att existensen är ett uttryck av saker som har syfte, värde och mening som ontologiska egenskaper. Dessa finns alltså, även om dem inte är helt "fysiska saker i världen".
Man kan då tänka sig att om vi föreställer oss att Gud skapat skapat världen så får vi en mental plattform som säger att "det är så här livet fungerar och bör fungera". Gud behöver inte vara ett "föremål som existerar" utan på detta sättet en "pekare" (metafor) för hur syfte, värde och mening har en inneboende plats inför våra liv och existens.