Finns Gud?

[Smisk]

Det vi spontant kallar "verkligheten" är en representation vi skapar och omskapar kontinuerligt genom hur vi tolkar och sätter samman våra sinnesrapporter. Redan det vi kallar "det jag upplever här och nu är en tolkning", innan vi gör en medveten tolkning. Denna representation finns och skapas "i vårt medvetande" bättre än så har jag svårt att lokalisera densamma. Beroende på hur våra sinnen fungerar och vad vi upplevt tidigare och hyfsat förstått och har begrepp för samt de behov vi har kommer denna reprrsentation att få olika egenskaper. Den är något vi ständigt omskapar och den präglas av våra personligheter, dvs. förmågor, sinnen, erfarenheter. Det är därför vi kan spegla oss i andra, för bilden av dem har vi själva skapat i vår representation av den protovärld dit våra sinnen är riktade. Därmed är ju även nuet en del av vår representation eller konstrukt, Vår livsscen. Det tar viss tid att skapa representationen så vårt nu är en bild av vad som hände för en stund sedan och som sinnena snappat upp. Allt äger rum i "vårt medvetande".

Ja precis. Vi har alla en tillgång till "verkligheten" som en direkt erfarenhet med en föreställningsförmåga att tänka oss saker inför den. Denna är en kombination av a-priori förmågor och posteriori sammansatta saker från vår förmåga och intrycken från världen och hur den förmågan genererar "verkligheten". Detta ser jag som en kreativ "fiktiv process". Att ta den för att visa oss en objektiv verklighet, utan citationstecken, blir filosofiskt tveksamt menar jag. Med andra ord, det är inte genomtänkt.

En metafor är att det vi kallar verkligheten är något som visas på/i medvetandet på samma sätt som en bild visas på en tv-skärm där tv-skärmen är vår a-priori förmåga att ha kontakt med saker vi erfar. Erfarenheten existerar som en konsekvens av förmågan på samma sätt som bilden på en tv syns eftersom tvn är designad för att visa just en sådan bild.

Varken signalen eller tvn är "verkligheten i sig" utan istället finns ett index mellan inre och yttre ontologiska processer som tillsammans sätter ihop en komplex modell som förhåller dessa till varandra.

Vedantas modell av Gud (Brahman) menar att det är exakt så här det fungerar och att någon "Gud" inte kan förnimmas med dessa system alls, varken inre eller yttre, utan istället kan medvetandets natur "vakna till sin egen natur" som är oseparerbar från "Guds". Man kan alltså inte veta något om Gud med någon förmåga utan endast genom varandet av existensens natur, som är Brahman.

Där frågar man inte "finns Gud?" utan istället "vad är existensens ultimata natur?" eller "vad är medvetandets ultimata natur?" men svaret man får kan inte vara något empiriskt eller föreställt, då är det inte det ultimata svaret. Syftet med frågorna är att sortera bort allt man tagit för verkligt till fiktion/maya för att peka på "det enda verkliga" som är Gud.

Egentligen är det inte heller medvetandet som är Gud, det är bara det som innehåller "minst av det som INTE är Gud", på samma sätt som en spegel inte innehåller det som speglas i spegeln.

[Hubert]

Det är såhär man kan resonera om gudar, särskilt om kristnas Gud.
Problemet, för det är ett problem, är att det finns inflytelserika kristna som inte alls ser Gud på det här viset. Deras inflytande skapar elände för åtskilliga människor.

Inflytelserika och mycket rika pastorer ser Gud och Jesus som de vill.
Några predikar om kärlek, andra om hat; några helar och frälser, andra älskar att hata och döma till död och tortyr.

Gud är för dem makten som kan tämjas, bevekas med ord som berör och besvärjer. Av rätt person! I USA finns predikanter som är miljonärer och miljardärer för att människor tror på deras intima relation till det gudomliga. Ty Gud behöver pengar.

Vad säger det om vad Gud är?
Gud är väg till makt och rikedom - en affärsidé bland flera andra.

Gudar/Gud som teologiskt begrepp har idag inte mer relevans än begreppet flogiston!

[Algotezza]

Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda. Som jag brukar säga är det delvis en semantisk fråga om man har användning för detta ord. Man bör i varje sammanhang där det förekommer fråga sig hur det används och definieras där. Om man vill förstå hur ordet kan användas. Annars kan man avfärda det som ointressant. Men är det ointressant i alla sammanhang?

[Hubert]

Okej, "Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda" men hur är det med ordet motorcykel?

Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda. Som jag brukar säga är det delvis en semantisk fråga om man har användning för detta ord. Man bör i varje sammanhang där det förekommer fråga sig hur det används och definieras där. Om man vill förstå hur ordet kan användas. Annars kan man avfärda det som ointressant. Men är det ointressant i alla sammanhang?

[Algotezza]

Okej, "Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda" men hur är det med ordet motorcykel?

Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda. Som jag brukar säga är det delvis en semantisk fråga om man har användning för detta ord. Man bör i varje sammanhang där det förekommer fråga sig hur det används och definieras där. Om man vill förstå hur ordet kan användas. Annars kan man avfärda det som ointressant. Men är det ointressant i alla sammanhang?

Hur många definitioner av motorcykel kan du komma på som är rimliga?

Min poäng är att ordet Gud kan användas på fler sätt än som beteckning på den kristna gudsbilden.
Men det förstod du, eller hur?

[Hubert]

Ja, "kan användas", men kan vi använda "motorcykel" hur vi vill?
Nej, vi kan inte.

Okej, "Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda" men hur är det med ordet motorcykel?

Ordet Gud kan man använda som man vill eller låta bli att använda. Som jag brukar säga är det delvis en semantisk fråga om man har användning för detta ord. Man bör i varje sammanhang där det förekommer fråga sig hur det används och definieras där. Om man vill förstå hur ordet kan användas. Annars kan man avfärda det som ointressant. Men är det ointressant i alla sammanhang?

Hur många definitioner av motorcykel kan du komma på som är rimliga?

Min poäng är att ordet Gud kan användas på fler sätt än som beteckning på den kristna gudsbilden.
Men det förstod du, eller hur?

[Algotezza]

Motorcykel kan stå för frihet, ett sätt att taxsug från a till b, den kan vara som en älskare eller älskarinna. Ord får olika betydelse i olika sammanhang och av olika människor. Motorcykel liksom Gud.

Vad är problematiskt med det?

[Hubert]

Funkar inte alls för mig!
Gud kan inte vara älskare eller älskarinna, men motorcykeln kan stå för frihet och obundenhet.

Gud är flogiston.

Motorcykel kan stå för frihet, ett sätt att taxsug från a till b, den kan vara som en älskare eller älskarinna. Ord får olika betydelse i olika sammanhang och av olika människor. Motorcykel liksom Gud.

Vad är problematiskt med det?

[Algotezza]

Funkar inte alls för mig!
Gud kan inte vara älskare eller älskarinna, men motorcykeln kan stå för frihet och obundenhet.

Gud är flogiston.

Motorcykel kan stå för frihet, ett sätt att taxsug från a till b, den kan vara som en älskare eller älskarinna. Ord får olika betydelse i olika sammanhang och av olika människor. Motorcykel liksom Gud.

Vad är problematiskt med det?

Ja, då är Gud = flogiston din definition. Helt i linje med vad jag skrev att du, jag och alla andra kan definiera Gud som vi vill.

Har du läst lite i den här tråden finns det fler definitioner. Men håll kvar vid din definition om du tycker den fungerar väl för dig och om du känner dig nöjd med den.

[Hubert]

Gud med versalt G är fortfarande GTs och NTs gud.
Jag har förstått att det finns kristna som upplever bibeln som generande.
Det gör de rätt i! Och det är första steget till att kliva ut i livet, där Gud är lika viktig som min favvogud Poseidon.

Poseidon är favorit utan att jag undersökt alla andra hundratals eller t o m tusentals gudar som människor hållit sig med, och till, sen urminnes tider.
Inga evidens finns för Poseidons existens, vill jag klargöra för säkerhets skull. Han har som mytiskt gestalt gjort stort intryck på mig. Det är allt.

Bibeln förnekar inte existensen av andra gudar, bara påbjuder: Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. (Exodus 20:3)
Ungefär som hustrun som inte förnekar att det finns andra kvinnor: Men du ska inte ha andra kvinnor vid sidan av mig!

Eftersom ingen vet vilka gudar som finns, eller vad de har för kompetens att påverka vårt vardagsliv och inte minst livet efter detta (om det finns) så gör vi klokt i att hålla oss avvaktande inför beslut om vilken gud som är bästa försäkring mot allt möjligt. Eller bästa passage till Sanningen.

[Algotezza]

Kosmos är Guda oändliga organism så vi kan skippa det belastade ordet Gud och säga kosmos i stället.

[Smisk]

Kosmos är Guda oändliga organism så vi kan skippa det belastade ordet Gud och säga kosmos i stället.

Existerar kosmos?


Kosmos i betydelsen av "existensen som en ordnad helhet" som på grund av sin ordning innehåller syfte, värde och mening, är det som existerar precis så jag tänker mig att ordet Gud syftar på när vi tänker att världen är skapad av Gud.

Det luriga är att vi använder begreppet "existera" för att handla om saker av helt olika slag samtidigt. Vanligtvis menar vi att saker existerar som är fysiska, alltså empiriskt mätbara eller som vi kan räkna ut måste existera. Däremot när vi talar om syfte, värde och mening som kan innehålla saker som det goda, sköna och andliga så vet vi att dem inte existerar på det sättet men det blir rörigt att säga att dem inte finns och samtidigt lika så att säga att dem finns.

Jag menar att dem finns men inte på samma sätt som fysiska föremål. Samma sak gäller med erfarenheter, tiden, tankar, medvetandet och intentioner, dessa existerar, men inte på samma sätt som fysiska föremål som kan mätas empiriskt.

Gud existerar säkerligen inte heller som fysiskt föremål men syfte, värde och mening existerar på ett sätt som stämmer med hur vi tänker oss att världen (kosmos) existerar när den innehåller egenskaperna/kvaliteterna den får när vi tänker oss att "Gud har skapat världen och livet".

[Algotezza]

Kosmos är Guda oändliga organism så vi kan skippa det belastade ordet Gud och säga kosmos i stället.

Existerar kosmos?


Kosmos i betydelsen av "existensen som en ordnad helhet" som på grund av sin ordning innehåller syfte, värde och mening, är det som existerar precis så jag tänker mig att ordet Gud syftar på när vi tänker att världen är skapad av Gud.

Det luriga är att vi använder begreppet "existera" för att handla om saker av helt olika slag samtidigt. Vanligtvis menar vi att saker existerar som är fysiska, alltså empiriskt mätbara eller som vi kan räkna ut måste existera. Däremot när vi talar om syfte, värde och mening som kan innehålla saker som det goda, sköna och andliga så vet vi att dem inte existerar på det sättet men det blir rörigt att säga att dem inte finns och samtidigt lika så att säga att dem finns.

Jag menar att dem finns men inte på samma sätt som fysiska föremål. Samma sak gäller med erfarenheter, tiden, tankar, medvetandet och intentioner, dessa existerar, men inte på samma sätt som fysiska föremål som kan mätas empiriskt.

Gud existerar säkerligen inte heller som fysiskt föremål men syfte, värde och mening existerar på ett sätt som stämmer med hur vi tänker oss att världen (kosmos) existerar när den innehåller egenskaperna/kvaliteterna den får när vi tänker oss att "Gud har skapat världen och livet".

Är vi själva främst "fysiska föremål"? Har vi inte både en fysiskt mätbar sida och en andlig och mental? Om jag ser Gud som kosmos - alltså som världen eller verkligheten som sträcker ut sig ut i rymden från min position på jorden, så har väl denna storhet både en mental/andlig sida och en fysiskt mätbar sådan.

[David H]

Är vi själva främst "fysiska föremål"? Har vi inte både en fysiskt mätbar sida och en andlig och mental? Om jag ser Gud som kosmos - alltså som världen eller verkligheten som sträcker ut sig ut i rymden från min position på jorden, så har väl denna storhet både en mental/andlig sida och en fysiskt mätbar sådan.

Skriver du då kosmos, eller Kosmos och vad innebär skillnaden? För min del är det viktigt att betona att Gud är en person/subjekt/medvetande, då känns det för mig främmande att kalla Gud för "kosmos"...som förefaller mer opersonligt/dött.

[Smisk]

Är vi själva främst "fysiska föremål"? Har vi inte både en fysiskt mätbar sida och en andlig och mental? Om jag ser Gud som kosmos - alltså som världen eller verkligheten som sträcker ut sig ut i rymden från min position på jorden, så har väl denna storhet både en mental/andlig sida och en fysiskt mätbar sådan.

Precis, som jag ser det är vi över huvud taget inte fysiska föremål utan andliga uttryck som har fysiska och mentala aspekter. Precis som existensens.

Tanken att "jag är ett föremål" är en användbar tanke men det är inte en komplett uppfattning om "vad jag är" på så sätt att det är något sant jag kan veta. Det är med andra ord inga konstigheter att tänka sig att världen är en fysisk scen och jag är ett föremål i den. Det är en uppfattning som är användbar eftersom det är så vi delvis har kontakt med fysiska saker som ingår i våra liv. Det är bara ingen metafysisk sanning om världen att världen är enbart fysisk eller att det finns något separat "fysiskt jag i den".

Existensen är en andlig entitet med fler aspekter och inget "eget separat jag som ett föremål" existerar alls utan den existensen är ontologiskt och essentiellt vad som existerar.

Vad man sedan kallar saker är mest viktigt för att kunna tänka klart och rätt om saker i livet Dessa ord, tankar och intryck är fiktion och bygger en modell/karta, det är allt fiktionen gör.

Existerar fiktionen?