Hubert skrev:Det verkar inte vara någon som köper idén att det är vår konstitution som bestämmer vår värdsbild.
Platons grottliknelse sa oss att vi inte erfar världen sådan den är. Min hjälte Aristoteles gjorde vad han kunde för att utreda hur vårt intellekts konstitution får oss att tänka om det vi erfar. Kategoriläran var svaret.
Vetenskapliga revolutionen visade, ja bevisade att det finns "ljus" som vi inte kan se, "ljud", osv som det är omöjligt att erfara på grund av vår konstitution.
Vi har förmågor att erfara inre och yttre saker och gränserna för bägge är precis samma sak som möjligheterna kan man säga.
Det finns alltså saker i både det inre och yttre som vi inte erfar. Vi vet detta eftersom vi först och främst har erfarenheterna och att vi förändras över tid. Vi kan lära oss nya inre förmågor och vi kan vara blinda, döva eller bli skadade och få våra förmågor påverkade.
I det yttre kan vi experimentera med ljus som du säger och lära oss att ljus är ett spektrum och det vi kan erfara är en liten del av det.
I det inre kan vi experimentera med medvetandet genom meditation och erfara att det vi upplever som vårat jag/själv är en del av ett spektrum av medvetenhet.
Vetenskapens funktion är begränsad till en viss typ av kunskap och falsifikation. Det behöver inte vara så, men så är det just nu och så har det varit ett tag, en ganska kort tid historiskt sätt för övrigt.
Hubert skrev:Diskussionen om värde poppar upp överallt, så även här i Finns Gud?
Värde har med konstitution att göra. Tidigt i människans historia lärde vi oss att hålla distans till vargar och flugsvamp men ty oss till får och jordgubbar. Inte på grund av några funderingar om värde utan det var en fråga om överlevnad. Det var inte heller så att våra förförförfäder resonerade om värdet av överlevnad: vi är som alla individer i en art "programmerade" att överleva och reproducera.
Som så mycket annat i vår arts historia reflekterar vi om varför vi gör/tänker si eller så, varför något är si och inte så, och sedan långt tillbaka i tiden har det varit naturligt att ge svar utifrån rationellt tänkande, empiri var inte tänka på.
Värde har bakgrund i fakta om vad som gynnar överlevnad.
Numera är evolutionen bevis för att vi inte bara har gemensam historia med vargar och får, flugsvamp och jordgubbar, utan också att värde har allt gemensamt med överlevnad och inget med något gudomligt eller strängt personligt.
Så länge medvetandet har funnits har människor reflekterat över vad som har värde. Att blanda är och bör, natur och värde, evolution och konstitution, är problematiskt enligt många filosofer inklusive mig själv. Beviset att livsformer utvecklas och att överlevnad är något som strävas efter säger inget om vad sakers värde är. Är leder inte till bör.
Däremot anser jag att syfte, värde och mening är kopplat till religion och mångas tankar om Gud. Dock verkar Gud inte kopplat till fakta, det verkar oviktigt om någon Gud finns på samma sätt som atomer och saker vetenskapen hanterar. Däremot är det helt avgörande hur vi väljer att värdera saker genom livet.
Som människor är vi inte "programmerade att värdera saker på givna sätt". Istället är vi konstruerade med olika förmågor att förhålla oss till inre och yttre aspekter av livet och att värdera och välja hur vi skall förhålla oss till detta. Friheten kring detta finns tillgänglig eftersom vi har ett medvetande.
Vi kan välja att tänka att Gud skapat saker eller inte och vi kan välja vissa saker helt fritt totalt oberoende av våra förfäder eller hur saker fungerar i den så kallade naturen.
Medvetandet "programmerar saker" till viss del, frågan är vad vi väljer?