hakkapeliitta skrev:Du svamlar vidare i din metafysiska värld.
Det gäller att landa i verkligheten. Vad är absolut/universell sanning enligt dig?
Vad är kriteriet? Jag tror inte att någon i tråden har hävdat/påstått sitta med absolut sanning, vad det nu än må vara.
Jag tror att du strävar, söker, efter absolut sanning och den verkar vara en gudomlig sanning.
Se människan som en led i utvecklingen som strävar efter bättre förståelse om omvärlden, så funkar människan och vetenskapen har utmejslat metoder att studera vår omgivning med de bästa verktyg vi har. Mer kan man inte begära och dags att fimpa snacket om "absolut" och "yttersta sanning", den finns inte.
Jag strävar inte efter en absolut sanning, det stämmer inte, jag är komplex och strävar efter många olika saker i olika kontext.
För filosofi söker jag ofta klarhet, insikt, perspektiv och det jag gillar mest är att det är stimulerande och underhållande. Inte att det skulle vara universellt eller absolut sant.
Detta ingår i ämnet metafysik och detta är ett filosofiskt forum så det följer från det att vi talar om metafysik

"Landa i verkligheten" är ett komplext ämne och att tala om kunskap och sanningar kring detta är inte uppenbart alls.
Relationer mellan idéer är en sak och världen är en annan. Världen/existensens natur är en komplex scen som jag ser det och det är inte en "värld där ute med sanningar i". Istället är det våra erfarenheter och föreställningar som kan skapa "relationer mellan idéer" så som tanken "om a så b". Detta är inte en "sanning om världen" utan logiska relationer mellan idéer.
Sanning är sanna relationer mellan idéer och hur väl dessa beskriver tillstånd i världen.
Dem är alltså per definition inte universella eller absoluta utan relativa.
Jag är pluralist i alla avseenden och då även i avseendet om kunskap och existens. Det finns olika typer av kunskap och olika saker att ha kunskap om och det är komplext.
Exemplet jag tagit är hierarkier av existens i naturen som atomer-molekyler-celler. Dessa är olika nivåer av existens där varje nivå måste förstås från sin egen nivå eftersom dem har egenskaper som inte KAN existera på de andra nivåerna. Atomer KAN inte vara levande som celler är eftersom komplexiteten krävs för dem.
För att förstå saker som materia, liv och medvetande så krävs det att vi ser varje sak från "sättet dem existerar" på.
Vi kan inte enbart förklara saker på en nivå med egenskaper från en annan eftersom komplexiteten tillför nya egenskaper/kvalitéer från perspektivet den nivån kan ge oss om existensen.
Existensens natur och kunskapens natur är relativa, komplexa och vi behöver överlappa och använda flera perspektiv och se flera olika saker för att kunna få mer klarhet i vad som existerar och vad vi kan veta.
"En absolut sanning" är en motsättning av idéer, det är en ologisk tanke som bryter mot sig själv, eftersom vi kan veta att olika typer av saker och sanningar existerar.
Med det sagt kan vi givetvis tänka oss att det som Nagarjuna inom Buddhismen säger existerar flera nivåer av existens där en är spirituell och en är världslig. Så länge vi vet vad vi menar med tankarna inom en given kontext. Metaforen visdomstraditionerna har är ett rep som ser ut som en orm i ett mörkt rum. Tänder man ljuset och ser att det är ett rep tänker och känner man inte samma sak längre eftersom man vet bättre även när rummet är mörkt. Att verklighetens natur är "en direkt enhet" vi missuppfattar som "jag i världen" som får oss att tänka och känna saker är en användbar metafor från det spirituella perspektivet av den Buddhistiska vägen.