Finns en absolut sanning?

[Marksa]

Existens är mer grundläggande för vad som kan rymmas inom ordet och de villkor som vi ställer.

Det där är ju en helt ny tråd.
Finns det en absolut existens, som inte går att ifrågasätta.

[Pilatus]

Existens är mer grundläggande för vad som kan rymmas inom ordet och de villkor som vi ställer.

Det där är ju en helt ny tråd.
Finns det en absolut existens, som inte går att ifrågasätta.

Descartes ansåg det. Je pense, donc je suis.

[Smisk]

Jaja, ditt begrepp sanning finns "där ute" och kan bara upplevas och inte beskrivas eller förklaras i propositioner(påståenden).
Du avvisar grunden för allt det som fört civilisationer framåt: begreppsbildning och kommunikation.

Var skriver jag det?
Hur kommer du fram till att jag gör det?

Det gör jag inte alls

[Pilatus]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

[Smisk]

Man bör nog hålla isär begrepp som sanning och existens.
Sanning är föremål för en värdering.
Existens är mer grundläggande för vad som kan rymmas inom ordet och de villkor som vi ställer.

Filosofiskt sätt så bör man det tycker jag.
Kunskap kräver ett gäng saker som tolkningar och bedömningar.
Vår erfarenhet ger oss intryck, våra föreställningar, tolkningar, bedömningar, förmågor osv förhåller det vi har att jämföra mellan två saker: det vi tänker oss som sant och det om vilket sanningen gäller.

Existens är mer grundläggande och det är något helt annat än kunskap. För att veta något om absoluta sanningar kvävs det att vi förstår lite om kunskapens, existensens och deras förhållandens natur.

Vi behöver även reflektera kring vad som menas med subjektiv och objektiv i avseendet av att något är internt (direkt erfaret) eller externt (från utsidan och indirekt erfaret).

Matrix som vi talat om är en användbar metafor även om den inte räcker hela vägen

Som jag ser det tänker jag att det är lurigt att hålla isär grundläggande detaljer som är helt avgörande.
Vi har liksom inget vardagligt användbart av att reflektera över erfarenhetens natur, om man inte är mystiker eller mediterar.

Att vi ens tänker "sanningen" är problematiskt, vi behöver tänka "sanningAR". Perspektiv och förhållanden är nödvändiga eftersom det alltid är något som förhålls till något annat när vi talar om både kunskap och existens.

[xion]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

Sanning kan aldrig bli objektivt.
Det krävs alltid ett subjekt som hävdar att något är sant.
Sanningen kan aldrig "stå för sig själv".

[Smisk]

Inresant samtal om vad som är absolut sanning.

Nyss var jag ute mellan regskurarna och fixade till ett rangliggt satket.
Använde Kramper som jag slog i med en hammare. Råkade träffa mitt pekfinger som tillsammans med tummen höll i krampen.
Så där ute slog jag i mitt finger. och där inne i mitt medvetande signalerades det om att detta gjorde för dj...ligt ont. Budskapet var tydliggt. gör inte om detta.

Jag lovar detta var absolut sannt.

Känslan va en erfarenhet om inte annat?
Detta är ett fint exempel på hur vi lätt använder ord för att förmedla något, frågan är om det du tänker dig syftar på det vi talar om här som sanningar och absoluta förhållanden en "en värld som sådan"?

Jag tänker att du skojar lite dock

Vi blandar ständigt sakta med värde och ordet absolut kan syfta på samma sak som kraftigt eller "mycket av något" osv.
Sanning blandar ofta saker som att något är fakta, vi har kunskap om något som stämmer, något känns rätt för oss, vi är autentiska eller "sanna mot oss själva" osv.

För att vi skall veta vad vi talar om måste vi vara försiktiga och beskriva saker noga tänker jag.
Så vi inte bara tänker spontant och säger "jag ser världen där ute, alltså finns den så som jag ser den och endast så och det finns inget annat". exempelvis.

[Smisk]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

Jag sökte lite på detta och hittar endast att han för cirkelresonemang.
Sanningar är sanna som beskriver verkligheten och verkligheten är sakerna sanningarna beskriver.

Han verkar inte definiera verkligheten?

AIn hade svårt att komma runt detta när jag pressade den på uppgifter om detta.
Intressant faktiskt då den försökte försvara Alfred men till slut kom fram till att det måste vara cirkulärt.

[Pilatus]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

Sanning kan aldrig bli objektivt.

Att man kan tala om sanningens objektivitet innebär att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten, oavsett om någon säger att den är sann eller inte. T ex svenska flaggans färger är blå och gul. Det finns en fastslagen färgstandard som dess kulörer skall motsvara. Om så verkligen är fallet, är det en objektiv sats.

Det krävs alltid ett subjekt som hävdar att något är sant. Sanningen kan aldrig "stå för sig själv".

Men ingen hävdar en åsikt om hur något är. Tarski säger endast att om och endast om något är så beskaffat att det motsvarar utsagan så är det objektivt och sant.
Exempel "En figur är en triangel om och endast om den har tre sidor." Detta innebär att en figur måste ha tre sidor för att vara en triangel (nödvändigt villkor) och att en figur med tre sidor alltid är en triangel (tillräcklig villkor).

[Pilatus]

Jag sökte lite på detta och hittar endast att han för cirkelresonemang.
Sanningar är sanna som beskriver verkligheten och verkligheten är sakerna sanningarna beskriver.

Korrespondensprincipen är inte något cirkelbevis. Den säger endast att om propositionen motsvarar verkligheten så är den sann. Ett sådant resonemang använder inte sitt eget påstående för att bevisa sin validitet.

[xion]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

Sanning kan aldrig bli objektivt.

Att man kan tala om sanningens objektivitet innebär att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten, oavsett om någon säger att den är sann eller inte. T ex svenska flaggans färger är blå och gul. Det finns en fastslagen färgstandard som dess kulörer skall motsvara. Om så verkligen är fallet, är det en objektiv sats.

Det krävs alltid ett subjekt som hävdar att något är sant. Sanningen kan aldrig "stå för sig själv".

Men ingen hävdar en åsikt om hur något är. Tarski säger endast att om och endast om något är så beskaffat att det motsvarar utsagan så är det objektivt och sant.
Exempel "En figur är en triangel om och endast om den har tre sidor." Detta innebär att en figur måste ha tre sidor för att vara en triangel (nödvändigt villkor) och att en figur med tre sidor alltid är en triangel (tillräcklig villkor).

Men om det inte finns en utsaga så kan vi inte pröva sanningshalten vare sig mot verkligheten eller något annat.

[Pilatus]

Men om det inte finns en utsaga så kan vi inte pröva sanningshalten vare sig mot verkligheten eller något annat.

Vi prövar om det som sägs motsvarar verkligheten, i det här fallet med hjälp av korrespondenskriteriet för sanning. Vi prövar (jämför) mellan utsagan och det förhållande som föreligger. Stämmer utsagan överens med verkligheten är utsagan sann.

Är det något som framstår som oklart i det jag skriver?

[Smisk]

Alfred Tarski (1901-1983) ansåg att sanning är ett objektivt och formellt definierbart begrepp. Tarski ansåg att en sats är sann om och endast om den korresponderar med verkligheten.

Jag tror att detta är en bra och tillräcklig beskrivning av sanning. Därmed behövs inte någon förstärkning eller relativisering av sanningsbegreppet. Sanningsbegreppet är dessutom objektivt, vilket innebär att det inte är beroende av subjektiva uppfattningar eller tolkningar.

Sanning kan aldrig bli objektivt.
Det krävs alltid ett subjekt som hävdar att något är sant.
Sanningen kan aldrig "stå för sig själv".

Här tänker jag att man kan skilja mellan begreppen inre och yttre, värdemässigt och faktamässigt.
Begreppen objektivt och subjektivt innehåller alla dessa så man får dela upp dem så man inte blandar dem.

Jag håller med om att sanning kräver relationer mellan inre och yttre, alltså erfarenhet/föreställningar som syftar på något.
På så sätt stämmer det att sanning aldrig "står för sig självt". Men jag tänker att sanningar är objektiva på så sätt att dem inte påverkas av någons önskvärdhet. Å andra sidan är vi som källan till förmågan att ha kunskapen helt inneslutna i värderelationer. Vi skulle inte ha någon kunskap om kunskapen inte har någon som helst värde för oss. Detta gör dock inte kunskapen subjektiv på så sätt att den är något vi själva "önskar fram".

Det vi får kunskap om som sant kan inte uppnås utan värderande processer men konsekvenserna av processen handlar om sanning, inte om värde, fakta, inte om önskvärdhet.

[Smisk]

Jag sökte lite på detta och hittar endast att han för cirkelresonemang.
Sanningar är sanna som beskriver verkligheten och verkligheten är sakerna sanningarna beskriver.

Korrespondensprincipen är inte något cirkelbevis. Den säger endast att om propositionen motsvarar verkligheten så är den sann. Ett sådant resonemang använder inte sitt eget påstående för att bevisa sin validitet.

Jag har inte påstått att den är ett cirkelbevis direkt utan att resonemanget jag beskrev är ett cirkelresonemang.
Det bevisar alltså inget utan beskriver en cirkel man själv definierar.

Sanningar är det som stämmer med verkligheten och verkligheten är det sanningarna stämmer med.

Han kanske har mer att tillägga om vad han menar med sanningar och verkligheten och förhållandet mellan dem?
Verkar intressant men fick nog ingen komplett bild av det som du förstår

[Smisk]

Men om det inte finns en utsaga så kan vi inte pröva sanningshalten vare sig mot verkligheten eller något annat.

Om vi tar kunskapen av hur en målning eller ett musikstycke upplevs så krävs det för att få kunskap om dem helt olika mentala + fysiska processer. Dessa "existerar" i och genom vår erfarenhet på olika sätt och vi behöver skilja mellan dem.

"sanningshalten" för påståenden om hur vida dessa existerar och hur är komplext.
Det existerar inget som är oberoende av något annat vad vi vet och allt vi kan veta får vi tillgång till på ett komplext sätt.

Kunskap och existenser finns av flera typer och komplexa relationer krävs för dem.