Livets mysterium löst?

[Pilatus]

Vi är låsta till vårt eget medvetande, denna belägenhet fäster inte världen därute någon större uppmärksamhet till. Det kan medföra att vi känner ett visst obehag. Vi är i det avseendet (en känsla av solipsism) inte unika, det är en erfarenhet vi delar med andra.

Jag försöker inte säga att det är något mer unikt med David H, än Pilatus eller Donald Trump eller en humla. Det är bara medvetandet som är ett ensamt, inte någon enskild individ som är ensam.

Där du står, står ingen annan, säger Alexis Bring i Lars Ahlins roman Natt i marknadstältet. Vår upplevelse av att vara den centrala punkten i världen har antagligen triggat tankar på att vara ett ensamt jag. Descartes (1596-1650) tvivel var i det avseendet riktigt, men dualismens riktighet är ifrågasatt många gånger om. T ex Elisabeth av Böhmen (1618, död 1680) ifrågasatte hur en immateriell själ kan påverka en materiell kropp. Det är onekligen mer förenligt med vetenskapliga upptäckter att tänka sig monistiska eller emergenta förklaringar.

[David H]

Där du står, står ingen annan, säger Alexis Bring i Lars Ahlins roman Natt i marknadstältet. Vår upplevelse av att vara den centrala punkten i världen har antagligen triggat tankar på att vara ett ensamt jag. Descartes (1596-1650) tvivel var i det avseendet riktigt, men dualismens riktighet är ifrågasatt många gånger om. T ex Elisabeth av Böhmen (1618, död 1680) ifrågasatte hur en immateriell själ kan påverka en materiell kropp. Det är onekligen mer förenligt med vetenskapliga upptäckter att tänka sig monistiska eller emergenta förklaringar.

Att prata om ”vår upplevelse” som ”ensamt jag” blir språkligt problematiskt, tänker jag, eftersom ”vår” är ett kollektiv-begrepp och ”jag” är ett individ-begrepp.

Att göra grundlösa antaganden tror jag vi är överens om är problematiskt. Men frågan om vad för antagande är grundlöst?

I vetenskapliga sammanhang är detta om hypotesprövning och falsifierbarhet centralt. Men innan vi kan tala om falsifierbarhet, måste vi klarlägga vad själva hypotesen gäller. Till exempel - är planeten Tellus i Universums mitt? Går att testa på olika sätt, och sedan falsifiera. Är det bara på planeten Tellus som det finns människoliknande varelser? Återigen, något som är testbart och falsifierbart.
Men utan klarlagt falsifierbarhetskriterium, kan det väl inte vara motiverat att mena att ett påstående är felaktigt?

[Anders]

Att prata om ”vår upplevelse” som ”ensamt jag” blir språkligt problematiskt, tänker jag, eftersom ”vår” är ett kollektiv-begrepp och ”jag” är ett individ-begrepp.

Det där är ju den sköna paradoxen, eller vad vi skall kalla det. Att vi samtidigt har vår varseblivning och tänkande verkligen monärt inom oss, samtidigt som vi kan agera tillsammans med andra ”monader” som är i samma situation. Det chatgpt skrev om durkheims kollektiva medvetande var rätt spot on. Och som jag brukar skriva, das ding für mich är ju klasser sämre än das ding für uns. Kollektivt medvetande är en spännande tanke.

[hakkapeliitta]

Allt levande har nog ett medvetande.
Medvetandet är en förutsättning för överlevnad.
Så jag tror allt levande förmår uppskatta t.ex faror, annars skulle de inte överleva. De är medvetna om faran.
Att människan är medveten om sin existens är komplicerat, kanske uppnår självreflekterande en nivå där inte artens överlevnad är viktig utan mer individens.

[Hubert]

Kanske är jag grinig - men på vilket sätt är livet ett mysterium?
Är det inte bara något vi ännu inte har full koll på?

Mysterium för tankarna till en livshållning som ser sanningen om världen som oåtkomlig för rationellt tänkande.

[David H]

Kanske är jag grinig - men på vilket sätt är livet ett mysterium?
Är det inte bara något vi ännu inte har full koll på?

Mysterium för tankarna till en livshållning som ser sanningen om världen som oåtkomlig för rationellt tänkande.

Vilka vi har inte full koll på livet? Jaget har knappast full koll på livet, duet har knappast full koll på livet. Jaget + duet + grupp x, har knappast full koll på livet. Vad gäller då medvetandet? Har medvetandet full koll på livet? Kanske konstig fråga.


Gällande mysterium…där tänker jag inte att det behöver vara oåtkomligt för rationellt tänkande. Men finns det en omedveten bångstyrig känsla som ställer sig i vägen kanske det kan vara ett hinder från att se mysteriet.
Genom att locka fram och medvetandegöra den bångstyriga känslan, är det möjligt att också göra känslan mer medgörlig, och få den att sluta blockera.

[Anders]

Livets mysterium för mej skulle vara att man ploppar upp nånstans och har ett medvetande. Lite den här kastadheten som Heidegger nämner. Det finns förklaringar men från början var det jäkligt konstigt tyckte jag. Och tycker trots allt det fortfarande. Och sen också det monada hos jaget.

[Algotezza]

Vilket är livsmysteriet? Är det samma för alla människor?

Martinus exempelvis menar att han löst detta mysterium men har han formulerat det?

Är det frågan varför livet finns? Dess mening?

[Pilatus]

Vilket är livsmysteriet? Är detsamma för alla människor?

Martinus exempelvis menar att han löst detta mysterium men har han formulerat det?

Är det frågan varför livet finns? Dess mening?

Läste aldrig Martinus poesi? Poeter skriver ständigt om livets mysterium, att vara en del av något större, där livet själv framstår som ett oändligt mysterium som vi aldrig helt kan förstå. T ex Tranströmer

[David H]

En insikt om att det inte finns någon medveten ondska? Det kanske gör livet mer tråkigt och ospännande, men en mer korrekt verklighetsbeskrivning?

Sen smärta? Om nån börjar ifrågasätta smärtans existens. Skulle det innebära att hela livet och existensen är hotad?

Konstiga frågor kanske. Men jag är inte främmande inför tanken att allting kommer lösa sig en dag. En domedag, redemption day, för hela världen…när lejonet lägger sig ner invid lammet. Kommer jag nånsin få uppleva denna dag? Vet inte

[Vertumnus]

Vilket är livsmysteriet? Är detxsammacförcalla människor?

Martinus exempelvis menar att han löst detta mysterium men har han formulerat det?

Är det frågan varför livet finns? Dess mening?

Den som säger sig ha löst livets mysterium säger väl i själva verket att livet inte gömmer nåt mysterium.

[Algotezza]

Vilket är livsmysteriet? Är detsamma för alla människor?

Martinus exempelvis menar att han löst detta mysterium men har han formulerat det?

Är det frågan varför livet finns? Dess mening?

Läste aldrig Martinus poesi? Poeter skriver ständigt om livets mysterium, att vara en del av något större, där livet själv framstår som ett oändligt mysterium som vi aldrig helt kan förstå. T ex Tranströmer

Martinus uttrycker sig ofta väldigt poetiskt när han ger exempel.

[Algotezza]

Vilket är livsmysteriet? Är detxsammacförcalla människor?

Martinus exempelvis menar att han löst detta mysterium men har han formulerat det?

Är det frågan varför livet finns? Dess mening?

Den som säger sig ha löst livets mysterium säger väl i själva verket att livet inte gömmer nåt mysterium.

Frågan är väl ändå, kanske, hur de som ännu saknar lösningen formulerar livsmysterieproblemet.

[Smisk]

Vad säger ni om det?

Jag lutar åt ett "ja" på den frågan. Jag tänker att svaret handlar om att det bara finns ett medvetande. Allt tal om att det skulle finnas något annat medvetande går inte att belägga. Det finns olika unika individer - men det betyder inte att det finns olika unika medvetanden, Kanske kan det kallas för olika medvetandeperspektiv.

Är detta bara nonsensresonemang? Nyfiken på motivering varför i så fall.

Resonemanget verkar ha ett logiskt felslut?
Av typen "vi kan inte veta x, alltså y".

Jag skulle säga att vi kan veta många olika typer av saker och allt vi kan veta vet vi med sannolikhet.
Vi kan veta saker empiriskt, alltså genom våra 5 sinnen, och internt, alltså genom naturen hos den direkta erfarenheten.
Vi kan inte på det direkta sättet veta att någon annans inre existerar men vi kan utgå ifrån det genom att vi har förmågan att leva oss in i andra med vårat eget inre.

Det verkar som existensen fungerar som så att system (helheter) och delar samverkar och att vi därför både har separata entiteter och helheter/system av funktioner som förhåller sig till varandra.

[David H]

Vad säger ni om det?

Jag lutar åt ett "ja" på den frågan. Jag tänker att svaret handlar om att det bara finns ett medvetande. Allt tal om att det skulle finnas något annat medvetande går inte att belägga. Det finns olika unika individer - men det betyder inte att det finns olika unika medvetanden, Kanske kan det kallas för olika medvetandeperspektiv.

Är detta bara nonsensresonemang? Nyfiken på motivering varför i så fall.

Resonemanget verkar ha ett logiskt felslut?
Av typen "vi kan inte veta x, alltså y".

Jag skulle säga att vi kan veta många olika typer av saker och allt vi kan veta vet vi med sannolikhet.
Vi kan veta saker empiriskt, alltså genom våra 5 sinnen, och internt, alltså genom naturen hos den direkta erfarenheten.
Vi kan inte på det direkta sättet veta att någon annans inre existerar men vi kan utgå ifrån det genom att vi har förmågan att leva oss in i andra med vårat eget inre.

Det verkar som existensen fungerar som så att system (helheter) och delar samverkar och att vi därför både har separata entiteter och helheter/system av funktioner som förhåller sig till varandra.

Hmm..jag, förstår att det kan likna ett logiskt felslut, och kanske är det berättigat att kalla det så också.

Men jag vill nog vända på det, och börja med y. Eller typ så här:
1. Är det så att inget medvetande finns? Nej, det finns medvetande... cogito ergo sum, det är själv-evident. Y
2. Finns det mer än ett medvetande? Det saknas säkra belägg för detta, dvs vi kan inte veta x

Således stannar vi vid antagandet om att medvetandet är ett, dvs Y. Kanske kan åberopa någon princip som Occams rakblad, att enklaste fungerande princip är den som antas. För att släppa denna föreställning, krävs något som motiverar till detta... typ att det är något i antagandet om att det bara finns ett medvetande som inte håller.

Detta om olika och andra individer osv, det finns det ju goda belägg för, men det innebär inte att vi måste släppa antagandet om att medvetandet är ett ensamt själv. Däremot borde vi släppa antaganden som om att medvetandet = David H:s hjärna eller Smisks:s kropp o dylikt...om det är så att medvetandet bara är ett betyder det inte att det är min men inte din eller någon annan individs ägodel