Vad ligger bakom den moderna tidens materialistiska pseudoreligioner?

[Mlw]

Om ni vill förstå upprinnelsen till den moderna tidens materialistiska pseudoreligioner, såsom marxism, nazism, o.s.v., så ska ni läsa min nya artikel. Det visar sig att allting i grund och botten är teologi. Jag har på senare tid studerat den politiske filosofen Eric Voegelin som menar att förvärldsligandet av eschaton (Gudsrikets ankomst vid den yttersta tiden) har fått förödande följdverkningar. Det paradoxala är att kristna teologer verkat i den riktningen, såsom exempelvis Wolfhart Pannenberg. Redan Martin Luther hade ett immanent, dvs. världsligt, perspektiv på eschaton och Guds rike. Det senare jämställde han med kollektivet av troende, helt enkelt, vilket går helt på tvärs med vad Jesus och Paulus säger. Det är en viktig orsak till att den moderna tiden förfallit till sekularism. Folk tror numera bara på materiellt välstånd, och på den världsliga lagen, nämligen FN:s Mänskliga Rättigheter.

Om Pannenbergs teologi, förvärldsligandet av eschaton, och feltolkningen av Guds rike.

Nyckelord: Guds rike, transcendens, eschaton, Guds visdom, hednisk mytologi, uppståndelsekroppen, immanentisering, sekularisering, materialism, hegelianism, marxism, Eric Voegelin, Mircea Eliade, Wolfhart Pannenberg.

[Pilatus]

Mlw: den moderna tidens materialistiska pseudoreligioner, såsom marxism ...

Marxister är inte religiösa, det finns inga sådana antydningar hos Marx eller senare tänkare. Vad man vill uppnå är ett samhälle där samhällsklasserna är avskaffade. Vägen dit går via det socialistiska samhället där privat ägande av kapital är avskaffat. Stalin menade att Sovjetunionen hade uppnått den första etappen. Men man skall förstås uppnå sociala framsteg med demokratiska metoder. Tvångskollektiviseringen gick ju inte något vidare bra och efterhand visade det sig att man skapade fler problem än man löste med allt tvång och våld. Hur som helst, särskilt religiösa har aldrig marxister varit. Kanske menar du att marxister varit trosvissa, hållit fast vid gamla hegelianska scheman och teser om en uppåtgående dialektisk spiral och andra metafysiska dumheter. Det finns säkert sådant också. Men realpolitiskt sett så handlar hela den marxistiska rörelsen om att sopa rent från kapitalism och kolonialism. I alla fall de värsta avarterna.

[Mlw]

Marxister är inte religiösa, det finns inga sådana antydningar hos Marx eller senare tänkare. Vad man vill uppnå är ett samhälle där samhällsklasserna är avskaffade. Vägen dit går via det socialistiska samhället där privat ägande av kapital är avskaffat. Stalin menade att Sovjetunionen hade uppnått den första etappen. Men man skall förstås uppnå sociala framsteg med demokratiska metoder. Tvångskollektiviseringen gick ju inte något vidare bra och efterhand visade det sig att man skapade fler problem än man löste med allt tvång och våld. Hur som helst, särskilt religiösa har aldrig marxister varit. Kanske menar du att marxister varit trosvissa, hållit fast vid gamla hegelianska scheman och teser om en uppåtgående dialektisk spiral och andra metafysiska dumheter. Det finns säkert sådant också. Men realpolitiskt sett så handlar hela den marxistiska rörelsen om att sopa rent från kapitalism och kolonialism. I alla fall de värsta avarterna.

Jodå, marxismen och kommunismen är demoniska former av religiositet. Nicolas Berdiaeff förklarar i boken The Russian Revolution att marxismen är en surrogatreligion som vänder den religiösa psykologin ut och in. Den “materialistiska dialektiska processen leder osvikligt till Guds rike på jorden (men utan Gud), till frihetens, rättvisans och maktens domäner” (s. 56). Den här observationen gör också Voegelin, nämligen att det handlar om Gudsrikets immanentisering. Det går på tvärs med Augustinus, enligt vilken det eskatologiska Gudsriket är utomvärldsligt. Kristendomen har på något sätt vänts upp och ner, men det är fortfarande en slags religiositet. Åtminstone har det kultiska dimensioner.

I Red Apocalypse: The Religious Evolution of Soviet Communism (1996), beskriver Arthur Jay Klinghoffer sovjetkommunismen som ett religiöst fenomen. Det intressanta är att det inte tycks gå att skapa ett religionsfritt samhälle. Om det inte finns sund kristen religiositet så tar politiska religioner över. Ateismen utvecklas med tiden också till religion. Förbundet Humanisterna har nyligen godkänts som trossamfund. De har använt Skeppsholmskyrkan för sina egna ceremonier. Det är absurt!

Why Communism is a Failed Religion (YouTube).

[Pilatus]

Den “materialistiska dialektiska processen leder osvikligt till Guds rike på jorden (men utan Gud), till frihetens, rättvisans och maktens domäner” (s. 56).

Den kritiken träffar antagligen inte eftersom marxister inte eftersträvar något jordiskt paradis. Allt man vill är att avskaffa samhällsklasserna, d v s att det finns människor som tjänar på andras slit och arbete genom att äga produktionsmedel (arbetsmedel och arbetsföremål). Det är väl så det beskrivs. Det behöver inte vara bättre eller sämre än det du beskriver, men det är mindre moralistiskt.

[Mlw]

Den “materialistiska dialektiska processen leder osvikligt till Guds rike på jorden (men utan Gud), till frihetens, rättvisans och maktens domäner” (s. 56).

Den kritiken träffar antagligen inte eftersom marxister inte eftersträvar något jordiskt paradis. Allt man vill är att avskaffa samhällsklasserna, d v s att det finns människor som tjänar på andras slit och arbete genom att äga produktionsmedel (arbetsmedel och arbetsföremål). Det är väl så det beskrivs. Det behöver inte vara bättre eller sämre än det du beskriver, men det är mindre moralistiskt.

Marx menade att inbyggt i tillvarons dialektik finns en historiens lag som leder till kommunismen. Eftersom den här lagen är inbyggd i materien så kallade Marx och Engels sin lära för "den vetenskapliga socialismen", för att särskilja den från den utopiska socialismen. Men idag faller Marx' lära inom ramen för utopism. Att det skulle finnas en materiell lag som styr historien i en riktning framstår idag som ovetenskapligt, rentav tokigt. Marx och Engels ville bara särskilja sig från skönandarna i tiden. Axel van der Berg säger:

Marx var helt övertygad om att det yttersta syftet med historien är ett tillstånd av total enhet och harmoni, men insåg också meningslösheten i att förutse det tillståndet genom att utforma fantasifulla utopier... (The Immanent Utopia, kap. 'Marxism and Utopianism')

Marxismen överensstämmer alltså med Hegels immanentism, förklarar författaren. Historien har ett slutmål, och det är precis vad Voegelin syftar på med begreppet "immanentiseringen av eschaton".

[Pilatus]

Ja, Marx och Engels var vänsterhegelianer i sin ungdom och författade sina ungdomsskrifter i den andan. I vissa politiska kretsar kanske det finns kvar sådana idéer. Även om det gett en viss prägel åt marxismen så är Marx senare verk inte anfäktat av hegeliansk idealism. Jag tror inte det är rättvisande att påstå att modern marxism präglas av idealistiska övertoner och skulle kunna klassas som en pseudoreligion. Det är ett pejorativ av den som ogillar politisk vänster.

[Mlw]

Ja, Marx och Engels var vänsterhegelianer i sin ungdom och författade sina ungdomsskrifter i den andan. I vissa politiska kretsar kanske det finns kvar sådana idéer. Även om det gett en viss prägel åt marxismen så är Marx senare verk inte anfäktat av hegeliansk idealism. Jag tror inte det är rättvisande att påstå att modern marxism präglas av idealistiska övertoner och skulle kunna klassas som en pseudoreligion. Det är ett pejorativ av den som ogillar politisk vänster.

Att modern marxism, dvs. kulturmarxism, inte skulle präglas av idealistiska övertoner är ju rena rama skämtet. De saknar ju kontakt med verkligheten! Voegelin (The New Science of Politics) kallar den sortens människor moderna gnostiker. Kristen "tro" har utbytts mot "kunskap" om sanningen. De har blivit "woke", har tillgång till kartan och vet vägen framåt. Men de lever i en drömvärld. Voegelin säger:

[N]är betoningen ligger starkt på tillståndet av perfektion, men utan tydliga begrepp om de medel som krävs för dess förverkligande, blir resultatet utopism. Det kan anta formen av en axiologisk drömvärld, som i Mores utopi, när tänkaren fortfarande begriper att och varför drömmen är orealiserbar. Alternativt, med ökande teoretisk analfabetism, kan det anta olika former av social idealism, såsom avskaffandet av krig eller handla om den ojämlika fördelningen av egendom, rädsla och nöd. Och slutligen kan immanentisering sträcka sig till den kristna symbolen i dess helhet. Resultatet blir då en aktivistisk mysticism kring ett tillstånd av perfektion som ska uppnås genom en revolutionär förvandling av människans natur, som till exempel i marxismen. (s. 121, min övers.)

Stämmer Voegelins beskrivning från 1952 in på nutiden, eller vad?

[Anders]

Vad ens är en religion?

[Mlw]

Vad ens är en religion?

Religionen förhåller sig till drömvärlden, myternas värld, eller som australaboriginerna säger, "Drömtiden". I sund religion är myternas värld transcendent, dvs. övervärldslig. Så är det i autentisk kristendom, där den himmelska världen kallas "Guds rike".

Men i de moderna "gnostiska" religionsformerna är drömvärlden immanent, dvs. världslig. Anhängarna lever därför i en drömvärld, vilket inte den autentiskt kristne gör, för han lever i den fallna världen. För att undvika att leva i en drömvärld är det nödvändig att ha tro, som innebär att Guds rike är bortom tiden. Vi måste ha tro för att inte falla för allehanda falska läror. Lägg märke till hur politikerna klantar till det pga. att de blir förhäxade av diverse villoläror, såsom det perfekta ekologiska samhället utan koldioxidutsläpp, exempelvis. Konsekvensen är att skattemiljarder slösas bort.

[Pilatus]

Vad ens är en religion?

Religionen förhåller sig till drömvärlden, myternas värld, eller som australaboriginerna säger, "Drömtiden". I sund religion är myternas värld transcendent, dvs. övervärldslig. Så är det i autentisk kristendom, där den himmelska världen kallas "Guds rike".

Men i de moderna "gnostiska" religionsformerna är drömvärlden immanent, dvs. världslig. Anhängarna lever därför i en drömvärld, vilket inte den autentiskt kristne gör, för han lever i den fallna världen. För att undvika att leva i en drömvärld är det nödvändig att ha tro, som innebär att Guds rike är bortom tiden. Vi måste ha tro för att inte falla för allehanda falska läror. Lägg märke till hur politikerna klantar till det pga. att de blir förhäxade av diverse villoläror, såsom det perfekta ekologiska samhället utan koldioxidutsläpp, exempelvis. Konsekvensen är att skattemiljarder slösas bort.

Vem känner igen sig i en sådan definition?

Mer sann är kanske följande: Religioner definieras enklast som ett system av tro, ritualer och moralisk praxis. Det kan inkludera föreställningar om det övernaturliga, det gudomliga eller den ultimata meningen med tillvaron.

Som du säkert ser passar det inte med din föreställning om att marxismen är en religion. Att tycka illa om något och demonisera det är en vanlig metod att visa sitt förakt. Men det är inte en analys av vad marxism står för. Marx hörde mer till en skara nationalekonomer och sociologer. Hur fungerar det kapitalistiska produktionssättet? Vilka är dess brister? Kan man komma vidare till ett mer mänskligt samhälle där människor inte är alienerade?

[Algotezza]

Jag håller med om din beskrivning av religion, Pilatus. Det är den man utgår från när man studerar religionsvetenskap.

Med en väldigt vid definition av religion blir begreppet meningslöst. Martinus exempelvis har en vid definition av tro eller religion, när han menar att även dagens vetenskap är en form av religion. Då blir begreppet tämligen urvattnat.

Huruvida en religion är sund eller osund bör vi kunna bedöma utifrån dess praxis och hur den fungerar i samhället.

[Mlw]

Så ni tycker inte att woke-rörelsen har kultiska dimensioner? Ni anser inte att de lever i en drömvärld utan har ett realistiskt synsätt förankrat i fakta från verkligheten? Begreppet "politiska religioner" är ju idag helt accepterat bland intellektuella. Fenomenet har behandlats i flertalet böcker, såsom exempelvis Hans Maier: Totalitarianism and Political Religions, Anthony James Gregor: Totalitarianism and Political Religion: An Intellectual History, Joost Augusteijn et al. (eds.): Political Religion beyond Totalitarianism - The Sacralization of Politics in the Age of Democracy.

Ni kan ju inte bara förkasta all forskning kring detta genom att hänvisa till en trivial definition. Skärpning!

[Algotezza]

Så ni tycker inte att woke-rörelsen har kultiska dimensioner? Ni anser inte att de lever i en drömvärld utan har ett realistiskt synsätt förankrat i fakta från verkligheten? Begreppet "politiska religioner" är ju idag helt accepterat bland intellektuella. Fenomenet har behandlats i flertalet böcker, såsom exempelvis Hans Maier: Totalitarianism and Political Religions, Anthony James Gregor: Totalitarianism and Political Religion: An Intellectual History, Joost Augusteijn et al. (eds.): Political Religion beyond Totalitarianism - The Sacralization of Politics in the Age of Democracy.

Ni kan ju inte bara förkasta all forskning kring detta genom att hänvisa till en trivial definition. Skärpning!

Visst kan vi bredda definitionen av religion. Men begreppet blir väl rätt utslätat och meningslöst då. Eller?

För egen del bedömer jag ideologier, religioner, livsåskådningar utifrån deras praktik och vad deras anhängare håller på med. "Bedöm trädet efter dess frukter" håller väl fortfarande? Det må vara trivialt som bedömningsgrund men det är en tämligen effektiv probersten.

[Mlw]

Visst kan vi bredda definitionen av religion. Men begreppet blir väl rätt utslätat och meningslöst då. Eller?

För egen del bedömer jag ideologier, religioner, livsåskådningar utifrån deras praktik och vad deras anhängare håller på med. "Bedöm trädet efter dess frukter" håller väl fortfarande? Det må vara trivialt som bedömningsgrund men det är en tämligen effektiv probersten.

Nej, tvärtom! Då blir begreppet verkligen meningsfullt och vi får en djupare förståelse för det. Andrew Greeley (Unsecular man - the persistence of religion) säger:

Människor kommer att behöva religion så länge de behöver mening. Oavsett vilken slutgiltig förklaring de har för livets mening, kommer det att vara deras religion. Universum kan vara absurt—ibland en mycket övertygande position—men vi kan inte tolerera dess absurditet. Som Mircea Eliade nyligen påpekade under en boklång intervju: "Meningslöshet verkar vara det mest antihumanistiska som finns. Att vara mänsklig är att söka mening, värde, att uppfinna det, att projicera det, återuppfinna det. Meningslöshet ... är en uttorkning, en sterilisering—och en stor tristess."
[...]
Om religion är en uppsättning symboler som ger mening och riktning till livet, har jag frågat mig själv: skulle det inte vara mer lämpligt att försöka mäta symbolerna än att vara nöjd med mått på hängivenhet som hör samman med religion men inte är samma sak som religion? (s. xiv)

Slutsatsen är att det finns en religiositet utom ramen för de etablerade religionerna.

[Pilatus]

Nej, tvärtom! Då blir begreppet verkligen meningsfullt och vi får en djupare förståelse för det.

Du kan självklart ha en bredare definition av begreppet religion. Men blir det bra då? Jag tror inte att uttrycket "materialistiska pseudoreligioner" är särskilt precist och det kan därför inte peka ut någon specifik rörelse eller religion som du avser att granska.