.
Texten kompletterad:
19 nov 2024 16:05Pilatus skrev:Illusionen skrev:Big Bang förklarar inte hur universum uppkom sett ur vårt atomära perspektiv!
Däremot används Big bang som startposition för ett atomärt resonemang om hur universum ev
skulle kunna ha utvecklats.
Det är naturligtvis korrekt att vi inte kan veta hur universum uppstått.
Men det finns trots detta ett antal hypoteser. Max Tegmark t ex tror på ett multiversum.
Det fina med dessa fantasifulla idéer är att de kan utbroderas ganska fritt så länge de inte blir självmotsägande.
KOSMOS som begrepp är att betrakta som en synonym till
UNIVERSUM.
Begreppet kosmos kan ses som en viss typ av harmonisk ordning, i motsats till begreppet kaos.
Observera redan här att vi definierar begreppet inom ramen för det
ATOMÄRA perspektivet.
Ur konceptets synvinkel sammanfaller kosmos harmoniska ordningen och dess koppling till
begreppet
DUALITET väl med i konceptet beskrivna principer och balans-begreppet.
Dualitetens enkla bakgrund är överskott respektive underskott i grundstatus,
G.
För att erhålla/ uppnå den harmoniska ordningen krävs en
KOMPLEX typ av
BALANS.
Matematikens regelverk återspeglar den komplexa balansen ur atomärt perspektiv via
matematikens komplexa tal, inkl
EULERS och
MAXWELLS ekvationer/samband.
Balansen kräver således utöver begreppet
REELL även begreppet
IMAGINÄR.
Vår förnimbara
VERKLIGHET förutsätter m a o
något vi saknar förmåga att direkt förnimma.
Detta, inkl begreppet
RELATIVITET, bemästras/hanteras med hjälp av maskeringsprincipen,
MP.
Konceptet beskriver, ur verklighetens atomära perspektiv, (utan hänsynstagande till eventuella
konsekvenser av svaren på frågeställningar föranledda av
Citat B), kosmos harmoniska ordning,
alltså den komplexa balansen, via principerna
G, DRP, MP, AR, DYR och VXV.
Ett dynamiskt universum enligt konceptet kännetecknas av
KOMPLEX BALANS (via dessa principer)
mellan kontraktion/materia, som eftersträvar att komprimera universum, och "invers" expansion.
Aktuella principer eftersträvar att hålla den komplexa balansen exakt.
Big bang,
BB, används som startposition, den s k ”singulariteten”, för ett atomärt resonemang
om hur universum ev skulle kunna ha utvecklats.
BB beskrivs som att ”singulariteten” inte fanns
på en viss plats vid en viss tidpunkt eftersom alla platser och alla tidpunkter fanns koncentrerad
inne i den minimala punkten/singulariteten. Det står givetvis var och en fritt att tro på detta, men
för egen del betraktar jag
BB som en icke trovärdig teori, närmast att likna vid ren nonsens.
Det finns flera argument som talar emot
BB, varav det mest uppenbara är att vårt, via medvetandet,
kognitiva sätt att resonera och dra logiska slutsatser, förenklat kan sammanfattas i ”
orsak och verkan”.
Big Bang som tänkt bärande ”orsak och verkan” teori är dock ingen
ORSAK utan
enbart en
VERKAN -teori.
Som verkan-teori, där grundläggande frågor föranledda av
Citat B förblir obesvarade, och därtill
såväl
FÖRANKRING som
REFERENS saknas, blir
BB om jag förstått rätt, omöjlig att balansera.
Det anmärkningsvärda är att Big Bang, såvitt jag kunnat finna och förstå, därigenom
helt saknar grund.
BB förefaller m a o vara en teori, som saknar redovisad grund och således även saknar
REFERENS.
Det är denna saknade grund/förankring, som konceptet hanterar via maskeringsprincipen,
MP.
Konceptet redovisar ett alternativ, där behovet av BB, inkl dess overifierade antaganden, elimineras.
För att existera krävs enligt konceptet rimligen någon typ av logisk
REFERENS/FÖRANKRING samt att
”existensen” avviker i minst något avseende från denna referens. Maskerings-effekten som MP förorsakar
kan beskrivas som att atomen maskerar/neutraliserar sin egen struktur i
G, och därigenom via polarisation
”förorsakar”
AVVIKELSE/OBALANS relativt sin egenstruktur.
MP kan som alternativ benämning,
betraktas som en ”
Polarisations-Princip”, där polarisationen sker individuellt och ”ömsesidigt”.
POLARISATIONEN beskrivs i konceptet som en (relativt
MP-förankring) ”
NEGATIV SPEGLING”.
Naturkonstanterna
εo och
μο och fenomenen
RUM och
TID utgör konsekvenser av den negativa speglingen.
Växelverkan mellan atomer beskrivs i konceptet via kombinationer av Eulers formel och principerna
DRP och
MP, som en typ av perspektivberoende ”ömsesidigt och komplext BALANS-fenomen”.
BALANSEN erhålls via en typ av ”rörlig/mobil”
RESONANS, DYR.
Förutsättningar för
DYR och dess synkronisering är
MP och de olika
MP-perspektiven.
Dessa perspektiv innefattar
SKALÄRA variationer som funktion av respektive
MP-förankring.
Universums drivande dynamik (≈ kan ses som en typ av universell ”
emk”), är en effekt av detta.
Kännetecknande för
DYR är att principen spaltar upp växelverkan i olika referensberoende
SKF-PERSPEKTIV. Balanskriteriet
2ΔØ symboliserar två, varandra balanserande, perspektiv.
Principerna,
MP och
DRP har sin grund i
SKALÄRA relationer, alternativt vice versa,
beroende av ur vilket perspektiv man väljer att se på detta. I konceptets inledning skriver jag med
syftning på detta något kryptiskt,
EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE MOTSATS.
Enligt fack-litteraturen har
Big Bang liknande dominerande status för kosmologin som
evolutionsläran har inom biologin. Ev påvisbara svagheter hos Big Bang teorin skulle därför
sannolikt få mycket stora konsekvenser för synen på kosmos/universum.
Konceptet visar entydigt att Big Bang är en atomär illusion.
Universum expanderar inte, det är ett atomärt ("sidställt") individuellt förankrat
MP-perspektiv.
Universum är överordnat, ur atomärt perspektiv, ett skalärt balanserat imaginärt
DRP-perspektiv,
i konceptet symboliskt beskrivet via imaginära symbolen "
i".
Vad det imaginära exakt inrymmer är svårt att sia om, men mörk energi/materia ligger inom räckhåll.
Ingen av de teorier jag tagit del av beskriver den metafysiska grund konceptet beskriver med hjälp av
redovisade och förklarade principer, konceptet förefaller alltså vara helt unikt.
Notera att tillämpade metafysiska principer är i linje med Maxwells och Eulers ekvationer.
De elektromagnetiska fältens egenskaper kan här ses som verifierande bekräftelse på att vår atomära
förnimmelse av verkligheten sker via aktuella principer och den tidigare nämnda ”struktur-transformatorn”,
som ombesörjer att transformera den bakomliggande komplexa ”
cirkulära” metafysiska skalära
obalans-strukturen i
G till verklighetens ”
linjära” rum-tid.
Hur ser alternativen ut ? Inget har heller framkommit som kullkastar konceptet.
Jag har även med stort intresse lyssnat på allehanda experter, som t ex Max Tegmark och Ulf Danielsson.
De har inte redovisat svaren som efterfrågas. Det väsentliga, basal
referens, saknas för det de diskuterar.
De teorier som figurerar,
saknar samtliga referens, och då även nödvändig grund, för att enligt min
uppfattning, anses trovärdiga. Frågor föranledda av
Citat B förblir således obesvarade.
Många som anser sig förstå universum, har inte presterat något radikalt nytt själva, utan åberopar oftast
vad andra historiskt har åstadkommit och skrivit. Det säger sig självt att man inte gör några verkliga
framsteg genom att bygga resonemanget på, och referera till, vad andra redan har skrivit och tyckt.
Detta särskilt om det som hävdas saknar redovisad basal grund/referens, så återigen citat,
"OBSERVERA att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det initialt något
som det som hävdas REFERERAR till ! VAD UTGÖR DENNA REFERENS ?
Ingen har redovisat svaret !"
Utan tydligt redovisad referens, är jag av lättförståeliga skäl inte intresserad av andra teorier.
Då jag misstänker att ingen kommer att förstå mitt budskap, får detta bli min avslutande kommentar,
i väntan på att referens eventuellt presenteras.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum