Finns Gud?

[Mlw]

Kan vi verkligen betrakta den moderna människan som vis?

Ja verkligen, att vara vis är att ha kunskap och erfarenhet. Även att vilja utnyttja denna kunskap på ett bra sätt, inte endast för egen person.

Harry Redner ("Totalitarianism, Globalization, Colonialism: The Destruction of Civilization Since 1914", 2014) säger:

Vi står således inför en överväldigande civilisatorisk paradox: mitt i en tid av tidigare oskådad materiell välfärd och organisatorisk effektivitet, med de mest avancerade teknologierna och den senaste vetenskapliga kunskapen—mitt i framsteget i denna snäva bemärkelse—sjunker vi samtidigt in i ett kulturellt, moraliskt, intellektuellt och andligt förfall som också är utan motstycke. Hur kunde civilisationen bli både så avancerad och så förfallen? Denna bok ämnar förklara de historiska ursprungen till detta tillstånd, mer korrekt benämnt "post-civilisation", i 1900-talets våldsamt motsägelsefulla processer. (Introduktion)

Västerlandets kollaps tycks vara nära förestående, då regeringarna visar allt mindre intresse för sina egna nationer och alltmer för att främja globalism och klimathysteri. Den liberala kulturen måste omsluta hela världen. Alla världens folk ska ryckas upp med rötterna och indoktrineras med mångkulturalism, sekularism, politisk korrekthet och moralrelativism. Men det ortodoxt kristna Ryssland gör motstånd mot västlig imperialism. Det är därför Väst bestämde sig för att gå i krig med Ryssland, som John Mearsheimer har förklarat (YouTube). Ett krigiskt västerländskt imperium, tömt på kristendom, var precis vad Nietzsche önskade sig. Västerlandet följer Nietzsches program. Det beror på att nietzscheansk imperialism är den moderna liberalismens mörka sida. Men Nietzsche uppfann inte den sinnrika krigslisten att erövra nationerna i godhetens och "mänskliga rättigheters" namn.

Om inte Trumpadministrationen förmår hejda denna destruktiva utveckling står vi inför en civilisatorisk avgrund.

[xion]

Varför skulle detta vara viktigt?
Borde inte "den visa människan" vara vuxen nog att se sanningen?
Vad vinner vi på att leva i illusioner?

Kan vi verkligen betrakta den moderna människan som vis? Att förhålla sig till grundläggande principer från den gudomliga uppenbarelsen vägleder oss och hindrar oss från att gå vilse i moderna tankesystem. Det står bortom tvivel att bristfälliga ideologier har orsakat förödelse i modern tid. Om vi hade hållit fast vid trons sanningar hade vi kunnat undvika detta. Så länge trossanningarna vägleder oss till kloka beslut behövs inga vetenskapliga bevis.

Hon beskriver sig själv som vis (homo sapiens).
Den gudomliga uppenbarelsen har mest väglett oss till krig; protestanter mot katoliker, shia mot sunni. islam mot de otrogna, judarna mot palestinierna. Den gudomliga illusionen leder för det mesta "käpprätt åt helvete".

[Mlw]

Varför skulle detta vara viktigt?
Borde inte "den visa människan" vara vuxen nog att se sanningen?
Vad vinner vi på att leva i illusioner?

Kan vi verkligen betrakta den moderna människan som vis? Att förhålla sig till grundläggande principer från den gudomliga uppenbarelsen vägleder oss och hindrar oss från att gå vilse i moderna tankesystem. Det står bortom tvivel att bristfälliga ideologier har orsakat förödelse i modern tid. Om vi hade hållit fast vid trons sanningar hade vi kunnat undvika detta. Så länge trossanningarna vägleder oss till kloka beslut behövs inga vetenskapliga bevis.

Hon beskriver sig själv som vis (homo sapiens).
Den gudomliga uppenbarelsen har mest väglett oss till krig; protestanter mot katoliker, shia mot sunni. islam mot de otrogna, judarna mot palestinierna. Den gudomliga illusionen leder för det mesta "käpprätt åt helvete".

Azar Gat påvisar i "War in Human Civilization" att människan var betydligt mer krigsbenägen innan de stora världsreligionerna verkade som stabiliserande kraft. Steven Pinker bekräftar denna utveckling i "The Better Angels of Our Nature" (2011), där han genom omfattande statistik demonstrerar hur våldsamma dödsfall, särskilt i krig, minskat markant vid jämförelse mellan förstatliga och moderna samhällen. Historiker betonar dessutom att till exempel trettioåriga kriget i första hand drevs av maktpolitiska och territoriella ambitioner snarare än religiösa motsättningar mellan katoliker och protestanter. Detta illustreras tydligt av att det katolska Frankrike allierade sig med det protestantiska Sverige. Påståendet att religion skulle vara den främsta orsaken till krig saknar historisk grund.

[Pilatus]

Azar Gat påvisar i "War in Human Civilization" att människan var betydligt mer krigsbenägen innan de stora världsreligionerna verkade som stabiliserande kraft.

Din jämförelse är diskutabel, det är visserligen sant att tidiga jägar-samlarsamhällen var mer våldsamma i proportion till sin befolkning. Däremot kan man invända mot att religion har haft en avgörande roll i att minska krigsbenägenheten, det är en förenkling. Mängden döda i moderna krig uppgår ofta till tiotals miljoner. Ibland har de stora världsreligionerna sanktionerat krig, t ex korstågen, jihad och trettioåriga kriget var ett tyskt religionskrig mellan protestanter och katoliker.

[Mlw]

Azar Gat påvisar i "War in Human Civilization" att människan var betydligt mer krigsbenägen innan de stora världsreligionerna verkade som stabiliserande kraft.

Din jämförelse är diskutabel, det är visserligen sant att tidiga jägar-samlarsamhällen var mer våldsamma i proportion till sin befolkning. Däremot kan man invända mot att religion har haft en avgörande roll i att minska krigsbenägenheten, det är en förenkling. Mängden döda i moderna krig uppgår ofta till tiotals miljoner. Ibland har de stora världsreligionerna sanktionerat krig, t ex korstågen, jihad och trettioåriga kriget var ett tyskt religionskrig mellan protestanter och katoliker.

Det handlar i grunden om makt och territoriell expansion med ekonomiska motiv. Före kristendomens ankomst till Europa präglades de germanska och keltiska samhällena av återkommande konflikter. Vad gäller islams tidiga historia är den arkeologiska dokumentationen från 600-talets arabiska halvö obefintlig. Det finns inga samtida fysiska belägg för religionen från denna period, inte ens i betydelsefulla centra som Medina. Vissa forskare menar att religionens institutionalisering utvecklades parallellt med de arabiska erövringstågen som ett verktyg för att ena de olika stammarna. Enligt detta perspektiv var det inte religiösa motiv som drev expansionen, utan snarare användes religionen som ett enande element i en redan pågående process. Således var det inte religionen som skapade krigen, utan det var tvärtom.

Hur fasansfullt det var i förhistorien illustreras av denna video: The Forgotten Prehistoric War That Killed 19 Out Of 20 Men.

[Algotezza]

Finessen med en allseende, allvetande och alltbestraffande Gud är att det är lättare att hålla folket disciplinerat när städer och länder började växa fram i forntidens länder.

[xion]

Kan vi verkligen betrakta den moderna människan som vis? Att förhålla sig till grundläggande principer från den gudomliga uppenbarelsen vägleder oss och hindrar oss från att gå vilse i moderna tankesystem. Det står bortom tvivel att bristfälliga ideologier har orsakat förödelse i modern tid. Om vi hade hållit fast vid trons sanningar hade vi kunnat undvika detta. Så länge trossanningarna vägleder oss till kloka beslut behövs inga vetenskapliga bevis.

Hon beskriver sig själv som vis (homo sapiens).
Den gudomliga uppenbarelsen har mest väglett oss till krig; protestanter mot katoliker, shia mot sunni. islam mot de otrogna, judarna mot palestinierna. Den gudomliga illusionen leder för det mesta "käpprätt åt helvete".

Azar Gat påvisar i "War in Human Civilization" att människan var betydligt mer krigsbenägen innan de stora världsreligionerna verkade som stabiliserande kraft. Steven Pinker bekräftar denna utveckling i "The Better Angels of Our Nature" (2011), där han genom omfattande statistik demonstrerar hur våldsamma dödsfall, särskilt i krig, minskat markant vid jämförelse mellan förstatliga och moderna samhällen. Historiker betonar dessutom att till exempel trettioåriga kriget i första hand drevs av maktpolitiska och territoriella ambitioner snarare än religiösa motsättningar mellan katoliker och protestanter. Detta illustreras tydligt av att det katolska Frankrike allierade sig med det protestantiska Sverige. Påståendet att religion skulle vara den främsta orsaken till krig saknar historisk grund.

Det stämmer nog att människan som art är aggressiv. Hon är starkt revirhävdande och har dessutom stark samlarinstinkt. Hon samlar på allt; pengar, makt, vackra saker, kvinnor, landområden m.m. Det här tvingar henne att bli en social varelse för att få framgång och överleva. Allianser är viktiga i sammanhanget. Dessa kan vara politiska men lika gärna religiösa. Det viktiga är att de skapar sammanhållning och därmed makt.
I naturfolkskulturer" t.ex. Guinea och Nordamerika rådde ofta latenta krigstillstånd mellan grannfolk.
Religionerna har kanske inte skapat konflikterna i sig. Istället har de använts som som motiv och förevändning för krig och tvångshandlingar.

[Vertumnus]

Vad är rörelse utan något som rör sig, ett intet som rör sig i ett intet?

Vad är avstånd utan ett definierat rum? Ingen kan föreställa sig ett fullkomligt tomt rum.

Och vad är ett hål i asfalten utan asfalt? Är det inte så att hål alltid är ett hål i något?

Just det. Även om något inte existerar i metafysisk mening kan det ändå existera som en relation mellan fysiska tillstånd eller objekt, eller som deras frånvaro. Hålet i asfalten existerar onekligen. På liknande sätt förklarar Augustinus att ondskan existerar i relativ mening, men inte i metafysisk.

Bertrand Russell hävdade att relationer som "mellan", "över" och "under" existerar. Han hade utan tvekan rätt i att de existerar i relativ mening. Men eftersom han var en modern platonist gick han längre och hävdade att de även existerar i metafysisk mening.

Slutsatsen blir därför att icke-materiella entiteter existerar. Den avgörande frågan är om de existerar i absolut eller endast i relativ mening.

Det som är rätt uttänkt kan bli verklighet. Ett rum utan sina dimensioner faller platt samman och vill vi tänka oss ett hål måste vid också tänka oss hålets omgivning.

[Vertumnus]

Visar han det eller berättar det bara?

Det är välkänt att en kvantpartikel kan beskrivas på två sätt: antingen som en partikel eller som en vågrörelse—två helt motsägelsefulla beskrivningar.

Beskrivningar av samma objekt kan vara motsägelsefulla. Beskrivningar är perspektivberoende. Gör det verkligheten motsägelsefull?

Det är en intressant fråga, kan verkligheten själv vara motsägelsefull? Det skulle i så fall slå undan benen för all objektivitet.

[Vertumnus]

Vad är rörelse utan något som rör sig, ett intet som rör sig i ett intet?

Vad är avstånd utan ett definierat rum? Ingen kan föreställa sig ett fullkomligt tomt rum.

Och vad är ett hål i asfalten utan asfalt? Är det inte så att hål alltid är ett hål i något?

Just det. Även om något inte existerar i metafysisk mening kan det ändå existera som en relation mellan fysiska tillstånd eller objekt, eller som deras frånvaro. Hålet i asfalten existerar onekligen. På liknande sätt förklarar Augustinus att ondskan existerar i relativ mening, men inte i metafysisk.

Bertrand Russell hävdade att relationer som "mellan", "över" och "under" existerar. Han hade utan tvekan rätt i att de existerar i relativ mening. Men eftersom han var en modern platonist gick han längre och hävdade att de även existerar i metafysisk mening.

Slutsatsen blir därför att icke-materiella entiteter existerar. Den avgörande frågan är om de existerar i absolut eller endast i relativ mening.

Frågan som kommer upp här är ifall värde/värdering ska betraktas som fysisk(materiell) eller metafysisk (immateriell).

Svaret kanske ges i frågan om vem det är som bär på värdet av din existens - är det du eller är det samhället?

[Mlw]

Visar han det eller berättar det bara?

Det är välkänt att en kvantpartikel kan beskrivas på två sätt: antingen som en partikel eller som en vågrörelse—två helt motsägelsefulla beskrivningar.

Beskrivningar av samma objekt kan vara motsägelsefulla. Beskrivningar är perspektivberoende. Gör det verkligheten motsägelsefull?

Trots att vi lever i en enda verklighet behöver vi två olika sätt att förstå den: dels det vetenskapliga synsättet som fokuserar på det materiella, dels det religiösa perspektivet som fångar det andliga. De två synsätten kompletterar varandra och ger tillsammans en mer fullständig bild av tillvaron.

[Hubert]

Det som har försvagat kristendom är vetenskap, dvs vetenskaplig metod.
Galileis observation av de Mediceiska månarna sårade påvens och kardinalernas fåfänga: de befann sig inte längre i universums centrum, i händelsernas mitt.
Innan hade Copernicus beskrivit himlen på ett revolutionerande sätt, och efter Galilei Kepler: med honom stod det klart att planeternas rörelser inte skedde i perfekta cirklar.
Och så har det fortsatt. Tron på en perfekt gudomlig ordning har undan för undan gröpts ur av reflektion grundad på observation.
Dråpslaget kom med Om arternas uppkomst. Tankarna om arters utveckling fanns tidigare som hos Robert Chambers i Vestiges of the Natural History of Creation.
Darwin visade på mekanismen bakom arters uppkomst och utveckling.
Dråpslaget mot kristnas fåfänga är att om människan är skapad till Guds avbild så är Gud en apa.

Filosofers roll i "avkristningen" är försumbar!

Västerlandets kollaps tycks vara nära förestående, då regeringarna visar allt mindre intresse för sina egna nationer och alltmer för att främja globalism och klimathysteri. Den liberala kulturen måste omsluta hela världen. Alla världens folk ska ryckas upp med rötterna och indoktrineras med mångkulturalism, sekularism, politisk korrekthet och moralrelativism. Men det ortodoxt kristna Ryssland gör motstånd mot västlig imperialism. Det är därför Väst bestämde sig för att gå i krig med Ryssland, som John Mearsheimer har förklarat (YouTube). Ett krigiskt västerländskt imperium, tömt på kristendom, var precis vad Nietzsche önskade sig. Västerlandet följer Nietzsches program. Det beror på att nietzscheansk imperialism är den moderna liberalismens mörka sida. Men Nietzsche uppfann inte den sinnrika krigslisten att erövra nationerna i godhetens och "mänskliga rättigheters" namn.

Om inte Trumpadministrationen förmår hejda denna destruktiva utveckling står vi inför en civilisatorisk avgrund.

[Mlw]

Det som har försvagat kristendom är vetenskap, dvs vetenskaplig metod.
Galileis observation av de Mediceiska månarna sårade påvens och kardinalernas fåfänga: de befann sig inte längre i universums centrum, i händelsernas mitt.
Innan hade Copernicus beskrivit himlen på ett revolutionerande sätt, och efter Galilei Kepler: med honom stod det klart att planeternas rörelser inte skedde i perfekta cirklar.
Och så har det fortsatt. Tron på en perfekt gudomlig ordning har undan för undan gröpts ur av reflektion grundad på observation.
Dråpslaget kom med Om arternas uppkomst. Tankarna om arters utveckling fanns tidigare som hos Robert Chambers i Vestiges of the Natural History of Creation.
Darwin visade på mekanismen bakom arters uppkomst och utveckling.
Dråpslaget mot kristnas fåfänga är att om människan är skapad till Guds avbild så är Gud en apa.

Filosofers roll i "avkristningen" är försumbar!

Platon ansåg att planeterna var gudar som rörde sig i perfekta cirklar. Fram till senmedeltiden såg man världen som genomsyrad av det gudomliga, vilket hade ett terapeutiskt värde eftersom tillvaron då framstod som spännande och mystisk. I detta avseende har något värdefullt gått förlorat.

Problemet var att de kristna teologerna aldrig fullt ut förstod Jesu förkunnelse om Guds rike—ett rike som är nära men inte uppenbart. Jesus ville att människors längtan skulle riktas mot Guds rike snarare än mot gudomliga planeter eller världsliga avgudar. Trots att Jesus själv säger att hans rike "inte är av denna världen" har teologerna varit ovilliga att se Guds rike som en annan dimension av verkligheten.

Vetenskapen har visserligen dödat projektionen av det gudomliga på världen, men den kan inte döda Guds rike. Vi har fortfarande möjlighet att förhålla oss till Guds rike som en parallell verklighet.

[xion]

Det som har försvagat kristendom är vetenskap, dvs vetenskaplig metod.
Galileis observation av de Mediceiska månarna sårade påvens och kardinalernas fåfänga: de befann sig inte längre i universums centrum, i händelsernas mitt.
Innan hade Copernicus beskrivit himlen på ett revolutionerande sätt, och efter Galilei Kepler: med honom stod det klart att planeternas rörelser inte skedde i perfekta cirklar.
Och så har det fortsatt. Tron på en perfekt gudomlig ordning har undan för undan gröpts ur av reflektion grundad på observation.
Dråpslaget kom med Om arternas uppkomst. Tankarna om arters utveckling fanns tidigare som hos Robert Chambers i Vestiges of the Natural History of Creation.
Darwin visade på mekanismen bakom arters uppkomst och utveckling.
Dråpslaget mot kristnas fåfänga är att om människan är skapad till Guds avbild så är Gud en apa.

Filosofers roll i "avkristningen" är försumbar!

Platon ansåg att planeterna var gudar som rörde sig i perfekta cirklar. Fram till senmedeltiden såg man världen som genomsyrad av det gudomliga, vilket hade ett terapeutiskt värde eftersom tillvaron då framstod som spännande och mystisk. I detta avseende har något värdefullt gått förlorat.

Problemet var att de kristna teologerna aldrig fullt ut förstod Jesu förkunnelse om Guds rike—ett rike som är nära men inte uppenbart. Jesus ville att människors längtan skulle riktas mot Guds rike snarare än mot gudomliga planeter eller världsliga avgudar. Trots att Jesus själv säger att hans rike "inte är av denna världen" har teologerna varit ovilliga att se Guds rike som en annan dimension av verkligheten.

Vetenskapen har visserligen dödat projektionen av det gudomliga på världen, men den kan inte döda Guds rike. Vi har fortfarande möjlighet att förhålla oss till Guds rike som en parallell verklighet.

Så länge Gud håller sig i vår inre (solipsistiska) värld har jag inget att invända. I den fysiska (vetenskapliga) världen finns det ingen plats för Guds rike, Därmed inte sagt att det inte finns plats för andlighet.

[Mlw]

Så länge Gud håller sig i vår inre (solipsistiska) värld har jag inget att invända. I den fysiska (vetenskapliga) världen finns det ingen plats för Guds rike, Därmed inte sagt att det inte finns plats för andlighet.

Nej, Guds rike är ingen solipsistisk verklighet, utan ett område där det gudomliga och mänskliga möts—varken helt objektivt eller subjektivt. Det som sker där avspeglas i den materiella världen, vilket är anledningen till att Jesus säger "Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden." Genom vårt deltagande i Guds rike påverkar vi därmed skeendet på jorden.