Algotezza skrev:Empiristen och upplysningsfilosofen John Locke skilde mellan primära egenskaper hos världen omkring oss som är oberoende av hur vår perception fungerar, som storlek, rörelse, tyngd, och sekundära som är beroende av hur sinnena fungerar, alltså färgkvaliteter, ljudkvaliteter, smak, lukt. Sedan kan man lägga till våra värdeutsagor om objekten omkring och kalla dem tertiära egenskaper, gällande t ex. det etiska och estetiska området. Det blir lager på lager av egenskaper som vi tilldelar de företeelser vi möter i livet.
Det krävs en relation mellan inre och yttre perspektiv som finns tillgängligt genom tillvaron. Erfarenheter och fysisk existens är olika typer av saker och för att vi skall kunna erfara och ha kunskap om något krävs bägge sidor och relationer mellan dem. Ögon och fysiskt ljus kräver en relation mellan levande och erfarenhetsmässig existens (inre) och elektromagnetiska processer (yttre).
Varför skulle man inte kunna säga att Gud är en spirituell relation vi har med livet/tillvaron/existensen?
Vi tänker väldigt lätt (naivt sett, utan att reflekterat) att exempelvis färger existerar men det är långt ifrån självklart om vi reflekterar över det och tänker efter filosofiskt. "Det gröna gräset" som vi erfar är en sammansatt komplex sak som inte nödvändigtvis är "en yttre existens" utan ett amalgam av olika faktorer och processer som uttrycks som "det gröna gräset".
Jag menar då att tanken på "Gud som fadern där uppe i himlen" är en metaforisk, alltså en "tanke vi pekar med", som syftar på något som INTE existerar på samma sätt som fysiska föremål. Vi kan givetvis tänka oss att det är så, som metafor, men då har vi en "naiv tolkning" vi inte utrett ordentligt. Vi behöver inte heller göra det men vi kan göra det. Jag föredrar att göra så