Finns Gud?

[Algotezza]

Medvetenhet om religionens betydelse genom historien är viktig och medvetenhet om dess betydelse idag. Den medvetenheten är av betydelse för att förstå historien och dagens samhälle. oavsett hur mans er på Guds existens.

Martinus talar om intellektualiserad kristendom, befriad från gamla dogmer om Lammets blod och frälsning genom tro, och där karmalagen och reinkarnationsprincipen och en andligt-moralisk utveckling kan förklara världens och ens eget öde.

Martinus förkastar flera centrala kristna läror. Han avvisar treenighetsläran, som utgör kristendomens genialiska gudsbild. Vidare förnekar han arvsynden, ett koncept som paradoxalt nog får stöd i modern evolutionsbiologi och beteendeforskning. Hans försök att förena panteism med kristna begrepp skapar en motsägelsefull teologi. Särskilt problematisk är hans förnekelse av uppståndelsen och den yttersta domen, vilka utgör grundpelare i kristen eskatologi.

Hans världsbild uppvisar påtagliga likheter med förkristen religion. Han beskriver kosmos som en levande, besjälad organism och anammar idéer som återfinns i fornnordisk och antik naturfilosofi. Martinus tidsuppfattning står i skarp kontrast till både den kristna och den vetenskapliga linjära tidsuppfattningen. Han förespråkar en cyklisk världsbild med reinkarnation och kosmiska utvecklingsspiraler, koncept som återfinns i hinduisk och keltisk tradition. Hans naturmystik, där allt tillskrivs ett inneboende medvetande, återspeglar animistiska föreställningar.

Slutsatsen är att hans lära, som utgår från konstant verksamma andliga krafter, är oförenlig med såväl vetenskapens syn på naturens lagbundenhet som kristendomens uppfattning om änglars sporadiska ingripanden i världen.

Ja, Martinus tankar krockar onekligen med mycken kristen teologi.

Det krävs nog viss ansträngning för att få traditionell, kyrklig kristendom och änglars ingripanden att synkronisera med dagens naturvetenskap.

Vilken beteendeforskning och modern evolutionsteori bekräftar arvsynden? Vilken naturvetenskaplig forskning bekräftar uppståndelsen och den yttersta domen?

[Mlw]

Ja, Martinus tankar krockar onekligen med mycken kristen teologi.

Det krävs nog viss ansträngning för att få traditionell, kyrklig kristendom och änglars ingripanden att synkronisera med dagens naturvetenskap.

Vilken beteendeforskning och modern evolutionsteori bekräftar arvsynden? Vilken naturvetenskaplig forskning bekräftar uppståndelsen och den yttersta domen?

Föreställningen om en naturlig och självklar godhet motsäger läran om arvsynden. Denna centrala doktrin fick förnyad aktualitet i Steven Pinkers bok "Det oskrivna bladet" (The Blank Slate). Människor demoniserar andra som onda eftersom det har förbättrat den genetiska överlevnaden. Eftersom den andra stammen består av onda människor, motiveras man att korsa floden för att stjäla deras boskap och våldföra sig på deras kvinnor. Sådant beteende ökar överlevnadsvärdet, och det är därför denna form av ondska har spridit sig i det mänskliga genomet. Det är djupt rotat i vår psykologi. Pinker blev offentligt kritiserad för att han aktualiserade läran om arvsynden.

Även om dessa religiösa begrepp ligger utanför vetenskapens område, så kan vetenskapen belysa vissa aspekter av dem. Filosofen David Chalmers menar att medvetandet inte kan förstås med vetenskaplig metod. När kvantmekanikens observationer om materiens natur har lett till filosofiska diskussioner om medvetandets roll, har det ytterligare komplicerat frågan. Vetenskapen studerar hjärnans funktioner, men medvetandet självt tycks överskrida rent materiella processer. Detta öppnar för möjligheten att fenomen som uppståndelsen och den yttersta domen inte kan avfärdas som omöjliga enbart på vetenskapliga grunder.

[xion]

Ja, Martinus tankar krockar onekligen med mycken kristen teologi.

Det krävs nog viss ansträngning för att få traditionell, kyrklig kristendom och änglars ingripanden att synkronisera med dagens naturvetenskap.

Vilken beteendeforskning och modern evolutionsteori bekräftar arvsynden? Vilken naturvetenskaplig forskning bekräftar uppståndelsen och den yttersta domen?

Föreställningen om en naturlig och självklar godhet motsäger läran om arvsynden. Denna centrala doktrin fick förnyad aktualitet i Steven Pinkers bok "Det oskrivna bladet" (The Blank Slate). Människor demoniserar andra som onda eftersom det har förbättrat den genetiska överlevnaden. Eftersom den andra stammen består av onda människor, motiveras man att korsa floden för att stjäla deras boskap och våldföra sig på deras kvinnor. Sådant beteende ökar överlevnadsvärdet, och det är därför denna form av ondska har spridit sig i det mänskliga genomet. Det är djupt rotat i vår psykologi. Pinker blev offentligt kritiserad för att han aktualiserade läran om arvsynden.

Även om dessa religiösa begrepp ligger utanför vetenskapens område, så kan vetenskapen belysa vissa aspekter av dem. Filosofen David Chalmers menar att medvetandet inte kan förstås med vetenskaplig metod. När kvantmekanikens observationer om materiens natur har lett till filosofiska diskussioner om medvetandets roll, har det ytterligare komplicerat frågan. Vetenskapen studerar hjärnans funktioner, men medvetandet självt tycks överskrida rent materiella processer. Detta öppnar för möjligheten att fenomen som uppståndelsen och den yttersta domen inte kan avfärdas som omöjliga enbart på vetenskapliga grunder.

Vetenskaplig grund måste innebära att det finns belägg av någorlunda trovärdig kvalitet.
Att naturen vet bäst är en av ekologins lagar. Evolutionen har utprovat och experimenterat i miljontals år. Om man studerar naturen häpnar man över dess ändamålsenlighet.
Därför inställer sig frågan beträffande uppståndelse och yttersta dom; "Vad skulle det vara bra för?" "Finns något rimligt skäl till att det skulle vara så?"

[Pilatus]

Vetenskapen studerar hjärnans funktioner, men medvetandet självt tycks överskrida rent materiella processer. Detta öppnar för möjligheten att fenomen som uppståndelsen och den yttersta domen inte kan avfärdas som omöjliga enbart på vetenskapliga grunder.

Vad har vi för underlag att ta ställning till berättelser om den yttersta domen? I Gilgamesheposet framkommer en föreställning om att människors öden avgörs efter döden. Föreställningen om uppståndelsen finns i Daniel 12:2 Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. Den babyloniska fångenskapen var en vändpunkt. Genom att konfronteras med andra kulturers tankar – särskilt babyloniska och persiska – utvecklades judiska idéer om Gud, Satan, domedagen och Messias.

Idén om domedagen finns även i andra religioner, alltså en utbredd tanke. Säkert effektiv bland beskedliga människor, men totalt verkningslöst bland sådana som borde ha anledning att känna sig oroade. För vetenskapen är den yttersta domen inte ett ämne för någon undersökning. Religiösa berättelser är en del av vår kulturhistoria, ett evigt ämne att gestalta i konst och litteratur. Men knappast något som vetenskapen bekymrar sig om.

Jag tror inte medvetandet (i vetenskaplig mening) överskrider vad som är vetbart. Men hjärnan är en stor klump med många nervceller och möjliga kopplingar. Ingen dator klarar att simulera alla dessa funktioner. Men det finns, så vitt jag förstår, ingenting som hindrar en utvecklig av artificiell generell intelligens. Det är en bit kvar.

[Mlw]

... Jag tror inte medvetandet (i vetenskaplig mening) överskrider vad som är vetbart. Men hjärnan är en stor klump med många nervceller och möjliga kopplingar. Ingen dator klarar att simulera alla dessa funktioner. Men det finns, så vitt jag förstår, ingenting som hindrar en utvecklig av artificiell generell intelligens. Det är en bit kvar.

David J. Chalmers säger:

Fenomenologiska tillstånd, till skillnad från psykologiska tillstånd, definieras inte av de kausala roller de spelar. Av detta följer att det inte är tillräckligt att förklara hur ett kausalt skeende går till för att förklara medvetandet. Efter att vi har förklarat utförandet av en viss funktion förblir det faktum att medvetande åtföljer utförandet av funktionen (om det nu gör det) helt oförklarat. [...] För att använda ett uttryck myntat av Levine (1983) finns det en förklaringsklyfta mellan sådana redogörelser och medvetandet självt. Även om den lämpliga funktionella organisationen alltid ger upphov till medvetande i praktiken, förblir frågan om varför den ger upphov till medvetande obesvarad. ("The Conscious Mind: In Search of a Fundamental Theory", kap. 2)

[Mlw]

Vetenskaplig grund måste innebära att det finns belägg av någorlunda trovärdig kvalitet.
Att naturen vet bäst är en av ekologins lagar. Evolutionen har utprovat och experimenterat i miljontals år. Om man studerar naturen häpnar man över dess ändamålsenlighet.
Därför inställer sig frågan beträffande uppståndelse och yttersta dom; "Vad skulle det vara bra för?" "Finns något rimligt skäl till att det skulle vara så?"

Föreställningar om livet efter döden har följt människan genom historien—från naturfolkens trosuppfattningar till det forntida Egyptens dödsriter, från zoroastrismens eskatologi till judisk apokalyptik och grekisk-romerska idéer om själens odödlighet.

Detta hänger sannolikt samman med människans sökande efter kosmisk mening, hennes önskan att finna en yttersta mening med tillvaron, och hennes behov av rättvisa och upprättelse. Ur ett mänskligt perspektiv framstår därför uppståndelsen och den yttersta domen som logiska och förnuftiga koncept, även om de inte kan försvaras ur ett strikt materialistiskt eller vetenskapligt perspektiv.

Vi kan dock inte reducera vår existens till rent vetenskapliga termer. Om så vore fallet kunde människan ersättas av robotar som mekaniskt upprätthåller samhällets funktioner—ett scenario som vore djupt meningslöst. För att bevara vår mänsklighet behöver vi därför omfatta även existentiella och religiösa dimensioner av tillvaron.

[Algotezza]

Vi kan dock inte reducera vår existens till rent vetenskapliga termer. Om så vore fallet kunde människan ersättas av robotar som mekaniskt upprätthåller samhällets funktioner—ett scenario som vore djupt meningslöst. För att bevara vår mänsklighet behöver vi därför omfatta även existentiella och religiösa dimensioner av tillvaron.

Vår existens kan öht inte reduceras till något som bara är en bild av densamma, oavsett om det sker i vetenskaplig eller religiös dräkt. En bild av något är alltid en förenkling av det som den avbildar och gjord för ett särskilt syftes skull. Den levande, dynamiska verkligheten är alltid större och mer mångfasetterad än våra bilder av den. Vetenskaperna ger sina bilder av den. Religionerna sina, filosofin sina, politikens sina bilder. Men allt är bilder, som bygger på olika perspektiv på livet.

När blir en bild felaktig, när är ett perspektiv felaktigt?

[Mlw]

Vår existens kan öht inte reduceras till något som bara är en bild av densamma, oavsett om det sker i vetenskaplig eller religiös dräkt. En bild av något är alltid en förenkling av det som den avbildar och gjord för ett särskilt syftes skull. Den levande, dynamiska verkligheten är alltid större och mer mångfasetterad än våra bilder av den. Vetenskaperna ger sina bilder av den. Religionerna sina, filosofin sina, politikens sina bilder. Men allt är bilder, som bygger på olika perspektiv på livet.

När blir en bild felaktig, när är ett perspektiv felaktigt?

När ett perspektiv blir allenarådande, förlorar det sin giltighet. Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension. Om denna syn vore sann, kunde människor faktiskt ersättas av maskiner, eftersom allt då skulle handla om att upprätthålla samhällets materiella funktioner.

Detta resonemang kan belysa hur vissa politiska krafter betraktar massinvandringen: som ett sätt att införskaffa "mänskliga resurser" som kan anpassas till och infogas i produktionsapparaten, allt för att hålla samhällsmaskineriet i gång.

[Pilatus]

Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension.

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

[xion]

Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension.

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

Naturen är besjälad.
Men denna själ finns i mig själv.
När den sista människan dör - då dör också Gud.

[Mlw]

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

Det förvånar mig att Chalmers ansluter sig till en form av panpsykism, eftersom det egentligen inte löser "the hard problem of consciousness" utan endast förflyttar problemet till en annan nivå. Även om medvetande skulle vara distribuerat i naturen kvarstår frågan om medvetandets enhetlighet. Hur kan subjektiva upplevelser "adderas", och hur kan många små medvetanden bilda ett större, enhetligt medvetande? Dessutom löser det inte problemet med kausal påverkan mellan det mentala och det fysiska.

Risken för antropomorfisering av naturen och en tillbakagång till panteism och animism är uppenbar. Om allt har medvetande skulle det kunna leda till moralisk handlingsförlamning, eftersom det blir svårt att dra gränser för moralisk hänsyn. Det saknas dessutom direkt evidens för medvetande i enkel materia, och det är sannolikt omöjligt att bevisa.

[Algotezza]

När ett perspektiv blir allenarådande, förlorar det sin giltighet. Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension. Om denna syn vore sann, kunde människor faktiskt ersättas av maskiner, eftersom allt då skulle handla om att upprätthålla samhällets materiella funktioner.

Enligt ett reduktionistiskt, materialistiskt-ateistiskt synsätt perspektiv är det fullt möjligt att se människan som en i grunden materiell varelse, där medvetandeprocesser är beroende av mätbara, materiella processer. Men ur ett religiöst perspektiv är detta inte möjligt. Så det beror på vem du frågar och vilken verklighetssyn och människosyn denna person har. Olika synsätt eller perspektiv genererar olika bilder av världen och människan. De är skapade för ett visst syfte i en viss tid. De är som alla bilder begränsade vad gäller giltighet och användbarhet.

[xion]

Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension.

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

Naturen är besjälad.
Men denna själ finns i mig själv.
När den sista människan dör - då dör också Gud.

Varför då! Skulle man kunna undra?
Tänk er en Jord utan några människor.
Då finns det inte längre någon som tror på honom.
Han skulle ledas ihjäl i sin Himmel. Inga änglakörer att lyssna till. inga helgon att prata filosofi med. Inga böner att lyssna till.
Dessutom skulle Gud bli hemlös.
Han har sin metafysiska existens tack vare att människan har behov av honom. Om detta behov inte fanns - Poff! - - - - - - -

[Algotezza]

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

Naturen är besjälad.
Men denna själ finns i mig själv.
När den sista människan dör - då dör också Gud.

Varför då! Skulle man kunna undra?
Tänk er en Jord utan några människor.
Då finns det inte längre någon som tror på honom.
Han skulle ledas ihjäl i sin Himmel. Inga änglakörer att lyssna till. inga helgon att prata filosofi med. Inga böner att lyssna till.
Dessutom skulle Gud bli hemlös.
Han har sin metafysiska existens tack vare att människan har behov av honom. Om detta behov inte fanns - Poff! - - - - - - -

Gud käkar böner till middag.

[Smisk]

Det strikt rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när det reducerar människan till en materiell varelse utan andlig dimension.

Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.

Naturen är besjälad.
Men denna själ finns i mig själv.
När den sista människan dör - då dör också Gud.

Man måste analysera vad det är man på djupet menar med det man säger och vara uppmärksam på om man blandar "fakta med värde" annars kommer man ingenstans. Alla påståenden som är i stil med "livet har syfte, livet har värde, livet har mening, livet har själ" är påståenden som inte fungerar som påståenden som handlar om empiriska fakta om världen.

"Naturen är bestjälad" blandar uppfattningar om naturen som en extern sak vi kan mäta och väga med saker som har värde för oss, saker vi känner och intuitivt kan relatera till genom vårat sätt att leva och vara människa på.

Att vi kan uppleva att livet har syfte, värde, mening och Själ är inte något vi kan avvisa, dessa upplevelser måste ses utifrån den kvalitativa förmågan vi har att erfara dem. Avfärdar vi dem med hjälp av argument som egentligen betyder "dessa säger inget om verkligheten" har vi missförstått verkligheten eftersom den INTE endast är det vi kan mäta i naturen. Vi kan ju erfara dessa saker som "erfarna för oss", från insidan, och om vi inte räknar med insidan av naturen utesluter vi den eftersom insidan delvis existerar.

Jag håller delvis med om att det rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när man utesluter dessa aspekter men egentligen skulle jag uttrycka det som att perspektivet just INTE är vetenskapligt eftersom det inte med dess egen lins KAN utesluta dem. Lika lite som vi inte kan "se ljud" eller "höra ljus" så kan vi inte med våra 5 sinnen "hitta någon mening, Själ, eller Gud".

Dessa ändlösa diskussioner är som växande snöbollar som bygger på att man blandar perspektiv utan att förstå att man gör så.