Luipa skrev:Vari ligger skillnaden mellan detta och 'att göra vad som faller en in'?
"Vad som faller en in" låter i mina öron som en plötslig nyckfull impuls. Alltså ett resultat av en naturlig drift, inte nödvändigtvis driften bakom.
Jag kan ta ett exempel: hundrasen retrievers har framavlats för att bli stimulerade av att hämta saker. Det ligger i deras natur. Redan som valpar försöker de "hämta" en (de drar en i armen eller i byxbenen) till andra flockmedlemmar. Andra hundar är avlade till att gå ner i gryt och tugga på rävar och andra smådjur. Det betyder inte att dessa hundar måste döda rävar för att vara naturliga, men de har en natur som måste stimuleras för att de inte ska bli nervösa och irrationella. Det är därför vi har tuggleksaker. De piper inte för att vi människor tycker det låter gulligt, utan för att ljudet stimulerar hunden att fortsätta tugga och bita på ett byte som ger ljud ifrån sig.
Nå, dessa naturliga drifter (vi kanske missförstår våra hundar, men jag menar att vi bör anta att vi förstår oss själva (för om vi inte gör det så skulle vi ändå inte kunna lita på att vi funnit sanningen om vi trodde oss kunna genomskåda våra drifter)) tar sig olika uttryck beroende på om vi stimulerar dem eller under-/överstimulerar dem. Gömmer jag undan en pinne bakom min rygg inför en retriever så är jag rätt säker på att det framkallar en överslagshandling såsom att den börjar skälla.
Det här; att skälla - det är något som "faller en in" för hunden. Så som jag ser det. Det är alltså ett sätt att kittla sin naturliga drift, men inte nödvändigtvis likvärdigt med driften i sig. I fallet med hunden spelar det kanske inte så stor roll; dess frustrationshandling är inte skadlig på annat sätt än kanske att hundskallet väcker en sovande granne. Men frustrationshandlingar är i grund och botten irrationella, så risken ökar att vi utför dem utan att; såsom mina punkter lät; vi ifrågasätter dem, vi utför dem med hänsyn, och vi vägrar att rättfärdiga dem för att smickra oss själva eller för att undslippa kval.
Genom att agera i enlighet med ens natur kan man minimera dessa risker.
Att jag använt hundar i detta klargörande innebär dock inte att jag menar att hundarna själva har ett ansvar att agera naturligt, eller att vi människor skulle ha lika tydligt framavlade naturliga drifter som vissa hundraser.
