Smisk skrev:xion skrev:Pilatus skrev:Men man kan inte hantera det andliga i strikt mening vetenskapligt, den klassiska materialistiska hållningen ser andliga upplevelser som en aktivitet i hjärnan. Men David Chalmers och Giulio Tononi föreslår att medvetande kan vara en fundamental aspekt av verkligheten, snarare än enbart en hjärnprodukt. Men jag betvivlar starkt att världen är besjälad som panpsykisterna föreslår. Det framstår som litet dunkelt, som något som vi kan påstå utan risk att bli motsagda då det ändå inte kan avgöras.
Naturen är besjälad.
Men denna själ finns i mig själv.
När den sista människan dör - då dör också Gud.
Man måste analysera vad det är man på djupet menar med det man säger och vara uppmärksam på om man blandar "fakta med värde" annars kommer man ingenstans. Alla påståenden som är i stil med "livet har syfte, livet har värde, livet har mening, livet har själ" är påståenden som inte fungerar som påståenden som handlar om empiriska fakta om världen.
"Naturen är bestjälad" blandar uppfattningar om naturen som en extern sak vi kan mäta och väga med saker som har värde för oss, saker vi känner och intuitivt kan relatera till genom vårat sätt att leva och vara människa på.
Att vi kan uppleva att livet har syfte, värde, mening och Själ är inte något vi kan avvisa, dessa upplevelser måste ses utifrån den kvalitativa förmågan vi har att erfara dem. Avfärdar vi dem med hjälp av argument som egentligen betyder "dessa säger inget om verkligheten" har vi missförstått verkligheten eftersom den INTE endast är det vi kan mäta i naturen. Vi kan ju erfara dessa saker som "erfarna för oss", från insidan, och om vi inte räknar med insidan av naturen utesluter vi den eftersom insidan delvis existerar.
Jag håller delvis med om att det rationalistiska och vetenskapliga synsättet undergräver sig självt när man utesluter dessa aspekter men egentligen skulle jag uttrycka det som att perspektivet just INTE är vetenskapligt eftersom det inte med dess egen lins KAN utesluta dem. Lika lite som vi inte kan "se ljud" eller "höra ljus" så kan vi inte med våra 5 sinnen "hitta någon mening, Själ, eller Gud".
Dessa ändlösa diskussioner är som växande snöbollar som bygger på att man blandar perspektiv utan att förstå att man gör så.
Ja, att kunna skilja mellan värdesatser och sakpåståenden/faktasatser är en baskunskap i filosofi( när jag undervisar i detta ämne) och lite mer avancerat är att kunna bli varse den värderande och den faktamässiga delen eller dimensionen i en utsaga där dessa funktioner blandas. Värdesatser kan vara rimliga om man håller med och orimliga om man inte håller med men de saknar sanningsvärde i den mening som sakpåståenden/faktasatser har.
Men det finns också det filosofiska "gröttänkandets" synsätt där man menar att värdesatser kan vara sann och falska, alltså att t.ex. etiska och estetiska omdömen kan vara sanna eller falska på samma ätt som faktasater och sakpåstenden. Då kan det bli svårt att redan ut begreppen och ha en saklig diskussion i olika frågor.
