Är känslor fysik?

[Anders]

Hur pass samma är tänker och känner?

[Algotezza]

Hur pass samma är tänker och känner?

De är sammanvävda. Ofta börjar det med en känsla.

[Algotezza]

Kanske varken den fysiska sidan eller upplevelsesidan fångar eller räcker för att beskriva vad känslor är...

[Smisk]

Vi förstår vad existens är genom dess innehåll, händelser och aktiviteter av olika slag. Existens i sig är tomt på innehåll och ett ingenting i betydelsen icke ett objekt.

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

Ja att existera säger inte så mycket så man måste förklara mycket mer för att kunna säga något man kan förstå
Samma sak gäller intrycken vi tar, dem säger väldigt lite i sig och måste tolkas och tillföras kontext för att vi skall kunna förhålla oss till dem.

Det Whitehead kallar för "felslutet om det missplacerade konkreta" innebär att man misstar abstrakta begrepp för konkreta verkligheter.
Om man tar inre kvalitéer (som känslor) och gör ett begrepp av dem och klistrar in det i begreppet av "konkret verklighet" gör man det misstaget. Whitehead menar att hela fysiken har begränsningar för att ge oss svar på frågorna om verklighetens ultimata natur.

"Verkligheten" är komplex, dynamisk och processorienterad på ett sätt våran direkta empiriska erfarenhet eller våra indirekta modeller inte helt kan innefatta.

Som du säger så förstår vi vad existens är genom dess innehåll och jag menar att det luriga är att vi endast förstår saker genom våra möjligheter att förnimma och förstå dem och dessa är i sig begränsade och inte gjorda för att förstå verklighetens "ultimata natur" om det finns någon sådan.

Jag upplever att det till stor det, filosofiskt sätt, finns en geggig/luddig/oklar blandning av perspektiv som bygger på fysikalism och en troende uppfattning som är svår att få isär. Även om bägge sidor är väldigt lätta att ifrågasätta, filosofiskt sätt.

[Algotezza]

Vi förstår vad existens är genom dess innehåll, händelser och aktiviteter av olika slag. Existens i sig är tomt på innehåll och ett ingenting i betydelsen icke ett objekt.

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

"Verkligheten" är komplex, dynamisk och processorienterad på ett sätt våran direkta empiriska erfarenhet eller våra indirekta modeller inte helt kan innefatta.

Som du säger så förstår vi vad existens är genom dess innehåll och jag menar att det luriga är att vi endast förstår saker genom våra möjligheter att förnimma och förstå dem och dessa är i sig begränsade och inte gjorda för att förstå verklighetens "ultimata natur" om det finns någon sådan.

Det är genom att vi inser att våra möjligheter att förnimma och förstå vad vi förnimmer är begränsade som vi antar att det finns en ultimat natur hos verkligheten som är bortom vad vi kan förnimma eftersom vi inser att våra sinnen är begränsade. Och de är faktiskt begränsade då det finns elektromekaniska frekvenser vi ej kan förnimma och ljud, dofter, smaker vi ej kan förnimma. Vi har bara tillgång våra förnimmelser och vår förmåga att utifrån dessa extrapolera fram vad som kan finnas bortom det vi förnimmer. Det är och förblir en spekulation betingad av vilken metafysik/ontologi vi omfattar.

[Smisk]

Det är genom att vi inser att våra möjligheter att förnimma och förstå vad vi förnimmer är begränsade som vi antar att det finns en ultimat natur hos verkligheten som är bortom vad vi kan förnimma eftersom vi inser att våra sinnen är begränsade. Och de är faktiskt begränsade då det finns elektromekaniska frekvenser vi ej kan förnimma och ljud, dofter, smaker vi ej kan förnimma. Vi har bara tillgång våra förnimmelser och vår förmåga att utifrån dessa extrapolera fram vad som kan finnas bortom det vi förnimmer. Det är och förblir en spekulation betingad av vilken metafysik/ontologi vi omfattar.

Ja precis. Det finns massa youtubeklipp på personer som hör eller ser för första gången.
Vi är gjorda för att höra och se och när vi har detta närvarande blir detta vår värld.
Det är inte endast information om den fysiska världen utan erfarenheter som visar oss oss själva och vår förväntade relation till "en värld för oss".

Samma sak gäller då givetvis våra uppfattningar om "en fysisk värld". Dessa är "uppfattningar gjorda för oss".
Vi kan aldrig skippa oss själva i ekvationen. Våra mentala fakulteter ingår i den.

Mentala och fysiska processer är aspekter av insida och utsida. Vi har bägge dessa perspektiv som förmågor inför "världen för oss".

[Hubert]

Är känslor fysik?
Härlig provokativ fråga och ett omedelbart svar är Nej!
Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod.

I en mening är känslor fysik eftersom vi begriper hur smärta, eufori, ångest kan framkallas, dämpas, elimineras med metoder grundade på välkomfirmerade antagandet att våra känslor har en fysiologisk grund och därmed en fysikalisk.

Men känslor ÄR inte fysik!
Ett kategorimisstag som har triggat en viktig diskussion.

[Algotezza]

Kanske måste vi skilja mellan känsla i betydelsen något taktilt, taktil beröring, känsel, och känsla som något emotionellt, emotionell beröring. Även om nervsystemet är inblandat i båda fallen.

[Vertumnus]

Är känslor fysik?
Härlig provokativ fråga och ett omedelbart svar är Nej!
Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod.

I en mening är känslor fysik eftersom vi begriper hur smärta, eufori, ångest kan framkallas, dämpas, elimineras med metoder grundade på välkomfirmerade antagandet att våra känslor har en fysiologisk grund och därmed en fysikalisk.

Men känslor ÄR inte fysik!
Ett kategorimisstag som har triggat en viktig diskussion.

Även om känslan svarar mot vissa fysikaliska tillstånd så kan den i sig väcka andra känslor, den kan återverka på det fysikaliska. Det innebär att vår inre värld inte nödvändigtvis är determinerad av fysiken utan att den bär på vissa frihetsgrader.

[Algotezza]

Är känslor fysik?
Härlig provokativ fråga och ett omedelbart svar är Nej!
Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod.

I en mening är känslor fysik eftersom vi begriper hur smärta, eufori, ångest kan framkallas, dämpas, elimineras med metoder grundade på välkomfirmerade antagandet att våra känslor har en fysiologisk grund och därmed en fysikalisk.

Men känslor ÄR inte fysik!
Ett kategorimisstag som har triggat en viktig diskussion.

Även om känslan svarar mot vissa fysikaliska tillstånd så kan den i sig väcka andra känslor, den kan återverka på det fysikaliska. Det innebär att vår inre värld inte nödvändigtvis är determinerad av fysiken utan att den bär på vissa frihetsgrader.

Det sker en ömsesidig påverkan.

[Marksa]

Visst är känslor fysik.
Jag utgår från Huberts påstående:
” Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod”
Om man nu kan begripa alla 3 ”fenomen” efter analys och den vetenskapliga metoden. Varför blir slutsatsen ändå att känslor inte är fysik? Kan det vara resultat av ett önsketänkande att det skall finnas något mer därute eller för den delen där inne. Ett mysterium att hänga kvar i när världen ser ut som den gör, och när vi tappat vår tro. Men där vi inte fullt ut kan acceptera att det inte finns någon att eller något bortom det fysiska vi kan se som heligt.
Är det inte helt enkelt så att summan av våra sinnesintryck och medvetna upplevelser vi har genererar de känslor och för den delen vårt medvetande på en transcendent nivå. Det som ger oss de direkta känslorna och de medvetna komplexa. Där summan av allt upplevs som är mer än de inmatade komponenterna. Ett medvetandets trick så att vi inte totalt misströstar.

[Vertumnus]

Visst är känslor fysik.
Jag utgår från Huberts påstående:
” Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod”
Om man nu kan begripa alla 3 ”fenomen” efter analys och den vetenskapliga metoden. Varför blir slutsatsen ändå att känslor inte är fysik? Kan det vara resultat av ett önsketänkande att det skall finnas något mer därute eller för den delen där inne. Ett mysterium att hänga kvar i när världen ser ut som den gör, och när vi tappat vår tro. Men där vi inte fullt ut kan acceptera att det inte finns någon att eller något bortom det fysiska vi kan se som heligt.
Är det inte helt enkelt så att summan av våra sinnesintryck och medvetna upplevelser vi har genererar de känslor och för den delen vårt medvetande på en transcendent nivå. Det som ger oss de direkta känslorna och de medvetna komplexa. Där summan av allt upplevs som är mer än de inmatade komponenterna. Ett medvetandets trick så att vi inte totalt misströstar.

Man kan ju fråga sig varför vi har ett medvetande. Utgår vi från evolutionsteorin så måste vi dra den slutsatsen att existensen av medvetandet på något sätt ökar våra chanser till överlevnad. Det medvetandet gör är att hantera och bedöma inkommande information. Därrefter utfaller det hela i form av ett omdöme, medvetandet bedömer och fäller omdömen, Vilket, får vi förmoda, leder till gynnsamma beslut i förhållande till den kostnad vi har för att bära ett medvetande. Men att hantera och beräkna information hade väl lika väl kunnat utföras av en medvetslös datorfunktion? och den hade dessutom kunnat gjort det mycket snabbar. Vi har sådana system inbyggda i kroppen, den största delen av vår databehandling sker omedvetet. Så vad är det medvetandet gör som inte kan ersättas med beräkningshastighet? Kan det vara så att det som medvetandet gör inte kan ersättas med beräkningar? Det skulle i så fall innebära att medvetandet självt inte är fullt ut beräkningsbart, och att dess slutsatser inte heller fullt ut determineras av funktion och ingångsvärden.

[Algotezza]

Visst är känslor fysik.
Jag utgår från Huberts påstående:
” Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod”
Om man nu kan begripa alla 3 ”fenomen” efter analys och den vetenskapliga metoden. Varför blir slutsatsen ändå att känslor inte är fysik? Kan det vara resultat av ett önsketänkande att det skall finnas något mer därute eller för den delen där inne. Ett mysterium att hänga kvar i när världen ser ut som den gör, och när vi tappat vår tro. Men där vi inte fullt ut kan acceptera att det inte finns någon att eller något bortom det fysiska vi kan se som heligt.
Är det inte helt enkelt så att summan av våra sinnesintryck och medvetna upplevelser vi har genererar de känslor och för den delen vårt medvetande på en transcendent nivå. Det som ger oss de direkta känslorna och de medvetna komplexa. Där summan av allt upplevs som är mer än de inmatade komponenterna. Ett medvetandets trick så att vi inte totalt misströstar.

Man kan ju fråga sig varför vi har ett medvetande. Utgår vi från evolutionsteorin så måste vi dra den slutsatsen att existensen av medvetandet på något sätt ökar våra chanser till överlevnad. Det medvetandet gör är att hantera och bedöma inkommande information. Därrefter utfaller det hela i form av ett omdöme, medvetandet bedömer och fäller omdömen, Vilket, får vi förmoda, leder till gynnsamma beslut i förhållande till den kostnad vi har för att bära ett medvetande. Men att hantera och beräkna information hade väl lika väl kunnat utföras av en medvetslös datorfunktion? och den hade dessutom kunnat gjort det mycket snabbar. Vi har sådana system inbyggda i kroppen, den största delen av vår databehandling sker omedvetet. Så vad är det medvetandet gör som inte kan ersättas med beräkningshastighet? Kan det vara så att det som medvetandet gör inte kan ersättas med beräkningar? Det skulle i så fall innebära att medvetandet självt inte är fullt ut beräkningsbart, och att dess slutsatser inte heller fullt ut determineras av funktion och ingångsvärden.

Varför är överlevnad viktig? Har överlevnad ett intrinsikalt värde, ett egenvärde, både för en medvetslös varelse och en automat utan medvetande?

[Vertumnus]

Visst är känslor fysik.
Jag utgår från Huberts påstående:
” Känslor är inte fysik lika lite som solnedgångar är eller att planeten Vesus är strålande aftonstjärna några dagar till.
Men alla dessa fenomen kan begripas efter analys med vetenskaplig metod”
Om man nu kan begripa alla 3 ”fenomen” efter analys och den vetenskapliga metoden. Varför blir slutsatsen ändå att känslor inte är fysik? Kan det vara resultat av ett önsketänkande att det skall finnas något mer därute eller för den delen där inne. Ett mysterium att hänga kvar i när världen ser ut som den gör, och när vi tappat vår tro. Men där vi inte fullt ut kan acceptera att det inte finns någon att eller något bortom det fysiska vi kan se som heligt.
Är det inte helt enkelt så att summan av våra sinnesintryck och medvetna upplevelser vi har genererar de känslor och för den delen vårt medvetande på en transcendent nivå. Det som ger oss de direkta känslorna och de medvetna komplexa. Där summan av allt upplevs som är mer än de inmatade komponenterna. Ett medvetandets trick så att vi inte totalt misströstar.

Man kan ju fråga sig varför vi har ett medvetande. Utgår vi från evolutionsteorin så måste vi dra den slutsatsen att existensen av medvetandet på något sätt ökar våra chanser till överlevnad. Det medvetandet gör är att hantera och bedöma inkommande information. Därrefter utfaller det hela i form av ett omdöme, medvetandet bedömer och fäller omdömen, Vilket, får vi förmoda, leder till gynnsamma beslut i förhållande till den kostnad vi har för att bära ett medvetande. Men att hantera och beräkna information hade väl lika väl kunnat utföras av en medvetslös datorfunktion? och den hade dessutom kunnat gjort det mycket snabbar. Vi har sådana system inbyggda i kroppen, den största delen av vår databehandling sker omedvetet. Så vad är det medvetandet gör som inte kan ersättas med beräkningshastighet? Kan det vara så att det som medvetandet gör inte kan ersättas med beräkningar? Det skulle i så fall innebära att medvetandet självt inte är fullt ut beräkningsbart, och att dess slutsatser inte heller fullt ut determineras av funktion och ingångsvärden.

Varför är överlevnad viktig? Har överlevnad ett intrinsikalt värde, ett egenvärde, både för en medvetslös varelse och en automat utan medvetande?

Våra geners överlevnad är evolutionsteorins kärna. Vi vet inte om alla organismer har medvetande och frågan är väl vilket behov ett medvetande skulle fylla för överlevnad och reproduktionsförmåga hos tex bakterier, däremot vet vi med säkerhet att deras reproduktion har varit framgångsrik.

[Marksa]

Man kan ju fråga sig varför vi har ett medvetande. Utgår vi från evolutionsteorin så måste vi dra den slutsatsen att existensen av medvetandet på något sätt ökar våra chanser till överlevnad. Det medvetandet gör är att hantera och bedöma inkommande information. Därrefter utfaller det hela i form av ett omdöme, medvetandet bedömer och fäller omdömen, Vilket, får vi förmoda, leder till gynnsamma beslut i förhållande till den kostnad vi har för att bära ett medvetande. Men att hantera och beräkna information hade väl lika väl kunnat utföras av en medvetslös datorfunktion? och den hade dessutom kunnat gjort det mycket snabbar. Vi har sådana system inbyggda i kroppen, den största delen av vår databehandling sker omedvetet. Så vad är det medvetandet gör som inte kan ersättas med beräkningshastighet? Kan det vara så att det som medvetandet gör inte kan ersättas med beräkningar? Det skulle i så fall innebära att medvetandet självt inte är fullt ut beräkningsbart, och att dess slutsatser inte heller fullt ut determineras av funktion och ingångsvärden.

Den ultimata fördelen evolutionärt att gå bortom de basala känslorna och ha tillgång till en högre medvetande grad bör vara lätta att se. Människan, homosapiens befolkar varje del av jordens yta och för närvarande dominerar i alla landbaserade ekosystem. Vi knuffade undan konkurrenterna för att breda ut oss.
Varför är det så kan man fråga sig om man vill. Jag skulle vilja lyfta 2 saker. Det ena är vår förmåga att skydda vår nära familj i kärlek, att känna empati och ta hand om våra skadade och tillfälligt svaga i ömsesidigt förtroende.
Det andra och kanske det rakt motsatta, vi har förmågan att känna stark avsky för den som gör oss orätt, var gäller tillgångar av olika slag. Vi kan gå i våldsamt krig när vi ser en fiende som vi uppfattar vill oss illa. Även denna känsla har förmodligen varit av evolutionär fördel för den som utgår med segern.