Är känslor fysik?

[Algotezza]

Via medkänsla och inkänning kan vi dela upplevelser, släppa egot och "förlora oss" i varandra. Om ni spelat tillsammans i grupp med andra kanske ni någon gång märkt detta med samspel och att helheten är mer än bara summan av delarna. Men för den som är innesluten i sitt ego är allt privat, både tankar och känslor. Bara om det privata kan kläs i ord öppnas dörren till egogrottan och viss verbaliserad information sipprar ut.

[Pilatus]

Det organ med vilket vi tänker består av nervceller. Eller hur?
Om vi dessutom skall känna något får vi inkludera hela nervsystemet. Ni vet det där med reflexbågen, nerverna i magen och huden mm.
Om någon har fått för sig att det finns något mer, varsågod, ordet är ditt!

[Algotezza]

Det organ med vilket vi tänker består av nervceller. Eller hur?
Om vi dessutom skall känna något får vi inkludera hela nervsystemet. Ni vet det där med reflexbågen, nerverna i magen och huden mm.
Om någon har fått för sig att det finns något mer, varsågod, ordet är ditt!

Ja, känslor genereras i hela kroppen via nervreaktioner. Vår största känselorgan är huden.

[Pilatus]

Det organ med vilket vi tänker består av nervceller. Eller hur?
Om vi dessutom skall känna något får vi inkludera hela nervsystemet. Ni vet det där med reflexbågen, nerverna i magen och huden mm.
Om någon har fått för sig att det finns något mer, varsågod, ordet är ditt!

Ja, känslor genereras i hela kroppen via nervreaktioner. Vår största känselorgan är huden.

Ja, det har med neurokemi att göra, snarare än fysik. Känslor kanske är något som uppfattas inom ett slutet system av nervceller? Nästan ofattbart många celler som svårligen kan simuleras via AI-datorer. Vi vet bara i princip hur nervsystemet fungerar. Vi kan beskriva vissa funktioner, logopeder är mycket skickliga på att förklara hur vi förstår tal, och vad som krävs för att kunna tala. Ett flertal centra i hjärnan är sammankopplade för att klara dessa uppgifter.
Trots allt detta har ingen funnit något utomkroppsligt för att förklara känslor, eller annat som hör till de kognitiva funktionerna.

[Algotezza]

Det organ med vilket vi tänker består av nervceller. Eller hur?
Om vi dessutom skall känna något får vi inkludera hela nervsystemet. Ni vet det där med reflexbågen, nerverna i magen och huden mm.
Om någon har fått för sig att det finns något mer, varsågod, ordet är ditt!

Ja, känslor genereras i hela kroppen via nervreaktioner. Vår största känselorgan är huden.

Ja, det har med neurokemi att göra, snarare än fysik. Känslor kanske är något som uppfattas inom ett slutet system av nervceller? Nästan ofattbart många celler som svårligen kan simuleras via AI-datorer. Vi vet bara i princip hur nervsystemet fungerar. Vi kan beskriva vissa funktioner, logopeder är mycket skickliga på att förklara hur vi förstår tal, och vad som krävs för att kunna tala. Ett flertal centra i hjärnan är sammankopplade för att klara dessa uppgifter.
Trots allt detta har ingen funnit något utomkroppsligt för att förklara känslor, eller annat som hör till de kognitiva funktionerna.

Samspelet med omgivningen är essentiellt för framväxt av både perception, emotion, kognition och volation. Vi lever inte i en stängd mental bur om vi inte har en psykiatrisk diagnos. Vi samspelar och utvecklas både medvetet och subliminalt med varandra. Därför kan vi dela upplevelser och känslor eftersom vi har så många förmågor och sinnen som fungerar likartat och delar många erfarenheter och har samma grundbehov.

[Pilatus]

Ja, det har med neurokemi att göra, snarare än fysik. Känslor kanske är något som uppfattas inom ett slutet system av nervceller? Nästan ofattbart många celler som svårligen kan simuleras via AI-datorer. Vi vet bara i princip hur nervsystemet fungerar. Vi kan beskriva vissa funktioner, logopeder är mycket skickliga på att förklara hur vi förstår tal, och vad som krävs för att kunna tala. Ett flertal centra i hjärnan är sammankopplade för att klara dessa uppgifter.
Trots allt detta har ingen funnit något utomkroppsligt för att förklara känslor, eller annat som hör till de kognitiva funktionerna.

Samspelet med omgivningen är essentiellt för framväxt av både perception, emotion, kognition och volation. Vi lever inte i en stängd mental bur om vi inte har en psykiatrisk diagnos. Vi samspelar och utvecklas både medvetet och subliminalt med varandra. Därför kan vi dela upplevelser och känslor eftersom vi har så många förmågor och sinnen som fungerar likartat och delar många erfarenheter och har samma grundbehov.

Logopeder beskriver det som impressiv, respektive expressiv förmåga. Vi förmår alltså att ta emot röstmeddelanden, att läsa text och omvänt att producera tal och text. Att vi lever i en social miljö är väl självklart, men funktionerna jag talar om, då de väl är inlärda förutsätter inte någon närvaro av andra. Att läsa en bok eller att lyssna på radio går bra utan andra.
Det är ju ändå litet fantastiskt att maskiner numera kan förstå (tolka) och svara (producera) med meningsfullt tal (text). I visst avseende är självmedvetandet inte nödvändigt. Men finns det verkligen något som hindrar att maskiner utvecklar en identitet, ett "jag är NN"? Att den kan säga "Här är jag, jag förstår vad du säger och kan svara på dina frågor". Men superintelligenta maskiner finns ännu inte.

[Algotezza]

Ja, det har med neurokemi att göra, snarare än fysik. Känslor kanske är något som uppfattas inom ett slutet system av nervceller? Nästan ofattbart många celler som svårligen kan simuleras via AI-datorer. Vi vet bara i princip hur nervsystemet fungerar. Vi kan beskriva vissa funktioner, logopeder är mycket skickliga på att förklara hur vi förstår tal, och vad som krävs för att kunna tala. Ett flertal centra i hjärnan är sammankopplade för att klara dessa uppgifter.
Trots allt detta har ingen funnit något utomkroppsligt för att förklara känslor, eller annat som hör till de kognitiva funktionerna.

Samspelet med omgivningen är essentiellt för framväxt av både perception, emotion, kognition och volation. Vi lever inte i en stängd mental bur om vi inte har en psykiatrisk diagnos. Vi samspelar och utvecklas både medvetet och subliminalt med varandra. Därför kan vi dela upplevelser och känslor eftersom vi har så många förmågor och sinnen som fungerar likartat och delar många erfarenheter och har samma grundbehov.

Logopeder beskriver det som impressiv, respektive expressiv förmåga. Vi förmår alltså att ta emot röstmeddelanden, att läsa text och omvänt att producera tal och text. Att vi lever i en social miljö är väl självklart, men funktionerna jag talar om, då de väl är inlärda förutsätter inte någon närvaro av andra. Att läsa en bok eller att lyssna på radio går bra utan andra.
Det är ju ändå litet fantastiskt att maskiner numera kan förstå (tolka) och svara (producera) med meningsfullt tal (text). I visst avseende är självmedvetandet inte nödvändigt. Men finns det verkligen något som hindrar att maskiner utvecklar en identitet, ett "jag är NN"? Att den kan säga "Här är jag, jag förstår vad du säger och kan svara på dina frågor". Men superintelligenta maskiner finns ännu inte.

Du hade nog haft svårt att lära dig läsa, tala och skriva utan hjälp av andra. Jag talar främst om genesen av våra förmågor. Att vi kan göra en massa på egen hand när vi väl har förmågorna är ganska självklart.

AI kan säkert utveckla både det ena och det andra i framtiden, men det kommer att skilja sig från vår perception, emotion, kognition, volation, liksom vi skiljer oss från andra djur på dessa områden. Tror jag. Biologi behöver inte vara en förutsättning för dessa. Ett tillräckligt komplext algoritmbaserat system kan vara självordnande så att en ny nivå emanerar ur den elektroniska grunden, t.ex. självmedvetenhet. Vi människor är så högmodiga att vi tror vi är unika och skapelsens krona.

Vi kanske är ganska enkla konstruktioner i grunden och vårt upplevda djup lika illusoriskt som det djup som uppstår när vi sätter två speglar mot varandra. Våra behov styr oss, såväl fysiologiska som emotionella, intellektuella och kulturella behov och inte minst behov av underhållning och sexualitet.