Illusionen skrev:Ang BEVIS av Guds existens, samt BAKGRUND till Citat B Hubert:
”Har du med ditt koncept bevisat Guds existens?" Illusionen: Mitt svar är nu, liksom tidigare,
nej.
I konceptet redovisas en ”möjlighet”, citat,
”Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder
fascinerande tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent
atomära argumentering.”Den här frågan rörande Guds existens återkommer ofta, och varje gång
svarar jag tålmodigt att min personliga uppfattning, vad gäller alla försök att beskriva Gud, ges av citat,
”Ett första steg rörande tänkbart betraktelsesätt av begreppet Gud, med beaktande av Citat A
och Citat B, är därför förståelse av vad verkligheten bakomliggande metafysik innebär och erbjuder.
Det är sannolikt först när det metafysiska resonemanget avancerat till där vi nu befinner oss, som
det går att hjälpligt förstå att begreppet Gud inte går att beskriva med hjälp av enbart våra i
vardagen använda atomära begrepp/storheter och termer.”Detta borde inte vara så svårt att förstå, och gäller givetvis även försök att via matematik förklara,
alternativt förkasta, Gud. När man som vissa återkommande efterfrågar/kräver atomära bevis för
Guds existens, bekräftar man samtidigt att man inte förstår konceptet, alternativt ej gjort sig
besväret att läsa mina tidigare svar och kommentarer.
När informationen, som i detta fall, blir omfattande och utspridd, händer det lätt att man inte
ser skogen för alla träd, så låt mig avrunda med att visa på några enkla samband, som länkar
samman matematikens regelverk och konceptet. Jag begär inte att ni skall dela min uppfattning,
men för mig personligen verifierar detta, såväl konceptet, som metafysikens berättigande som
förklarings-hjälpmedel. Inget har framkommit som kullkastar konceptet och följande.
Sökandet av svar på/till frågor föranledda av
Citat B, tar avstamp från/i aktuella samband.
Följande sammanfattande budskap bör behärskas för att eventuell förklaring till
Citat B skall
kunna göra anspråk på att vara trovärdig.
Det som stärker och fascinerar mig är att resultatet kan härledas via två skilda förklarings-strategier,
komplex projektionslära kombinerat med hållfasthetslära, respektive matematikens regelverk.
En filosofiskt intressant fråga är hur denna överensstämmelse är möjlig, om resonemanget är
påvisbart felaktigt ?
Den naturliga logaritmen,
ln, är en logaritm med basen
e.
För att beräkna värdet på e tillämpas gränsen för (1 + 1/n)ⁿ när n→ ∞.
Basen e är ett tal som approximativt är lika med 2,718
Värdet på e är 2,718281828459… där decimalerna fortsätter mot oändligheten, utan något
speciellt mönster, och brukar därför avrundas till, e ≈ 2,72.
För att förstå kopplingen mellan e och balanskriteriet 2ΔØ är det viktigt att begrunda att ett
transcendent tal, enligt litteraturen, är ett tal, som inte kan definieras som ett noll-ställe till
ett ändligt polynom med rationella koefficienter. Vissa transcendenta tal kan i stället definieras
som ett gränsvärde, vilket har betydelse för hur i konceptet tillämpad växelverkan skall tolkas.
Kända sådana, av MP-beroende, gränsvärdes-exempel är de i konceptet använda beteckningarna,
e och π. Gränsvärdet i sig är m a o en typ av del-verifiering av MP stipulerat ”dualitets-begrepp”.
Detta i sin tur ligger till grund för matematikens serie-utvecklingar, vars samband även de därigenom
kan betraktas som en indirekt verifiering av principerna DRP och MP.
För VÄXELVERKAN gäller sammanfattat,
e = (1 + 1/n)ⁿ ≈ 2,718 n → ∞
Respektive 2ΔØ period
n innefattar förändring med skalfaktorn
1/n.
Symbolen e anger summa-skalfaktor-förändring, Σ-SKF, för växelverkan, VXV.
Σ-SKF har inom vxv olika tecken ur skilda MP-perspektiv. 1/n
~ ±180 grader (inv.)
Relativrörelse, v, genererar MP-perspektiv-beroende ROT, vilket har betydelse för tolkningen av ESR.
Ovanstående är av stor betydelse för att förstå balanskriteriets, 2ΔØ, och dess bakgrund och natur,
och omnämns i kapitel 5, FUNDAMENTALA KONSTANTER & FORMER, som
• Eulers tal, e (e = lim(1 + 1/n)ⁿ n→ ∞)
• Eulers formel (e^jφ = +cos φ + j sin φ)
Även BINOMIAL-TEOREMET, får via 2ΔØ, en enkel, och basalt förankrad förklaring.
Teoremet visar att ±√(1 + (v/c)²) ≈ 1 / ±√(1 – (v/c)²) vid små värden på v, och vice versa.
Kan balansen bli/uttryckas vackrare ?
I konceptet beskrivs hur MaskeringsPrincipen, MP, ger upphov till inverterad ”negativ spegling”.
Var här observant på att MP-perspektivet är individuellt och RELATIVISTISKT avvikande till sin
natur, relativt förankringen, och därigenom strukturellt NEGATIVT.
Notera även med anledning av detta att ln av ett tal x, är definierad för alla strikt positiva tal.
Den naturliga logaritmfunktionen är således en reell-värd funktion av en reell variabel.
Det medför att när DRP-perspektivet är neutralt/balanserat är det, det individuella/egna
positiva MP-perspektivet, som formar verkligheten negativt. Det är detta, som i konceptet
benämns ”NEGATIV SPEGLING”, och som (enligt konceptet) återspeglas via 1/n, i uttrycket (1 + 1/n)ⁿ.
För att uttrycka det lite förenklat är basen e en funktion av reella koncentrations-differensen
mellan i 2ΔØ, ingående ΔØ, sett ur individuellt förankrat MP-perspektiv.
Här skall alltså beaktas att ”e” är definierat ur ett selektivt och individuellt förankrat MP-perspektiv,
vilket enligt konceptet får konsekvenser. Det innebär att bl a Big Bang teorin havererar (p g a
”ömsesidigheten”), ur neutralt DRP-perspektiv.
Den enligt konceptet troligen felaktiga tolkningen av ESR, är ett annat exempel på ovanstående.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=QfK_pfOiZUU 
