Vad är värde?

[Algotezza]

Värdeomdömen är varken sanna eller falska men är rimliga om man håller med omdömet och orimligt om man ej håller med. Värden finns i någons eller någras mentalitet eller "tolkningsglasögon" och de är föränderliga, och de finns därför att någon eller några sätter värde på det. De är intersubjektiva och relationella. Varför man ger något ett värde kan bero på många anledningar. Värde är alltså snarast ett familjelikhetsbegrepp.

[Pilatus]

Men det finns väl just ingenting som hindrar oss att inse stenens värde som vapen i det rådande ögonblicket? Den har självklart ett intrinsikalt värde av den enkla anledningen att den kan tjäna som ett vapen, instrumentellt värde.

Nu hann du före mig!

Men värdet fanns aldrig i stenen. Stenen hade aldrig något värde "i sig". Stenen fick sitt värde genom att jag förstod hur jag kunde använda den.
Därför finns inget intrinsikalt värde.
Värdet uppstår "i mig" när jag använder stenen som ett instrument för att tillfredsställa ett behov.
Svaret på frågan; "Vad är värde?" skulle alltså kunna vara att;
Värde är inte en egenskap. Det är en kunskap.

Det här kan lätt bli litet fånigt. Om du utsätts för en fara och just en vanlig värdelös sten skulle kunna ändra dina möjligheter att försvara dig, så vore det ju värt en del? Det stenen kan ge dig är kanske ditt liv, men för dig har stenen inget inneboende värde i situationen. Nej men så låt den vara då, låt den ligga kvar på marken! Om den inte har något inneboende värde som du just i stunden behöver!
Skulle du till äventyrs förstå dess värde som ett potentiellt vapen skulle den få ett instrumentellt värde, den kan användas till att skrämma undan, eller skada angriparen. Skillnaden mellan att ha och inte ha borde vara enkelt nog att inse värdet av.

[531bts]

Värde är en mental varseblivning av en i grunden genetiskt betingad biokemisk reaktion. Varseblivningen upplevs som tillfredsställelse/otillfredsställelse eller gott/ont. Processen sätts igång vid födelsen som en chock där barnet trycks ut från livmodern i ett ofattbart ljus, kyla, gravitation och det mest avgörande: akut brist på syre. Med ett förtvivlat skrik kommer andningen igång varvid tillfredsställelse för ögonblicket infinner sig. Som en konsekvens har behovet "kunskap" av andningens betydelse, även etablerats som en kunskap om gott och ont. Denna process fortgår sedan livet ut, där tänkandet undermedvetet utgår från brist, otillfredsställelse, ont och på så sätt "tvingar" tanke och språk att se sak- och orsaksförhållanden i vår gemensamma verklighet för att nå tillfredsställelse, erfara "gott". Vi ser "värden" och ordnar våra liv efter de berättelser tankesinnet väver samman.

[Pilatus]

Värde är en mental varseblivning av en i grunden genetiskt betingad biokemisk reaktion. Varseblivningen upplevs som tillfredsställelse/otillfredsställelse eller gott/ont. Processen sätts igång vid födelsen som en chock där barnet trycks ut från livmodern i ett ofattbart ljus, kyla, gravitation och det mest avgörande: akut brist på syre. Med ett förtvivlat skrik kommer andningen igång varvid tillfredsställelse för ögonblicket infinner sig. Som en konsekvens har behovet "kunskap" av andningens betydelse, även etablerats som en kunskap om gott och ont. Denna process fortgår sedan livet ut, där tänkandet undermedvetet utgår från brist, otillfredsställelse, ont och på så sätt "tvingar" tanke och språk att se sak- och orsaksförhållanden i vår gemensamma verklighet för att nå tillfredsställelse, erfara "gott". Vi ser "värden" och ordnar våra liv efter de berättelser tankesinnet väver samman.

Mental varseblivning? Är du värdesubjektivist? Relaterar värden endast till nyttan för X? Eller existerar mer objektiva värden, att något kan ha värde i sig? Vad händer med etik, rättvisa eller sanning?

[531bts]

Jag menar att alla de berättelser vi formulerar som moral, etik, sanning, rättvisa, har sin grund på det sätt vi kroppsligt ofrånkomligt och allmängiligt är anknutna till vår gemensamma verklighet. Det är för den skull inte givet att vi i tanke och tal, prioriterar på samma sätt. Våra prioriterade värden ställs mot varandra för att komma överens om, eller konkurrera vems värde som ska gälla.

[Pilatus]

Jag menar att alla de berättelser vi formulerar som moral, etik, sanning, rättvisa, har sin grund på det sätt vi kroppsligt ofrånkomligt och allmängiltigt är anknutna till vår gemensamma verklighet. Det är för den skull inte givet att vi i tanke och tal, prioriterar på samma sätt. Våra prioriterade värden ställs mot varandra för att komma överens om, eller konkurrera vems värde som ska gälla.

Jag ser för mig i dig en värdesubjektivist. Själv ser jag mig mer som en värderealist, det finns sådant som är gott och totalt oberoende av vad jag anser om saken. Det finns t ex moraliska värden som är intrinsikala, objektiva och oberoende. Du skall icke stjäla!

[xion]

Nej, inte ens etik har något värde "i sig".
För det första måste den motsvara ett behov hos flertalet människor.
Dessutom måste "alla" ha kunskap om vilka regler som gäller.
Om inte majoriteten efterlever dessa så har den inte mycket värde "i sig".
Nyckelord blir behov, kunskap och efterlevnad.

[Pilatus]

Nej, inte ens etik har något värde "i sig".
För det första måste den motsvara ett behov hos flertalet människor.
Dessutom måste "alla" ha kunskap om vilka regler som gäller.
Om inte majoriteten efterlever dessa så har den inte mycket värde "i sig".
Nyckelord blir behov, kunskap och efterlevnad.

Värdesubjektivism innebär att värden inte existerar objektivt i världen, utan är beroende av subjektets upplevelser, känslor eller bedömningar. Den här meningen uttrycker just detta: att inte ens något så grundläggande som etik har ett inneboende, objektivt värde – utan värde finns först när det tillskrivs av människor (eller kanske inte alls).

[531bts]

Pilatus: jag vidhåller att grunden för våra värderingar, uttryckta som moralregler, ideologier, juridik och allt tänkande som orienterar oss, har sitt ursprung i våra kroppsbevarande och allmängiltiga behov, vårt 100%iga beroende och anknytning till vår gemensamma verklighet. De betingas av dna-styrda biokemiska processer. Medvetandet berörs och erfar dom som tillfredsställelse/otillfredsställelse, gott/ont.
Till skillnad från djur är vårt tänkande och språk inte 100 % bundna till de kroppsbevarande behoven, men vårt tänkande är lika präglat av kroppsliga biokemiska processer som hos djur och därmed erfarenheten av gott/ont. De processerna är ofrånkomliga så länge vi lever, och formar vår "fria" vilja, abstrakta tänkande och heltäckande språk då vi organiserar vår samlevnad. Vi konstruerar tanke- språk baserade allmängiltiga berättelser vi kallar moral, ideologier, religioner, som ska fungera som manualer för en dräglig samvaro. De kan vi bli överens om, eller strida om. Exemplet "du ska inte stjäla" kommer från den typiskt mänskliga iden, betättelsen och överenskommelsen "äga".
Nyfiken fråga: vad är ditt syfte med att här framföra dina kategoriserande fantasier om mig?

[Pilatus]

Pilatus: jag vidhåller att grunden för våra värderingar, uttryckta som moralregler, ideologier, juridik och allt tänkande som orienterar oss, har sitt ursprung i våra kroppsbevarande och allmängiltiga behov, vårt 100%iga beroende och anknytning till vår gemensamma verklighet. De betingas av dna-styrda biokemiska processer. Medvetandet berörs och erfar dom som tillfredsställelse/otillfredsställelse, gott/ont.
Till skillnad från djur är vårt tänkande och språk inte 100 % bundna till de kroppsbevarande behoven, men vårt tänkande är lika präglat av kroppsliga biokemiska processer som hos djur och därmed erfarenheten av gott/ont. De processerna är ofrånkomliga så länge vi lever, och formar vår "fria" vilja, abstrakta tänkande och heltäckande språk då vi organiserar vår samlevnad. Vi konstruerar tanke- språk baserade allmängiltiga berättelser vi kallar moral, ideologier, religioner, som ska fungera som manualer för en dräglig samvaro. De kan vi bli överens om, eller strida om. Exemplet "du ska inte stjäla" kommer från den typiskt mänskliga iden, berättelsen och överenskommelsen "äga".
Nyfiken fråga: vad är ditt syfte med att här framföra dina kategoriserande fantasier om mig?

Vad tror du händer om du försöker ta maten från ett djur? Handlar det enbart om "kroppsbevarande och allmängiltiga behov"? Försök då med en leksak, eller djurets sovplats. Eller låt som en älgtjur då du ser en annan älgtjur som verkar intresserad av en älgko. Om inte djuren har en viss insikt om vad de anser sig ha rätt till, så vore det väl inte några problem med att knuffa undan ett hungrigt lejon och ta dess nedlagda byte?
Jag har inte några fantasier om vem du är. Däremot anser jag att du resonerar utifrån värdesubjektiva åsikter. Värdesubjektivism innebär att värden inte existerar objektivt i världen, utan är beroende av subjektets upplevelser, känslor eller bedömningar.
Slutsats: Etiska principer har ett visst mått av objektiv giltighet – de kan vara sanna eller falska oberoende av våra känslor eller åsikter.

[531bts]

Djurets sovplats eller "leksak" har sitt ursprung i kroppsbevarande behov: sömn respektive jakt för föda. Det adrenalindrivna självförsvaret hör även det till överlevnadsinstinkter utlösta av dna-styrda biokemiska processer.
Värde uppstår i ett medvetande anknutet till en kropp som får adekvat stimuli i förbindelsen via sinnesorganen och de kroppsbevarande behoven i vår gemensamma verklighet.

[Pilatus]

Djurets sovplats eller "leksak" har sitt ursprung i kroppsbevarande behov: sömn respektive jakt för föda. Det adrenalindrivna självförsvaret hör även det till överlevnadsinstinkter utlösta av dna-styrda biokemiska processer.
Värde uppstår i ett medvetande anknutet till en kropp som får adekvat stimuli i förbindelsen via sinnesorganen och de kroppsbevarande behoven i vår gemensamma verklighet.

G E Moore menade att de argument som du framför mer handlar om hur saker är, inte härlett ur hur det bör vara. Alltså en moralisk princip. Han kallar det för Det naturalistiska felslutet. Godhet kan inte härledas ur (eller reduceras till) icke moraliska egenskaper. Godhet betecknar en egenskap eller en kvalitet.

[Algotezza]

Finns det värden i världen om alla varelser som värderar olika företeelser i omvärlden försvann?

Värden för oss människor ser jag som intersubjektiva och de har som grund både våra behov, hur vi fungerar och vad vi finner önskvärt och de existerar, bejakas och försvaras inom resp grupp med sina resp. värdegrunder.

Böra följer både av vara och vilja.

[Pilatus]

Finns det värden i världen om alla varelser som värderar olika företeelser i omvärlden försvann?

I en folktom värld finns i vart fall ingen som kan uppskatta de värden som kan finnas. En långväga besökare kan ju finna jorden vara en mycket vacker plats.

Värden för oss människor ser jag som intersubjektiva och de har som grund både våra behov, hur vi fungerar och vad vi finner önskvärt och de existerar, bejakas och försvaras inom resp grupp med sina resp. värdegrunder.

Finns det en utvecklad kultur finns det värden av åtskilliga slag.

Böra följer både av vara och vilja.

Sociala normer uppstår ju först då vi förmår upprätthålla dem i någon mån. Det brukar ju anses bra numera då vi lyckas med våra ansatser. Dessa värden bedöms ju ständigt och de tycks ju ha sanningsvärde (beroende på vad som är politiskt gångbart för dagen).

[Algotezza]

Finns det värden i världen om alla varelser som värderar olika företeelser i omvärlden försvann?

I en folktom värld finns i vart fall ingen som kan uppskatta de värden som kan finnas. En långväga besökare kan ju finna jorden vara en mycket vacker plats.

Värden för oss människor ser jag som intersubjektiva och de har som grund både våra behov, hur vi fungerar och vad vi finner önskvärt och de existerar, bejakas och försvaras inom resp grupp med sina resp. värdegrunder.

Finns det en utvecklad kultur finns det värden av åtskilliga slag.

Böra följer både av vara och vilja.

Sociala normer uppstår ju först då vi förmår upprätthålla dem i någon mån. Det brukar ju anses bra numera då vi lyckas med våra ansatser. Dessa värden bedöms ju ständigt och de tycks ju ha sanningsvärde (beroende på vad som är politiskt gångbart för dagen).

John Locke talade om primära och sekundära egenskaper, primära som storlek, tyngd, rörelse, allt det grovt mätbara, medan sekundära egenskaper gäller sådan som färg och form, smaker, dofter som våra sinnen förmedlar och vi återskapar i olika hjärncentra. Man brukar tala om sinneskvaliteter, medan de primära är av mer kvantitativ natur.

Detta är l.a. vad mina elever i filosofi studerar. Värdefilosofi ingår också, i synnerhet normativ etik och metaetik. Jag burkar i mina kommentarer till deras uppdrag föreslå att man kan tänka sig att det även finns tertiära egenskaper, inom t.ex. etik och estetik, alltså värdegenskaper, som man kan detektera genom att man har kunskaper och erfarenheter t.ex. inom estetik, för det är ju fullt möjligt att ha sinne för smak och stil, "snille och smak"...

Då får vi följande bild av tingen omkring oss: en kvantitativ kärna av kvantitativa egenskaper, det väg- och mätbara området, och i nästa "skal" det sinnena rapporterar som olika ljus- och ljudkvaliteter, och i nästa skal har vi de egenskaper vi når (eller inser) genom sinne för t.ex. skönhet och sinne för etik och moral.

Varken det kvantitativa varat eller det sinneskvalitativa varat leder iofs till det "yttersta "skalet, "värdeskalet", och detta kan ej reduceras till dessa, men detta värdeskal vore ingenting utan de två övriga. Här finner vi allt som har med livets mening och värde att göra, här finner vi all andlighet och all religion, om vi vill och kan, ja, allt som gör livet intressant och värt att leva.

När man väl nått det tredje skalet kan man fundera över hur detta kan påverka och genomsyra de två andra skalen, kanske till och med förändra vår hantering av dem. På så viss blir verkligheten och dess objekt och subjekt en organisk helhet där de olika nivåerna eller planen genomsyrar och påverkar varandra och det blir svårt att hitta tydliga gränser mellan dem. Att peka ut gränser och skillnader måste vi dock göra för analysens och begriplighetens skull och av pedagogiska skäl, väl vetande att alla nivåer påverkar.

Vilka uppdelningar man gör beror på syftet med ens analys och vad man vill belysa och förklara.

Sedan kan man göra invändningar mot detta och för sin egen analys skull tala om helt andra begrepp och ge en annan bild av verkligheten och dess objekt än den jag gett.

Det sista ultimata ordet blir nog aldrig uttalat i det filosofiska samtalet.