Finns Gud?

[Pilatus]

Gud är naturen. Den står ju bakom evolutionen vilken vi är en produkt av.

Men är inte gudar subjekt, de har på något sätt en viss kontroll över vad som sker och vet en del. Kanske trodde jag det en gång, men tvingades inse att gudar är svaga naturer.

-Vår verklighet beter sig enligt ett intrikat mönster som vi valt att kalla "naturlagar". Där finns inget subjekt. Var och en av dessa "lagar" låter sig undersökas och beräknas av begåvade naturvetare. Men det är mest poeter och religiöst sinnade människor som föreställer sig att det finns målinriktade avsikter i naturen (Aristoteles).

[Hubert]

Ja! Gudar är subjekt/agenter i alla kända religioner och myter.

Gud är naturen. Den står ju bakom evolutionen vilken vi är en produkt av.

Men är inte gudar subjekt, de har på något sätt en viss kontroll över vad som sker och vet en del. Kanske trodde jag det en gång, men tvingades inse att gudar är svaga naturer.

-Vår verklighet beter sig enligt ett intrikat mönster som vi valt att kalla "naturlagar". Där finns inget subjekt. Var och en av dessa "lagar" låter sig undersökas och beräknas av begåvade naturvetare. Men det är mest poeter och religiöst sinnade människor som föreställer sig att det finns målinriktade avsikter i naturen (Aristoteles).

[Algotezza]

Haha, vilka fyrkantiga nissar ni är Pilatus och Hubert. "Som ordet Gud alltid har definierats, kommer det alltid att definieras." Har ni hört talas om panteism?

Det som kännetecknar Gud/gudar är att de har avsikter, planer, intentioner och skaparförmåga.

Naturen har inga avsikter, men onekligen skaparförmåga (eller vad ni vill kalla det). Det finns alltså ingen finalitet, ingen en strävan efter att nå ett mål. Aristoteles däremot trodde att det finns finalitet i naturen, t.ex. att ett ekollon strävar efter att bli ett ekträd.

[Anders]

Har man träffat på nåt folkslag eller stam helt utan religion eller gudar?

[Pilatus]

Har man träffat på nåt folkslag eller stam helt utan religion eller gudar?

Animism kanske? Inte helt ovanlig som en enklare form där naturföreteelser ännu inte blivit namngivna hypostaser.

[Pilatus]

Haha, vilka fyrkantiga nissar ni är Pilatus och Hubert. "Som ordet Gud alltid har definierats, kommer det alltid att definieras." Har ni hört talas om panteism?

Det som kännetecknar Gud/gudar är att de har avsikter, planer, intentioner och skaparförmåga.

Naturen har inga avsikter, men onekligen skaparförmåga (eller vad ni vill kalla det). Det finns alltså ingen finalitet, ingen en strävan efter att nå ett mål. Aristoteles däremot trodde att det finns finalitet i naturen, t.ex. att ett ekollon strävar efter att bli ett ekträd.

Aristoteles tänker både metaforiskt och poetiskt här, det var väl inte hans avsikt kanske, men tanken är väl fin? Och, ja, Gud kan självklart inte definieras efter behag, då har vi ju lämnat ämnet. Gud förekommer i en flertusenårig tradition där han förvisso uppträder i olika gestaltning, men med igenkännliga drag.

[Algotezza]

Haha, vilka fyrkantiga nissar ni är Pilatus och Hubert. "Som ordet Gud alltid har definierats, kommer det alltid att definieras." Har ni hört talas om panteism?

Det som kännetecknar Gud/gudar är att de har avsikter, planer, intentioner och skaparförmåga.

Naturen har inga avsikter, men onekligen skaparförmåga (eller vad ni vill kalla det). Det finns alltså ingen finalitet, ingen en strävan efter att nå ett mål. Aristoteles däremot trodde att det finns finalitet i naturen, t.ex. att ett ekollon strävar efter att bli ett ekträd.

Aristoteles tänker både metaforiskt och poetiskt här, det var väl inte hans avsikt kanske, men tanken är väl fin? Och, ja, Gud kan självklart inte definieras efter behag, då har vi ju lämnat ämnet. Gud förekommer i en flertusenårig tradition där han förvisso uppträder i olika gestaltning, men med igenkännliga drag.

Det finns genom historien animism, deism, monoteism i olika former, polyteism, panteism, panenteism och Sanatana Dharmas ("hinduismens") variant panteism/polyteism/monoteism. Vilka gudsbilder är godkända av dig och vilka skall tas bort?

[Pilatus]

Aristoteles tänker både metaforiskt och poetiskt här, det var väl inte hans avsikt kanske, men tanken är väl fin? Och, ja, Gud kan självklart inte definieras efter behag, då har vi ju lämnat ämnet. Gud förekommer i en flertusenårig tradition där han förvisso uppträder i olika gestaltning, men med igenkännliga drag.

Det finns genom historien animism, deism, monoteism i olika former, polyteism, panteism, panenteism och Sanatana Dharmas ("hinduismens") variant panteism/polyteism/monoteism. Vilka gudsbilder är godkända av dig och vilka skall tas bort?

Gudar har ju tilldelats namn. Gud är väl då detsamma som Bibelns JHVH.
Spinoza menade att Gud (Deus sive Natura) är nödvändigheten i all existens, alltså det som gör att världen måste vara som den är. Men detta är en mycket abstrakt och opersonlig definition – ett slags logisk struktur snarare än ett väsen. Det är en "Gud" utan ansikte, utan berättelse, utan moralbudskap.

[Algotezza]

Aristoteles tänker både metaforiskt och poetiskt här, det var väl inte hans avsikt kanske, men tanken är väl fin? Och, ja, Gud kan självklart inte definieras efter behag, då har vi ju lämnat ämnet. Gud förekommer i en flertusenårig tradition där han förvisso uppträder i olika gestaltning, men med igenkännliga drag.

Det finns genom historien animism, deism, monoteism i olika former, polyteism, panteism, panenteism och Sanatana Dharmas ("hinduismens") variant panteism/polyteism/monoteism. Vilka gudsbilder är godkända av dig och vilka skall tas bort?

Gudar har ju tilldelats namn. Gud är väl då detsamma som Bibelns JHVH.
Spinoza menade att Gud (Deus sive Natura) är nödvändigheten i all existens, alltså det som gör att världen måste vara som den är. Men detta är en mycket abstrakt och opersonlig definition – ett slags logisk struktur snarare än ett väsen. Det är en "Gud" utan ansikte, utan berättelse, utan moralbudskap.

Spinoza var närmast panteist. Han har inspirerat Arne Naess och ekosofin.

Bland filosofernas Gudsbilder finns även Berkeleys vars upplevande är grunden för världens existens. Esse est percipi.

Ser vi enbart på monoteismen beskriver inte ens de tra abrahamitiska religionerna Gud på samma sätt. För judendomen är Gud en makt man kan ha ett särskilt förbund med och vara utvald av. I kristendomen talar man oftast om Gud som treenig, vilket skiljer sig från både judendomen och islams gudsbild. Inom islam ses treenigheten som en form av polyteism. Där har Gud 99 namn och är större än vad människan kan förstå och en andlig makt man måste underkasta sig.

Vägen till de livsmål ("frälsning") dessa religioner pekar ut skiljer sig också åt.

Detta i all korthet
----

Sedan får vi inte glömma den gudsbild vissa ateister föreställer sig och som de tar avstånd från: "Gud som en gammal man med vitt hår och skägg och vit fotsid dräkt som sitter på en guldtron på ett moln omgiven av änglar som sjunger och spelar harpa."

[Pilatus]

Ser vi enbart på monoteismen beskriver inte ens de tre abrahamitiska religionerna Gud på samma sätt. För judendomen är Gud en makt man kan ha ett särskilt förbund med och vara utvald av. I kristendomen talar man oftast om Gud som treenig, vilket skiljer sig från både judendomen och islams gudsbild. Inom islam ses treenigheten som en form av polyteism. Där har Gud 99 namn och är större än vad människan kan förstå och en andlig makt man måste underkasta sig.

De ligger litet olika i tid. Tar vi ytterligare ett steg tillbaks så har vi den gemensamma nämnaren i El och Jahve. De kristna var påverkade av nyplatonism och hittade på litet nya begrepp. Och Allah är samma ord för El.

Självklart har man i alla tider gjort sig föreställningar om gudar i konst och litteratur och gestaltat dem på litet olika sätt. De har varit levande och närvarande väsen som man försökt blidka på olika sätt. Ibland genom människo- och djuroffer. Isak var väl bara ett exempel. Kanske en symbol på det barbariska med att offra människor. Men de kristna kunde inte låta bli.

Agnus dei Francisco de Zurbaran.png (35.68 KiB) Visad 1016 gånger

[Algotezza]

Ser vi enbart på monoteismen beskriver inte ens de tre abrahamitiska religionerna Gud på samma sätt. För judendomen är Gud en makt man kan ha ett särskilt förbund med och vara utvald av. I kristendomen talar man oftast om Gud som treenig, vilket skiljer sig från både judendomen och islams gudsbild. Inom islam ses treenigheten som en form av polyteism. Där har Gud 99 namn och är större än vad människan kan förstå och en andlig makt man måste underkasta sig.

De ligger litet olika i tid. Tar vi ytterligare ett steg tillbaks så har vi den gemensamma nämnaren i El och Jahve. De kristna var påverkade av nyplatonism och hittade på litet nya begrepp. Och Allah är samma ord för El.

Självklart har man i alla tider gjort sig föreställningar om gudar i konst och litteratur och gestaltat dem på litet olika sätt. De har varit levande och närvarande väsen som man försökt blidka på olika sätt. Ibland genom människo- och djuroffer. Isak var väl bara ett exempel. Kanske en symbol på det barbariska med att offra människor. Men de kristna kunde inte låta bli.

Agnus dei Francisco de Zurbaran.png

I och med att föreställningen om Gud eller gudsbilden, förändras genom tiden, blir slutsatsen att var tid har sin bild av "den eviga dimensionen", och då blir frågan hur "evig" och tidlös den är, och om vi bara har tillgång till den via beskrivningar, blir slutfrågan om den finns på annat sätt än som en abstrakt tankekonstruktion i vår mänskliga begreppsvärld. Finns den "i sig"?

Finessen med treenighetsläran är väl att det är Gud som i sin jordiska form offrar sig själv, alltså egentligen inget oskyldigt väsen som offras. Gud som suicidal självplågare eller som ett slags Fågel Fenix...?

[Pilatus]

I och med att föreställningen om Gud eller gudsbilden, förändras genom tiden, blir slutsatsen att var tid har sin bild av "den eviga dimensionen", och då blir frågan hur "evig" och tidlös den är, och om vi bara har tillgång till den via beskrivningar, blir slutfrågan om den finns på annat sätt än som en abstrakt tankekonstruktion i vår mänskliga begreppsvärld. Finns den "i sig"?

Finessen med treenighetsläran är väl att det är Gud som i sin jordiska form offrar sig själv, alltså egentligen inget oskyldigt väsen som offras. Gud som suicidal självplågare eller som ett slags Fågel Fenix...?

Den bild Zurbaráns ger av Agnus Dei är förstås kristen symbolik: ett bundet lamm på ett bord, en symbol för Jesus som offer – "Guds lamm som borttager världens synd". Synd finns överallt bland människorna, Gud offrar sin son, blodet frälsande kraft. Ett motiv som är svårt att ta till sig, både grymt och symboliskt tomt, men det har onekligen symbolisk kraft, det väcker känslor. Det är mycket vackert gestaltat. Så har det tolkats.

Men om man läser vad evangelisterna skriver så handlar det om något annat. Det framgår ju att prästerna blev sura på Jesus och hans knutpiska och uppträdandet på tempelgården. De började konspirera och eftersom stura rådet inte kunde döma någon till döden överlät de åt romersk rätt att avgöra hans skuld, att Jesus skulle ha utropat sig till judarnas kung. Kanske tog han livet av sig? Men det vore ju en synd. Knappast värdigt en gud som menar sig vara kärleksfull.

[Algotezza]

I och med att föreställningen om Gud eller gudsbilden, förändras genom tiden, blir slutsatsen att var tid har sin bild av "den eviga dimensionen", och då blir frågan hur "evig" och tidlös den är, och om vi bara har tillgång till den via beskrivningar, blir slutfrågan om den finns på annat sätt än som en abstrakt tankekonstruktion i vår mänskliga begreppsvärld. Finns den "i sig"?

Finessen med treenighetsläran är väl att det är Gud som i sin jordiska form offrar sig själv, alltså egentligen inget oskyldigt väsen som offras. Gud som suicidal självplågare eller som ett slags Fågel Fenix...?

Den bild Zurbaráns ger av Agnus Dei är förstås kristen symbolik: ett bundet lamm på ett bord, en symbol för Jesus som offer – "Guds lamm som borttager världens synd". Synd finns överallt bland människorna, Gud offrar sin son, blodet frälsande kraft. Ett motiv som är svårt att ta till sig, både grymt och symboliskt tomt, men det har onekligen symbolisk kraft, det väcker känslor. Det är mycket vackert gestaltat. Så har det tolkats.

Men om man läser vad evangelisterna skriver så handlar det om något annat. Det framgår ju att prästerna blev sura på Jesus och hans knutpiska och uppträdandet på tempelgården. De började konspirera och eftersom stura rådet inte kunde döma någon till döden överlät de åt romersk rätt att avgöra hans skuld, att Jesus skulle ha utropat sig till judarnas kung. Kanske tog han livet av sig? Men det vore ju en synd. Knappast värdigt en gud som menar sig vara kärleksfull.

Känslor av synd, skam och otillräcklighet och dödsrädsla är kanske "motorn" i traditionell kristendom . Kyrkan har lösningen. Frågan är i vad man dessa känslor också är "motor" i alla religioner idag.

Eller om det handlar mer om tröst, trygghet, livsmening, eller traditionerna makt...

[xion]

Det brukar anföras att den vetenskapliga metoden är lika mycket en "tro" som den religiösa.

Guds existens är lika lätt eller svår att bevisa som förekomsten av jättar, spöken, troll och drakar.
De spelar så att säga i samma division.

[Pilatus]

Det brukar anföras att den vetenskapliga metoden är lika mycket en "tro" som den religiösa.

Guds existens är lika lätt eller svår att bevisa som förekomsten av jättar, spöken, troll och drakar.
De spelar så att säga i samma division.

Det finns inga giltiga gudsbevis, alla försök att logiskt bevisa Guds existens är falsifierade.
Vetenskapliga metoder utgår från observationer som kan verifieras och vad som kan visas vara sant, religionen utgår från satser som inte kan verifieras i vetenskaplig mening.